I morse var det rätt bistert när jag gick ut på bron. Inget ljus i öster och inga varma grader alls. Men så satte jag mig vid datorn och läste min mail. L hade hittat min blogg och skrev ett så fantastiskt brev att jag fortfarande bara ler.
Då överföll himlen mig med sitt alldeles speciella oktoberljus. Över älven dansade små rosa älvor, mot norr skimrar speglingar av solen som strålar i öster.
Gårdagens ihärdiga vindar har klätt av de flesta björkarna, asparna och de röda rönnarna så nu ser jag älven nästan överallt. Det är ett steg mot vintern som jag både fruktar och tycker om.
4 kommentarer:
Vilket ljus, jag förstår att du njuter!
Här är vackert, kalla, klara dagar och första frosten, på eftermiddagen glöder ljuset, luften är gyllene, det är nästan overkligt.
ha en bra dag Eva!
Det låter helt underbart. I kväll syns höstens första norrsken.
Ja, ser man små rosa älvor som dansar över älven har man inget att frukta.
Jag somnade till norrsken och vaknade av att stormen la sig något. Då såg jag de första snöflingorna i mörkret. I lördags var det nästansommar och nu hoppas jag på att vinden vänder så att snön skräms iväg långt långt norrut.
Skicka en kommentar