Vaknade av månens ljus

som strålade genom fönstret. Knastrade fram över snön och hämtade in tidningen. Varken kardemummakaffet eller morgonmackan, och inte innehållet i tidningen fick mig att vakna till ordentligt. Det finns så många måsten som tar upp alla mina tankar. Ingen plats för att engagera mig i annat.

Jag läser långsamt mina böcker som jag har beställt. Johan Hakelius "Ladies" fick mig att minnas förra vinterns "Letters between six sisters" The Mitfords. Varför? En stor del av "Ladies" finns mellan pärmarna i den tjocka brevsamlingen.

På den andra sidan av rummet ligger en debutant. Therése Söderlinds "Norrlands svårmod". Jag har bara börjat och det ska bli spännande att möta en ny författare.

Sen har jag min hög med franska författarinnor gömda högst upp i bokhyllan. De är som en skatt som jag ska ta fram när lugnet lägrar sig. I mellandagarna kanske?

På natten när jag har svårt att somna om har jag hittat igen en amerikansk favorit, Sara Paretsky, hennes "Blacklist" från 2003 beskriver den irrationella rädslan för det som är annorlunda. Idag är det kroppsskanningen på amerikanska flygplatser som vi diskuterar, då var det sjukdomsspridning via brev.

Helt stilla, massor med minusgrader, nu tänder jag i kaminen.

Ljusrekord

Inte för att jag tror det är sant, men någon viskade i mitt öra att november i år har rekord i antal soltimmar. Bortser jag från min misstänksamhet finns det tecken på att det kan var sant. Massor med sol rakt fram när jag styr mlle Renault mot lunchen i Kulturens hus. Massor med ljus när jag återvänder.

Ett ljuslandskap,

hittar jag i lyktan på bron. Det är något helt förunderligt med snökristallerna.
Det är något förunderligt med Luleå. Läs The Independents reporters beröm här.

Se men inte röra

Längst in i farmors stora garderob gömde sig en liten garderob med ett E snirkligt målat på dörren. En liten säng med en stor docka i. Elisabeth kallades hon som farmor och alla mina kusiner som är flickor.

Ett namn som jag tyckte var helt onödigt och långt att skriva.
Men så började jag i klass 5A. Där var var så många som hette Eva att vår snälla fröken bad oss att hitta på smeknamn.

Är det någon som heter något mer? Något som ni kan använda?

Jag blev Elisabeth-Lisa- och till slut Liz i ett år.

Dockan i farmors garderob lämnades till Röda korset. Men varje år tänker jag på Elisabeth och ser ett lockigt huvud med blundögon och en hemsydd garderob. Ett tjockt rosa täcke och en liten vit docksäng.

Inte på alla fina Elisabettor som jag haft som vänner utan på dockan som jag bara fick titta på.

Rosa ligger isen

vid älvens strand. Jag måste hinna se energin som flödar från solen en vanlig novemberdag. Den hjälper så här i morgonmörkret. Iskylan slår emot mig  när jag trampar upp till brevlådan.  Hela jag vaknar med ett ryck och piggnar till  vid den första kaffekoppen. Tjugoen kalla grader ute, det gäller att tjudra bilen vid eluttaget och vänta på att motorn värms upp.

Intensivt och kort

 Ibland blir jag helt stum av ljusglädje. Helt fylld av lycka när solen målar stigen ner mot älven med sitt ljus.

Det är minst tio minus grader men det känns som om solen värmer. Nere vid älven har isen lagt sig för vintern. Nu får vi nog vänja oss vid att det är vinter. Det är bara några få minuter mellan de två bilderna. Så fort försvinner dagen och det blir kväll.

Skrapade snön från brevlådan

och fann ett kuvert med fantastiska bilder från Sophia Callmer. Hon fotograferar blommor så att de blir till konst. Klicka på Sophias namn så hittar du till hennes fina blogg.

Helt plötsligt var den svartvita novembereftermiddagen varm och fylld av färg. Och minnen  från sommarens resa till Österlen.

När Svenska dagbladet väljer

att låta Cristina Doctare med c kommentera vad som gick fel i valrörelsen för socialdemokraterna och kristdemokraterna,(där hon är medlem), då begriper jag ganska lite. Men det spors om hennes analys har någon relevans i framtiden.

Snöstickning

Det var minst två år sedan jag såg en så'n fin snöstickning på en av laduväggarna i byn. Det är så häftigt att vinden och snön kan tillverka så vackra mönster. Bara genom att vara.

Sidenkok

 Har jobbat med ett nytt sätt att göra sidensjalar. Nu har jag använt paj. Helt slätt blänkande siden. Här har jag arbetat med flera röda och rost nyanser i olika lager.

 Sienna, orange och nya tryck.

I denna sjal har jag både blekt fram bilder och bokstäver och använt ett tryck.

Idag har jag

sammanställt mitt liv som konstnär på ett litet informationsblad. Det ska jag skicka till Jenny  med

Audrey II en syraetsad emalj.

Jag är utbildad på Konstskolan i Sunderbyn 2005-2008. Jag var en av tolv konstnärer som fick möjlighet att arbeta i den stora ateljén i Fritz Olssonhuset 2008-2009. Från och med 31 juli finns jag i H3 på Kronan i Luleå där jag delar en ateljé.

Jag har valt att fördjupa mig i grafik hos Brita Weglin och akvarell hos Eva Esko.

I år har jag ställt ut mina bilder på Galleri Evas konstiga kafé i Luleå, på Galleriet i Högsön, Luleå och vid två tillfällen i Konstnärsbyn Kronan, Luleå. Jag har två planerade utställningar före jul. Dels Månghandas årliga adventsmässa på Konstskolan i Sunderbyn och dels en på Konstnärsbyn Kronan i Luleå.

Jurybedömda utställningar:

Julsalongen på galleri SKÅDA , Luleå, 2007 och 2008

Magmadagen, Kulturens hus, Luleå, 2007

Vårsalong på Norrbottens museum, Luleå, 2007 och 2008

Väskor och påsar, Norrbottens museum, Luleå, 2007

övriga utställningar:

Galleri SKÅDA, Luleå , ”Ateljé sökes” 5-30 september 2009.

Galleri Agda och Valborg, Junkön, sommarutställning 2009.

”I ett skyltfönster” ateljéns ständigt förändrade utställning Storgatan, Luleå 2008-2009.

Samlingsutställning, ” 50 konstnärer”, Fritz Olssonateljén 2008.

”Demolering vs kultur”, ateljén Fritz Olssonhuset, 2008

Examensutställning, Galleri Y, Sunderby konstskola, Luleå våren 2008.

”Älvornas julsalong” 2007 och 2008, Kvinnobiblioteket, Luleå.

”Vi trycker olika” textiltryck, Luleå airport och Galleri Y, 2006, 2007 och 2008.

Evas KONSTiga kafé, Sommarutställningar, Norra Sunderbyn, Luleå 2006, 2007, 2008, 2009, 2010.

Konst i det gröna, Luleå, 2007 och 2008.

Länsstyrelsens konstförening vår 2007, höst 2007 och vår 2008.

”Till Linné” designprojekt och utställning 2007, galleri Y, Luleå.

Elevutställningar Galleri Y , Luleå, 2006, 2007

Akvarellutställning ”Från kust till hav” på Missionskyrkans galleri i Luleå, 2006

En sån monoton lista. Men hur ska jag göra. Räkna upp meriter som de flesta andra, eller bara låta bilderna tala?

Det är inte lätt att veta. Skriver en som låter er läsa rad på rad av uppräkningar.

Strumpbyxor av is

Kommer på att det ligger två tidningar och väntar ute vid vägen.
Kliver ut med bara ben och biter ihop.
Det känns som om jag har satt på mig ett par strumpbyxor av is.

I köket väntar nybryggt kaffe. Och värme.

De kyliga benen ilar när de vaknar.

Bränner mig på det heta kaffet.

Bläddrar och läser.

Världens förste bloggare

När jag flyttade till Luleå, 1986, slogs vi om den lokala gratistidningen Annonsbladet för att få läsa Clifton Fexmo.

I mitten på 90-talet ställde den lokala konstnärsgruppen Kilen ut de små koncentrerade annonserna om Fexmos liv på sitt galleri.

I år kom boken om Världens förste bloggare på det lokala förlaget Black island books.

I boken läser jag att Clifton Fexmo har lagt ut minst 40 000 kronor på sina annonser.

Igår kväll fick jag återuppleva känslan av, att få små fragment av ett liv presenterade, i några korta strofer. Det gillar jag.

Boken sammanfattar mycket av allas våra liv.

Var försvinner pengarna?

Jane Morén har gett mig ett bra artikeltips som jag inte kan undanhålla någon. Läs här vad Liv Beckström tipsar vår arbetsmarknadsminister Hillevi Engström om.

En historisk möjlighet

Under en blå sekund läste jag Anna Laestadius Larssons krönika i Svd.. Den handlar om ett tillfälle som har öppnat sig för denna regering. Ett moment där vi har chansen att göra skillnad.
Sexualbrottsutredningen lägger fram sitt förslag som innehåller kravet på samförstånd. Samtidigt vet vi att sexualbrotten är en fråga för män. Bara två procent av brotten begås av kvinnor.

Satsa på pojkarna, gör dem en tjänst. Låt alla få kunskap om vad det innebär att vara människa.

Läs om Thorildsplans gymnasium här. De har i alla fall funderat över vilka normer vi överför till nästa generation.

När klockan slår fyra

Jag drömmer att huset håller på att rasa. I mina öron ringer ljudet av tegelstenar som rasar när jag vaknar. Det är en ledtråd till min nyväckta hjärna. Här finns inga tegelstenar, alltså var det bara en dröm.

Men ljudet återkommer utanför fönstret. I mörkret syns tre starka strålkastare och något gult. Nu fattar jag. Det är snöröjning på gång. Den första natten med snösvängen ute på vägarna.

När jag rodnar

Slå på teven klockan 10.00 eller 17.00. Ja, sätt på TV4. Ingen annanstans i den svenska tevetablån är det så tydligt att det är ett utrymme, en tom tidsintervall som ska fyllas. Teve som lördagsbilaga. Tomma ekande minuter som en eller flera programledare ska fylla med...Ja, enligt Johan Croneman, rent nonsens.

Men det är inte bara där i tevelandskapet som det otänkta har en egen plats. Samma frågor utan mening och betydelse dyker gärna upp när Svt ska fylla sina förmiddagar och tiden mellan kvart över sex och sju på kvällen. Jag glömmer teven på när jag har tittat på vädret och kommer sen in i ett samtal som får mig att rodna. Det händer inte en gång utan ganska ofta. Jag lider med både den person som utfrågas och med de personer som ställer frågorna.

Känns det så för er? Har möjligheten att sända teve dygnet runt gett oss fler pinsamma teveminuter?

Jag vill bara dela med mig

---

Dagens Nyheter
11 Nov 2010

Min förälskelse

i de blå minuterna har i dag fått ny näring. Jag drunknade i det blå ljuset och den gnistrande iskristyren.
Jag kände mig som en isprinsessa i min gamla yllekofta. Allt täcktes av iskristaller.
Till och med min lugg.

Jag skulle inte vilja

kliva in i arbetslivet idag. Och jag tror att det som sker nu är orsaken till att vårt samhälle förlorar vårt viktiga kapital av tillit.

Vem kan tro att unga människor med god utbildning ska känna tillit till ett samhälle där deras arbetskraft är gratis? Där var tredje söker jobb utan att få chansen?

Chansen att visa att de behövs.

Hur har vi vuxna kunnat låta det gå så långt att det är självklart att unga människor ska "praktisera" på sin arbetsplats utan lön i upp till sex veckor.

Idag skriver  Ardalan Shekarabi och Anna Johansson
ordförande, socialdemokratiska kriskommissionen, i DN, om varför partiet förlorade valet. Och förtroendet.

De drar slutsatsen att försämringen av arbetsmarknaden har pågått i minst 20 år och att detta har gjort att socialdemokraterna uppfattas, som ett parti med makt, som har svikit sina väljare.

När jag började arbeta fick jag välja mina egna arbetstider. Jag studerade och behövde sluta tidigt på eftermiddagarna. Det var inga problem.

Jag fick lön från första minuten. Fast lön.

Och jag fick lära mig arbetsuppgifterna i sex veckor. Det var ingen som kom på idén att jag skulle arbeta gratis.

Jag är säker på att det är detta som gör att alla partier, och mest socialdemokraterna, förlorar sympatier.


Alliansen sänker inkomstskatterna för att hålla lönerna låga i jämförelse med omvärlden. Men det är socialdemokraterna och facket som förlorar sympatier.

Igår fick vi veta att en specialistsjuksköterska i Norge tjänar 55 000 norska kronor per månad när samma sköterska tjänar mellan 23-25.000 svenska kronor i Sverige.

Det är hårda fakta som urholkar tilliten till att vi kan lösa samhällets uppgifter tillsammans.

Jag har missat

att läsa en massa böcker. Här är Amazon.coms lista över de bästa böckerna i år. Jag har läst en av dem. Just kids av Patti Smith. Listan är konstruerad i USA och har med en bok från Sverige. Vilken?

Jo, Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes.

Läs Clas Barkman

i inlägget från DN här under. Han tar upp det som Eva Joly berättar om i sin bok. Ja, att tystnaden bara gynnar de som beter sig korrupt. Ingen annan vinner på att vi inte kan diskutera vad vi gör på våra arbetsplatser. I synnerhet de som arbetar i offentlig regi.
Här är en länk till webbversionen.

Apropå Eva Jolys bok och våra traditioner i Sverige

---

Dagens Nyheter
10 Nov 2010

Teodor har namnsdag

Jag har lyckats med att fylla kaminen med ved så att hela huset frustar. Ute är det minus, minus, minus femton, inne plus 28.

Det var som om hela hjärnan skrek på värme när jag var ute i mörkret och hämtade in mera ved. Då var jag helt ovetande om att kylan var ännu strängare än igår. Då var det bara lusten att elda som fick mig att stuva in mig i tjockkläderna.

Nu när snön förstärker det milda förmiddagsljuset är det ett visset löv, ett rodnande blad från nyponbusken som ger värme och som gör mig glad. Det finns några färger kvar i den stora grå paletten. Det finns några dofter av jord och löv som svagt påminner mig om vad som var.
Idag när det är Teodor och tisdag.

Malin Ullgren

skriver bra om varför vi behöver få veta. Läs hennes artikel här. Ja, det handlar förståss om Den motvillige monarken.

Jag älskar dans

Anna Vnuk har äntligen gjort en ny föreställning. I Göteborg sätter hon upp en föreställning om köttslig kärlek. Här är en artikel i DN.

Början på november har länge varit dansföreställningarnas tid. I lördags sände svt en hel kväll med olika svenska moderna föreställningar. Mest oväntade där var de unga eleverna på cirkus och danshögskolan.

Bäst var reprisen från förra året med Mats Eks föreställning Ställe. Michail Baryschnikov och Ana Laguna dansar de två rollerna. Filmen är gjord av Jonas Åkerlund och den fick årets Prix Italia. Tevevärldens finaste kulturpris.

Det känns

som om vi lever för länge sen. Ja, när jag klär mig i lager på lager och trampar ut till brevlådan med vedkorgen i en hand och piasavakvasten i den andra.

Tofflorna (med tjock gummisula) fylls av snö när jag borstar av bilen och sätter igång motorvärmaren. Korgen fylls med ved och kaminen med eld. Det är denna vinters första morgon när kvicksilvret i den gamla termometern står under tio minusgrader.

Solen står lågt och skuggorna är långa.

   I granen sitter Knut och väntar på en kompis. Alldeles tyst. Det är som kylan fått honom att tappa lusten att sjunga. Han har ju inga tjockstrumpor att dra på sina små fötter. Jag skulle vilja bjuda in honom till värmen vid kaminen.

Men detta är ingen saga det är bara en verklig, kylig måndag. 

Läs Eva Joly

Carina tar upp den svenska självbilden efter att ha läst Per Svenssons artikel om hur vi ser på oss själva. Ett intressant ämne som har många sidor.

En är hur våra politiker ser på bekämpningen av korruption. OECD:s organisation mot korruption är i alla fall mycket intresserade efter den nedlagda utredningen av de mutor som betalades ut när stridsplanet JAS såldes till Sydafrika.

Eva Joly berättar i sin bok Vardagshjältar om människor som bekämpar den korruption som hindrar utvecklingen i världen. Den mest talade berättelsen för oss svenskar handlar om hur OECD:s kommitté för korruptionsbekämpning utreder Brittish Aerospaces (BAE) mutaffärer trots att den brittiska regeringen förhindrat sin egen utredare att arbeta med frågan.  

Här finns många likheter med hur alla utredningar har hanterats i Sverige. I vårt land har dessa hjältar, som aldrig låtit statens handlingar gömma sig i mörkret i de stora arkiven, ofta varit helt ensamma.

Eva Jolys bok skildrar både enskilda men också organisationer som blir allt mer inflytelserika som slåss för att våra skattepengar ska gå till fattigdomsbekämpning och inte till att berika despoter i Afrika.

Läs boken och lyssna sedan till de politiker likt Carl Bildt som hävdar att korruption är en personlig fråga som inte kräver tydligare lagar.

Om "Den motvillige monarken"

Läs Gabriel Byström i GP :

"Har kungen festat på ställen som kontrollerats av personer i Stockholms undre värld är det svårt omdömeslöst. Som ordförande i utrikesnämnden får kungen tillgång till känslig information vilket gör att han, bara av den anledningen, bör göra allt han kan för att undvika situationer som kan vändas mot honom."

Det är väl det som är poängen med att granska vår monark.

Fel tid

Endast väderguden är vaken. Och han har fel månad uppslagen i sin kalender. Det är Allhelgonadagen idag. 

Men det ser ut som om julen är här. Vackert. Strålande. Rent.

Men fel.

Eller som vanligt. Varje år som jag kan minnas har det varit en riktig vinterhelg på Allhelgona. Jag har varit utställare på Hantverksmässan och rusat mellan bilen och utställningshallen med mina alster i snöstormen.

Minnen som jag gärna glömmer bort.

Glommersträsk hattmuseum

 Hatt på hatt på hatt. Vilken skatt!

Faster är död

Jag brukar inte skriva så mycket om det privata. Brukar mest hålla mig till att skriva personligt. Men idag läste jag min äldsta fasters dödsannons och då kände jag mig tvungen att skriva en rad.

Min faster var nästan 94 år när hon dog.

Hon har levt i en tid som vi idag skulle kalla rena 1800-talet.

Hon skickades till nunnorna på franska skolan när hon var sju. Alla eleverna fick klä sig i arbetsrockar och aldrig se åt en pojke. Efter tio år i flickskolan blev hon elev på Röda korsets sjuksköterskeskola.

Jobb i Uppsala. Mötte en läkare och gifte sig. Födde fyra barn på 40- 50-talet. Kämpade tillsammans med sin man om olika positioner vid Uppsala universitet. De förlorade den akademiska kampen och så hamnade de i Linköping när universitetet öppnade där.

Professorska med skinn på näsan, jättevilla vid Stångån, och massor med frivilligarbete i kyrkan. Folkpensionär, änka sen 20 år.

Men när hon firade 90 år i mörkaste december bjöd hon hela sin närmaste familj på bal. Inte en minut satt hon stilla.

Hela tiden planerade hon olika projekt.

Jag undrade om såna som  hon verkligen fanns. Kvinnor som både längtade efter baler och som sydde om lakan för att de skulle kunna användas tio år till. Kvinnor som var säkra på att de alltid hade rätt. Kvinnor som med bara en blick kunde avrätta båda sina två bröder och reparatören som kom tio minuter för sent.

Behövdes en mössa till babyn repade hon upp en tröja. Stickade mössan och ringde sen glatt. "Se nu till att din flicka har mössan på sig överallt".

En dag för något år sedan ringde hon och sa: "Du vet väl att du är smart." Varför ringer du och säger det?, frågade jag. Och hon svarade: "Det behöver alla kvinnor höra. Glöm inte att det är du som är klok."

Så'n var hon,
min faster.

Johan Croneman har fattat

det som Calle Bildt inte förstår. Att väljarna vill ha oberoende riksdagsmän med så få bindningar som möjligt till företag som står för merparten av all miljöförstöring på jorden. Läs hans krönika här.

Gjorde vi fel?!

---

Goteborgs-Posten
04 Nov 2010

Vill inte veta

Riksdagspartierna vill inte veta var gränsen går. Ja, för vad vi väljare kan acceptera när det gäller bidrag till partierna och gåvor till partiernas företrädare.
Inte ens de senaste dagarnas upprörda debatt får partierna att välkomna att vi väljare får veta var deras pengar kommer från. Och vilka gåvor riksdagsledamöterna accepterar.

Vad vill vi som väljare? Vill vi att det fortfarande ska vara osäkert var gränserna för en muta går?

En helt annan saga

I DN idag finns det två intressanta debattartiklar som från helt olika utsiktspunkter berättar samma sak. Vi har ändrat vår berättelse om Sverige från ett land som är byggt på solidaritet, till ett land där allt kan räknas i kronor och ören.
Nils Karlsson vd för Ratio räknar jobb.
Barbro Larsson efterfrågar en annan berättelse än den att den som har flest kronor vinner.

Skolpeng, äldreomsorgspeng, barnomsorgspeng, patientkrona...det finns många, många slantar i vårt system.

Jenny Wilson Like A Fading Rainbow (Official video)

Det är som om denna dag

är många. Flera stycken. Hoppas att jag hinner med. Just nu känns det som om det är en dag för mycket...eller kanske är jag bara steget efter.

Drömmer om en natt i Harads

I natt drömde jag att jag var i Harads. Jag tror att det beror på att jag sett så många fina bilder på Trädhotellet.

Men när jag vaknade var det en vanlig onsdagsvardag

En helt vanlig dag med tunga moln på himlen.
Med tunga diskussioner på radion.
Med tunga ögonlock.

"Nu ska det handla om en bok om kungen", säger rösten på radion. En bok som berättar om vad många annars bara viskar om.
En bok som ledde till att en av författarna förlorade sin anställning på Sveriges Radio.

Här vid älvens strand börjar en rojalistisk yra idag. Kronprinsessan och hennes make ska besöka Torne älv och Lule älv, blivande gruvor, samisk kultur, trädhotellet, F21 och ett kulturprojekt. I dagarna tre ska de tu få information om vad som händer och sker mer än 100 mil från Haga slott.

Trädhotellet är mitt nästa måste.

Ibland var det

bättre förr om man ska tro Niklas Wahllöf.  Det kan vi se, idag, tack vare den nya tekniken.

Det finns en öppning

mellan Amandus skog och björkdungen. Där vilar novembersolen. En pusselbit som hittat rätt.

Jag fick ett tips

om denna debttartikel. Den beskriver hur det är att vara sjuk och träffa försäkringskassan.

Nehej!

Som riksdagsledamot kan man ta emot resor av multinationella bolag för att leka med studenter i Pau. Det säger Gunnar Stedtler i Svd.

Men man kan som riksdagsledamot begripa, att det inte är bra för den bild man vill ge väljarna, att ta emot resor av andra än partiet och riksdagen.

Jag vill absolut inte bura in några politiker i riksdagshuset. De har ju 50 000 kronor att resa för till att börja med. Sen kan de säker få mer från partiet om pengarna tar slut.

Bombhotet mot NSD spårat

till en IP-adress i polishuset i Luleå. Läs mer här.

En blogg att titta

mer i. Här är en länk. Tack för ett bra tips Annika.

Med utsiktspunkt i Fredhäll

Varför läser jag mellan raderna?
Är mina kollegors arbete mindre värt, än det som görs på Gjörwells-
gatan i Stockholm?
Jag är fortfarande imponerad av dom som lyckades med att göra en ovanligt bra tidning på mindre än tre timmar i onsdags.

Älgtjuren fanns i ett helt annat nummer som en glad krumelur.

Det kommer

 smygande. Vi märker det inte först. Men vi blir färre i 205 av Sveriges 280 kommuner.

I 75 kommuner ökar befolkningen om man vänder på steken.

Det innebär att de flesta kommuner i Sverige kommer att få svårt att kunna överleva. Vad ska vi göra? Hur ska vi underlätta en utveckling i de 205 kommuner som  blir allt mindre? I Svd  föreslår Björn Sundström som kartlägger trenden för Sveriges Kommuner och Landsting, att kommuner som tappar sin befolkning ska öppna en skidbacke eller en gruva. Ni ser själva vad han tror att folk flyttar från.

Åsa Petersen berättar här om sin omvända resa.


Jag föreslår att vi gör som i Norge och Kanada. Där är det självklart att de värden som skapas i små kommuner kommer invånarna till del. Det innebär att t ex vattenkraften beskattas där den finns, inte där huvudkontoret är placerat.

Norge satsar på att hela detta svåråtkomliga land ska leva. Jordbrukare får stöd, befolkningen skattelättnader, och alla akademiker som behövs i glesbygden kommer för att arbeta där. De får avskrivningar på sina studielån. Dessutom satsar Norge på att det finns utbildningar i hela landet.

Tromsö universitet finns 75 mil norr om Luleå.

Vårt nordligaste universitet.

Jägarna III

Svenska Dagbladet har valt att publicera ett reportage från USA:s glesbygd i Montana. Bilderna och texten visar med ömhet och lugn hur det är att vara helt övergiven. Övergiven av allt. Det är bara flykt genom droger som återstår.

När du har läst reportaget som inte innehåller en enda pekpinne eller något annat än en beskrivning av ett möte med fattigdom och utsatthet prova på att läsa kommentarerna.

Oj vad det är ljust!

Både vintertid och solig morgon. Hela världen får ett helt nytt silverskimmer. Nere mot älven flyr den sista nattdimman och solen målar björkarnas stammar kritvita. Här spökar ingen, här råder ingen skräck, här är det bara en ljus oktobersöndag.

Det är inte kallt. Det är friskt.
















Och ledningarna lyser försilvrade. De väntar på eftersläntrarna. Ni vet de där fåglarna som inte ger sig. De som stannar till vartenda rönnbär är slut. Nu finns det bara nypon kvar att äta.