Jag sitter här i mörkret och kan inte somna om. Klockan är fem i fem och jag oroar mig. Drömmer om konstiga somrar med snö i luften och blöta våta mörka vintrar med storm. Lyssnade för mycket på radioinslag om klimatmötet antar jag. Men min oro är på allvar.
I somras hade vi sol nästan varje dag. Men det var bara en vecka som var riktigt sommarvarm. De flesta andra somrar har det varit högsommar minst fyra veckor.
De senaste vintrarna har det varit ostadigt väder mer än någonsin. Och våren har trots de ovanligt milda vintrarna kommit sent.
Höstarna har däremot hållit sig varma en hel månad längre än på 80-talet. Jag är naturligtvis glad för att det är lättare att leva med färre minusgrader, men jag blir orolig. Kommer vi att får ett utslätat klimat. Ett klimat där vi har små förändringar över året och inga riktiga årstider?
Jag önskar att klockan är fem i fem och att vi har tid att göra något positivt. Tänk om klockan hunnit bli fem i tolv? Tänk om vi inte kan göra tillräckligt, snabbt nog? Jag hoppas att optimisterna har rätt. Att de förändringar vi märker, ligger inom de marginaler, som alltid har funnits. Att värmen på 1700-talet liknade den vi upplever nu. Då skulle vi inte ha påverkat mer än att vi kan lyckas vända trenden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar