Lite obscen är den nog

Lite obscen och mycket efterlängtad är vårens första knopp på lökarna i söderhörnet . Det är stor skillnad mellan Djurgårdens vitsippehöljda kullar och våra nyväckta rabatter. Den öppna jorden är fortfarande granne med isiga drivor. Ett av de ryska äppelträden har lkyvits i toppen. Jag undrar om jag kommer att kunna rädda den. Det ska ju finnas en typ av tape för brutna grenar.

Jag packade ner min vitsippebukett i en mugg och flög hem till en tid när allt balanserar mellan kalla nätter och varma eftermiddagar. Den tid när allt står i vänteläge.  Undrar om det tar fart nästa vecka? För då går våren igång som en 78-varvare. Som om någon har vevat upp en gammal grammofon och vi har bara att följa med. Valsen brukar vara lite i otakt med ganska många steg bakåt innan vi får vara med och rusa framåt och svänga runt och lämna minnet av vintern bakom oss.

Här hemma i byn har en fin utställning skapad av Bertil Sundstedt och Lars-Lennart Stenberg öppnat. Vi var på mingel i Galleri Y i går.

Jag hade förmånen att ha bägge två som lärare på Konstskolan. Nu är det 32 år sedan Lars-Lennart började som lärare i skulptur och keramik, och 18 år sedan Bertil började som lärare i måleri och grafik. Denna vår är deras sista. Nu får de tid att jobba med sina egna projekt på heltid.

Vardagslivet är åter.

Massor med drömmar som har slagit in

Igår blev en dag med allt på en gång. Jag lever ju vanligtvis ett stillsamt liv vid stranden till Lule älv och är inte van vid att hinna upptäcka så mycket på en enda dag.

Vi for till Uppsala för att äta lunch med Signe och se hur hon har det. Där upptäckte vi innan vi skulle köra söderut igen att vi skulle hinna till Thielska galleriet och se Veronica Nygrens textila utställning.

Den var en resa tillbaka till min tonårstid. Varma bilder med otrolig färgsäkerhet och så lite kläder från Mah jong som hon var med skapade.

Där fylldes vinden av regn och jag blev blöt när jag njöt av alla blåsippor och vitsippor i backarna runt viken. Tänk att för första gången på massor med år få njuta av sippor i april. Nu har jag fyllt en mugg med knoppiga vitsippor som ska få flyga med oss till vintern.

På väg mot Odenplan såg vi att Moderna har kvällsöppet på tisdagar. Så vi hann se Louise Bourgeois fantastiska bildvärld. Som jag har längtat.

Senast hon ställde ut i Norden var 2008 på Louisiana vid Öresund. Då var det en av de sex Maman som stod i Köpenhamn. Nu är det en som står på Skeppsholmen.

Nu är Stockholms resan slut och vi packar ihop. Den blev inte som vi trodde, men bra ändå.

Finaste bloggvännerna

Godmorgon alla ni som läser Grannen. Här är mina fem fina bloggvänner. Vi hann träffas igår och prata om allt och inget. Vi har hållit kontakten och peppat varandra under ganska många år nu.

Om du vill läsa deras bloggar så finns Eva Swedenmarks här. Annika Estassys här. Victor Estbys här. och Jane Moren här. Jenny håller på med en ny hemsida.

Ljuvligt att kunna ses med en god kopp och i en kreativ miljö. Ser ni vem det är som sitter i bakgrunden?

(Just det: Jonas Hassen Khemiri).

Det har inte funnits tid till bloggande och ingen tid till den semester som denna vecka skulle vara. Men allt blir nästan aldrig som man tror. Nu ska vi njuta av lite kultur och fara en sväng till Uppsala igen.

Stella jagar dammråttor, jag njuter av vårpirr

Fönstren! Ja, nu syns det att de är försummade, med en snäll omskrivning. Till och med fönstren på fåglarnas fröhus behöver en snabb uppfräschning.

Detta obarmhärtiga ljus som både ger oss massor av energi och får oss att se var dammråttorna och spindelnäten finns. De har ju inte tagit bort sig själva precis.

Stella har span på varanda dammråtta som finns. Hon dyker in under bänkar och skåp för att ta fram dem i ljuset. Tur att A tog fram både dammsugare och skurhink så att de flesta försvann i går.

Jag är inte en så planerad städare som jag skulle kunna vara. Här gäller det hip som happ städning. Igår var det glashyllor för blommorna, idag började jag morgonen med att torka av alla snickerier i badrummet. Det blir aldrig helt klart med mitt sätt att städa men det är inte så allvarligt.

Det är en gåva att få uppleva denna tid när det går några dagar mellan snöfall och den första morgonen när storspoven sjunger vid strandängarna. Morgonen när jag hör hur spoven drillar högt över alla andra då fylls kroppen med pirr. Jag får ny energi och skulle kunna dansa i en vecka. Då känner jag från tå till knopp att en ny tideräkning börjar.

23 år i kö för en etta

Skånsk jord syns på denna bild som jag tog på Österlen för några år sedan. Skånsk jord såg jag på teven i går när en försvarare av jorden hade överklagat bostadsbyggande vid en pendeltågsstation utanför Lund.

I den flotta inredningstidningen får vi veta att upp till 65 studenter ska få bo i containrar inredda och klara för 5 000 kronor per månad. Men bland de tråkiga grå pappren som stastens utredare producerar får vi veta att inga containrar räcker till.

Vi har en brist på 300 000 bostäder för unga utan stora inkomster. Det fattas lika många lägenheter som när Tage Erlander gjorde bort sig på teve när han rekomenderade en ung familj att ställa sig i bostadskö. Stastministerns blossande kinder på 1960-talet resulterade i att staten skapade förutsättningar för att det skulle byggas en miljon bostäder på tio år.

Bostäder som skapade välstånd i vårt land i och med att det var möjligt att flytta till de jobb som fanns. Alla kunde tänka på annat än att flytta eller att få ihop pengar till de astronomiska bostadskostnaderna som drabbar många unga idag.

Ska det vara så att det tar 23 år för att få en bostad på ett rum och kök?

Jag tycker att vi som har gjort vår bostadskarriär ska skämmas. Vi har svikit alla dem som aldrig har kunnat komma in på bostadsmarknaden. Vi låter hyrerätter bli bostadsrätter. Vi vågar inte kräva att det byggs. Ja, för då händer det som alla är rädda för, inklusive finansministern och bostadsministern, värdet, eller marknadspriserna på bostäderna sjunker.

Första förstahandskontraktet efter 23 år i kö? Är det så länge som  vi vill att våra ungdomar ska få vänta på ett självständigt liv?

Hoppas på lite vårregn

Igår såg jag den häftigaste månen som jag har sett i hela mitt liv. Jag trodde inte att det fanns röda månar på riktigt.

Jag har haft lov från datorn i några dagar och tänkt på annat än det som brukar dyka upp när jag hamnar vid skärmen. Som att Stella the cat far som en kanonkula överallt och drar med sig allt hon springer förbi. Swisch där för ett glas, swisch där för en blomkruka och så är det hela tiden.

I morse rusade hon ut mellan mina ben och jagade allt som rör på sig i vinden. Det är snöfritt längs med södersidan på huset och under altanen. Där gjorde hon sina snabba utspel mot sömninga flugor och löv men allt kom undan. Väl uppe på altanen kom en något tilltufsad, lerig och våt katt. Nu sitter hon surt och tvättar sig i ett mörkt hörn i köket.

Vi är rädda för att hon ska fara ut på vägen nu när snön är rutten och trots det djup. Det är ju mycket lättare att springa efter allt som rör sig när man har fast mark under tassarna.

Annars är det aprilväder igen. Snöflingorna dansar i vinden och solen syns bakom molnen. Jag hade hoppats på regn. Då hade snön runnit lite snabbare ner mot älven.

Är hon också häxförklarad?

Stockholms handelskammare har en vd som gärna tar ställning i ideologiska och politiska frågor när hon kan och vill. Hon heter Maria Rankka och har idag skrivit till Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

I sitt inlägg ber hon våra politiker och regeringen att sluta ta ställning mot Saudiarabiens behandling av de mänskliga rättigheterna och yttandefriheten.

Ett starkt argument som hon framhåller är att handel leder till en förändring. Hur mycket sämre de ska få det som är i oposition,  i Saudi innan, hon märker att den regim, som tog över i början på året har försämrat klimatet i landet.

Ett annat starkt argument är att fattigdomen bekämpas av handel. Vilken fattigdom ska bekämpas i ett världens rikaste länder? Om det är frågan om hur rikedomen fördelas kanske Maria Rankka ska förslå handel med dem som inget har?

Hon anser dessutom att om vi väljer att bojkotta vapenhandel med en av världens mest förtryckande regimer så spelar det ingen roll.

Hon avslutar sitt inlägg med att vi kan kritisera kungahuset i Saudi men akta oss för att förolämpa medlemmarna.

Så håller Stockholms handelskammare fanan högt för allas rätt till mänskliga rättigheter.

Vem är häxa i USA:s och Europas salonger?

Hur mycket krävs det för att bli hela Stockholms häxa? Ja, vad måste du göra för att media i Stockholms innerstad ska kasta sig över dig?

Se till att sjuka människor vandrar i en cirkel runt, runt med bara en framtid som utblottade författigade undanskuffade spillror?

Samtidigt se till att 17 miljarder går till den rikaste fjärdedelen i bidrag för nya kök och veckostädning?

Se till att de som köper dyrast hus får mest av de 30 miljarder som staten ger i bidrag till räntor?

Förändrar pensionssystemet så att de med medellöner får leva under EU:s fattigdomsgräns?

Nej, nej, nej!!!

Håll ett tal där du försvarar alla mänskliga rättigheter som FN har antagit. Då är du helt säker på att medieeliten kommer att skapa en hysteri kring dina uttalanden.

Ja, inte medierna i London, Paris, New York eller Washington. De kommer att lyfta dig till skyarna och tacka Sverige och vår regering för att vi fortfarande gör det vi har lovat när vi skrev på deklarationerna.

Men där borta i en stad långt från världens centrum vandrar de svenska journalisterna runt Mariatorget, Nytorget och i Bromma. De läser förundrat om vad amerikanska politiker och ekonomer, brittiska konservativa ledarskribenter och franska människorättsledare berättar för sina läsare.

Ja, att långt därborta i Skandinavien finns en utrikesminister som talar klartext. Hon väljer att inte buga och bocka inför Saudiska kungahuset utan hon försvarar dem som inte får göra sin röst hörd.

De är imponerade.

Ser hennes som en ljusgestalt i allt mörker.

Men här i mellanmjölkensland vill vår elit ge Margot Wallström en kvast som hon kan använda för att dra.

En tjuga mer var 14:e dag

Ibland undrar man när de som har ska upptäcka att de inte finns där vi andra är. Ja, när Lotta Gröning blir förbannad över att hon ska betala en tjuga mer varje gång hon tankar sin stadsjeep. Kommer hon att märka av det? Nej, men de som skulle kunna klaga på att pengarna inte räcker de tycker att det är bättrre om vi kör lite mindre och låter bli att släppa ut så mycket koldioxid. Så kan det gå när vissa tror att de har rätt till en större del av det utsläppsutrymme som vi egentligen inte har.

Vi andra som skräms av att årstiderna förändras med en hastighet som vi aldrig hade kunna förutse tror på att köra mindre och använda webben mer.

Men det är inte bara utsläppen från våra bilar som ökar, utan vårt förmåga att slänga en tredjedel av den mat som finns i landet. Vi är lite bättre på att äta upp det vi köper för vi är tre som äter rester varje lunch. Men så har det inte alltid varit. Förut när barnen var små och livet hade en hastighet som vi inte riktigt kunde följa så hamnade rätt mycket bakom något annat i kylen och fick slängas en vacker dag. Nu har vi blivit bättre på att inte köpa så mycket. Ja, en period var vi riktigt lyckade, när vi varje vecka planerade maten efter en meny. Då var det inget svinn att tala om.

Men det är jobbigt att vara förutseende och präktig ...

En sak som jag vill ha svar på är

Varför är det sämre för byggnadsarbetare att bygga nya bostäder än att renovera gamla? Debatten om ROT-avdrag handlar om alla jobb som skulle försvinna från marknaden. Behövs det inga snickare, målare och andra byggare för att skapa nya hem?

Snön yr och plaskar. Vi hoppar med de nya stövlarna i de klibbiga pölarna och trots det vita landskapet utanför är det en sorts vår.

Vill de vara en del av lösningen eller problemet?

Det är apelsinljuset som gör att jag kan försonas med att vakna före fem. Nu är det bara en morgon kvar sen får jag hjälp av sommartiden och kan vakna vid sex.

I morse läste jag om alla män som inte vill tillhöra en gubbklubb och en man som desperat sätter sitt jobb på spel för att inte bli utesluten.

I Sverige, eller Stockholm, är det männen kring Industrivärlden som tappat kontakt med marken. Storägaren Fredrik Lundberg som tycker om kvinnor, när Knut Kainz Rognerud, SVT,  frågar om varför Handelsbankssfären inte har en enda synlig kvinna i ledningen.

Industrivärldens blivande ordförande anser att han inte är girig trots att han tillsammans med ledningen dels har skyfflat om aktieinnehaven i koncernen för att slippa avgå från vissa styrelseuppdrag, del har han varit med och höjt styrelsearvoden mot övriga ägares vilja och så är han en av dem som flygit runt på jaktresor och fotbollsVM med familjemedlemmar i koncernesn privatjet. Anders Nyrén som han heter vill inte kommentera sina jaktresor och familjemedlemmarnas resor.

Ja, de här männen kring Handelsbanken har skapat sin egen värld. De har jobbat i en kultur där de tjänstemän som har visat sig bäst på att förvalta bankens intressen har kunnat vara med och skapa ett eget rike. En kultur där Sverker Martin -Löf har satt gränserna för vad man kan göra med aktieägarnas pengar. De har kuinnat se hur han har köpt upp Mats Sundqvists jaktslott i Jämtland och hur han har använt privatjeten för att forsla sina jakthundar. Han har i så hög grad ansett att bolagen är hans att han hade ett avtal om att få använda jaktslottet så länge som han levde.

Denna företagskultur med män som ger varandra förmåner lever av att bland annat sälja hygienprodukter som bindor och blöjor. Hur de och ägarna kan förklara att dessa produkter säljer bättrre och utvecklas mer av att ledningen svävar runt i ett plan högt över alla kunder det är svårt att begripa.

Ännu svårare är det att förstå att dessa män inte alldeles av sig själva ser hur deras uppträdande ser ut från utsidan av Industrivärlden. De säger att de är de mest kompetenta ledarna och att de är värda alla förmåner som de har lyckats få, men är det kompetens att gå i otakt med samhället där deras kunder bor?

En annan man som förlorat på att hålla fast vid en grabbkultur som har frodats i Storbritannien är Top Gears programledare Jeremy Clarkson. Han har gång på gång använt sig av misogyna och rasistiska uttalanden för att beskriva bilar och förare. Det har han inte förlorat sitt jobb för. Men när han mishandlar en av sin medarbetare och anmäler sig själv till BBC så avskedas han. Nu stormar männen som saknar gårdagen för att denna programledare inte kommer att kunna vräka ur sig sina nedsättande kommentarer i BBC.

Då är det med ett leende som jag läser en av Storbritanniens med konservativa skrifter the Spectator berättar om vad som hände när Margot Wallström gör som hon säger. 

Minus 14 miljarder kronor

Tänk er att ett bolag från Skottland skulle komma till Göteborg och lova att stan skulle växa sig dubbelt så stor på fem är. Tänk er att det innebar att Slottsskogen blev ett industriområde med utsläpp rätt ut i älven. Tänk er att skottarna får miljötillstånd om de skapar miljövänliga transporter genom att bygga en järnväg till närmaste trafikpunkt.

Tänk er att det går fem år. Skottarna har dragit hem och Slottsskogen är ett enda stort utsläppsparadis och det finns inga transporter annat än med lastbil. På alla de största advokatbyråerna arbetar advokater med att utreda konkursen.

Tänk er att skulden uppgår till svindlande 13 miljarder och lite till.

Sen kan ni vända på Sverige och titta upp mot vårt nordöstra hörn där gruvan i Kaunisvaara är ett stort blödande hål i myren.. Här har alla tillsynsmyndigheter blundat. Så kunde gruvan öppnas trots att  transporterna skulle ske med tåg över Finland, utan att det byggdes några järnvägsspår. Här har bolaget rekonstruerats för att genera ytterligare skulder och utsläpp.

Skulderna är nästan 14 miljarder kronor. Northland som det kanadensiska bolaget heter är tagit flyget hem och Pajalaborna får betala. Med nedlagda skolor sämre äldrevård och förlorad tro på framtiden.

Hur kunde det pågå år efter år? Det tycker jag är värt en utredning som leder till att de ansvariga ställs till svars.

Nya kök eller bostäder till fler?

Hur kallt kan det bli utan fördelningspolitik?(Idag är det minus femton)

Fördelningspolitik. Ett ord som är så tråkigt att klockorna stannar med en av de viktigaste betydelserna i vårt språk.

Igår fick vi veta att regeringen tänker försöka sig på en form av fördelning genom att sänka ROT-bidraget till 30 procent av arbetskostnaden.

Detta skulle ge Löfven 6 miljarder att fördela till andra än dem som äger sin  bostad.

Regeringens förslag är att hälften ska gå till billiga hyreslägenheter, den andra hälften till reformer inom äldreomsorgen bland annat.

Vilket liv det blev! Ja, denna regering hade lovat att inte röra ROT- och RUT-bidragen, men de fick ju inte igenom sin budget i riksdagen. Nu finns det två reformer som kan ge ett utrymme för att fördela till dem som har lite från dem som har mer.

Den ena är som förslaget igår, att flytta pengar från de som äger en bostad till dem som ingen har.

Det andra förslaget som hur många ekonomer som helst har lagt fram är att ta bort räntebidragen. Det skulle innebära att de om äger de dyraste husen får bidra mest till att bygga upp bostadsbeståndet. Här finns 30 miljarder kronor som idag fördelas till dem som har lån. Mest får de som lånat flest miljoner.

Hur gör politikerna ute i Europa? Hur skapar de städer där alla får plats? I Paris och i alla större städer i Frankrike satsas många miljarder varje år på att bygga billiga hyresrätter. HLM heter husprojektet. Det började för hundra år sedan och har sedan dess gett vanliga människor chansen att bo i städerna och som politikerna i Paris säger undvikit att staden har blivit ett museum för de ultrarika. Det är inte perfekt på något vis men bättre än inget.

I London bygger man "social housing". Här har man satsat på lägenheter för de allra fattigaste och byggt dem i egna stadsdelar, eller kvarter. Det har inneburit att adresser är det som är viktigt i Storbritannien. Rätt postnummer ska man ha annars bor man fel och betraktas som fel sorts människa. Detta skulle en reform där alla som bor i dessa lägenheter skulle få rätten att köpa dem lösa. Ingen  skulle veta om man ägde sin bostad eller hyrde. Bostadsbristen är fortfarande stor och politikerna projekterar fler hyresbostäder för fattiga. Bostadspriserna stiger varje månad och allt fler medelinkomsttagare tvingas att flytta långt från London.


Hur vill vi ha det? Hur ska alla äldre med de nya marknadsanpassade låginkomstpensionerna och alla unga som får vänta i en evighet på jobb bo?

En av de artiklar som jag har läst den senaste tiden var från en kvinna som idag bor i en lägenhet som ännu inte renoverats. Hon har en vanlig pension efter att ha jobbat i 45 år inom vården. Men inte en chans att bo kvar när hennes lägenhet har renoverats. Inte en chans att få bo i en annan lägenhet för att bostadsbolagen och hyresvärdarna kräver en dubbelt så stor inkomst för att hyra ut. Hur ska vi se till att hon och de 500 000 andra pensionärerna med låg pension ska kunna leva tryggt i sina lägenheter?

Värsta terrorbrottet

Alla som såg på Veckans brott igår fick se min fina make. Han berättade om Sveriges värsta terrorbrott. Attentatet mot Norrskensflamman.

Jag tänkte på en sak när redaktionen tog hand om berättelsen om hur tre vuxna och två barn mördades av fyra militärer, Luleås polischef och en journalist på Norrbottenskuriren; Var fanns offren?

Modellen av huset där tidningen fanns blev bara en sak i trä. Men där fanns tio personer som kämpade för sina liv. Fem av dem brann upp! Hur lät det när barnen skrek och ingen av dem som klarade sig från branden kunde rädda någon av de andra?

Nu vet i alla fall att i Sverige är det inte vänstern som har stått för terrorn i landet, utan det är militärer och en polischef tillsammans med en journalist i Luleå som dödat. Liksom de militärer som sköt för att döda i Ådalen 1931.

De som dödade de fem i Luleå fick inga straff för att de hade mördat, utan de straffades för att de förstörde huset. Ja, förutom polischefen då, Han dömdes för att ha hade stulit inbetalda bilskatter. Ingen satt längre i fängelse än tre år.

Tänk er att en grupp spränger en redaktion idag och fem personer dör. Hur länge skulle dessa terrorister få sitta i fängelse? Livstid var Leif GW Perssons förslag.

Ta vägen om Hammenhög i påsk

Åker ni till Österlen i påsk så missa inte att hälsa på några konstnärer. Det är ju konstrunda med öppna ateljéer över hela Skåne men allra mest på Österlen.

Jag var med för några år sedan i Hammenhög. På Ystadsvägen 53 har keramiker Maria Ekberg öppet. Hon visar sina skupturer för trädgården. I Hammenhög fanns ju rikets största fröindustri, Denna tradition har Maria Ekberg tagit fasta på när hon skapar fröställningar i alla möjliga och omöjliga skepnader.

Utanför galleriet finns en visningsträdgård under utveckling.

I år kommer det att vara tre tillfällen då Österlens trädgårdar har öppet för visning. I maj, juli och augusti. Det är en tradition som Österlens muséum är med och skapar tillsammans med en trädgårdsförening.

Jag längtar att få uppleva lite hav och vind i söder. Får se om jag kan komma från.

Var är de 10 miljarderna?

Trafikverket! Tänk att detta statliga verk har blivit ett skälsord. Idag läser vi att ingen i ledningen kan visa var de tio miljarder kronor (10 000 000 000 kronor) som verket spenderar varje år hamnar.

Ingen som vet, ingen som vet. det visar revisorernas rapport.

Men verket vet var de ska dra ner och stoppa renoveringen av järnvägen när vi har fått en ny regering. Före valet påbörjades ett spårbyte mellan Boden och Batsuträsk på norra stambanan. Det är enkelspår där stålslabsen rullar mellan SSAB i Luleå och Borlänge,: Där trävaror och pappper från hela Finland och Norrbotten passerar, Ett spår som nu är helt nedslitet.

Trafikverket hade hunnit byta ut en bit, till Älvsbyn, men efter valet blev det stopp.

Nu rullar tågen i 70 km/h istället för i 130km/h. Resan mellan Luleå och Umeå har förlängts med en timme.

Det sitter vi här och pratar om när kaos utbryter vid Tegelbacken i Stockholm. Där har en uråldrig växel gått sönder. Inga reservdelar finns. För trafikverketsledning håller inte reda på var pengarna hamnar i upphandlingarna.

Det ska bli spännande att se hur de ska lösa denna akuta kris.

.

Blommorna på bilden har vissnat. Bilden av Trafikverket har inte bara vissnat den har ruttnat.

Europeisk front för elbilar

Obs bilden är inte manipulerad

Stella the cat ville nog att jag inte skulle missa vårens häftigaste himmel i dag. Ja, när hon hoppade på mig från sänggaveln klockan fem.

Den är värd att vakna för, även om jag längtar till nästa söndag när det är sommartid. Då hoppas jag att Stella sover lika länge som nu, vilket skulle ge mig chansen att få vakna klockan sex.

När man blir väckt så här tidigt så hinnar man läsa artiklar som aldrig hade blivit lästa annars. Idag läste jag tyvärr Peter Wolodarski på DNs ledarsida. Värre röra har jag sällan skådat. Han anser att Margot Wallström har sagt det som ska sägas om Saudiarabiens styre, men allt blev fel ändå?!

Fel är det för att hon är utrikesminister i en rödgrön regering. Fel är det därför att han anser att regeringen inte vet vad den gör, ens när den gör rätt.

Jag säger bara Carl Bildt. Har vi haft en sämre utrikesminister?

Inte ord till stöd för de demokratiska rörelser som finns i de starkaste diktaturerna. Nej han fortsatte slåss mot de ubåtar som han skapade sitt politiska kapital från. Ja, vi ska stödja Ukraina mot Putin i alla lägen. Men inte på låtsas.

Nu hoppas jag att alla länder i EU åtminstone kan skapa en enad front som kan hålla mot Putins behov av krig. Och att Putins behov och den Saudiska kungafamiljens behov  av våra oljepengar, ger oss en chans att skapa en Europeisk front för elbilar.

Oj den gick för 22 000 kronor

Det här var min fars favorit. En bild målad av Axel Kargel som visar en strandskog på Öland. Jag tänkte på den igår när jag såg ett reportage om Axel Kargel i Antikrundan . Och sen gick jag in på nätet för att titta på andra bilder av Kargel och hittade igen den. En familjemedlem har tagit den och sålt den på auktion. Det är sorgligt, så sorgligt.

Det får jag glömma och se framåt.

Det finns så mycket som jag kan glädjas åt i stället.

Allt som gömmer sig mellan raderna

Svagt, svagt syntes lite Aurora borealis trots ljusnedsmutsningen. Vi vaknar till en dag som vi inte hade kunnat tänka oss innan denna morgon. Fler än tio personer skjutna i Göteborg. Två unga män döda och polisen säger lakoniskt. - Det är gängrelaterat.

Vad betyder det? Att vi inte behöver bry oss för de är inte vi, de där personerna som kallas gängmedlemmar?

Det är svårt att veta hur det har kunnat bli så här, att vi lever i flera parallella samhällen, på samma plats. När tappade vi möjligheten att påverka livet för dem som lever där besparingarna har slagit sönder både samhällets stöd och tilliten?

Var det när riksbankschefen, Bengt Dennis och  Bildtregeringen tillsammans försvarade kronan genom att höja räntan till 500 procent 1992 och skapade en snabb fastighetskris, istället för en mer långsam, eller var det alla nedskärningar som följde när Göran Persson tog över?

Det finns förändringar som vi inte märker för att de gömmer sig mellan raderna. Vi läser om ett beslut som gäller vårt försvar och tror att vi har förstått men ... sen läser vi kultursidorna och får veta att Nato har rätt att ta med sig kärnvapen till Sverige och att världens största flygövning sker över renbetesland samtidigt som vajorna kalvar.

I bakgrunden mullrar handelsavtalet med USA. Ni vet det där som innehåller en klausul som ger företag rätten att stämma länder som kräver att alla bolag följer lagar och avtal. Kommer vi att skriva på så kommer företagen att kunna stämma Sverige för att vi har miljökrav och kollektivavtal.

Då kommer riksdagens makt att stifta lagar att överprövas i en domstol utan insyn. Och vinner företagen så spelar det ingen roll vilka partier som vi röstar på. Då är det rikast som vinner.

Hur ska vi göra? Ska vi debattera vår rätt att anordna flygövningar när de stör renskötseln som mest?

Ska vi försvara vår rätt att rösta fram förändringar oavsett vilka företag som finns i landet?

Vad tycker du?

Mullret på älven är både och

Det är världens vackraste årstid men i år kan vi inte ta oss ut till öarna utan en skoter. Isen har inte växt till efter det gigantiska snöfallet och det har varit vårtemperaturer sedan mitten på februari. Då mullrar de 40.000 skotrarna runt om i länet. De har blivit synonyma med fritid och uteliv.

De påverkar var många befinner sig när de är lediga. Inte på teatern i alla fall. Ja, Norrbottensteatern tvingas lägga ner Drömspelet efter påsk för att det inte går att konkurrera med fartvinden och frihetskänslan på en skoter. Vi får hoppas att Sven Wollters initiativ tillsammans med teatern med en Cabaré för hemlösa på söndag lockar publiken trots en hel helg med skoterturer.

Skotern är fantastisk när vi ska ta oss till de platser där inga vägar finns, men den är trots allt ett fordon och inte en mening med livet. Eller har jag fattat allt fel? Det är kanske så att vårvintern blir så mycket häftigare på en skoter att detta inte får missas?

I år har skotrarna varit en förutsättning för att komma ut på isen nu när snön är meterdjup och inte säker. Dels har de språrat och packat snön så att vi kan gå ner till älven, dels kan de som har svårt att gå ta sig ner med hjälp av skotern.

 Det är som vanligt.

Allt har minst två sidor. Både de goda och de dåliga. Frågan är om utsläppen från de skotrar som finns påverkar att vintern blivit så här?

Rikast vinner inte alltid

En av mina idoler heter Thomas Piketty. Han är professor i ekonomi och har försökt ta reda på om den samlade rikedomen i flera europeiska stater har omfördelats sedan första världskriget.

Han kom fram till att den viktigaste orsaken till att människor är förmögna i Europa är att de har fötts rika och att deras föräldrar föddes rika.

I fredags vågade han som fransman vara oense med Norwegians vd Björn Kjos. När denne norrman påstod att han betalar tio gånger mer i skatt än han har i lön så ville Thomas Piketty veta hur det gick till.

Det ville inte Björn Kjos berätta. Och då gav sig inte Thomas Piketty på detta samförståndssätt som vi skandinavier plägar att göra.

Istället fortsatta han att vara oense med makten.

Tänk om vi alla kunde ta en konflikt för det vi tror på. Ja, vara lite mer som Margot Wallström. Då skulle spåren efter oss inte bara synas i snön, utan finnas kvar när isen smält.

När hon uttalar kritik mot maktfullkomliga politiker och kungahus i mellanöstern då lyssnar omvärlden. De är ju inte konflikträdda skandinavier utan människor som är vana vid att hålla fast vid sina ståndpunkter oavsett hur många konflikter detta orsakar. Ja, jag menar oavsett hur många debatter de får ta så försöker vissa politiker framhålla vikten av mänskliga rättigheter.

De tror på politiken och inte bara på att rikast vinner.