Det känns

som om vi lever för länge sen. Ja, när jag klär mig i lager på lager och trampar ut till brevlådan med vedkorgen i en hand och piasavakvasten i den andra.

Tofflorna (med tjock gummisula) fylls av snö när jag borstar av bilen och sätter igång motorvärmaren. Korgen fylls med ved och kaminen med eld. Det är denna vinters första morgon när kvicksilvret i den gamla termometern står under tio minusgrader.

Solen står lågt och skuggorna är långa.

   I granen sitter Knut och väntar på en kompis. Alldeles tyst. Det är som kylan fått honom att tappa lusten att sjunga. Han har ju inga tjockstrumpor att dra på sina små fötter. Jag skulle vilja bjuda in honom till värmen vid kaminen.

Men detta är ingen saga det är bara en verklig, kylig måndag. 

Läs Eva Joly

Carina tar upp den svenska självbilden efter att ha läst Per Svenssons artikel om hur vi ser på oss själva. Ett intressant ämne som har många sidor.

En är hur våra politiker ser på bekämpningen av korruption. OECD:s organisation mot korruption är i alla fall mycket intresserade efter den nedlagda utredningen av de mutor som betalades ut när stridsplanet JAS såldes till Sydafrika.

Eva Joly berättar i sin bok Vardagshjältar om människor som bekämpar den korruption som hindrar utvecklingen i världen. Den mest talade berättelsen för oss svenskar handlar om hur OECD:s kommitté för korruptionsbekämpning utreder Brittish Aerospaces (BAE) mutaffärer trots att den brittiska regeringen förhindrat sin egen utredare att arbeta med frågan.  

Här finns många likheter med hur alla utredningar har hanterats i Sverige. I vårt land har dessa hjältar, som aldrig låtit statens handlingar gömma sig i mörkret i de stora arkiven, ofta varit helt ensamma.

Eva Jolys bok skildrar både enskilda men också organisationer som blir allt mer inflytelserika som slåss för att våra skattepengar ska gå till fattigdomsbekämpning och inte till att berika despoter i Afrika.

Läs boken och lyssna sedan till de politiker likt Carl Bildt som hävdar att korruption är en personlig fråga som inte kräver tydligare lagar.

Om "Den motvillige monarken"

Läs Gabriel Byström i GP :

"Har kungen festat på ställen som kontrollerats av personer i Stockholms undre värld är det svårt omdömeslöst. Som ordförande i utrikesnämnden får kungen tillgång till känslig information vilket gör att han, bara av den anledningen, bör göra allt han kan för att undvika situationer som kan vändas mot honom."

Det är väl det som är poängen med att granska vår monark.

Fel tid

Endast väderguden är vaken. Och han har fel månad uppslagen i sin kalender. Det är Allhelgonadagen idag. 

Men det ser ut som om julen är här. Vackert. Strålande. Rent.

Men fel.

Eller som vanligt. Varje år som jag kan minnas har det varit en riktig vinterhelg på Allhelgona. Jag har varit utställare på Hantverksmässan och rusat mellan bilen och utställningshallen med mina alster i snöstormen.

Minnen som jag gärna glömmer bort.

Glommersträsk hattmuseum

 Hatt på hatt på hatt. Vilken skatt!

Faster är död

Jag brukar inte skriva så mycket om det privata. Brukar mest hålla mig till att skriva personligt. Men idag läste jag min äldsta fasters dödsannons och då kände jag mig tvungen att skriva en rad.

Min faster var nästan 94 år när hon dog.

Hon har levt i en tid som vi idag skulle kalla rena 1800-talet.

Hon skickades till nunnorna på franska skolan när hon var sju. Alla eleverna fick klä sig i arbetsrockar och aldrig se åt en pojke. Efter tio år i flickskolan blev hon elev på Röda korsets sjuksköterskeskola.

Jobb i Uppsala. Mötte en läkare och gifte sig. Födde fyra barn på 40- 50-talet. Kämpade tillsammans med sin man om olika positioner vid Uppsala universitet. De förlorade den akademiska kampen och så hamnade de i Linköping när universitetet öppnade där.

Professorska med skinn på näsan, jättevilla vid Stångån, och massor med frivilligarbete i kyrkan. Folkpensionär, änka sen 20 år.

Men när hon firade 90 år i mörkaste december bjöd hon hela sin närmaste familj på bal. Inte en minut satt hon stilla.

Hela tiden planerade hon olika projekt.

Jag undrade om såna som  hon verkligen fanns. Kvinnor som både längtade efter baler och som sydde om lakan för att de skulle kunna användas tio år till. Kvinnor som var säkra på att de alltid hade rätt. Kvinnor som med bara en blick kunde avrätta båda sina två bröder och reparatören som kom tio minuter för sent.

Behövdes en mössa till babyn repade hon upp en tröja. Stickade mössan och ringde sen glatt. "Se nu till att din flicka har mössan på sig överallt".

En dag för något år sedan ringde hon och sa: "Du vet väl att du är smart." Varför ringer du och säger det?, frågade jag. Och hon svarade: "Det behöver alla kvinnor höra. Glöm inte att det är du som är klok."

Så'n var hon,
min faster.

Johan Croneman har fattat

det som Calle Bildt inte förstår. Att väljarna vill ha oberoende riksdagsmän med så få bindningar som möjligt till företag som står för merparten av all miljöförstöring på jorden. Läs hans krönika här.

Gjorde vi fel?!

---

Goteborgs-Posten
04 Nov 2010

Vill inte veta

Riksdagspartierna vill inte veta var gränsen går. Ja, för vad vi väljare kan acceptera när det gäller bidrag till partierna och gåvor till partiernas företrädare.
Inte ens de senaste dagarnas upprörda debatt får partierna att välkomna att vi väljare får veta var deras pengar kommer från. Och vilka gåvor riksdagsledamöterna accepterar.

Vad vill vi som väljare? Vill vi att det fortfarande ska vara osäkert var gränserna för en muta går?

En helt annan saga

I DN idag finns det två intressanta debattartiklar som från helt olika utsiktspunkter berättar samma sak. Vi har ändrat vår berättelse om Sverige från ett land som är byggt på solidaritet, till ett land där allt kan räknas i kronor och ören.
Nils Karlsson vd för Ratio räknar jobb.
Barbro Larsson efterfrågar en annan berättelse än den att den som har flest kronor vinner.

Skolpeng, äldreomsorgspeng, barnomsorgspeng, patientkrona...det finns många, många slantar i vårt system.

Jenny Wilson Like A Fading Rainbow (Official video)

Det är som om denna dag

är många. Flera stycken. Hoppas att jag hinner med. Just nu känns det som om det är en dag för mycket...eller kanske är jag bara steget efter.

Drömmer om en natt i Harads

I natt drömde jag att jag var i Harads. Jag tror att det beror på att jag sett så många fina bilder på Trädhotellet.

Men när jag vaknade var det en vanlig onsdagsvardag

En helt vanlig dag med tunga moln på himlen.
Med tunga diskussioner på radion.
Med tunga ögonlock.

"Nu ska det handla om en bok om kungen", säger rösten på radion. En bok som berättar om vad många annars bara viskar om.
En bok som ledde till att en av författarna förlorade sin anställning på Sveriges Radio.

Här vid älvens strand börjar en rojalistisk yra idag. Kronprinsessan och hennes make ska besöka Torne älv och Lule älv, blivande gruvor, samisk kultur, trädhotellet, F21 och ett kulturprojekt. I dagarna tre ska de tu få information om vad som händer och sker mer än 100 mil från Haga slott.

Trädhotellet är mitt nästa måste.

Ibland var det

bättre förr om man ska tro Niklas Wahllöf.  Det kan vi se, idag, tack vare den nya tekniken.

Det finns en öppning

mellan Amandus skog och björkdungen. Där vilar novembersolen. En pusselbit som hittat rätt.

Jag fick ett tips

om denna debttartikel. Den beskriver hur det är att vara sjuk och träffa försäkringskassan.

Nehej!

Som riksdagsledamot kan man ta emot resor av multinationella bolag för att leka med studenter i Pau. Det säger Gunnar Stedtler i Svd.

Men man kan som riksdagsledamot begripa, att det inte är bra för den bild man vill ge väljarna, att ta emot resor av andra än partiet och riksdagen.

Jag vill absolut inte bura in några politiker i riksdagshuset. De har ju 50 000 kronor att resa för till att börja med. Sen kan de säker få mer från partiet om pengarna tar slut.

Bombhotet mot NSD spårat

till en IP-adress i polishuset i Luleå. Läs mer här.

En blogg att titta

mer i. Här är en länk. Tack för ett bra tips Annika.

Med utsiktspunkt i Fredhäll

Varför läser jag mellan raderna?
Är mina kollegors arbete mindre värt, än det som görs på Gjörwells-
gatan i Stockholm?
Jag är fortfarande imponerad av dom som lyckades med att göra en ovanligt bra tidning på mindre än tre timmar i onsdags.

Älgtjuren fanns i ett helt annat nummer som en glad krumelur.

Det kommer

 smygande. Vi märker det inte först. Men vi blir färre i 205 av Sveriges 280 kommuner.

I 75 kommuner ökar befolkningen om man vänder på steken.

Det innebär att de flesta kommuner i Sverige kommer att få svårt att kunna överleva. Vad ska vi göra? Hur ska vi underlätta en utveckling i de 205 kommuner som  blir allt mindre? I Svd  föreslår Björn Sundström som kartlägger trenden för Sveriges Kommuner och Landsting, att kommuner som tappar sin befolkning ska öppna en skidbacke eller en gruva. Ni ser själva vad han tror att folk flyttar från.

Åsa Petersen berättar här om sin omvända resa.


Jag föreslår att vi gör som i Norge och Kanada. Där är det självklart att de värden som skapas i små kommuner kommer invånarna till del. Det innebär att t ex vattenkraften beskattas där den finns, inte där huvudkontoret är placerat.

Norge satsar på att hela detta svåråtkomliga land ska leva. Jordbrukare får stöd, befolkningen skattelättnader, och alla akademiker som behövs i glesbygden kommer för att arbeta där. De får avskrivningar på sina studielån. Dessutom satsar Norge på att det finns utbildningar i hela landet.

Tromsö universitet finns 75 mil norr om Luleå.

Vårt nordligaste universitet.

Jägarna III

Svenska Dagbladet har valt att publicera ett reportage från USA:s glesbygd i Montana. Bilderna och texten visar med ömhet och lugn hur det är att vara helt övergiven. Övergiven av allt. Det är bara flykt genom droger som återstår.

När du har läst reportaget som inte innehåller en enda pekpinne eller något annat än en beskrivning av ett möte med fattigdom och utsatthet prova på att läsa kommentarerna.

Oj vad det är ljust!

Både vintertid och solig morgon. Hela världen får ett helt nytt silverskimmer. Nere mot älven flyr den sista nattdimman och solen målar björkarnas stammar kritvita. Här spökar ingen, här råder ingen skräck, här är det bara en ljus oktobersöndag.

Det är inte kallt. Det är friskt.
















Och ledningarna lyser försilvrade. De väntar på eftersläntrarna. Ni vet de där fåglarna som inte ger sig. De som stannar till vartenda rönnbär är slut. Nu finns det bara nypon kvar att äta.

Nya äventyr i sidenverkstaden

Det är kul med applikationer med ny struktur. Tänkte jag och började måla och tryck nya sidentyger. Det ska bli spännande att se hur jag lyckas med att sy fast dem på det hala ormande tyget.

Hon är läcker.
Audrey från tidigt 50-tal i riddräkt från anno dazumal.

Det är inte bara jag som hantverkar idag. J räddar brevlådeställningen. Den har ruttnat. Efter tolv år finns bara fibrer kvar.

Inte i min vildaste fantasi

Hur gick vulgärargumenten före valet? Skrämselpropagandan om hur neddragningarna inom äldrevården skulle döda människorna som är beroende av vård. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunna se framför mig att detta skulle kunna ske. Men läs om denna 85-åriga kvinna från Hörby som inte finns mer.

Det hjälpte

inte. Jag hoppades och hoppades i morgonmörkret. Men inte fick vi sol och frostkristyr för det. Istället hänger det sammetsmjuka regnet i luften och ljuset suckar sig genom de blågrå molnen. Fem kassar till soptunnan. Dammråttor stora som monster. Allt är förberett för en riktig hösthelg.

Ökar vårt internetbruk

könsskillnaderna? Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika om unga män.

Vad händer om pojkarna sitter vid datorn och spelar spel och tittar på film? När flickorna använder sin tid vid datorn till kommunikation.

Kommer det att märkas?

Hur då?

En hel del att fundera över.

Nu sitter jag här i mörkret

och hoppas på att morgonen ska se ut så här när ljuset kommer. Men chansen är inte så stor. SMHI har redan berättat att det är tre plusgrader.

Nu rabblar Gunnar Axén, m, ordförande i socialförsäkringsutskottet samma mantra om och om igen. Ingen drabbas av att förlora sin sjukförsäkring, alla mår bättre av att bli fattiga och leva på 5 600 kronor i månaden.

Tänk jag hade hoppats på att han och andra t ex Ulf Kristersson, den nya socialförsäkringsministern, skulle lyssna på de som drabbats av alliansens felaktiga beslut. Men nej! Inte en chans. Bäst för alla med svåra sjukdomar är att vara sjuka, fattiga och helt utanför alla socialförsäkringssystem!

Annars blir de sjuka deprimerade enligt Gunnar Axén.

Nu är jag säker

att hela moderatledningen behöver gå kurs hos Institutet mot mutor.
Var går gränsen för mutor? Ingen som vet, ingen som vet.
Var går gränsen när att valda politiker förlorat väljarnas förtroende?
Jag tror att jag vet.
Så fort de tar emot gåvor och arvoden från någon annan än partiet, den valda församlingen eller deras ursprungliga arbetsgivare,(gäller de som inte har arvode på heltid).

Koppkakeblogg

Någon har bakat i mitt kök. Regnet slog mot fönsterrutorna och nattmörkret var ogenomträngligt när jag snubblade in i köket. Vilken tur att det stod ett fat med så fina muffins och lyste upp arbetsbänken. Bakféerna ligger fortfarande och sover.

Vilken skola! Vilka fina pedagoger. Vilken ledare!

---

Svenska Dagbladet
28 Oct 2010

Solen kom fram

och nu värmer den Amandus skog och alla ängarna.

Om att ta emot en gåva

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten  tog emot en resa till Pau i sydvästra Frankrike av oljebolaget Shell. Sedan dess har hon hyllat bolagets miljömedvetenhet på sin blogg och i riksdagen.

Hon tycker inte att det är ett problem att folkvalda låter sig bjudas på resor av multinationella bolag. Hon anser inte att hon blev påverkad av resan.

Sedan bjudresan har hon skrivit om Shell 13 gånger.

Bombhot

Bombhot på jobbet. Polisen vandrar runt med sina sökhundar. Undrar vilken vilsen varelse som skrivit hotet.

Kvarglömd glädje

De lyser som små solar. De får mig att le. Mina fina vårpenséer. Kvarglömda.

De har klarat många kalla nätter och flera ordentliga snöfall. De är helt fantastiska.

Lite penséegener borde vi alla få. Då skulle inte vintern kännas så tung.

Tänk att kunna njuta av kyla och snö. Utan alla lager med kläder.

Tänk att kunna vandra barfota i snön.

Tomater får fiskgener för att klara kylan. Penséegener känns mer lockande. Förr skulle ju alltid en vacker människa vara som en blomma. Nu vet vi att en härdig människa är som en pensée.

Blommar trots alla hinder.

Martin soldat i Afghanistan

berättar om att de svenska trupperna har säkrat permanent närvaro i byarna, på Brännpunkt i Svd.

Läs här vad Dramatenchefen tror

---

Dagens Nyheter
26 Oct 2010

Ljusjakt

Pressar fram ljuset ur det tunna snötäcket ner mot älven. Bilden ser ut som en lek i akvarell. På andra sidan mot vägen står J och väntar. Taxin är sen. Där är det granarna som som lyckas dra till sig de få lumen som linsen ser.

Genom ytterdörren hör jag SMHI rabbla morgontemperaturer... Vilhelmina minus tre , Umeå minus ett, Luleå noll och Kiruna minus två. Det är den enda stunden på dagen då övre Norrland är garanterat närvarande.

Inne vid datorn läser jag en helt absurd artikel i DN om Marie-Louise Ekman chef på Dramaten. (Hon som tycker att hon är lågavlönad med en grundlön på 89 000 kronor per månad.)

Krigsmålad påstår hon att Stockholms kulturliv och Dramaten i synnerhet är förfördelade när staten delar ut sina kulturpengar. 

-Det finns ett Stockholmshat, påstår den ilskna Dramatenchefen. När hon har fått veta att Stockholms kommun satsar 10 miljoner kronor på Stadsteatern.


 Vi andra som älskar att njuta av kultur vare sig den finns i huvudkommunen eller någon annastans undrar hur stor del av kulturbudgeten som går till Stockholms län, 60 procent, 75 procent eller ännu mer?

En stor del måste satsas i Stockholm där de flesta av de statliga muséerna och de statliga teatratrarna och orkestrarna finns.  Annars fanns ingen Opera, ingen Dramaten, inget Nationalmuseum, eller Naturhistoriskt museum. Bland mycket annat.

Tänk om alla regioner i vårt avlånga land skulle tänka som Dramatenchefen, då skulle hon få uppleva att hennes budget minskar.

Alla vill ha en länk

och då får väl jag be om en jag också. Idag har två av mina favoritbloggar bett mig om en. Vill du länka till min blogg och vara med på en utlottning av alla mina vykort? Då skriver du en kommentar före den 5 november.

Länka och skriv en kommentar så får du två lotter.

Om Barbro Alving

kan Beata Arnborg berätta. I sin biografi krig, kvinnor och gud får vi följa Barbro Alving, BANG, eller Kärringen mot strömmen från födsel till död. En traditionell disposition har hela verket, lätt att fatta men svårt att följa vissa livslinjer.

Vi får veta mer än om vi läser BANG:s dagböcker som hennes dotter redigerat. Men vi får inte nå fram till Barbro Alving. Hon förblir den stora journalisten som redan när hon började på sitt första arbete sparade allt. Jag menar allt. Varje litet block, varje biljett och varje papperslapp. Hon liksom kollegan JOLO var redan från början övertygad om att deras gärning som journalister skulle få en betydelse. Allt detta och mer därtill vet vi som beundrat och läst det mesta av vad Barbro Alving och Kärringen mot strömmen velat dela med sig av. Men det vi inte visste var att hon redan som ung i Paris fann sin första och enligt biografin sin största kärlek. Maj Elfvik utbildade sig till modetecknare när Barbro var i Paris för att lära sig franska.

Mötet med Maj och hur deras förälskelse påverkade Barbro Alvings fortsatta liv har ingen tidigare skildrat.


 Vi som läst Kärringen mot strömmen har väl alla trott att Viran, dvs Loyse Siöcrona, var det stora kärleksförhållandet i hennes liv.

 Läs om Barbro Alving och hennes tid. Läs om hur hon skildrade allt som hände från 1929-1987. Det var en annan värld men en som vi behöver minnas.

Måndag

 Morgonens mörker och kyla får mig att undra varför vi överhuvudtaget tvingar oss upp. Varför står vi ut när de kalla vindarna attackerar och det enda ljuset på himlen är en måne till hälften gömd bakom moln?

Hur ska vi kunna vakna när inte ens katten vill gå upp? Celina hon bara sträcker ut sig och suckar. Rullar ihop sig till en bulle och sover vidare.

Klockan i rummet slår ett slag. Är den halv sex, eller halv sju? Hämtar tidningen och slår vad med mig själv.

Den är ... halv sju. Det har hunnit gå mer än en timme sen jag började jobba vid datorn.

Nu börjar dagen, det hörs. Nu finns det en strimma ljus i öster. Nu tänds ljuset i fönster efter fönster. Och skolbussen rullar förbi.

En helt vanlig vardag. En måndag.

Norrbottens populäraste blogg

Isas blogg från Piteå som innehåller allt från formgivning till förlossningspsykoser utsågs till Norrbottens populäraste blogg i Haparanda igår. Läs och se vad som är inne. Grattis Isa!

En professor på besök

Oj, det är idag som Ebba Witt Brattström ska föreläsa på Kvinnobiblioteket.
Vårt fina bibliotek där det är så lätt att hitta de böcker som jag vill läsa. I år har det funnits i 20 år.
Jag som har börjat baka en fransk citronkaka.

Det får bli kakbak och en snabb uppfräschning innan vi åker iväg. En söndagseftermiddag att se fram emot.

Vad är det som händer

i Malmö? Här är en berättelse från Sydsvenskan.

Blå bilder

Blå ögonblick. Varken tidningsbilen eller malmtågen bryter den stillastående söndagstämningen. Ingen tidning i brevlådan, ingen debatt vid älvens strand, bara tom tystnad.

Allt är öppet för nya tolkningar. Det finns plats för att vända upp och ner på gamla sanningar.

En favorit som jag läste denna vecka är att det är dyrt när 19 mil snabbspårsjärnväg med 25 kilometer tunnlar och 143 broar kostar lika mycket som en tunnel på 8 kilometer genom Hallandsåsen.