torsdag 14 oktober 2010

1 000

inlägg har jag gjort på denna blogg idag när snön lyser upp den sena eftermiddagen.
Och solen dalar ner mot älvens strand. Då skiftar snön för var minut.

 Det började med lappvantar
som dansade i gatlyktans sken.
Sen kom yrsnön och la sig på marken.
Det var en lätt snö, en ny snö, spårsnö.
Nu är det kristaller som speglar solens sista
strålar.

Men ingen snödriva.

11 kommentarer:

Annika sa...

Grattis grattis i snöyran! När du skriver om snön tycker jag nästan att snö är härligt. Men bara nästan. :)

Evas värld sa...

Grattis Granne!!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack Annika! Det var en riktig komplimang. Tänk att jag kan få dig att nästan gilla snön!

Tack Eva, det är obegripligt, helt obegripligt.

Maria Moln sa...

...och inte vilka inlägg som helst! Vackra om väder och älv, kloka och intressanta om livet och politiken. Och vilka bilder!!Grattis min vän!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack kära Maria. Tack för att du läser så aktivt och ger mig kommentarer.

Jane Morén sa...

Jag håller med föregående talare: vilka underbara tusen inlägg! Jag skulle sakna mycket att inte varje dag få vara en stund i din storslagna vildmark med djur och natur och guidas av dig genom samhällets djungel och på det konsten, som denna målning i detta inlägg!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack Jane! Jag skulle sakna vårt samtal. Och dina fina bilder. Det är vårt utbyte av erfarenheter, bilder och att vi kan ge varandra vardagsglädje som gör bloggandet meningsfullt.

Jane Morén sa...

Ja det är verkligen ett fint utbyte och det som gör det så meningsfullt.

Granne med potatisodlaren sa...

Någon gång när jag sitter här och läser och skriver undrar jag hur vi hittade igen varandra. Och så tänker jag på hur fantastiskt det är att vi kan föra ett samtal när det passar oss med människor som vi trivs med. Jane, det är en tillgång här vid älvens strand.

Jenny Lindgren sa...

Tusen inlägg och säkert ännu fler bilder som jag tackar dig varmt för att du delat med dig av. GRATTIS Eva!

Granne med potatisodlaren sa...

Det är otroligt att det blivit så många. Tänk så många uppmuntrande och engagerande kommentarer jag fått från dig. Tack Jenny.