Det är på riktigt! C'est vrai. Igår när tidningarna i Paris avslöjade att republikens president Nicolas Sarkozy hade förlänat sin 23-årige son, Jean, ett toppjobb, styrelseordförande och vd för fastighetsbolaget la Defence,(-det största kontorsområdet i Europa), stod han och föreläste på ett gymnasium om vikten av att arbeta hårt.
Det var en repris på vår kungs "stekta sparvar- tal." "Ni som räknar med att lyckas i Frankrike, behöver inte vara född rik eller med kontakter, numera krävs det att ni arbetar hårt och klarar av er examen. Det är detta som ska ge er ett rikt liv."
Jean Sarkozy, hans juridikstuderade son, beklagade sig i radions nyhetsprogram och sa: "Det är bara för att jag heter Sarkozy som folk klagar på att jag har fått ett bra jobb."
Varken far eller son erkänner på något sätt att nepotism är orsaken till den omstridda utnämningen.
Men i parlamentet gnisslar det.
En anonym ledamot (partikamrat med Sarkozy) säger sig känna att en chockvåg drar genom kammaren. Inom utrikesförvaltningen skakar man på huvudet och viskar anonymt om svårigheterna att kunna stoppa korruption i Afrika när presidenten beter sig som en diktator.
Det är inte nytt vatten som rinner under broarna i Paris. Det är samma grumliga gråa sörja som alltid.
När jag var där för länge sen hade jag en bekant som fick betalt som vaktmästare på ett ministerium. Han sa att han ärvt posten av sin far, ( men jag vet inte om det var sant), och att han hyrde ut arbetsuppgifterna till en ung grabb som fick halva lönen. Den andra halvan behöll han. Har inget hänt?
Le Figaro, som står nära presidenten, har inget om denna kris på första sidan. Toppnyheten är att den nya parisiskan personifieras av Inés de la Fressange. Det är som om makten hoppas på, att ingen ser eller hör det som de vill glömma. Att nästa solnedgång ska sudda ut maktfullkomlighet och missgrepp från väljarnas minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar