Vedvärmen sprider sig och draget kring fötterna går att stå ut med. Nu när solen står som högst, värmer den upp luften till tolerabla minus 15. Snön är så vit att jag inte kan minnas en enda vinter med så starkt ljus i februari.
Minnas ja. J min käre man skämtar alltid om att mannaminne är tre år. Jag brukar tro att mina anteckningar ger mig rätt att minnas lite längre bakåt i tiden. Det finns en temperatur där och en bild av sol här bland alla möten och bokade tider i almanackan.
Vaserna i fönstret är också minnen. Den ovala fick jag när jag döptes i Sankt Görans kyrka på Kungsholmen. Brännvinsflaskan är ett minne från min farmors föräldrahem i Falun.
Nu ska jag satsa minnesförmågan på tarte Tatin med smetana och inte glömma den i ugnen.
2 kommentarer:
Tänk att du har din doppresent kvar! Så klokt att ge sin flicka en kristallvas med inristat dopdatum. Om hon kan ha glädje av hela livet. Måste leta i mitt minnes galleri och se om jag kan hitta en present från mitt eget dop. Minns att det fanns ensilversked med namn ochklockslag jag föddes, men var är den?
Oh, vad jag är glad. Idag kom J hem med en induktionsspis. Tarten blev som en dröm. Nu har vi äntligen en spis som aldrig bränner vid. Det var bara att vrida på knappen som med gas, sen kokade varken såsen eller potatisen över. Hurra.
Skicka en kommentar