Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
fredag 11 december 2009
Det är sju dagar sen
Nu sitter jag här ljustörstande och njuter. (Det är sju dagar sen det var kalla grader och det är ännu längre sen vi såg en sol.)
Idag får vi njuta av bägge.
Himlen blir vidare, luften ger liv,
ja, allt känns som om det är nytt.
Frasandet under fötterna.
Andedräktens dimma.
Frosten i vantens ludd.
Det grå som blir blått
Det bruna som blir violett
Det gula ljuset.
Apelsingult, saffransbröd, ringblommor, krasse,
snön
får en egen nyans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så vackert du beskriver det! "Frosten i vantens ludd" - ser en lätt fuktad lovikkavante framför mig.
Tack. Känslan av frost i vanten den glömmer man inte.
Skicka en kommentar