onsdag 3 februari 2010

Onsdagmorgon mellan snövädren





Varannandagsljus, ovädersfritt, solglitter
och en oändlig känsla av öppenhet
nu när snöflingorna lagt sig till ro på drivorna.
Tänk att två dagar kan vara så olika.

I fönstren står de rufsiga tulpanerna
och tappar bort sina blomblad.
Snöröjarnas traktorer har tystnat,
nu hörs det att vägguret tickar.

Tyst rullar bilarna förbi bakom de höga drivorna.
En katt tassar över gården, trippar på tå.
Luften torkar trötthetstårarna
ur ögonvrån.

Varje morgon kommer DN i papper
som en överraskning.
Den ligger där tillsammans med den torra iskalla snön,
med NSD och en tjock bunt med reklam.
Trångt om plats.

Våta tidningssidor inne på köksbordet.
Luften är så torr att tevattnet
och brödens tid i rosten räcker för att fukten ska flykta.
Kopp nummer två är kaffe med nyvispad mjölk.
Mitt i veckan.

5 kommentarer:

Jane Morén sa...

Det var en fin dikt! Passade fint med bilden till.

Granne med potatisodlaren sa...

Lycka är att ha rufsiga tulpaner, var min sensmoral. Tack Jane.

Jenny sa...

Eva, ditt underbara språk...
Jag smälter!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack Jenny. Tänk om jag kunde smälta lite snö också. Himla trött på allt skottande även om snön är lätt.

Jenny sa...

Samma här, trött på skottandet alltså. Men än faller snö över Stockholm. Suck!