Med och utan blixt. Tänk hur olika det blir. Halv nio på morgonen och det blå ljuset från öster sveper in mig i en tröstande filt. Det är så vackert att sennattens oro lyfter. Bakom busken sitter Celina och pratar med Sixten. Ni ser spåren i snön. Sixten är stor, rund, röd och blyg. Han vill gärna sitta på vårt balkongräcke och spana efter sork. Men Celina vill inte att han kommer in på vår tomt. Hon protesterar och då morrar han. Sen kliver Sixten sakta till diket. Där sitter han och spanar in under huset. Celina promenerar runt tomten med svansen på svaj. Här är det hon som bestämmer. Men den våta snön kryper in mellan tassarna och bägge två trippar hem mot värmen.
Jag känner mig rik. När jag klev in på vårt trevliga bibliotek i Gammelstad fanns sex eftertraktade böcker som jag lånade. Nu ska jag bestämma mig för om jag ska börja med Monica Fagerholms Glitterscenen. I övrigt fick jag med mig två böcker från sekwa, Delphine de Vigans , no och jag, och Léonora Mianos konturer av den dag som nalkas. Viktoria Myréns i en familj finns inga fiender från Ordfront, Aris Fiorentos Den siste greken och Stewe Claesons Än jublar fågelsången.
Biblioteket är antagligen mitt och mångas bästa möte med kultur. En rikedom. En möjlighet i vardagen, hur grå den än är, att bjudas upp till äventyr. Biljetten kostar ingenting.
(en parentes: såg ni hur många av boktitlarna som saknar versaler?)
2 kommentarer:
Blixtbilden är ju ett konstverk som du borde ställa ut. Du lyckas ofta kombinera blixt med naturbilder, skickligt!
Tack så mycket. Jag gillar att söka efter mitt eget uttryck.
Skicka en kommentar