Låt oss byta verklighet

Ska vi byta? Ska vi byta hudfärg, frågar Jonas Hassen Khemiri Beatrice Ask i sin artikel som publiceras i DN idag. Han föreslår att han som man ska få uppleva livet som kvinnlig politiker i en patriarkal omgivning. Villkoret är att hon ska byta hudfärg och få uppleva hur det är att leva i Stockholm som en person som inte är blond och blåögd.

Jag vill vara i dina skor, eller är det så att du inte vill vara i mina? Vi har detta uttryck för att visa att vi längtar efter att vara som andra. Varför vill då inte Beatrice Ask att de som inte ser ut som hon ska få vara som oss? Människor som alla andra? I samma skor?

I Beatrice Ask värld är det helt ok att misstänka människor på grund av deras utseende, i radion säger hon så här: Upplevelsen av varför någon har frågat mig kan ju vara väldigt personlig. "Det finns tidigare dömda som uppfattar att de alltid är ifrågasatta, fast det syns ju inte på någon att man har begått ett brott"
(Min kursivering)
Detta svar när frågan är om det är lagligt att plocka ut människor i tunnelbanan på grund av utseende. En ung kvinna har just vittnat om att hon på väg mellan universitetet och sitt hem behandlas som om hon är en brottsling av civila poliser när hon byter tunnelbanelinje.Beatrice Ask fortsätter med att säga att:
"För att göra en bedömning av om polisen arbetar enligt lagar och regler så måste man ha helhetsperspektivet."  (Min kursivering)
Den unga kvinnan som bemöts som om hon inte har rätt att ta tunnelbanan mellan universitetet och förorten sammanfattar sin upplevelse så här:

"De stal min svenska identitet".

Den stölden är helt avgörande för vår framtid som samhälle. Har justitieministern förstått det nu?

Jag rodnar liksom himlen.