Ibland stöter jag på unga kvinnor som liksom skäms. Skäms för att de har ett arbete. De arbetar åtta timmar om dagen, men de talar aldrig om den delen av sitt liv. De låtsas att de sköter jobbet med vänsterhanden för att leva upp till drömmen om en hemmamamma.( 4 M vilket ord!)När de berättar så talar de om att de lagar mat, bakar, städar, samlar ihop barnens kläder, tränar, renoverar, samlas på kafé och sköter om sitt utseende.
Aldrig ett ljud om jobbet, ekonomi, vidareutbildning eller drömmar om framtiden.
Jag undrar så om de ska orka leva upp till sin drömbild.
Min erfarenhet är att bullarna får köpas så länge barn och jobb ska pusslas ihop.
Nu när barnen står på egna ben och det finns andrum då skulle jag kunna bli en bullmamma. Det är roligt att baka och sinnligt med den jäsande degen. Idag blev det bullar av den gamla mjölken och en kvarglömd bit marsipan. Men det är fortfarande ett undantag, som doftar i hela huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar