Det strålar!

Tänd ljuset!

Igår gick vi ner till den spegelblanka älven. Där fanns ett stråk med ljus. En påminnelse om att alla dagar inte är lika grå. Denna första vecka med vintertid levde upp till alla förväntningar om, mörker, mörker och mörker.

Tänd ljuset, vill jag ropa över till andra sidan. Men det behöver jag inte. Inne i stan vid Språklådan har kommunen tänt ljuset.

Det är så härligt att stå där i mörkret tillsammans med alla andra och lyssna till musiken samtidigt som bilderna strålar fram över huset.

Ett härligt slut på det kyrkan kallar Alla själars dag.

Hip hurra!

Hon var nästan sex år, Katja, när vi träffades i byn en dag. Igår firade vi att hon har tagit sin civilingenjörsexamen. I sex år har denna duktiga kvinna läst in både de naturvetenskapliga ämnena på gymnasiet och en hel civilingenjörsexamen. Dessutom har hon tillsammans med Kent uppfostrat Isak som idag går på sexårs. De har skapat ett fantastiskt hem och jag hittar inte ord för hur imponerad jag är.

Igår var vi där och firade framtiden. Den är ljus.

Ni som har sett mina bilder vet att jag har fastnat för en speciell. Den med ballerinan. Hon är Elsa Marianne von Rosen. En prima ballerina som var den första som blev en stor stjärna på Operan i Stockholm. Igår på SVT2:s danskväll sände de ett program om denna dam med skinn på näsan . Se det här. 

Idag hoppas vi vid älvens strand på lite färg. Lite mindre gredigrått och lite mer grediskärt kanske.

Man kan väl få drömma!

Krom, kakor och kakao

Kommunalrådet Karl Petersen,(S), i Luleå förvånade många under kommunfullmäktige i måndags. Han tog i när både oppositionen, lärare och föräldrar kritiserar förskola och skola för att det finns alldeles för få vikarier. -Det är inte Luleå ni talar om, sa kommunalrådet.

Den första november var det allhelgonadagen och sen var det inget mer. Nu har vi chans att fira Halloween den sista oktober och Alla helgons dag den första lördagen i november. Vilken tur säger jag som tycker om en fest i höstrusket, eller två.

Nu har svaren från länsstyrelsens mätningar av utsläppen från Outokumpu i Torneå. Mossan från Riekkola innehåller förhöjda värden av allt som mäts.

Denna vecka har ett stort antal hot skickats ut. Politiker och tjänstemän får brev som anspelar på kommunens eller myndighetens ansvar att ta hand om flyktingar. I Piteå hotas de två kommunalråden, i Luleå Annika Eriksson(MP).

Några hot behöver inte rasister skicka till utbildningschefen i Borgholms kommun på Öland. Han har stängt av alla asylsökande barn från skollunchen.

Är det någon som kan gissa vilken av de två presidentkandidaterna i USAsom SSAB stöder? Svenska företag är med och skickar pengar till de två kampanjerna genom olika kanaler.

Hemma i vårt kök är det ett gammalt amerikanskt fenomen som har återuppstått. Höstlovet har ägnats åt cupcakesbakande. Jag varnar för riktiga amerikanska recept på Röd sammetskaka. Inte någon smak, bara vacker yta. Sen innehåller receptet en halv flaska röd karamellfärg. Det är antagligen direkt onyttigt.

Vackra kakor

Jag får se bilder på det festliga baket som S håller på med. Kalaset ska vara tvärs över älven så bilder det är allt jag kommer att ana. Kanske jag borde ta tag i ett bak jag också.

Hon saknas

Det finns reportrar och så finns det Cordelia Edvardsson. 

Fanns det.

Denna röst som i kraft av sina erfarenheter hade rätt att tala sanning. Varje gång en ny konflikt bröt ut i Mellanöstern de senaste 30 åren var det hon som kunde berätta så att vi förstod. Ja, att konflikten inte är enkel. Att de flesta som deltar är grå. För i hennes värld finns inget svart och inget vitt. Det som händer har en mångfasetterad gråskala.

Det som hände.

Bränt barn söker sig till elden kallade hon sin biografi. Läs den. Den är glasklar över vad som är mänskligt och vad som inte är. Det är den bok som lärt mig att vi inget begriper av hur ondskan ser ut. Förrän det är för sent, eller mycket sent.

Cordelia Edvardsson var vår fasta punkt i Israel när politiken hårdnade. Hon var den som kunde berätta om de svårigheter som palestinier lever under. Men den berättelse som jag minns mest sändes i radio i morse. Den om den lille pojken i kön i förintelselägret. Lyssna på henne här.

Hon bar upp en bit av vår historia. Den om hur Sverige sände ut vita bussar till koncentrationslägren och hur många viktiga människor som kom till oss.

Nu finns det svart på vitt

Nu har provsvaren från Haparanda kommit. Nu kan alla se att alla värden är förhöjda. Läs mer här.

Tänk vilken tur att mina kollegor Linda Danhall och Lotta Nilsson har ägnat 100-tals timmar åt att gå igenom och söka svar i all denna ogenomträngliga dokumentation.

Nu finns svaren svart på vitt. Stålverket i Torneå, Outokumpu, påverkar miljön. I naturvårdsområdet i Riekkola är halterna av miljögifter mångdubblade.

Det går inte obemärkt förbi när det strömmar 500 kilo kvicksilver ut från Nordens största utsläppskälla. Varför ingen frågar hur det kan vara möjligt för Outokumpu att rena sina utsläpp I Sverige, men att det är omöjligt i Torneå det är en fråga som jag undrar över. För det måste väl finnas en orsak till att stålverken i Sverige släpper ut en tiondel av vad verket i Torneå spyr ut över sina grannar?

Jag tjatar

Nu tänker jag tjata! Tittade på riksnyheterna igår och såg att redaktionerna i Stockholm inte insåg sprängkraften i nyheten att skatteutjämningspengarna går till rika storstadskommuner och inte till små glesbygdskommuner.

Så här ser det ut om vi jämför Täby i Stockholm med Övertorneå. I Täby får kommunen för barn mellan ett och tre år inskrivna på dagis 101.218 kronor ur skatteutjämnings-systemet.

För barn i samma ålder i Övertorneå som också är inskrivna på dagis får kommunen 62.621 kronor ur samma skatteutjämningssystem. 

En skillnad på nästan 40.000 kronor per barn och år.

Har kommuninvånarna i den lilla kommunen Övertorneå samma möjligheter som de som bor i stora Täby?

Skillnaderna kan också ses på ett helt annat sätt. Hur länge lever Täbyborna och hur länge lever de som bor i Övertoneå?

Kvinnorna i Täby förväntas leva i 85, 1 år och kvinnorna i Övertorneå 81,6.

Ofritt val

Jag tänker på vår regerings favoritord.

Valfrihet. Frihet att välja.

Vad krävs för att kunna välja?

Inte några val finns för den ensamstående pappan som berättar om sitt liv med den tolvåriga dottern. P1 satsar på att berätta om de barnfamiljer som räknas som fattiga i statistiken. Först ut är en hjärtsjuk före detta egen företagare. Han har 9 000 kronor per månad att försörja sig och sin dotter på.
- Vi har mellan 800 och 1500 kronor per månad kvar när alla räkningar är betalda.
-Pappa, visst tjatar jag inte, säger den tolvåriga dottern. Det är inte ofta jag ber mer än fyra gånger när jag önskar mig en sak. Jag vet ju att vi har det bra ändå. Vi har tak över huvudet, mat och kläder.

I en annan del av den lilla staden Söderhamn bor en idag 16-årig gymnasielev. Hon har en liten bror och en nyopererad mamma. En kväll i våras föll hennes mamma ihop på golvet.

Det visade sig att den svåra huvudvärk som hon sökt läkare för under ett år, inte var migrän som alla läkare trodde, utan en hjärntumör. Nu blir allt akut. Barnen ringer efter ambulans och mamman förs till sjukhus. Ingen tar reda på hur barnen har det . Lillebror flyttar till morbror, men där kan inte djuren bo, så den 15-åriga dottern bor ensam i huset med husdjuren långt utanför stan..

När pengarna tar slut går hon till ungdomsjouren på soc och ber om ekonomisk hjälp. Hon får nej. Ingen tar reda på varför hon är ensam. Ingen tar reda på hur det är med hennes mamma. De ger bara avslag. Idag är hennes mamma på bättringsvägen, men de har tvingats sälja sitt hus och bor i en lägenhet. Och när alla fasta kostnader är betalda ska 2 500 kronor räcka till mat, elevhemshyra och kläder för två barn och en mamma.

Jag undrar om de har större valfrihet nu, eller om de låga ersättningarna i sjukförsäkringen till och med gör familjerna mer fattiga än nödvändigt?

Sen över till ett annat problem orsakat av hur vårt skatteutjämningssystem ser ut.

Så här ser det ut om vi jämför Täby i Stockholm med Övertorneå. I Täby får kommunen för barn mellan ett och tre år inskrivna på dagis 101.218 kronor ur skatteutjämnings-systemet.

För barn i samma ålder i Övertorneå som också är inskrivna på dagis får kommunen 62.621 kronor ur samma skatteutjämningssystem. 

En skillnad på nästan 40.000 kronor per barn och år.

Har kommuninvånarna i den lilla kommunen Övertorneå samma valfrihet som de som bor i stora Täby?

Varför har killarna inte rosa?

Idag läser jag en rubrik som jag inte förstår: Varför får inte flickor ha rosa?

Jag trodde i mitt stilla sinne att den relevanta frågan är: Varför får pojkar inte ha alla färger?

Jag kan inte komma på en enda färg som anses fel för kvinnor. Men jag kan komma på många färger som män undviker. Ja, om de inte har en kvinna som älskar dem och föreslår vackra rosa, röda och violetta kläder.

I söndags hade Mikael Niemis nya pjäs om att vara queer i Tornedalen premiär i Pajala. Ja, det är ju så det tornedalsfinska knapsu översätts i modern svenska. Då gjorde Nordnytt en insatts för rätten att vara som man vill. I studion satt Stefan Mikaelsson ordförande i sametinget:

Han berättade att han ofta har nagellack. Vilket inte direkt tillhör de samiska traditionerna. Han betonade att om sametingets ordförande bär queer. Ja, då borde det vara tillåtet för alla samer att vara som de vill och inte som traditionerna tvingar dem.

En sak som min fina vän Anna-Stina har berättat för mig är att de samiska kläderna kan ha den färg som bäraren vill. Det är dekorationerna och formen som bestämmer plagget.

Det får vi veta om vi går och ser Karin Sundvalls fina kostymer som hon gjort till teater, teve och film. Här finns dräkterna som användes när Upproret i Kautokeino spelades in.

De är röda.

 Alla dräkterna är röda och inte blå som vi är vana vid i dag. Varför? Jo, upproret hände innan den franska armén sålde ut sitt överblivna lager med blått kläde till handlarna i Nordnorge.

Så enkelt kan svaret vara på frågan om varför många samer har blått tyg i sina koltar. Men svaret på frågan om varför flickor inte får har rosa kläder är väl. Det får dom, och killarna också.

Skillnader är bra, eller?

I bland händer saker som man inte kunde förutsäga. I torsdagskväll fick vi som såg SCUM-manifestet på Lillan i Luleå uppleva stora kontraster. Ja, mellan Valeri Solanas text och hovets dråpliga förlovningsfilm. Manifestet utropar ett krav på att alla ska vara vuxna, men den nyförlovade prinsessan avslutar videon med ett barnsligt Tihi. I vilket århundrade lever det nyförlovade paret?

Kanske på 1960-talet när jämställdhet ansågs suspekt. Tänka bara på alla gamla fördomar som Bondfilmerna bygger sina intriger på. Den första "Agent 007 med rätt att döda" skulle vara en skrattfest om inte så många fördomar levde kvar.

Glädje kan många känna nu när det tyska energibolaget Eon drar sig ur kärnkraftsprojektet i Pyhäjoki. Det verkar inte som om det är lönsamt att bygga världens största kärnkraftverk mitt emot Skellefteå när det kostar mellan 70 och 90 miljarder kronor.

Det kanske var en väckarklocka när den tyska regeringen beslutade att den ska avveckla all kärnenergi.

Väckarklockan ringer en timma för tidigt på söndag om vi glömmer bort att det blir normaltid- eller vintertid klockan två på natten mellan lördag och söndag. Sedan 1980 har vi varit med och flyttat klockan framåt på våren och bakåt på hösten för att anspassa oss till övriga Europa. Först var det sommartid i sex månader, nu är det så i sju månader. Varför inte låta oss leva i sommartid året runt?

Att tiden är relativ lär oss Alfons Åberg. Ska bara... gör att ett litet projekt blir enormt. Nu ska Alfons flytta in med Mårrgan och pappa i ett eget hus. Det finns i Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Det mesta är orättvist tycker många av Alfons läsare. Barns rättvisepatos förlöjligas ofta. Skillnader är bra, säger många liberala och konservativa tänkare. Men jag undrar om de Kalixbor som får betala i genomsnitt 700 kronor mer på månad för värme, avlopp, sophämtning och vatten än Luleborna tycker och tänker på samma vis.

Hjärtat brister på mig när jag hör att den fega finansministern Anders Borg lämnar över beslutet om avdrag, för privatlektioner till gymnasieelever, till Skatteverket. Vad är viktigast? En skola med resurser så att alla, även de elever som inte har pengar över, klarar av att fullgöra sin utbildning? Eller att avdragsfloran ökar och därmed resurserna till skolan minskar?

Skillnader är kanske bra om man heter Anders Borg. Men varför tar finansministern inte ansvar för beslutet att utöka rutavdraget?

Inte en svartvit minut.

Det är häftigt att kliva ut på bron påpälsad och beredd på många kalla grader och upptäcka att det blåser ljumma vindar. Vintern bara försvann,

Det är klart, soligt och blåsigt. Och antagligen inte varmt för evigt. Men en liten stund till får vi känna hur jorden doftar och lyssna till fåglar som kvittrar i björken på andra sidan.

Dessa hastiga, häftiga, och stora hopp mellan årstiderna älskar jag. Mer än tio grader varmare i dag än igår. Mer än tusen fler färgnyanser i naturen.

Inte en svartvit minut.

Tack Jonas.

Jag förstår inte att Jonas Gardell orkade. Ja, plocka fram den mörka tid som han levde i i mitten av 1980-talet. Den var mörk. Tung och fylld av rädda vita medelålders män. Och tyvärr de medelålders männen hade redan då makten över media, politiken och alla pengarna.

Sommaren 1985 exploderade deras rädsla i kvällspressen. Då kom rubriker som att:
Inom något år är 40 000 familjer smittade. Vi förstod ju (sic!) att det var mycket värre än om homosexuella var smittade.

På Journalisthögskolan var vi tre studenter som undrade hur pressen och speciellt Expressen byggde upp rädslan för, Aids och homosexuella. Det slutade med att vi ägnade hela vårt specialarbete under termin fyra åt att titta vad som hände och hur det skildrades.

Vi fick uppleva möten med fantastiska människor som berättade om hur de arbetade för att få slut på samhällets uppdelning i vi, och dom. Det var RFSL och sjukvårdspersonal och massor med kloka starka människor som ville att vi som samhälle skulle acceptera alla. Även alla som drabbats av denna då dödliga sjukdom.

 Vi skrev och intervjuade. Vi grät och tappade sömnen. Vi levde av godis och kaffe. Men vi hann skriva vår uppsats om hur man använder enstaka uppgifter för att skapa en skrämmande helhet. Och vi fick redovisa vårt arbete på Publicistklubben i Stockholm. Sen vacklade vi hem.

Snön föll och vi frös. Vi var fyllda av den kyla som alla drabbade bar på. En kyla som fortfarande får mig att huttra när jag ser Jonas Gardells tevedrama. En kyla som jag inte kan värja mig mot.

Därför kan jag nästan inte titta.

Tack för att du kunde skriva Jonas Gardell.

Våt konst

Kolla in den häftiga effekten av vatten på Eskilstunas Konstmuseum. HÄR!

Vänd på steken!

Idag fylls jag med energi när jag läser om alla kraftfulla kvinnor som kämpar till tusen procent. Men jag känner mig inte bekväm med vad vi storögt ser som prestationer. Jo, visst är det enormt att ta en världsmästartitel, visst är det stort att vara EU-kommisionär, ja visst är det klokt att ta ett steg tillbaka och tänka på att du måste räcka till. Jag ser flera motbilder till vad vi imponeras av. Hur då?
För att ta det sista först.

Jag läser om en mellanchef på Riksbanken som tar det lugnt något år när barnen är små. Det börjar med att hon säger upp sig för att hennes man inte delar ansvaret för barnen, samtidigt som hon inte kan tänka sig att kräva det. Det slutar med att hennes chef ger henne en tjänst som rådgivare på deltid under något år så att hennes karriär inte ska gå i stå.

Tänk er samma historia med en undersköterska inom hemtjänsten. Tänk er när hon går till sin chef och säger att hon inte hinner med både jobbet och familjen. Tror ni att hon får ett mindre stressigt jobb så att hon orkar med. Hinner med att baka surdegsbröd och ta hand om sina barn?  Det känns inte så, va?

Det är där jag liksom fastnar. Jag söker efter de historier som handlar om politiker och andra som får beröm för att vi satsar på de som verkligen har behov. Tänk i rubriker som att:

"Hon räddade stödet till alla äldre", efter att ha kämpat till hon spydde.

"Hon drev igenom att stödet till Grekland går till grekerna", inte till tyska och franska storbanker.

"De valde att dela på ansvaret för familjen", nu hinner de ha läxläsning med hela klassen. - Våra arbetsgivare tycker att vårt stöd till barnen i kvarteret ger ett mervärde.

"Alla politiker lovar att ställa upp till de spyr", nu ska vi har världens bästa omsorg och skola. Det lovar statsministern i Riksdagen.

Men nej, nej, nej.

Vi får inte chans att heja på de prestationer som är avgörande. Vi får nöja oss med att häpna inför landslaget i fotboll när de kommer igen och vänder på nederlaget till oavgjort.

Tänk om vi som människor kunde samla ihop oss på samma sätt och stötta varandra fram till samma resultat i det verkliga livet.

Försvunnen vecka

Denna vecka bara försvann. Ibland blir det så. Här är några bilder från måndag till fredag.

På fel sätt

Nu får det vara nog! Inte fler mörka moln. Inte mer regn. Inte fler domedagspredikningar, inte mer rädslor. Det finns bra saker överallt. Molnen håller temperaturen uppe. Regnet kan ge oss billigare el. Men EU:s behandling av de länder som lånat pengar av de stora tyska och franska bankerna kommer inte att leda till något positivt. Domedagspredikningar skapar bara skräck och rädsla.

Jag kan inte begripa varför bankerna ska ha både ränta och skattebetalarnas pengar. Bankernas ledningar har ju valt att låna ut pengar till stater som fått betala höga räntor som riskpremier. Då är väl det dessa bankmän som ska vara rädda och betala för sina dåliga beslut. Inte de som inget kunnat göra.

Visserligen har staterna tagit beslut som varit otroligt dumma. Men de har varit ivrigt påhejade av den europeiska centralbanken och bankerna som lånade ut pengarna.

Varför inte tänka inovativt. Leta efter de värden som finns och satsa på dem. För ingen ska kunna komma och säga att domedagsprofetiorna kommer att leda till att vi kommer framåt.

Med hopp ...

Jag kan inte begripa valet av fredspristagare. I år har ju EU:s starkaste stater trampat hårt på sina svaga kusiner. Banker räddas och vanliga människor går i konkurs. Men den norska Nobelkommittén kan ha en räv bakom örat och se priset som en uppmuntran till att stödja de svaga i unionen. Förebyggande. Det är väl ingen som tror att människor kommer att se sina liv förstöras utan att reagera.

100 arbetare varslas från SSAB i Luleå. 

Stålbad väntar SSAB - jobben i faraSSAB går fortsatt dåligtSSAB backar på börsen

SSAB har idag lagt ett varsel som berör 450 medarbetare i den svenska verksamheten.

Orsaken är den svaga konjunkturen inom stålindustrin.

- Vi utnyttjar bara 70 procent av vår kapacitet just nu, och har stora fasta kostnader, säger Helena Stålnert, informationsdirektör på SSAB.

Detta är en följd av alla besparingar inom euroländerna. Våra största exportländer sparar för att överleva, men är det kanske så att de kommer att spara sig till döds?

Det är Nobelvecka och vetenskapsmän, MÄN får pris för sina upptäckter och sin litteratur. Riksbanken hakar på och delar ut ett pris i ekonomi. Den brukar belöna de män som anser att regleringar och samhällets överlevnad inte är värt en kopek. Istället förordar de extrem liberalism.

Nu gäller det att vända i steget. Inte kan en fredag vara så här grå. Mitt tips inför helgen är att gå till Konsthallen för att se Jubilarernas val. Det är en utställning av de verk som de som jobbat 25 år i kommunen kan välja mellan som gåva. Konstverken har gjorts av medlemmar i Konstnärer i Norrbotten. Ett annat tips är att åka till Konstgillet i Boden. Där ställer Britta Weglin ut.

Blå dunster

Bilden heter blå dunster

Jag funderar på hur olika politiska partier arbetar för att få chans att påverka. Just nu verkar vår socialminister Göran Hägglund kristdemokrat irriterad över att den undersökande reportern Kristina Lagerström på Sveriges television har berättat om svagheterna i apoteksreformen.

Hon har visat att antalet produkter som säljs på parfymavdelningarna i vanliga fall har mångdubblats på apoteken. Dessutom har hon visat att de som idag vill ta ut en receptbelagd medicin som apoteket inte har inne får vänta alldeles för länge. Idag kräver staten att medicinen ska kunna hämtas ut inom 24 timmar. Men eftersom att det företag som kör ut medicinerna inte har några tidskrav så får patienterna vänta.

Nu påstår kristdemokrater i sociala medier att Kristina Lagerströms reportage inte har några källor som de känner till. Alltså måste allt vara fel!

Blå dunster sprider de.

Alla som läser och ser reportage vet att i Sverige har vi källskydd. Det innebär att alla som uttalar sig är skyddade i lag. De behöver inte alls träda fram. Dessutom är det förbjudet för socialdepartementet att söka efter vilken person som har talat med Kristina Lagerström.

Vi som brukar hämta ut receptbelagd medicin vet att det tar från torsdag till måndag innan vi kan få den i vår hand. Ja, om den är slut på apoteket. När vi väntar på vår tur får vi titta på massor av bord fyllda med hudkrämer från Frankrike och badskum från olika leverantörer. I hyllorna är hälften av produkterna olika saker som vi lika gärna kan köpa i en livsmedelsaffär eller i ett varuhus. Och det är ingen slump.

Ingen som driver ett apotek kan leva på att sälja mediciner, vare sig de säljs på recept eller utan. Ägarna måste hitta produkter som de kan tjäna pengar på.

Som min gode vän G sa när apoteksbeslutet kom: Du vet hur det ser ut i Frankrike. Där får vi tränga oss fram till den lilla disken längst in på Pharmaciet för att hämta ut vår medicin. På vägen kan vi köpa allt från flipflops till hårborstar. För ingen apotekare kan tjäna pengar på medicinerna.

Här är texten:

Jag funderar på de vinklade inslagen om apoteken. SVT hävdar att apoteken nu satsar på ”smink istället för på mediciner” och att detta innebär att det har blivit svårare att få ut läkemedel. Men några källor för dessa påståenden redovisar SVT inte. Faktum är att andelen kunder som får sina mediciner i princip är oförändrad jämfört med tidigare, cirka 93 procent, enligt Sveriges Apoteksförening. Och försäljningen av icke-läkemedel står endast för cirka tio procent av apotekens omsättning – och där ingår graviditetstest, hygienprodukter, kosttillskott och annat som inte rimligen kan klassas som smink.

Då skingras mörkret

Slapstick, deltog jag i när jag efter många stora krumbukter lyckades hålla balansen i den våta hala trappan. Höstlöv är minst lika hala som den första frosten.

Stora krumbukter gjorde även Sten Tolgfors när han avgick. Kommer ni ihåg teatertårarna när han påstod att han avgick för sina barns skull. I dag får vi veta att han hela tiden visste att försvaret försökte gömma att de hade ett uppdrag att hjälpa Saudiarabien. Sten Tolgfors före detta försvarsminister (M) förnekar med lätthet när han berättar om vem som har haft kännedom om försvarets inblandning  i uppbyggandet av en vapenfabrik i en av världens hårdaste diktaturer. Nu ska riksdagens konstitutionsutskott fråga ut de inblandade statsråden i regeringen.

Vi får hoppas att de tar utfrågningen i riksdagen på allvar.

Då skulle höstmörkret skingras både inne och ute.

Skvaller?

Anders Bergsten

Är Åsa gravid?

Gilla ·  · för 10 timmar sedan via mobil · 

• Anders Bergsten gillar detta.
• Visa alla 7 kommentarer
• 

  Åsa Äng Eriksson Hon ser gravid ut...

  för 10 timmar sedan via mobil · Gilla · 1
• 

  Anders Bergsten Javisst gör hon!

  för 10 timmar sedan via mobil · Gilla
• 

  Åsa Tollén Sandström Nej du,det är jag inte! Hihi

  för 9 timmar sedan via mobil · Gilla · 2
• 

  Maj Larsson ????

  för 8 timmar sedan · Gilla

  
  

  
  

  Så här skrev min svåger som är kristdemokratisk politiker på fejan igår kväll. Är det någon som undrar över varför vi inte lyckas med att förändra vår värld till det bättre? De skvallrar om Miljöpartiets språkrör under pågående partiledardebatt om det vår någon som inte förstod det. Det var ju rätt oklart innan jag skrev detta tillägg.

  
  

Det är höst

Det sista äpplet har dunsat ner från Tsarens äppelträd och i skuggan av Borgovskajes träd syns de mörka nyponen på Tornedalens ros. (Bilden under visar hur den blommade i juli.)


Rönnen har tappat alla löv.

Och här hänger ett smörgåsbord för alla flyttfåglar.

Röksvampen har spruckigt i det hårda höstregnet. I natt hördes hur byarna höll takten på plåttaket. Regn och gredigrå moln. Sommarmöblerna inställda och de sista kryddplantorna intagna i köket. En enda kruka står kvar med vita stjärnblommor i. Nu är det veden som ska in och bli torr. Tunnan med aska som ska tömmas. Och ljuslyktorna ska fyllas med nya ljus. Förberedelser inför alla kalla grader som vi inte kan undvika.

Gredigrått

Idag är allt gredigrått. Då är det skönt att ha lite höstpynt att titta på.

Jag saknar Pella

Barbro Lindgrens söner Bröderna Lindgren gör succé tillsammans med Mattias Alkberg. Deras varumärke är att visa respekt för både barn och vuxna. Ingen kommer att vilja flytta på Loranga, Masarin och Dartanjang från några hyllor på biblioteket.

Ikea visar respekt för världens mest kvinnoföraktande ledning när de digitalt suddar ut alla kvinnor ur sin katalog. Var? Jo Ikea böjer sig för kungahuset Said i Saudiarabien. Inte ens den kvinnliga designern fick vara med på bild.

Jag undrar varför kritiken mot bibliotekarier som tar bort böcker med människoföraktande innehåll kan blåsa upp till storm, men när ett företag som basunerar ut att det står för demokrati, utplånar alla kvinnor på bild, då hörs inte alls samma kritik.

I alla år har biblioteken tagit bort de böcker som inte är aktuella. Om jag hade fått välja så skulle alla Anna-Lisa Wärnlöfs, Claques, böcker finnas på rad i varje bibliotek. Hon visste hur det var att vara tonåring med osäkerhet och olycklig kärlek. Men redan för 20 år sedan började böckerna om Pella säljas ut.

Socialdemokraterna har släppt hela sin skuggbudget. Magdalena Andersson har berättat om hur de vill förändra arbetsmarknadsåtervändsgränden Fas 3. Viktigast inför framtiden kan vara den satsning på mindre grupper i förskolan och på lågstadiet som de vill använda 2 miljarder kronor till.

I 500 år har romer bott i Sverige. Lika länge har vi diskriminerat dem. Sveriges radios ekoredaktion har undersökt om romer får hyra bilar på Statoil och OK/Q8. I Norrbotten fick fem stationer besök. På två av dem ljög personalen och sa att inga bilar fanns att hyra. Tanja Hagert som arbetar med ett nytt projekt för att minska diskrimineringen är bedrövad. Hur de bemöttes kan du läsa här.

Demokrati är inte givet. Allmänna val som inte manipuleras är sällsynta i de forna Sovjetrepublikerna. Därför finns det anledning att fira. Att skåla för Georgien och hoppas på att valresultatet kommer att synas i deras beslutande församlingar.

Gissa var?

Är det någon som inte bor i närheten som vet vad detta är? Ett tips är att det finns nära mig. Jo, det är vår bys nya järnvägsstation. Den kom till för att resenärerna ska kunna gå mellan två perronger. Hur många miljoner den har kostat har jag glömt. Det är nog bäst det.

Diskriminering utan slut

Jag gick ut för att plocka de sista jordgubbarna i landet. Då  tittade jag ut över älven och blev uppbjuden till älvdans. Det är som att leva i de målningar som kallas "Nordiskt ljus". Stunder då allt stannar upp och jag måste hämta andan.

Dagens stora nyhet är att de romer som vill hyra bil har svårt att få göra detta. Dagens eko har varit på 66 bensinmackar med biluthyrning och testat om romer och svenskar behandlas på samma vis. På var tredje mack fick reportrarna med svenskt utseende hyra bil där romer avvisats. Har vi inte hunnit längre?

Jag jobbade 1976 i en butik i Järfälla där jag på samma sätt blev uppmanad att inte vara trevlig mot de romer som kom in. Som tur var för mig var det ett kort vikariat.

 Men diskrimineringen av romer är oändlig. Outslitlig.

Inte klart tänkt.

Jag vet inte om man får skämta om klavertrampet Ikea  gjorde men idag är det suddigt vid älvens strand. Och vi läser om att Ikea har ångrat att de tog fram det digitala suddgummit och utplånade en designer och alla kvinnorna på bild i katalogen. Ja, ångrat men inte gjort något för att ta fram dem som de suddat ut.

Här är en artikel i DN. och en annan i Svd.

Ikea suddar bort alla kvinnor

Förlåt?
Jag hörde inte fel. För att anpassa sig till döds har Ikea tagit bort alla människor med kvinnligt kön i sin katalog  som vänder sig till Saudiarabien.
Här kan du bläddra i den svenska katalogen.

Här kan du bläddra i den saudiarabiska katalogen.

Vad tänker de med? Räknar gör de i alla fall får man hoppas. Det kanske är billigt att bli bortgjord i hela världen för att få kungafamiljen i Saudis välsignelse.

Läs mer här.

"Guldregn"

Höstregnet sveper in oss en mild dimma. Klockan är halv sex och doften av löv som multnar på marken är en påminnelse om att det är den första oktober. Guldregn skriver min vän Ella.