när jag läser om Lady Mary Clive död efter ett 102 år långt liv är det de vassa hörnen och de brustna löftena om lycka som varit hennes liv.
Marys liv bestämdes av Winston Churchill. Ja, det var när han var minister under första världskriget och beslutade att ett regemente med unga män skulle inta Galipoli 1915. Trots att allt talade för att alla brittiska soldaterna skulle dö om de gick vidare, beordrade Winston Churchill att de skulle gå mot en säker död.
Mary som var sju år förlorade sin pappa i slaget och sin mamma i sorg. Hon och hennes syskon fick växa upp på familjens olika egendomar utan någon kontakt med sin mor. Modern kunde inte väckas till liv, berättade hennes syskon.
Mary arbetade som skribent och blev anställd som journalist på 1930-talet. Hon gav ut flera biografier och skrev om sin familj. Hennes mest kända bok "Brought up and brought out" beskriver livet som ung överklassflicka i England och på Irland under 1920-talet. "Vi fick lära oss att skämmas. Att gå omkring med skam", berättar hon. Ingen av syskonen fick någon omvårdnad och de fick klä sig i vad som fanns i förråden sedan tidigare generationer.
Hon mötte sin man i den yra av fester och resor som hon deltog i som societetsreporter på 1930-talet. Meysay Clive var lantadel från Heresford och lika intresserad som sin unga fru av att skriva sin familjs historia. Men det andra världskriget bröt ut och soldaten Clive dog i slaget om Nordafrika 1943.
Mary var nu en ung krigsänka med barn att försörja precis som sin mor.
Hennes svåger skrev i sin dagbok inför Marys 80-årsdag: Jag hoppas att hon inte ställer sig och diskar 100tals tallrikar som förr. Något som berättar om den gästfrihet och den kraft som Mary var känd för. Vid sin död 22 år senare var hon ensam kvar i sin generation.
2 kommentarer:
En kvinnlig journalist på 30-talet! Det var väl ganska ovanligt på den tiden?
Det finns så många intressanta livsöden.
Och de finns bland dödsrunorna i engelska tidningar. De skriver otroligt intressanta och bra runor.
Skicka en kommentar