Jean Ferrat har dött.
Det läser jag i Birgitta Edlunds kåseri från Provence. För mycket länge sen satt en Jacques och sjöng för mig och berättade om sin idol. Han var idol för många för att han sjöng sånger som den statliga radion och teven inte sände. Nu när jag lyssnar på gamla inspelningar har jag svårt att minnas hur vi fastnade för hans sånger. Men då. Då rann tårarna.
4 kommentarer:
C´est beau la vie! Vilket väl valt klipp.
Tiden har slitit på hans sånger men rösten den är underbar.
Ma belle-maman nous a mis au courant de cette tragédie le weekend dernier. Så fransk han var.
Mycket fransk.
Skicka en kommentar