måndag 12 oktober 2009

Älven berättar

Jag halkar till på frosten där den täcker stenarna vid stranden. Stannar till och lugnar ner mig. Ramlar ner i en tidstunnel där jag står och håller balansen. Tänker på att den unge Carl Linneus har trampat på samma strand en gång. Han flanerade här och sökte efter grödor som skulle kunna ge inkomster till kronan. I sin dagbok från den 25 juni 1732 berättar han om resan mellan Luleå Gammelstad och fjällen. Texten, ( som är på bilden), handlar om hur han hittar den lilla sylörten i vattnet. Han ser Ängskovall och drar slutsatsen att den gula färgen från blombladen ger ett gulare smör. På så sätt skulle den vedartade växten få ett värde. Det gulaste smöret gav det högsta priset.
Dagboken visar att studenten från Uppsala var på kolonialiseringsuppdrag, inte en romantisk upptäcksfärd. Kungen betalade resan, uppdraget var att hitta rikedomar. Anteckningarna börjar i Tönnebro, hela vägen upp till Torneå hittar han olika grödor, hantverk och vid Luleälvens strand en bit malm.
Språket är friskt och teckningarna underbara. Den unge Carl är en god reskamrat när jag strosar här uppe och vill veta mer. Han ger mig lust att upptäcka; livet, litteraturen och naturen. Han har gett mig en blick. Den använder jag ofta.
(tyget har jag skapat som ett minne av hans besök i byn)

6 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Men åh så fint, det känns som om jag går där med dig där i den friska luften. Förstår jag rätt: har du gjort ett tyg som ser ut som den fina bilden?

Sofie B-C sa...

Tack för att du tog oss med på promenaden längst Luleälven! Min dag känns redan rikare för det. Bra att du klargjorde hemland, fick ju först uppfattningen att du fortfarande bodde kvar i Frankrike. Vilken rikt liv; vidgade vyer på alla sätt och vis!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack1 Jo, jag har gjort tyget som en hyllning till Linné. Jag blev så förälskad i hans handstil och la till den gröna sylörten.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag blir helt förälskad i tyget!

Granne med potatisodlaren sa...

Vad jag blir glad!

Maria Moln sa...

Du beskriver så fint Eva! Tänk att du kan se allt det vackra och klä det i ord. Tyget har jag ju sett, det är en fantaastisk bild här!