lördag 2 april 2011
Det är tur att
Möt ett okänt författarskap. För oss i Sverige i alla fall.
Det finns berättelser som förebådar vad som nu sker. Berättelser som vi aldrig läser.
Le Monde
02 Apr 2011
Le Monde
02 Apr 2011
fredag 1 april 2011
Vad har du i dina stövelskaft
Och sen fanns det nya blommiga till årets pelargon, Queen Wien.
Apelsintiden är slut
Nu ska alla husdjur skyddas från vanvård. I Norrbotten anställs en djurpolis som ska hävda djurens rättigheter. Polisen ska hålla kontakt med veterinär och upprätthålla skyddet i hela länet.
Vad som har hänt får vi inte veta. Men Norrmejeriers vd, Bo Rasmussen, har avskedat två chefer med omedelbar verkan.
Håkan Juholt den nye socialdemokratiske partiordföranden tar sats och hoppar in på alliansens planhalva. Denna vecka påpekar han att arbetslösheten är högre idag än 2006 när regeringen tillträdde.
Tord Holmgren från Gällivare är en av fotbollsstjärnorna i den nya filmen om IFK Göteborg. Den handlar om hur ord som tillsammans och solidaritet har blivit radikala och sällsynta idag.
Sakta smälter snön ner och varje morgon får jag besök av nya tidiga sångfåglar. Snön dansar sakta ner från en grå sky och det är bara noll. Snöyra det är riktigt aprilväder.
torsdag 31 mars 2011
Jag vill plocka blommor
Varenda dag är det samma sak. Både och. Glädje och sorg samtidigt. Längtan och förväntan.
I mitt huvud finns en bild. Jag ser hur himlen glöder i väster och hur isbrytarna har skrivit sina signaturer i isen under mig. Den är så otroligt stark. Kontrasten mellan det svarta havet, den vita isen och den orange himlen. Den bilden får hjälpa mig genom glasögonförlusten och blomlängtan.
tisdag 29 mars 2011
Luleå minus sexton och jag sitter hundra mil söderut.
Jag har vaknat i natt och tänkt Välfärdsstat. Det är sant. Jag blev helt knäpp igår. Jag försökte översätta alliansens innehåll i ordet och kom fram till detta.
Välfärden i en välfärdsstat är till för dem som kan betala.
De som är sjuka har inte rätt att använda sin sjukförsäkring till de blir friska. De som behöver vård får vänta, ligga på överfulla sjukhusavdelningar och utsättas för stor smittrisk.
För att de som har höga inkomster inte vill betala fullt pris för vissa tjänster har regeringen infört RUT-avdrag. Avdragen skapar arbeten som inte har tillräckligt ekonomiskt värde för att de ska kunna existera utan att skattebetalarna subventionerar dem.
Arbeten utan ekonomiskt värde skadar välfärdsstaten på minst två sätt:
De som utför arbetet riskerar att hamna utanför alla avtal om löner, pensioner och arbetstid.
Sverige riskerar att hamna långt efter då allt för stor del av ekonomin kretsar kring arbeten som vem som helst kan utföra utan utbildning.
De arbeten som idag ger RUT-avdrag men som kräver utbildning har redan nu ett så stort ekonomiskt innehåll att inga subventioner behövs.
Välfärdsstaten faller i små bitar som inte ens Karlssons klister kan laga.
Istället får vi människor som arbetar gratis, som arbetsgivarna får betalt för att ta emot. Den biten kallas Fas 3.
En annan bit är de sjuka människor som ska vara på arbetsförmedlingen för att bara vara där. Det kallas rehabilitering och leder till fattigdom.
Ingen rätt till ersättning från varken arbetslöshetsförsäkringen eller sjukförsäkringen. Istället ett tvång att sälja sin bostad (var finns alla hyresrätter som behövs) och ett liv utan några valmöjligheter.
Minusgrader. Det blåser inga vårvindar i välfärdsstaten.
Välfärden i en välfärdsstat är till för dem som kan betala.
De som är sjuka har inte rätt att använda sin sjukförsäkring till de blir friska. De som behöver vård får vänta, ligga på överfulla sjukhusavdelningar och utsättas för stor smittrisk.
För att de som har höga inkomster inte vill betala fullt pris för vissa tjänster har regeringen infört RUT-avdrag. Avdragen skapar arbeten som inte har tillräckligt ekonomiskt värde för att de ska kunna existera utan att skattebetalarna subventionerar dem.
Arbeten utan ekonomiskt värde skadar välfärdsstaten på minst två sätt:
De som utför arbetet riskerar att hamna utanför alla avtal om löner, pensioner och arbetstid.
Sverige riskerar att hamna långt efter då allt för stor del av ekonomin kretsar kring arbeten som vem som helst kan utföra utan utbildning.
De arbeten som idag ger RUT-avdrag men som kräver utbildning har redan nu ett så stort ekonomiskt innehåll att inga subventioner behövs.
Välfärdsstaten faller i små bitar som inte ens Karlssons klister kan laga.
Istället får vi människor som arbetar gratis, som arbetsgivarna får betalt för att ta emot. Den biten kallas Fas 3.
En annan bit är de sjuka människor som ska vara på arbetsförmedlingen för att bara vara där. Det kallas rehabilitering och leder till fattigdom.
Ingen rätt till ersättning från varken arbetslöshetsförsäkringen eller sjukförsäkringen. Istället ett tvång att sälja sin bostad (var finns alla hyresrätter som behövs) och ett liv utan några valmöjligheter.
Minusgrader. Det blåser inga vårvindar i välfärdsstaten.
måndag 28 mars 2011
söndag 27 mars 2011
Stafffan Tjerneld skrev artiklar i DN och romaner på Bonniers.
Idag har jag vilat tillsammans med hans 70-tals roman "Flickan och miljonären". Någon som läst den? Gör det inte i så fall om ni inte vill veta vad Staffan Tjerneld tror om kvinnor som inte vill gifta sig. Det och massor med andra fördomar, som säkert var sanningar då, är berättelsen fylld av. Men också en härlig skildring av oljeruschen på 70-talet i Norge och i Skottland. Det finns tusentals böcker här i rummet där jag sover, men de jag blir nyfiken på har en tydlig grafisk design. Det syns när boken kom ut och vad den skulle kunna berätta.
Helt avgörande vilken klass barnen tillhör
Det visar alla undersökningar av hur lärare sätter betyg. Alla börjar i en skola där deras plats redan är bestämd som sexåringar. Idag när jag hämtade Svenska Dagbladet i brevlådan följde ett reklamblad med.
Det är två lärare Annika Olin och Malin Tyren som har startat ett läxläsningsföretag vid sidan om sina lärartjänster.
(Alla som har 450 kronor per timme kan få hjälp av en behörig lärare. (Då är RUT-avdraget gjort.) Äntligen en riktig lön skulle man kunna säga. Om företaget betalar ut allt till läraren.)
Men får lärare anställda av kommuner ha en verksamhet vid sidan om? I samma bransch? Istället för att lägga ner all kraft på de elev er som de är anställda för att utbilda?
I Nacka kommun är det kommunen som anställer barnvakter. Ja, de familjer som har råd får sin barnomsorg genom barnvakter för barnomsorgspengen-sen får familjerna betala resten. Billigare än att ordna riktig barnomsorg med utbildade pedagoger säger kommunens företrädare. Vilket innebär en kostnad på många tusenlappar för både kommunerna och familjerna. Vinsten står barnpassningsföretagen för. Och de familjer som har pengar.
Vi placeras redan vid födseln på det trappsteg där våra föräldrar finns. Skolpengen har tillsammans med barnomsorgspengen och RUT-avdraget sett till att vårt samhälle blir lika svårt som alla andra att resa i. Ja, göra den klassresa som de som är födda på 1930-talet till 1970-talet har kunnat göra. Den blev en parentes, kampen för att skapa så jämlika förutsättningar, som möjligt, för de flesta barnen.
Det är två lärare Annika Olin och Malin Tyren som har startat ett läxläsningsföretag vid sidan om sina lärartjänster.
(Alla som har 450 kronor per timme kan få hjälp av en behörig lärare. (Då är RUT-avdraget gjort.) Äntligen en riktig lön skulle man kunna säga. Om företaget betalar ut allt till läraren.)
Men får lärare anställda av kommuner ha en verksamhet vid sidan om? I samma bransch? Istället för att lägga ner all kraft på de elev er som de är anställda för att utbilda?
I Nacka kommun är det kommunen som anställer barnvakter. Ja, de familjer som har råd får sin barnomsorg genom barnvakter för barnomsorgspengen-sen får familjerna betala resten. Billigare än att ordna riktig barnomsorg med utbildade pedagoger säger kommunens företrädare. Vilket innebär en kostnad på många tusenlappar för både kommunerna och familjerna. Vinsten står barnpassningsföretagen för. Och de familjer som har pengar.
Vi placeras redan vid födseln på det trappsteg där våra föräldrar finns. Skolpengen har tillsammans med barnomsorgspengen och RUT-avdraget sett till att vårt samhälle blir lika svårt som alla andra att resa i. Ja, göra den klassresa som de som är födda på 1930-talet till 1970-talet har kunnat göra. Den blev en parentes, kampen för att skapa så jämlika förutsättningar, som möjligt, för de flesta barnen.
lördag 26 mars 2011
Varje månad betalar skattebetalarna
mellan 5-7 000 kronor för att familjen ska slippa hämta sina barn på förskolan, 2-3 gånger per vecka. Jag trodde att det var ljug, men det är sant. Det framkommer när Svenska Dagbladet undersöker barnvaktsföretagen. Istället för att satsa på företag som utvecklar landets ekonomi får vi unkna pigjobb som ingen kan leva av. Dessutom en massa barnvakter som ingen kan hålla kontroll på.
Jag kan inte sluta förundra mig. Hur kan det komma sig att barnomsorgen är så farlig för barnen att de inte kan vara där längre än några timmar? Varför kämpar inte barnens föräldrar för att förskolan ska bli så bra att de vågar ha sina barn där?
Tänk er att alla dessa barnvakter anställdes i barnomsorgen så att de flesta barnen fick tillgång till omsorg och lugn på eftermiddagarna.
Vad lustigt, då skulle inte föräldrarnas inkomster avgöra längre. Då skulle inte föräldrarna kunna använda klockslaget när deras barn blir hämtade som en klassmarkör. Och vi skattebetalare skulle kunna få insyn i vad våra skattepengar används till.
Då skulle inte de privata förskolorna kunna lura föräldrarna att de inte behöver ha öppet efter klockan 16.30.
Då skulle arbetet med barnen ha ett så stort ekonomiskt värde att inga subventioner behövs. Alla skulle vinna. Barnen som får vara på små avdelningar med utbildad personal som är anställd med avtalsenlig lön. Dessutom skulle våra skattekronor inte strösslas över företagare som inte behöver redovisa hur stor del som används i verksamheten.
Jag kan inte sluta förundra mig. Hur kan det komma sig att barnomsorgen är så farlig för barnen att de inte kan vara där längre än några timmar? Varför kämpar inte barnens föräldrar för att förskolan ska bli så bra att de vågar ha sina barn där?
Tänk er att alla dessa barnvakter anställdes i barnomsorgen så att de flesta barnen fick tillgång till omsorg och lugn på eftermiddagarna.
Vad lustigt, då skulle inte föräldrarnas inkomster avgöra längre. Då skulle inte föräldrarna kunna använda klockslaget när deras barn blir hämtade som en klassmarkör. Och vi skattebetalare skulle kunna få insyn i vad våra skattepengar används till.
Då skulle inte de privata förskolorna kunna lura föräldrarna att de inte behöver ha öppet efter klockan 16.30.
Då skulle arbetet med barnen ha ett så stort ekonomiskt värde att inga subventioner behövs. Alla skulle vinna. Barnen som får vara på små avdelningar med utbildad personal som är anställd med avtalsenlig lön. Dessutom skulle våra skattekronor inte strösslas över företagare som inte behöver redovisa hur stor del som används i verksamheten.
fredag 25 mars 2011
Alla farhågor
slog in. Nordanvinden blåste oss snabbt ner mot Arlanda. Men... där snöade det och blåste. Hela planet for upp och ner och åt sidan. Jag hamnade i - jag kände mig som en sån där glasgömma där det börjar snöa när man vänder på den. Jag tappade vad som v ar upp och ner. I huvudet föll flingorna och det var inte kul. Nu ska jag bli människa igen.
torsdag 24 mars 2011
Igår mullrade himlen
Inte mycket att bry sig i nu när jag ska samla ihop mig inför morgondagen. Ännu en vimsig och rörig packning. Ännu en känsla av att jorden kommer att öppna sig och av att ingenting kommer att finnas kvar.
Det räcker att jag har stuvat in allt i bilen och satt mig vid ratten för att köra så försvinner den.Var kommer denna resfeber från?Var finns den alla vanliga vardagar? Det kan jag undra.
Liksom jag undrade över åskmullret igår. Ovanligt med blixtar och dunder innan snön runnit bort.
onsdag 23 mars 2011
Nu tar jag hjälp
och ansöker om en plats på kursen Kreativt skrivande C som börjar i höst. Jag har lyckats överlista hur man gör på studera.nu, så idag finns den där, min anmälan. Jag läste Eva Swedenmarks insiktsfulla blogg om hur vi alla hittar på saker att göra istället för. Och då kunde jag inte vänta längre.
Jag måste sluta gå omkring och bära på orden mellan skulderbladen och börja värka fram dem. Det är ju inte säkert att de passar, allihop, men det får tiden och tanden slita med. Jag börjar längta efter den där känslan av koncentration. Den där känslan av att min text är så viktig att all tid är min och textens.
Jag måste sluta gå omkring och bära på orden mellan skulderbladen och börja värka fram dem. Det är ju inte säkert att de passar, allihop, men det får tiden och tanden slita med. Jag börjar längta efter den där känslan av koncentration. Den där känslan av att min text är så viktig att all tid är min och textens.
Långa skuggor
tisdag 22 mars 2011
På väg in i förrådet
Ett gott råd
måndag 21 mars 2011
Fiffiga uppfinningar som bara försvann
Jag blir inspirerad av ett inlägg på fejan. Det är P som vill ha en kaffemaskin vid sängen. Då minns jag den ljuvliga doften som spred sig varje morgon när väckarklockan larmade. Ja, när jag bodde hos mina vänner på Boul Jordain. I deras kök stod en kaffebryggare från Moulinex med tidsinställning. På kvällen fyllde vi hela härligheten med nymalt svart kaffe och vatten med isbitar i. Den gick igång klockan halv sju. Vi som var morgondöda vaknade till liv.
Kaffedoft slår alla väckarklockor. Jag lovar.
Idag finns inte några kaffebryggare med inbyggd timer kvar. Istället står en maskin med kvarn, värmare, bryggare och mjölkångare vid diskbänken.
Kaffedoft slår alla väckarklockor. Jag lovar.
Idag finns inte några kaffebryggare med inbyggd timer kvar. Istället står en maskin med kvarn, värmare, bryggare och mjölkångare vid diskbänken.
söndag 20 mars 2011
Söndagsutflykt på isvägen
lördag 19 mars 2011
En blogg med historia
Familjen Swedenmark publicerar en blogg med Gösta Swedenmarks texter i år när han skulle ha fyllt 100 år. Gå in här och läs.
Solen står högt
Det finns en form av insändare som jag har
gått och funderat över. Ni vet män i övre medelåldern som rosar sjukvården när de har fått hjälp efter en olycka.
"Jag var ute på min skärgårdsö och målade huset när jag ramlade ner från stegen. Då ringde min fru till SOS och de skickade genast en helikopter. Jag fick ligga helt stilla, fastspänd och kom fram till sjukhuset efter bara två timmar. På akuten fick jag vård direkt och efter röntgen och provtagning gipsade de min ena arm och satte ett stöd vid ena fotleden. Nu är jag helt återställd och vill tala om att sjukvården fungerar perfekt. Vi har inget att klaga över."
Det finns en variant med ett brutet ben i fjällen också.
Problemet är att sjukvård i 99 procent av fallen inte innebär att lappa och laga några brutna ben. Det är inte där politikerna har sparat. Hur skulle vi annars ha råd med att ha helikoptrar som skickas ut till människor som på sin fritid överskattar sin egen förmåga att klättra, åka skidor och annat som vi gärna vill klara av.
Sjukvård är i de flesta fall att försöka hitta en diagnos och att behandla patienten så bra som möjligt. Ofta med lyckat resultat, men också med ett resultat som ger patienten kroniska besvär.
Det är här alla besparingar har gjorts.
Det är dessa patienter med kroniska besvär som får allt mindre stöd. Det är reumatiker som inte får rehabilitering. Det är diabetiker som inte får god sårvård. Det är strokepatienter som inte få fortsätta sin livsviktiga gymnastik. Ni kan säkert komma på många fler människor som får allt sämre vård.
Men män som överskattar sin förmåga i fjällen, på skidor, i skärgården och på höga stegar de får alltid hjälp. Det är ju så lätt att gipsa ett ben jämfört med att utreda vad som gör en patient sjuk .
"Jag var ute på min skärgårdsö och målade huset när jag ramlade ner från stegen. Då ringde min fru till SOS och de skickade genast en helikopter. Jag fick ligga helt stilla, fastspänd och kom fram till sjukhuset efter bara två timmar. På akuten fick jag vård direkt och efter röntgen och provtagning gipsade de min ena arm och satte ett stöd vid ena fotleden. Nu är jag helt återställd och vill tala om att sjukvården fungerar perfekt. Vi har inget att klaga över."
Det finns en variant med ett brutet ben i fjällen också.
Problemet är att sjukvård i 99 procent av fallen inte innebär att lappa och laga några brutna ben. Det är inte där politikerna har sparat. Hur skulle vi annars ha råd med att ha helikoptrar som skickas ut till människor som på sin fritid överskattar sin egen förmåga att klättra, åka skidor och annat som vi gärna vill klara av.
Sjukvård är i de flesta fall att försöka hitta en diagnos och att behandla patienten så bra som möjligt. Ofta med lyckat resultat, men också med ett resultat som ger patienten kroniska besvär.
Det är här alla besparingar har gjorts.
Det är dessa patienter med kroniska besvär som får allt mindre stöd. Det är reumatiker som inte får rehabilitering. Det är diabetiker som inte får god sårvård. Det är strokepatienter som inte få fortsätta sin livsviktiga gymnastik. Ni kan säkert komma på många fler människor som får allt sämre vård.
Men män som överskattar sin förmåga i fjällen, på skidor, i skärgården och på höga stegar de får alltid hjälp. Det är ju så lätt att gipsa ett ben jämfört med att utreda vad som gör en patient sjuk .
fredag 18 mars 2011
Jag vill ropa Ja!
Statens fastighetsverk det vore väl den bästa idéen till vad som ska bli av Salsta!
Balansgång
 |
| En balans mellan hopp och ... |
Hela veckan har vi läst om hur de japanska myndigheterna och energibolaget kämpar för att hålla kärnkraftverket i Fukushima nedkylt. Det är en balansgång som ingen vet hur den slutar.
I FN-skrapan i New York har Säkerhetsrådet balanserat mellan internationella lagar och enskilda länders rädsla för prejudikat. Ska folket i Libyen få hjälp mot diktatorn Gadafis bombningar mot civila? I den sista skälvande minuten blev det JA.
I Norrbotten åker landstingsrådet Kent Ögren och utredaren Caj Skoglund mellan Kiruna och Kalix. De vill införa närsjukvård. I Kalix samlades över 600 personer.
Black Island ger ut en samling med poeten Birger Vikströms texter som tidigare inte getts ut i bokform. Den har titeln Mitt namn är Birger Vikström. Så enkelt är mitt elände. Han levde i 37 år i Norrbotten och Västerbotten.
Kortast livslängd har männen i Pajala. Längst lever männen i Halland.
De tre männen som dömdes i tingsrätten för att ha flugit med en drake utanför infartsvägen till F21 under USA:s flygövningar i somras överklagar domen. De vill pröva om domstolar kan döma efter lagar som ännu inte vunnit kraft. Här har hovrätten en svår balansgång att gå.
Men de belgiska soldater som är misstänkta för att ha misshandlat poliser i Arvidsjaur får åka hem. Det beror på att utländsk militär som övar i Sverige, kan bara ställas till svars för brott här, om regeringen tar ett beslut. Detta enligt en lag från 2006.
Och något beslut om att kvarhålla elitsoldaterna i Sverige kom inte. Vilket innebär att, ja vad innebär det? Ska de misshandlade åka till Belgien för att vittna?
Höll detta beslut att inte ta ett beslut balansen?
torsdag 17 mars 2011
Provar en nyare kamera
och den fungerar på ett annat sätt. Bland annat har den ett minneskort som är så stort att min kortläsare strejkar. Den säger bara failure. Så jag plockar fram ett urtida kort från en gammal kamera. Där hittar jag bilder från i somras.
Här är mitt favoritäppelträd. Det som har sitt ursprung i en äppelkärna som min mormor och jag satte ner i en kruka. Det skedde när spårvagnarna rullade på gatorna och den sista trådbussen fortfarande utgick från Norra Bantorget. Så länge sen. Men det verkar inte trädet bry sig om.
Jag har försökt se hur jag kan använda kameran på Trädgårdsmässan om en vecka.
Trösteblommor i köksfönstret.
Här är mitt favoritäppelträd. Det som har sitt ursprung i en äppelkärna som min mormor och jag satte ner i en kruka. Det skedde när spårvagnarna rullade på gatorna och den sista trådbussen fortfarande utgick från Norra Bantorget. Så länge sen. Men det verkar inte trädet bry sig om.
Jag har försökt se hur jag kan använda kameran på Trädgårdsmässan om en vecka.
Trösteblommor i köksfönstret.
onsdag 16 mars 2011
Lilla julafton
Idag var jag på Lindbergs och hämtade nyinramade bilder. På väggarna hänger Brita Weglins fina akvarellutställning. Ni som bor nära Luleå missa inte den.
Marias fina akvarell och mitt tryck.
Marias fina akvarell och mitt tryck.
Kvart i sex
Dessa eviga bekymmer, dessa eviga bakslag.
Det är något som huvudpersonerna i Bengt Ericsons bok om den nya överklassen inte har. Den läste jag med både behållning och förvåning.
Behållningen är att se hur samma klick med medelålders vita män belönar varandra. Hur girigheten slår alla rekord, men kusinerna Wallenberg försöker förklara varför deras krets har rätt till tiotals miljoner varje år utan att ha arbetat en timme för det bolag som betalar ut pengarna.
Men jag förstår inte Bengt Ericsons faiblesse för välgörenhet. Han framhåller detta som en sorts avlatsbrev. Har du betalar tillräckligt låga löner, undkommit all form av skatt, så kan du göra bot genom att skänka pengar till välgörenhet. Hur ska samhället utvecklas då? Ska vi bara bedriva forskning om de frågeställningar som de 200 rikaste personerna i landet är intresserad av? Ska de som har problem med att försörja sig niga och bocka för matpaket och begagnade möbler?
Detta är författarens svaghet. Att han tror att samhället kan utvecklas utan att alla deltar.
Avlatsbrev eller inte, boken är intressant. Det är här Ingvar Kamprads Ikea-miljarder för första gången presenteras. Och det är här stiftelsen som alla anställda betalar till i form av låga löner avslöjas.
tisdag 15 mars 2011
Celina längtar ut
Ingen som vet, ingen som vet.
Det jag vet är att alla växter som står i ljuset från de stora fönstren mår bra därför att där är det inte varmt, kylan kryper in och håller temperaturen lagom för blommor och blad.
Jag borde planera sommarblommorna och så. Men lusten infinner sig inte när de kalla graderna är arton klockan halv sex. Då finns liksom ingen tro på att något grönt kommer att växa i trädgården.
Men jag vet att det kommer en vår även om den varar mellan hägg och syren.
Litteratur i Paris
I år är det Skandinavien som är temat på den franska bokmässan. Sverige är med utan sina deckarförfattare. Det berättar DN. Kulturrådet tycker att deras pengar ska gå till litteratur, böcker, som inte klarar sig på egen hand. Fransmännen saknar de svenska deckarna och har på egen hand bjudit in Henning Mankell och Johan Theorin.
måndag 14 mars 2011
Vecka elva tjugohundraelva
Elsa skriver en kommentar till Tage D att :
" Måste vara hur man resonerade när man byggde 55 kärnkraftverk på en förkastningsspricka."
Jag hade inte förstått att det finns företag som tar dessa enorma risker.
Ännu en explosion. Läs mer här:
DN, Svd, The Guardian, Le Monde
Ännu en explosion. Läs mer här:
DN, Svd, The Guardian, Le Monde
söndag 13 mars 2011
Björn Wiman
på DN skriver här vad jag tänkte i torsdags. Men mina tankar formulerade jag bara lite slarvigt i huvudet.
Hur (svärord) kan de journalister som vi alla betalar med licenspengar låta bli att ställa frågor om Juholts politiska agenda? Istället får vi ett modereportage.
Hur (svärord) kan de journalister som vi alla betalar med licenspengar låta bli att ställa frågor om Juholts politiska agenda? Istället får vi ett modereportage.
Det är så svårt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)