Skrapar plåtar.
Får bort det där bruna.
Känner doften av det vidbrända mjölet. Far rakt ner i en av mormors berättelser.
Min mormor började arbeta i slutet av första världskriget på Änkan Karlssons spisbrödsbageri. Det låg i Sofia på Söder i Stockholm.
Varje morgon sprang hon fort, fort till bageriet. Hon var inte världsbäst på att gå upp tidigt om morgonen. När hon kom fram låg det runda degar och jäste överallt på alla bänkar. Änkan Karlsson gav hennes ett glas mjölk innan dagens slit började.
"Sen började det. Jag stod och skrapade plåtar från sex på morgonen till klockan var elva. Ibland var jag så hungrig att jag hade kunnat äta upp skräpet från plåtarna. Alla hade frukostrast och fick något att äta av änkan. Det var därför det var så bra att jobba hos henne. Jag fick riktig mat. Vi var två flickor som stannade efter maten och städade. När vi var klara vid två fick vi gå hem."
Då fick hon ta med sig det mjuka bröd som inte sålts, och de hårdbrödkakor som var brända, till sina småsyskon.
Hemma satt mor Elenora och sydde sjuksköterskeuniformer åt Röda korsets sjukhus och sjuksköterskeskola.
"Mamma trampade på symaskinen. Ungarna väntade på mig. När jag kom med brödet fick de äta så mycket som de ville. "
Mormor var tolv år när hon började skrapa plåtar. Det tänker jag på när det bruna mjölet rinner ner i diskhon.
4 kommentarer:
Åh vilken fin historia du berättar så levande!
Hej Jane. Vad kul att du tycker om den.:)
Håller med Jane. Din berättelse får mig att tänka på min egen mormor som också började arbeta vid tolv års ålder. Sex års grundskola fick hon, alltid med medhavd matssäck - smörgåsar med ister på. Det är ofattbart om man jämför med idag.
Det är inte så länge sen att vi har glömt det. Jag kommer på mig med att lagra lite mat i frysen och skafferiet för säkerhets skull. Det tror jag är för att mormor berättade om sin uppväxt och hur svårt det var under första världskriget.
Skicka en kommentar