tisdag 23 februari 2010

Förra vargavintern i Mälardalen


Det är den 5 januari 1987. Trots att det är kallare än minus 20 så tar vi en tur till Millesgården för att se på den vackra vintern och de enorma statyerna som syns bättre mot snö, än mot grönskan.
Notera att vi alla tre har tagit fram päls. Det gör nog ingen idag. Ryssmössa, fårpäls och mammas mink. Ingenting av detta finns kvar. Men snöoväder uppstår fortfarande.

4 kommentarer:

Maria Moln sa...

Underbara bilder Eva! I svart-vitt snö. Det är märkligt att våra beslutsfattare har glömt hur en riktig vinter ser ut.

Granne med potatisodlaren sa...

Åh, vad vi var tjusiga. Jag minns att handskarna var fodrade med kashmirull. Men vad jag frös när vi satte oss i bilen i Boden. Hjulen kändes helt fyrkantiga och trots att vi hade motorvärmare och kupévärmare var bilen som en utkyld källare.
Hela januari 87 var som att leva i en frysbox. Men den 1 februari var det nollgradigt och takdropp. Jag har såna där glimtminnen från de första åren här uppe.

Jane Morén sa...

Det ser kallt ut! Päls ja..jag minns min mammas fårskinnspäls, den var fin.

Granne med potatisodlaren sa...

Min fårskinnspäls fick vara med om ett attentat i julhandeln i början av 90-talet. Ena sidan målades med läppstift, den andra var sönderskuren när jag kom hem med det årets julklappar. Då var djurrättsaktivisterna på G om man säger så. Tre pälsbutiker försvann direkt.