Coolt

Jag tappar nästan andan när jag ser hur solen tar över den iskalla lördagsmorgonen. Det är verkligen coolt. Veckan som gick fick jag användning för alla snösmältningsord; nu tog dom slut. Ja, i alla fall kom den ljuva vårvintern av sig och dagens ord är storvinter. Blänkande is och friktion i den snustorra kalla luften. Snön dammar och det finns inga ljud kvar. Inget drippande, inget droppande och inga försiktiga drillar från storbjörken.

Det är då all musik finns som kan ge andra känslor än saknad efter vår. Igår fick jag lyssna till två nya bekantskaper. Rodrigez , han som är saknad i "Searching for Suger Man" och Dido som avslutade Skavlan på Svt.

(Använd länkarna så får du också lyssna.)

Veckans ord är värderingar

Snön smälter och vi med den, så sjunger jag och Hackspetten som nu är historia. Snödjur klarar inte 12 varma grader och sol ena dagen för att nästa dag vakna till regnstorm. Tyvärr.

Idag har vi publicerat en krönika av Johan Håkansson där han frågar sig varför det blir en orkan av kommentarer när 20 gruvarbetare missbrukar sitt förtroende på LKAB, men bara en sval bris om en direktör gör samma sak. Han kommer fram till att Gruvstrejken 1969, året då Judy min vän vann Melodifestivalen med Tommy Körberg, och de förändringar som skedde då är så viktiga i Kiruna och inom LKAB att ingen har rätt att bryta kontraktet om att agera juste.

Nutidens medicin mot att felaktigheter upprepar sig heter utbildning i värdegrundsfrågor. Det gäller LKAB,  Stiftelsen för strategisk forskning och inom skolans värld.

Frågan är om rekreationsvärdet av de högar med bottensediment från Notviken som planeras i Karlsvik är lika högt som en miljö fri från kvicksilver i skogen? Vad som kommer att hända beror nog på om luleborna vill  ha en skog där det går att bygga bostäder.

Johan Olsson vann VM-silver, 15 000 skidlöpare kör mellan Sälen och Mora, denna vecka är året mesta vintersporttid. Men också en vecka då rebellerna i Syrien får stöd från USA. Trots att kriget pågått i två år får Röda Korset allt färre gåvor. Det beror på att alla insamlingar via sms kräver en registrering. I alla fall till idag, för nu säger Annika Zervens på Finansinspektionen att kravet inte gäller välgörenhetsorganisationer.

Olika värde

Idag är huvudrubriken i NSD "Fuskarna portas från LKAB för all framtid". De som fuskade med stämpelkorten i gruvan och stämplade in för varandra får betala 20 000 kronor till LKAB och aldrig mer visa sig i närheten av företaget. De får inte arbeta åt de underleverantörer som har kontrakt med LKAB.

Sen läser jag om vad som hänt med de chefer som var med och slösade bort miljontals kronor från Styrelsen för strategisk forskning, SSF, på en fest. I dagarna blir hela utredningen offentlig.

Rubriken är: "Festen kostade miljoner-nu avgår högsta chefen." SSF är en statlig stiftelse som bildades med pengar från löntagarfonderna. När stiftelsen skulle fira sitt 15-års jubileum satsade de stort. De anställde festfixaren Micael Bindefeldt för 250 000 kronor per månad. Festen blev spektakulär. Bland annat användes det ballonger för 138 000 kronor.

Den högsta chef som nu avgår är styrelseordföranden. Men den chef som avslöjades i höstas är fortfarande anställd och hon är arbetsbefriad med 105 000 kronor per månad fram till sin 67-årsdag i sommar.

Så olika är vårt värde.

Det fick även en av dem som blivit arbetslös och som inte har någon a-kassa veta. Han ansökte om försörjningsstöd. Det hela utspelade sig i Göteborg där socialnämnden beordrade en arbetslös 57-åring att tömma sin avtalspension innan han kunde få försörjningsstöd.

Är det någon som minns hur mjukt de chefer landande som var inblandade i kommunens felaktiga upphandlingar? Tror ni att de hänvisades till att ta ut sina tjänstepensioner innan de fick försörjningsstöd?

Hur olika är vi?

Trumvirvlar

Svävande mitt emellan. Till takdroppets trumvirvlar. Står ute i Rutvik och lyssnar på ljudet när dropparna faller ner mot taket på bron.
Vill vänta och njuta. Inne i kaféet doftar kanelbullar, rågbröd och mandelkakor.
Tänk att få vara här en dag med sol och vårvindar. Det är inte långt ifrån att jag svävar upp över snön och blir en del av en bild av Chagall. Ni vet de som skildrar både getter och brudar som svävar över jordens yta.
Och så blir det en ny dag.
Fullmånen gömmer sig bakom molnen och vinden börjar slita i trädkronorna. Det var den våren i februari.

Riktiga vårvindar

Jag kan inte minnas att jag har upplevt en så här varm dag i slutet av februari. Inte ens när jag var ung i Paris. Det är den finaste gåvan. En strålande dag mitt i den kyliga vintern. Det är tur att vi är här vid älvens strand och inte söderut. I morse hade Nice samma temperatur som Luleå. Och det var inte varmt däremellan.

Här är dagens melodi. Gammal och sliten men helt outslitlig. Here comes the sun.

Drunknar i bilden

Vissa bilder ger fantasin fritt spelrum. Denna bild ger mig massor med spännande berättelser som bara finn där. Den är en favorit. Den blir inte sämre av att jag hör olika favoritlåtar. "Ko över Sarek" är given.

"Sparvöga"   med Marie Fredriksson en annan. "Himlen är oskyldigt blå". "Jorden är ett litet rum"

med Eva Dahlgren. Aqualung med Jethro Tull.

Allra sist lyssnar jag till "A whiter shade of pale" med Procol Harum och svävar ner i dalen i min alldeles egna fallskärm. Minuterna blir till vila.

Som kryper under mitt skinn

Jag har skrivit under ett upprop mot att polisen går omkring i Stockholm, Göteborg och Malmö och plockar upp alla som inte ser svenska ut. Det enda som krävs, enligt polisen, är att en person inte ser svensk ut för att de ska ha rätt att stoppa dem.

Den kryper under huden. Ja, rädslan. På samma sätt som varje gång jag ser och hör ljudet av Paris metro. (Lyssna här.) Det är fördjävligt att tvingas jobba utan de rätta papperna. Jag vet hur det kändes i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet i Paris. Många av mina vänner har berättat om hur det var i London eller New York. Jag tror inte att villkoren är bättre nu.

Mina erfarenheter är från den tid då gaullisterna styrde i Frankrike. Allt fler människor kom till Paris för att få ett jobb och för att överleva. Revolutionen i Portugal och Spaniens demokratisering hade inte fått ländernas ekonomier att förbättras. Massor med unga människor tog chansen och flyttade norrut.

Stopp!, ropade de som senare blev Front National. Och så infördes det ett visumtvång för alla som kom från länder utanför den europeiska gemenskapen, EU idag. (Vilket alltså inte drabbade spanjorer och portugiser.)

Men norska, svenska och finska studenter var tvungna att ansöka om visum och ett speciellt uppehållstillstånd. Visumet var lätt, men ansökan om uppehållstillstånd var en mara. Först skulle papper från den franska ambassaden i Stockholm skickas till rätt prefektur. Sen skulle passet in för granskning. Därefter skulle man intervjuas och allra sist fick man en stämpel med uppehållstillståndet. Processen tog minst nio månader. Och under den tiden kunde man inte flytta för då fick man börja om på en annan prefektur!

Jag började på den första prefekturen och gjorde som jag blev tillsagd. Sen var jag tvungen att flytta. Då gick jag till prefektur nummer två. De accepterade inte pappren från ambassaden i Stockholm. Och sen var jag tvungen att ta ut ett nytt pass.

Nu var jag i Paris med ett pass utan visum, där det stod att jag var skriven i Paris, och utan rätt papper på rätt prefektur.

Jag vågade inte ta metron till skolan! Istället tog jag bussen genom stan och fick räkna med att resan tog en timme. På eftermiddagarna och kvällarna när bussen inte gick så valde jag att gå till snabbmetron för att slippa ha så många stopp där polisen kunde kliva på och be om pappren. Så här höll jag på en hel höst och vinter. Men när sommaren kom i slutet på mars då gav jag upp och klev på metron. Ungefär då fick jag en kallelse till den första prefekturen för en intervju. Jag åkte ut till en förort och mötte en kvinna. Hon avfärdade mig med att har du flyttat så får du inget tillstånd av mig.

Jag vet inte om det var sommaren, antalet turister eller något annat som fick min rädsla att bli allt mindre. Men till slut var jag inte rädd varje gång som metrons bromsar tjöt. Jag glodde inte stint på dörrerna till vagnen för att få dem att stängas innan  någon polis klev på. Jag kunde äntligen njuta av att jag var i Paris världens vackraste stad.

Den där rädslan vill jag inte att någon ska tvingas känna varje dag.

Polisens rätt att plocka ut vem som helst som de anser vara osvenska strider mot alla mänskliga rättigheter och vår grundlag.

Därför har jag skrivit under.

Heja NSD

Hamburgare med kött från fyra länder gav två barn ehecsmitta. Köttet gick att följa genom halva Europa. Men hur ska vi få säkert kött om spårningen innebär att det kommer från hur många djur som helst?

Känslan inför hamburgerkött kanske blir den som en resenär till Konstantinopel skrev. Han fick vara med och dricka kaffe och skrev hem att det smakade ärtvatten. Det tog ett kvarts sekel innan det första pundet, eller halvkilot importerades till Göteborg i slutet av 1600-talet.

Kaffe och tidningen. Så börjar dagen för 31 000 NSD-läsare, eller kanske är det några som dricker te? Antalet prenumerationer av papperstidningen minskar med 4 procent men antalet läsare ökar. Dessutom är NSD den första tidningen som är nominerad tre år i red för lokala grävprojekt. Både GRÅVBLOGGEN och reportagen om landstinget har chans att få guldspaden.

Utmärkelser har Mando Diao fått för sitt senaste album. Nu senast en grammis. Lyssna på hur de tar sig an en klassiker på ett helt eget vis. Heja Fröding.

Till oscarsgalan far Searching for Suger Man och regissören Malik Bendjelloul. De har nominerats i dokumentärklassen. Lycka till.


Denna vecka är lov. Sportlov för alla elever i Boden och Luleå. Vädret spås bli ovanligt varmt och soligt. Solen är uppe nio timmar och femton minuter. Nu är det bara att glädjas och surfa med alla fina vårvinterdagar.

Tilltro

Idag finns det en sak att säga. Grattis First Aid Kit. Grattis Johanna och Klara Söderberg som 20 och 23 år unga vinner fyra Grammis.

Börja dagen med att lyssna till Wolf.

Klokare musiker får vi leta efter. Igår sa de något som alla behöver höra när de är på väg in i vardagens vuxenliv. Ni duger. Kan vi slå igenom så kan ni det också.

Den tilltron till livet behöver vi alla.

6 miljoner för 6 tusen papperslappar

Varje resa brukar bli en berättelse. Ja, jag brukar ju tjuvlyssna på dem som pratar runt omkring mig. Men denna resa var det ett samtal som fick mig att vilja berätta.

- Det var min dotter, säger Allan, hon är min stolthet. Men hon har så många problem som hon måste klara av. Det får hon ingen hjälp med i det här landstinget. Vårt landstingsråd Filippa Reinfeldt har istället anställt konsulter för många miljoner som ska hjälpa henne att sitta tyst och inte svara på några frågor när hon intervjuas. Såg du på nyheterna i går att det var precis så?

Jag är gäst i Allans taxi på väg hem. Jag har varit turist i min hembygd. Tänkt på hur mycket som förändrats sedan jag var en av dem som bor i Stockholms landsting.

- Jag blir vansinnig när jag får höra att de politiker som sålde Serafens vårdcentral för 700 000 kronor till läkarna inte får ersätta landstinget och betala vad de efterskänkte. Tänk att läkarna sålde för 20 miljoner kronor. Men inte ens om detta talar  Filippa Reinfeldt när hon ställs till svars. Hon bara hänvisar till en politiker som inte ens var invald när det hände.

Bilen kryper fram. det är en fil där det borde vara fyra. Vi undrar vad det är som gör att köerna vid två på eftermiddagen tillåts vara lika långa som om det vore värsta rusningstid. Varför det anses viktigare att medelklassen får subventionerad städning än att skolor, sjukvård och vägar är i topp.

- Alla bara tänker på sina bostäder och att de måste ha mer i plånboken för att kunna betala för att bo. Alla är rädda för att tvingas flytta på grund av att de inte har råd. Det har politikerna ställt till med genom att inte bygga och genom att alla tvingas äga sin bostad. Nu kan politikerna göra nästan vad som helst. Ingen vågar göra något som riskerar jobbet. Då kan de ju hamna utanför alla trygghetssystem.

-Nej, de är tysta och stoppar ner de extra skatteavdraget i fickan.

Är det verkligen så? Vill vi leva i en tyst kultur där någon annan tar ansvar och inte låter oss göra det vi är bra på? Vill vi räkna, bara räkna kronor och ören?

- Det borde vara fler norrlänningar som vitaliserar samhället. Människor från norr som inser att det är viktigare att utföra sjukvård än att införa en köp och säljmodell i landstinget. Det tycker jag på allvar.

Men det är kanske inte bättre här. Läser i dagens DN att Norrbottens läns landsting har betalat ut 6 miljoner kronor till de vårdcentraler som skriver ut en promenad till dem som söker vård. Är det det som vi vill att skattekronorna ska användas till? 6 miljoner kronor för 6 000 papperslappar

I en sällsynt vacker målning

Det är häftigt att komma till älvens strand när graderna är både kalla och många. När solen för första gången sen i november syns på himlen och strålar in i köket före åtta. När snön kvider vid morgonens första promenad till snöhögen mot älven. Helt otroligt vackert när solens uppgång speglar sig i väster. Då är det som om jag bor i en sällsynt vacker målning. Vem som målat den? Den som visste.

På kunskapens kulle.

Mitt på den platta slätten tar Gud och universitet kontrollen över tankarna. Det är så tydligt när förmiddagens promenad tar oss upp på kullen. Ärkestiftet, det rosa slottet, Carolina Rediviva, universitet, Gustavianum, allt berättar om hur det finns de som vet och har makten, och så vi andra. I alla fall att det har varit så.

Traditioner från medeltiden som sträcker sig från Bensbyn och ända ner till Småland. Då vandrade sönerna till Katedralskolan för att bli präster, nu samlas döttrarna på alla institutionerna. Det har hänt något... Förutom i toppen.

Återuppstår proggig ko?

Norrlåtar och Norrrbottens Järn kommer att spela tillsammans i maj. Kommer ni ihåg det fina LP-konvolutet där Bertil Sundstedt hade avbildat "Ko över Sarek"?

Denna veckas stora publikdragare var Mikael Wiehe. Han reser med sin alldeles egna kompott av ny musik, predikan och det vi minns och vill lyssna till om igen. Låtarna från Hoola Bandoola tål till och med att nötas på en gång till.

Utnött känner sig däremot påven. Han avgick mycket oväntat och ny kallas konklaven in från hela världen. Undrar hur lång tid det tar innan röksignalerna från valet har rätt färg.

Allt större löneskillnader finns det mellan de verkställande direktörerna i de börsbolagen. Nu går det 46 industriarbetarlöner på en direktörs lön. Det konstigt att de som sliter inte får ta del av produktivitetsökningarna. Senaste jämförelsen visar att du som tjänar 23 000 per månad skulle ha tjänat 34 000 kronor per månad om löntagarna hade fått ut vad värdet på arbetet ökat med.

Bostadsrätternas priser slår rekord i hela landet. I Luleå kostar den hittills dyraste 40 000 kronor per kvadratmeter. Jag undrar när det ska byggas nytt? Eller ska alla behöva frukta för att hamna på gatan om livet tar en sväng mot låga inkomster? Är det så vi ska hålla oss lugna, för att slippa hamna på gatan?

Det undrar jag när jag idag promenerar i Stockholm. I varje hörn, i nästan varje port vid Odenplan sitter en EU-invandrare och tigger. Kanske de som slarvade bort över 325 miljoner kronor från Panxia när de fraktade sedlar och mynt mellan banker och butiker skulle tänka en gång till. Konkursförvaltaren ha hittade 138 kronor.

Doften av Amerikat

Det var först när jag gick  på gymnasiet som den amerikanska traditionen med Valentine's day dök upp utanför mormors lägenhet. Ja, då återvände dom som varit ett skolår "over there" och flera utbytesstudenter från USA kom till vår skola. Vad vi hittade på?
Jo, det bakades kakor och fixades uppträdanden och disco. Långt från den ros-terror som drabbade skolorna för några år sedan.

Alla hjärtans dag var allra mest mormors födelsedag. Den dag när tant Ullas paket från Palatine, Illinois, (utanför Chicago) kom fram.

Mormor Signe ropade glatt: -Nu har Valentinapaketet  kommit med båten- nu får ni komma och se vad vi fått. Och där fanns doften av amerikanska tjusiga modetidningar som mostrarna bläddrade i, paket med klänningar med styvstärkta underkjolar, Barbiedockor med böjbara ben och fullt av kort med hjärtan på. Kort som spelade, doftade och som glittrade. Nästan julafton.

Där inne satt vi och längtade till det Amerika som fanns i det stora paketet. Varje år från 1962 fick vi smakprov  på det vi läste om och aldrig annars såg. Vi fick känna på riktiga amerikanska tyger. Ni vet tvätta, hänga och bara ta på. Nylonskimrande finkläder. Smink från Avon. Doftande sudd och häftiga självlysande tuschpennor. Och så var det det där med alla korten med hjärtan på. Dem förstod vi oss på efter att ha läst Kittyböcker. Nancy Drew lärde oss allt om hur det gick till.

Men aldrig att vi beställde rosor till dem vi vara kära i på skolan, aldrig att vi skrev kort till dem som vi beundrade på avstånd. Det blev ett disko med amerikanska kakor och ett uppträdande av några elever i aulan.

Idag ska jag fira med fina bloggvänner. Inte för att vi håller reda på att det är Alla hjärtansdag, utan för att det är så roligt att mötas ibland.

Älv-or

Det var fem månader sen den senaste tvätten hängde och torkade. Då böljade sensommargräset på ängen och tvättlinan hängde högt över marken. Idag spelar den låga morgonsolen över ett en meter djupt snötäcke. Och jag undrar hur snön kan hålla sig kvar runt den tunna plastlinan. Hur går det till?

Björkarna har fått glittrande täcken för att hålla värmen.

Ute på älven dansar älvorna. Här behövs inga maskiner för att skapa spännande stämning. Vi kan bara le när vi hör om tekniskachefen i Landskrona som installerade en dimmaskin i en rondell och på köpet fick han ishalka och trafikkaos. Hur gick det till?

Plättar

På gränsen mellan sol och grådis bryts himlen i två delar. Som om vi har två världar. En där vinterdagen känns tung och kylig, en där ljuset i snön lockar till glädje. Det är så där de flesta dagar även om vi inte ser var ljuset bryts.

Vars dagen leder. 

En av mina vänner skriver idag om ett ord som kan orsaka lite grus i maskineriet. 

Om du blir bjuden på plättar i norr så står där pannkakor, eller crepes på bordet. Men får du chans att äta pannkaka så kommer den frasig ur ugnen i en långpanna. Skrivet ur ett perspektiv från söder. 
Småplättar kan vi alla fatta vad det är, eller hur? Frasiga med blåbärs sylt.

Femton till tjugofem minusgrader på dan

Både och, och relativt.

Ja, en dag kan både vara ovanligt varm och ändå bjuda på 25 kalla grader.En morgon kan vara djupt blå men ändå kännas ljus. Iskristyren är vacker men den biter i kinderna, gömmer sig bakom glasögonen och bygger bo i ögonfransarna. Strålande vacker. Men bister.

Vad som fick mig att tänka så här? Jo, vi talade om att fara till Jokkmokks marknad. Då kom alla historier om hur kallt det varit där. Och så avslutades diskussioner med att det i år är hälften så kallt som förra året.

Då var det minus 42 när det blev lördag. Idag var det runt 20. Det är då 25 kalla känns behagliga nästan varma på promenaden mot brevlådan en februaridag.

Har de råd att låta bli?

Kungar använde inte bara vapen för att försvara sitt rike. Karl IX skapade marknadsplatser i Sveriges perferi för att visa sin närvaro. Vintermarknad i Jokkmokk  brukar betyda att kung Bore tar i och låter temperaturen sjunka under minus 30. I år får besökarna hoppas på att det inte blir fler kalla grader än 20. Natten innan renraiden var det som kallast minus 36 i länet.

I Voullerim satsar byborna på att slå rekord. De har tillverkat 2 561 islyktor som de tände den 6 februari. På Sapmis nationaldag. En av de högtidsdagar som firas under ett år. Vi påminns om fastan på tisdag när vi äter semlor, kineserna de firar nyår. Norrbotten landsting öppnar en konstambassad i Kungsträdgården samma dag.

I 25 veckor får studenterna stå i kö i Luleå innan de får chans att hyra en studentbostad, i Uppsala tar det 99 veckor till. Jag kan inte begripa varför vi tycker att det är normalt. Märkligtt är det väl att som högskoleorterna Norrköping och Borås ha en bostadsgaranti. Då kan de som vill plugga göra det.

Unga människor kan verkligen visa oss som är äldre och luttrade att det finns massor av olika vägar att lösa nya och gamla problem. De reagerar på många saker som vi inte ser. Det gjorde en ung kund som såg att HM sålde en t-shirt, med en bild på en artist som är dömd för sexbrott i USA. Hon skrev på företagets facebooksida och fick ta emot hot och hat från fler än 2 000 inlägg.

Varken Facebook eller HM tog bort dessa kränkande och skrämmande inlägg. De fick ligga kvar i en månad.

Har verkligen inte dessa miljardföretag råd att läsa vad som står på deras sajter?

Har de råd att låta bli?

Upplyst

Ibland finns det ämnen som inte kan undvikas. I alla fall om någon har berättat. Om någon har upplyst oss om vad som sker.

(I Voullerim tändes 2 651 ljuslyktor igår. Det var ett rekordförsök som lyste upp den kalla vinterkvällen.)

På teve ställde ett tiotal kvinnor upp för att upplysa oss andra om hur de blir hotade när de skriver och berättar om vad de tycker. Reportaget är så lågmält och så skrämmande på samma gång. Den berättelse som griper tag i mig är den om HM och Facebook.

En kvinna går in i en HM-butik och ser en t-shirt, med en bild på en artist som blivit dömd för sexuella trakasserier. Hon reagerar och frågar HM på deras facebooksida om det är lämpligt med ett porträtt på en dömd person som motiv på deras kläder.

Som svar får hon över 2500 hot och trakasserier på HM:s facebooksida. I en månad finns allt kvar.

Varken Facebook eller HM tar sitt ansvar och polisanmäler dem som hotar och förtalar. Varken HM eller Facebook tar bort kommentarerna. En chef på Facebook anser att det måste vara "högt i tak" och att användarna kan klara av att sätta gränser. HM påstår att de suttit och tagit bort hot och förtal.

I alla fall en månad senare.

Varför anser inte dessa företag som gör miljardvinster att de har en skyldighet att ta ansvar för vad som publiceras på deras siter? Har de inte råd?

Har de råd att låta bli?

En malmvagn om året

Här rullar ett gammalt malmtåg norr om Kiruna. När de började rulla och vattenkraften i Porjus togs tillvara då kunde gruvorna i malmfälten bli lönsamma. Hur rik malmen än var kunde ingen bryta den utan dessa förutsättningar och gå med vinst.

Malmbanan är som en pulsåder för Sveriges industriella utveckling. Som en lärobok över vad järn och stålhanteringen kräver. Vinteröppna hamnar i bägge ändarna. Stålverk, kraftverk, kulsinterverk och gruvor.

När Malmens väg öppnade och Spiken blev ett utflyktsmål så berättade Björn Fredriksson, lokalhistoriker, att malminvägningen vid Spiken tog emot mindre malm än malmen som ryms i en malmvagn, under ett år. Det var allt som kunde förflyttas innan vattenkraften gav billig el och rallarna la ut järnvägen.

Innan dess gick gruvorna i konkurs.

Det är vad vi vet om vi tittar tillbaka på vår historia.

Pionjärerna i gruvbranschen må stå avbildade i brons och sten i våra parker, men ingen av dem lyckades göra gruvorna lönsamma.

Läs krönikan från Kultursidan här.

Läs Olof Abrahamssons ledare här.

Inte ens riksdagsledamoten C O Bergman som drev LKAB i sju år tillsammans med andra lyckades med att få gruvorna att ge vinst. Hans bolag gjorde konkurs vid förra sekelskiftet.

Men sen kom vattenkraften och kostnaderna för transporterna minskade rejält.

Vad kan rädda logistiken i år?