Återuppstår proggig ko?

Norrlåtar och Norrrbottens Järn kommer att spela tillsammans i maj. Kommer ni ihåg det fina LP-konvolutet där Bertil Sundstedt hade avbildat "Ko över Sarek"?

Denna veckas stora publikdragare var Mikael Wiehe. Han reser med sin alldeles egna kompott av ny musik, predikan och det vi minns och vill lyssna till om igen. Låtarna från Hoola Bandoola tål till och med att nötas på en gång till.

Utnött känner sig däremot påven. Han avgick mycket oväntat och ny kallas konklaven in från hela världen. Undrar hur lång tid det tar innan röksignalerna från valet har rätt färg.

Allt större löneskillnader finns det mellan de verkställande direktörerna i de börsbolagen. Nu går det 46 industriarbetarlöner på en direktörs lön. Det konstigt att de som sliter inte får ta del av produktivitetsökningarna. Senaste jämförelsen visar att du som tjänar 23 000 per månad skulle ha tjänat 34 000 kronor per månad om löntagarna hade fått ut vad värdet på arbetet ökat med.

Bostadsrätternas priser slår rekord i hela landet. I Luleå kostar den hittills dyraste 40 000 kronor per kvadratmeter. Jag undrar när det ska byggas nytt? Eller ska alla behöva frukta för att hamna på gatan om livet tar en sväng mot låga inkomster? Är det så vi ska hålla oss lugna, för att slippa hamna på gatan?

Det undrar jag när jag idag promenerar i Stockholm. I varje hörn, i nästan varje port vid Odenplan sitter en EU-invandrare och tigger. Kanske de som slarvade bort över 325 miljoner kronor från Panxia när de fraktade sedlar och mynt mellan banker och butiker skulle tänka en gång till. Konkursförvaltaren ha hittade 138 kronor.

Doften av Amerikat

Det var först när jag gick  på gymnasiet som den amerikanska traditionen med Valentine's day dök upp utanför mormors lägenhet. Ja, då återvände dom som varit ett skolår "over there" och flera utbytesstudenter från USA kom till vår skola. Vad vi hittade på?
Jo, det bakades kakor och fixades uppträdanden och disco. Långt från den ros-terror som drabbade skolorna för några år sedan.

Alla hjärtans dag var allra mest mormors födelsedag. Den dag när tant Ullas paket från Palatine, Illinois, (utanför Chicago) kom fram.

Mormor Signe ropade glatt: -Nu har Valentinapaketet  kommit med båten- nu får ni komma och se vad vi fått. Och där fanns doften av amerikanska tjusiga modetidningar som mostrarna bläddrade i, paket med klänningar med styvstärkta underkjolar, Barbiedockor med böjbara ben och fullt av kort med hjärtan på. Kort som spelade, doftade och som glittrade. Nästan julafton.

Där inne satt vi och längtade till det Amerika som fanns i det stora paketet. Varje år från 1962 fick vi smakprov  på det vi läste om och aldrig annars såg. Vi fick känna på riktiga amerikanska tyger. Ni vet tvätta, hänga och bara ta på. Nylonskimrande finkläder. Smink från Avon. Doftande sudd och häftiga självlysande tuschpennor. Och så var det det där med alla korten med hjärtan på. Dem förstod vi oss på efter att ha läst Kittyböcker. Nancy Drew lärde oss allt om hur det gick till.

Men aldrig att vi beställde rosor till dem vi vara kära i på skolan, aldrig att vi skrev kort till dem som vi beundrade på avstånd. Det blev ett disko med amerikanska kakor och ett uppträdande av några elever i aulan.

Idag ska jag fira med fina bloggvänner. Inte för att vi håller reda på att det är Alla hjärtansdag, utan för att det är så roligt att mötas ibland.

Älv-or

Det var fem månader sen den senaste tvätten hängde och torkade. Då böljade sensommargräset på ängen och tvättlinan hängde högt över marken. Idag spelar den låga morgonsolen över ett en meter djupt snötäcke. Och jag undrar hur snön kan hålla sig kvar runt den tunna plastlinan. Hur går det till?

Björkarna har fått glittrande täcken för att hålla värmen.

Ute på älven dansar älvorna. Här behövs inga maskiner för att skapa spännande stämning. Vi kan bara le när vi hör om tekniskachefen i Landskrona som installerade en dimmaskin i en rondell och på köpet fick han ishalka och trafikkaos. Hur gick det till?

Plättar

På gränsen mellan sol och grådis bryts himlen i två delar. Som om vi har två världar. En där vinterdagen känns tung och kylig, en där ljuset i snön lockar till glädje. Det är så där de flesta dagar även om vi inte ser var ljuset bryts.

Vars dagen leder. 

En av mina vänner skriver idag om ett ord som kan orsaka lite grus i maskineriet. 

Om du blir bjuden på plättar i norr så står där pannkakor, eller crepes på bordet. Men får du chans att äta pannkaka så kommer den frasig ur ugnen i en långpanna. Skrivet ur ett perspektiv från söder. 
Småplättar kan vi alla fatta vad det är, eller hur? Frasiga med blåbärs sylt.

Femton till tjugofem minusgrader på dan

Både och, och relativt.

Ja, en dag kan både vara ovanligt varm och ändå bjuda på 25 kalla grader.En morgon kan vara djupt blå men ändå kännas ljus. Iskristyren är vacker men den biter i kinderna, gömmer sig bakom glasögonen och bygger bo i ögonfransarna. Strålande vacker. Men bister.

Vad som fick mig att tänka så här? Jo, vi talade om att fara till Jokkmokks marknad. Då kom alla historier om hur kallt det varit där. Och så avslutades diskussioner med att det i år är hälften så kallt som förra året.

Då var det minus 42 när det blev lördag. Idag var det runt 20. Det är då 25 kalla känns behagliga nästan varma på promenaden mot brevlådan en februaridag.

Har de råd att låta bli?

Kungar använde inte bara vapen för att försvara sitt rike. Karl IX skapade marknadsplatser i Sveriges perferi för att visa sin närvaro. Vintermarknad i Jokkmokk  brukar betyda att kung Bore tar i och låter temperaturen sjunka under minus 30. I år får besökarna hoppas på att det inte blir fler kalla grader än 20. Natten innan renraiden var det som kallast minus 36 i länet.

I Voullerim satsar byborna på att slå rekord. De har tillverkat 2 561 islyktor som de tände den 6 februari. På Sapmis nationaldag. En av de högtidsdagar som firas under ett år. Vi påminns om fastan på tisdag när vi äter semlor, kineserna de firar nyår. Norrbotten landsting öppnar en konstambassad i Kungsträdgården samma dag.

I 25 veckor får studenterna stå i kö i Luleå innan de får chans att hyra en studentbostad, i Uppsala tar det 99 veckor till. Jag kan inte begripa varför vi tycker att det är normalt. Märkligtt är det väl att som högskoleorterna Norrköping och Borås ha en bostadsgaranti. Då kan de som vill plugga göra det.

Unga människor kan verkligen visa oss som är äldre och luttrade att det finns massor av olika vägar att lösa nya och gamla problem. De reagerar på många saker som vi inte ser. Det gjorde en ung kund som såg att HM sålde en t-shirt, med en bild på en artist som är dömd för sexbrott i USA. Hon skrev på företagets facebooksida och fick ta emot hot och hat från fler än 2 000 inlägg.

Varken Facebook eller HM tog bort dessa kränkande och skrämmande inlägg. De fick ligga kvar i en månad.

Har verkligen inte dessa miljardföretag råd att läsa vad som står på deras sajter?

Har de råd att låta bli?

Upplyst

Ibland finns det ämnen som inte kan undvikas. I alla fall om någon har berättat. Om någon har upplyst oss om vad som sker.

(I Voullerim tändes 2 651 ljuslyktor igår. Det var ett rekordförsök som lyste upp den kalla vinterkvällen.)

På teve ställde ett tiotal kvinnor upp för att upplysa oss andra om hur de blir hotade när de skriver och berättar om vad de tycker. Reportaget är så lågmält och så skrämmande på samma gång. Den berättelse som griper tag i mig är den om HM och Facebook.

En kvinna går in i en HM-butik och ser en t-shirt, med en bild på en artist som blivit dömd för sexuella trakasserier. Hon reagerar och frågar HM på deras facebooksida om det är lämpligt med ett porträtt på en dömd person som motiv på deras kläder.

Som svar får hon över 2500 hot och trakasserier på HM:s facebooksida. I en månad finns allt kvar.

Varken Facebook eller HM tar sitt ansvar och polisanmäler dem som hotar och förtalar. Varken HM eller Facebook tar bort kommentarerna. En chef på Facebook anser att det måste vara "högt i tak" och att användarna kan klara av att sätta gränser. HM påstår att de suttit och tagit bort hot och förtal.

I alla fall en månad senare.

Varför anser inte dessa företag som gör miljardvinster att de har en skyldighet att ta ansvar för vad som publiceras på deras siter? Har de inte råd?

Har de råd att låta bli?

En malmvagn om året

Här rullar ett gammalt malmtåg norr om Kiruna. När de började rulla och vattenkraften i Porjus togs tillvara då kunde gruvorna i malmfälten bli lönsamma. Hur rik malmen än var kunde ingen bryta den utan dessa förutsättningar och gå med vinst.

Malmbanan är som en pulsåder för Sveriges industriella utveckling. Som en lärobok över vad järn och stålhanteringen kräver. Vinteröppna hamnar i bägge ändarna. Stålverk, kraftverk, kulsinterverk och gruvor.

När Malmens väg öppnade och Spiken blev ett utflyktsmål så berättade Björn Fredriksson, lokalhistoriker, att malminvägningen vid Spiken tog emot mindre malm än malmen som ryms i en malmvagn, under ett år. Det var allt som kunde förflyttas innan vattenkraften gav billig el och rallarna la ut järnvägen.

Innan dess gick gruvorna i konkurs.

Det är vad vi vet om vi tittar tillbaka på vår historia.

Pionjärerna i gruvbranschen må stå avbildade i brons och sten i våra parker, men ingen av dem lyckades göra gruvorna lönsamma.

Läs krönikan från Kultursidan här.

Läs Olof Abrahamssons ledare här.

Inte ens riksdagsledamoten C O Bergman som drev LKAB i sju år tillsammans med andra lyckades med att få gruvorna att ge vinst. Hans bolag gjorde konkurs vid förra sekelskiftet.

Men sen kom vattenkraften och kostnaderna för transporterna minskade rejält.

Vad kan rädda logistiken i år?

Låt er väl smaka

Trädgårdsplaner borde ritas. Inköp på nätet av frön borde ha gjorts. Men denna djupa snö ger ingen inspiration. Snart ser alla träd som är planterade efter sekelskiftet ut som buskar. Buskarna de finns där någonstans under all snö. Det är vackert men inte rätt omgivning för drömmar om sommarblommor.

Jag tittar på det som ser ut som knotiga äppelbuskar och plockar fram ett recept på citrusdoftande äppelkaka från Värmland.

Sätt ugen på 175 grader. Rör 100 gram rumsvarmt smör med 1 1/2 dl socker. Riv i skalet från en citron. Tillsätt ett ägg. Rör till smeten är slät. Häll i 1 1/2 dl vetemjöl. Skiva 3 stora äpplen i tunna klyftor med skalet på.

Ta en form och pensla den med fett, använd kokosflingor i stället för ströbröd om du har det.

Rör i äppelklyftorna i smeten. Häll den i formen och låt den grädda mitt i ugnen i cirka 40-45 minuter.

Ät kakan ljum med glass eller lättvispad grädde.

Låt er väl smaka.

Censurerat

Bistert. Det är det ord som jag tänker mest på denna kyliga morgon. De där kristallerna som hänger i luften bränner mot huden när jag och Celina kliver ut. Hon tar till sin starkaste röst och vänder snabbt in genom dörren.

Årets längsta månad är slut. Nu är det bara fyra veckor kvar till den första morgonen med ljus bakom gardinen när väckarklockan ljuder. Det gör skillnad.

Morgonens nästa ord är censur. Natur och Kultur som ger ut läroböcker har upptäckt att deras tryckerier i Kina ändrar innehållet. Ni läste rätt.

Björn Linnell som kallas Senior Adviser på förlaget undviker ordet. Allt vad han kan. När han berättar att det inte är ett politiskt ställningstagande att förlaget flyttar boktryckningen till Europa.

-Vi upptäckte att man förändrade lite grann i några av böckerna - framför allt de som handlar om Tibet, då var det viktigt för oss att markera att det här kan vi inte tolerera.

Klimatet är inte bara bistert här tio mil söder om polcirkeln, det är ännu bistrare på Karlavägen 31. Där Natur och Kultur har sitt kontor i centrala Stockholm. Vad kallar förlaget att kinesiska tryckerier förändrar innehållet i böckerna om det inte är censur?

Dansande uppfinning

Snödrivorna vid äppelträden är minst 150 centimeter djupa idag när jag får bilden på vårens första blomma. Snödroppar från Österlen. I min vas finns andra lökväxter. Tulpaner som jag gärna skulle vilja överräcka till First Aid Kit, läs mer här. De är så frimodiga och står för sin alldeles egna musik. Dessutom vill jag ge Astrid Johansson alla blommor som jag kan hitta. Hon vek inte en tum när skolans ledning tog till storsläggan för att få tyst på henne. Det enda hon ville var att diskutera sexism i samhället och hur en bild på skolans vägg ska tolkas. Dessutom hoppas jag att vi alla kommer att få anledning att räcka över blommor till Tunaskolans ledning, ja, när de har gjort som Steffo Törnqvist på TV4  och fattat allt på en sekund.

En lite sömnig grå förmiddag när jag satt här och jobbade läser jag helt plötsligt att Northlands aktier är stoppade på Oslobörsen. Först trodde jag inte vad jag såg. Sen ringde jag till redaktionsledningen. Sen dess har vi fått läsa olika sidor av hur svårt det är att veta om Northlandoch gruvbrytningen i Pajala kommer att överleva.

Jag hoppas att ingen kommer att drabbas i år av de minskade ersättningar som Alliansregeringen har infört för dem som deltar i arbetsmarknadsåtgärder. På sju år har de minskat med 2000 kronor per månad i genomsnitt.

Det mest glädjande för oss alla är överläkare Krister Tanos uppfinning. Han har med hjälp av sin kunskap utvecklat en nässpray mot förkylning. Den kallas Tango Nasal och får mig att vilja dansa.

Fastlagstisdag, vittisdag eller fettisdag är den dag då jag äter årets enda semla. Sen är det bara 47 dagar kvar till påsk. Då först slutar säsongen för de gräddfyllda bullarna.

Holland, eller Nederländerna firar sitt 200 års jubileum i år. Då väljer drottning Beatrix att abdikera och därefter får landet en kung. det var mer än hundra år sedan en man satt på tronen.

Både glädje, oro och ilska men mest beundran är de känslor som veckan har framkallat. Det finns mycket att hisna inför. Vad kände ni?


PS: Vill ni lyssna till First Aid Kit tryck på deras namn i texten.

Respekt!

Det är konstigt hur olika vi reagerar. Det är inte klokt hur många vuxna personer som tror att vi kan rösta om kränkningar, i skolan. Var kommer denna tro på att demokrati är att rösta om vad som helst. Typ alla eleverna har fått rösta om Kalle ska få vara med., eller?

Här är en intervju med Astrid Johansson som fick vara med om en sådan omröstning på skolan i Luleå. På TV4 berättar hon så här.

Det är inte ofta jag berättar om vad jag inte tycker om. Mest brukar jag förstärka vad som är bra. Ja, som att Astrid Johansson bor i samma kommun som jag. Då finns det hopp om framtiden. Ja, att all denna smygsexism ses som ett hot. En orsak till att unga kvinnor inte stannar i Luleå.

Kommer ni ihåg Janne Nyberg som tog reda på hur framtiden för oss alla ser ut i Luleå. Kommer ni ihåg hur alla siffror visar att många kvinnor inte kommer att stanna kvar eller återvända som det är idag?

Det började med att han undersökte hur det gick för Haparanda efter Ikeas etablering. Där fann han att framtidstron växte och fler unga kvinnor valde att stanna kvar.

- Innan Ikea kom flydde de unga tjejerna reflexmässigt, två tredjedelar drog söderut. Det positiva med etableringen var en ökad framtidstro som fick fler att stanna, men paradoxalt nog ökade då i stället ungdomsarbetslösheten.

Efter arbetet med Haparanda ville Jan Nyberg se hur det var i Luleå, som förvandlats från järnverksstad till universitetsstad.

- Jag hade hört att det var skevt med kvinnoandelen också i Luleå, men inte att det var så skevt och att det gått åt fel håll sedan 1980-talet. Det var förvånande och förfärligt. I Luleå går det fyra kvinnor på fem män i den yrkesaktiva åldern 25-34 år. Var femte kvinna har stuckit. I Umeå går det fem kvinnor på fem män.

Jag undrar om rektorn på Tunaskolan, bildläraren och de andra vuxna kan se att det som de uppfattar som humor i verkligen är en av orsakerna till att var femte unga kvinna har försvunnit från stan.

Nu är det snart 27 år sedan jag skrev min första artikel om jämställdhet i länet. Det har hänt olika saker men det verkar som om vi inte tar till oss känslomässigt vad ett samhälle för alla ska vara. Det är som om de gamla värderingarna måste få utrymme på alla andras bekostnad.

Fortfarande får pojkars och mäns fritid kosta mycket mer än kvinnornas och flickornas. Vilket är mycket tydligt så här i slutet av januari när mullret från skotrarna rullar in över älvens strand.

Tuffast i stan

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på Astrid Johansson som går på Tunaskolan. Astrid påpekade att skolans målning vid toaletterna, som visar hur en pojke klättrar upp på väggen och tittar på en flicka som sitter på toaletten, inte är okej. Varken för män eller kvinnor, flickor eller pojkar.

Det klarade inte de vuxna på skolan av att hantera.

Läs här vad David Tjeder skriver till skolans rektor.

Här är NSD:s artikel.

Nättidningen Sourze intervjuar Astrid Johansson här.

Ingen politiker har tagit sig tid att ta reda på vad som händer ute på Tunaskolan. Vad de vuxna använder för maktmedel för att visa att de har rätt. Ingen verkar tycka att det är viktigt att lyssna till Astrids Johanssons kloka påpekande.

Idag uttalar sig skolchefen, Karina Pettersson Hedman i Luleå i Svenska Dagbladet så här:

-Det är fantastiskt vilken uppmärksamhet det här får, men debatten får inte gå över styr.

Har den inte redan gjort det, när rektorn och bildläraren tar till så grova maktmedel mot en vaken elev? 

Så här blev det när skolchefen Karina Pettersson-Hedman ingrep på förmiddagen.

Hur bilden ser ut? Den finns om ni öppnar länkarna.

Värmande

Lite utblommad och trasig kan jag känna mig ibland. Men hellre en tulpan med tre kronblad än ingen alls. De här dagarna i slutet på januari har inte mycket till färg att erbjuda. Tunga skyar har svårt att skingra sig. Idag har vi tur. De där grårosa ljushämmande molnen har sakta löst upp och nu kan vi hoppas på sol och blå himmel. Det behövs. Just nu behövs allt ljus och allt som piggar upp efter alla dessa korta dagar.

Denna ljuslängtan pockar på nu när vi vandrar mellan höga snövallar och längtar efter den första åtta timmar långa dagen. Nu när risken för att temperaturen rasar ner till 30 kalla grader, om det blir en riktigt klar dag, är som störst, gäller det att se skönheten i det gnistrande isande kalla.

Det finns massor med bra ord som hjälper mot att kylan kryper in under skinnet:

Doftande hett te
Mjuka angorasockar
Filtade vantar
Bullbak i ugnen
och en knastrande eld i kaminen.

Och det finns en tröst inför alla förflyttningar: motorvärmare, kupévärmare och en rejäl sladd.

Dagens ord

Snöflingor virvlar
Vinden hårdnar
Temperaturen stiger
Däcken spinner
Tystnad

Förra veckans tulpaner bleknar
i en grumlig vas
Förra timmens tankar
försvinner i ljudet av P1
Vardagsmorgon

Doften av tvål från
Palmolive
Ljudet från kaffemaskinen
Microvågsugnen piper
efter 20 sekunder
Hett kaffe

Var är mobilen?
Är nycklarna kvar i bilen?
Borsten når nästan
över hela framrutan
Motorvärmarsladden

Vardagens pris

Man skulle kunna tro att livet är lika overkligt som himlen var en morgon när jag tog bilden här ovanför. Men det är högst verkligt. Det består som vanligt av tvätt, städning, diskning, strykning, sopsortering och paketering av en kvarts oxe. Husmor, jag? Ibland. Det är kul att göra någon glad med omsorger. Det berättar Nina Björk om i sin senaste bok, Lyckliga i alla sina dagar. Denna glädje över att göra sin familj och sina medmänniskor nöjda med omsorger som tar tid, är både en gåva och en black om foten.

För hur är det när jag måste välja? En hembakad doftande paj och en missad timme i ateljén eller en inköpt pistagelängd och en extra timme i ateljén? Det är såna här vardagsval som vi alla måste ta ställning till. Det är liksom här och vid ugnen som det låga värdet på hemarbete och omsorger märks.

 Det där som är hugget i sten. Inte en riktig lön för de som arbetar i hemmet. I bästa fall får de betalt genom vita RUT-avtal, eller mer vanligt är att det billigaste svarta timpriset vinner. Det visar den forskning som finns.

Är det här vi ska lägga ner kraft? Ska vi kämpa för att omsorger i familjen blir lika högt värderade som omsorger om hemmadatorn?

Verkligheten överträffar alla påhitt

Vilken vecka! Det är som om vi har hamnat i en berättelse av Henning Mankell eller Leif GW Pesson.

Det första tecknet är att ÖB Sverker Göransson undersöks för att han har talat sanning om vår försvarsförmåga. Är ÖB en spion?

Nästa overkliga händelse är att Skogsnicke tror att han kan komma undan med att anställa skogsarbetare från Kamerun utan att betala dem enligt avtal. Människohandel i skogarna i Norrbotten och Västerbotten?

Spänningen står Alexander Majorov för när han lyckades med alla moment i sitt korta program i konståknings-EM. Nu är han på sjunde plats inför friåkningen. Ska han kunna ta brons?

Lycka känner nog de anställda på Moderna Muséet som har fått tillbaka "Le Jardin". Målningen av Matisse stals för 25 år sedan, men hittades av en organisation i London. Nu finns den i Stockholm igen.

Utsläppen av kväve är alldeles för höga i städerna. Det anser EU som hotar med att Sverige ska få betala höga böter. I Luleå föreslogs biltullar, som kommunalrådet Karl Petersen satte stopp för. Hur kan vi få lägre utsläpp...

Det är inte bara här i Sverige som medborgarna och regeringen är tveksamma till att följa de påbud som kommer från Bryssel. Premiärminister David Cameron vill omförhandla britternas villkor. Därefter lovar han att det ska bli en folkomröstning. Försvinner Storbritannien undrar jag vad som händer med Sverige och Danmark.

Skulle jag ha skrivit en novell om en vecka i januari så hade jag aldrig kunnat hitta på alla dessa ingredienser. Ingen hade trott på historien. Ingen hade trott att jag lever här och nu. Men vår verklighet överträffar som vanligt alla påhitt.

Ingen hade kunnat hitta på detta

En sak som jag tänker på är att när unga radikala fackmedlemmar debatterade mot förändringar av de avtal som gällde före sekelskiftet 1999/2000 målade de upp ett skräckscenario. Deras farhågor låg långt från vad vi ser idag. Verkligheten slår dikten tusenfalt. Skogsnicke med sina hotbrev, förfalskningar, ockeravgifter, ockerhyror, avfallsmåltider och slavarbete kunde nog ingen hitta på. I alla fall ingen som ville vara en trovärdig debattör.

Nu ska det bli spännande att se om det finns åklagare som ser till att företagaren får ett straff för att han har tvingat dessa män till slavarbete. Eller det kanske inte finns lagar som förbjuder företagare att supa till för att sedan skriva hotbrev till sina anställda?

Det var kanske därför Skogsnicke försvarade sig genom att skylla på spriten.

Det var en person till som verkligen utmärkte sig i Uppdrag gransknings reportage. Europas största skogsföretag, SCA:s informationschef, som anser att detta stora företag är lika lurat som de utblottade skogsarbetarna från Kamerun.

Pengar är bra för nerverna

Gång på gång påminns jag om tant Märtas råd när vi slösade med pengarna som vi plockat ihop i jordgubbslanden. Hon var min bästa kompis farmor och hon hade arbetat i hela sitt liv. Ovanligt för hennes generation, men hon utbildade sig och fann kärleken ganska sent. Då gav lönen henne en frihet att fortsätta med sin livsuppgift, som lärare.

Långt senare när vi hälsade på henne och presenterade våra första barn, upprepade hon samma mening: Tänk på att pengar är bra för nerverna!

Ja, hon menade att vi som fött barnen inte skulle ta på oss all ekonomisk risk genom att vara hemma med barnen. Men våra val styrdes inte av ekonomi. Eller kanske av att vi inte hade en lika hög lön som hon hade haft. När hon arbetade som lärarutbildare så var det ett jobb med status och ordentlig lön. Hon hade fler val som hon kunde göra.

Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfvén svarar så här i en intervju gjord av Lina Norberg Juuso i dagens NSD.

Vad är bäst med att ha pengar, är den sista frågan och svaret blir,

Det ger en trygghet och en frihet.

Ungefär som tant Märta. Jag hoppas att de människor som idag ser hela sin ekonomi rasa på grund av att reglerna för a-kassa och sjukpenning och arbetsmarknadsåtgärder är förändrade, kan förlita sig på att både regeringen och socialdemokraterna unnar dem trygghet och frihet istället för FAS 3.

Politiska budord

Denna fråga löser inte hela problemet. Bra att ta till när man inget vill förändra.

Gårdagens exempel lyder: Vi löser inte löneskillnaderna på arbetsmarknaden genom att papporna får hälften av barnledigheten.

Frågan är då om vi tar bort löneskillnaderna mellan mammor och pappor genom att inte dela på föräldraledigheten? Det undrar jag över efter att ha lyssnat på regeringens allra nyaste minister, Maria Arnholm. Jämställdhet är svårt, ännu svårare om vi inte tar ett steg i taget och löser en liten del av problemet varje år.