lördag 17 oktober 2009

Ljus

Jag känner ofta en längtan efter ljus.
Ljuslängtan.
Jag blir ofta lycklig av ljus.
Ljuslycklig.
På natten en stjärna, månen och en ensam lykta vid vägen. På sommaren ruset när ljuset aldrig tar slut. På vintern när det vita ljussätter den mörka skogen. Idag när höstsolen speglas i älven. Strålarna som leker i det mörka vattnet. Det blå.
Löven känns inte vissna, luften är frisk, inte rå.
Ljusmys.

5 kommentarer:

Maria Moln sa...

Känner som du. Ljuset finns det gäller bara att finna det, att kunna se det och ta emot styrkan det skänker. Isabelle - älskade dotter - i ljuset finns du. Jag går här i skuggan.

Otroligt trösterik vscker bild Eva!

Jenny sa...

"Ljuslycklig" och "ljusmys"! Två underbara ord som jag lägger till i mitt ordföråd. Tack Eva!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack både Maria och Jenny! Det är kul med egna ord. Håll till godo.

Lena sa...

Att skapa egna ord är en mänsklig skyldighet fick jag/vi? lära oss på en kurs för länge sedan. Tack för ljuslängtan och ljuslycklig. Robert känner till båda, bokstavligen. Och TACK för liknelsen om sommarstolarna, fantastiskt! Du gör livet rikare.

Granne med potatisodlaren sa...

Lena, Jag hoppas att kunna glädja dig och Robert. Kram