Dagens ord

Snöflingor virvlar
Vinden hårdnar
Temperaturen stiger
Däcken spinner
Tystnad

Förra veckans tulpaner bleknar
i en grumlig vas
Förra timmens tankar
försvinner i ljudet av P1
Vardagsmorgon

Doften av tvål från
Palmolive
Ljudet från kaffemaskinen
Microvågsugnen piper
efter 20 sekunder
Hett kaffe

Var är mobilen?
Är nycklarna kvar i bilen?
Borsten når nästan
över hela framrutan
Motorvärmarsladden

Vardagens pris

Man skulle kunna tro att livet är lika overkligt som himlen var en morgon när jag tog bilden här ovanför. Men det är högst verkligt. Det består som vanligt av tvätt, städning, diskning, strykning, sopsortering och paketering av en kvarts oxe. Husmor, jag? Ibland. Det är kul att göra någon glad med omsorger. Det berättar Nina Björk om i sin senaste bok, Lyckliga i alla sina dagar. Denna glädje över att göra sin familj och sina medmänniskor nöjda med omsorger som tar tid, är både en gåva och en black om foten.

För hur är det när jag måste välja? En hembakad doftande paj och en missad timme i ateljén eller en inköpt pistagelängd och en extra timme i ateljén? Det är såna här vardagsval som vi alla måste ta ställning till. Det är liksom här och vid ugnen som det låga värdet på hemarbete och omsorger märks.

 Det där som är hugget i sten. Inte en riktig lön för de som arbetar i hemmet. I bästa fall får de betalt genom vita RUT-avtal, eller mer vanligt är att det billigaste svarta timpriset vinner. Det visar den forskning som finns.

Är det här vi ska lägga ner kraft? Ska vi kämpa för att omsorger i familjen blir lika högt värderade som omsorger om hemmadatorn?

Verkligheten överträffar alla påhitt

Vilken vecka! Det är som om vi har hamnat i en berättelse av Henning Mankell eller Leif GW Pesson.

Det första tecknet är att ÖB Sverker Göransson undersöks för att han har talat sanning om vår försvarsförmåga. Är ÖB en spion?

Nästa overkliga händelse är att Skogsnicke tror att han kan komma undan med att anställa skogsarbetare från Kamerun utan att betala dem enligt avtal. Människohandel i skogarna i Norrbotten och Västerbotten?

Spänningen står Alexander Majorov för när han lyckades med alla moment i sitt korta program i konståknings-EM. Nu är han på sjunde plats inför friåkningen. Ska han kunna ta brons?

Lycka känner nog de anställda på Moderna Muséet som har fått tillbaka "Le Jardin". Målningen av Matisse stals för 25 år sedan, men hittades av en organisation i London. Nu finns den i Stockholm igen.

Utsläppen av kväve är alldeles för höga i städerna. Det anser EU som hotar med att Sverige ska få betala höga böter. I Luleå föreslogs biltullar, som kommunalrådet Karl Petersen satte stopp för. Hur kan vi få lägre utsläpp...

Det är inte bara här i Sverige som medborgarna och regeringen är tveksamma till att följa de påbud som kommer från Bryssel. Premiärminister David Cameron vill omförhandla britternas villkor. Därefter lovar han att det ska bli en folkomröstning. Försvinner Storbritannien undrar jag vad som händer med Sverige och Danmark.

Skulle jag ha skrivit en novell om en vecka i januari så hade jag aldrig kunnat hitta på alla dessa ingredienser. Ingen hade trott på historien. Ingen hade trott att jag lever här och nu. Men vår verklighet överträffar som vanligt alla påhitt.

Ingen hade kunnat hitta på detta

En sak som jag tänker på är att när unga radikala fackmedlemmar debatterade mot förändringar av de avtal som gällde före sekelskiftet 1999/2000 målade de upp ett skräckscenario. Deras farhågor låg långt från vad vi ser idag. Verkligheten slår dikten tusenfalt. Skogsnicke med sina hotbrev, förfalskningar, ockeravgifter, ockerhyror, avfallsmåltider och slavarbete kunde nog ingen hitta på. I alla fall ingen som ville vara en trovärdig debattör.

Nu ska det bli spännande att se om det finns åklagare som ser till att företagaren får ett straff för att han har tvingat dessa män till slavarbete. Eller det kanske inte finns lagar som förbjuder företagare att supa till för att sedan skriva hotbrev till sina anställda?

Det var kanske därför Skogsnicke försvarade sig genom att skylla på spriten.

Det var en person till som verkligen utmärkte sig i Uppdrag gransknings reportage. Europas största skogsföretag, SCA:s informationschef, som anser att detta stora företag är lika lurat som de utblottade skogsarbetarna från Kamerun.

Pengar är bra för nerverna

Gång på gång påminns jag om tant Märtas råd när vi slösade med pengarna som vi plockat ihop i jordgubbslanden. Hon var min bästa kompis farmor och hon hade arbetat i hela sitt liv. Ovanligt för hennes generation, men hon utbildade sig och fann kärleken ganska sent. Då gav lönen henne en frihet att fortsätta med sin livsuppgift, som lärare.

Långt senare när vi hälsade på henne och presenterade våra första barn, upprepade hon samma mening: Tänk på att pengar är bra för nerverna!

Ja, hon menade att vi som fött barnen inte skulle ta på oss all ekonomisk risk genom att vara hemma med barnen. Men våra val styrdes inte av ekonomi. Eller kanske av att vi inte hade en lika hög lön som hon hade haft. När hon arbetade som lärarutbildare så var det ett jobb med status och ordentlig lön. Hon hade fler val som hon kunde göra.

Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfvén svarar så här i en intervju gjord av Lina Norberg Juuso i dagens NSD.

Vad är bäst med att ha pengar, är den sista frågan och svaret blir,

Det ger en trygghet och en frihet.

Ungefär som tant Märta. Jag hoppas att de människor som idag ser hela sin ekonomi rasa på grund av att reglerna för a-kassa och sjukpenning och arbetsmarknadsåtgärder är förändrade, kan förlita sig på att både regeringen och socialdemokraterna unnar dem trygghet och frihet istället för FAS 3.

Politiska budord

Denna fråga löser inte hela problemet. Bra att ta till när man inget vill förändra.

Gårdagens exempel lyder: Vi löser inte löneskillnaderna på arbetsmarknaden genom att papporna får hälften av barnledigheten.

Frågan är då om vi tar bort löneskillnaderna mellan mammor och pappor genom att inte dela på föräldraledigheten? Det undrar jag över efter att ha lyssnat på regeringens allra nyaste minister, Maria Arnholm. Jämställdhet är svårt, ännu svårare om vi inte tar ett steg i taget och löser en liten del av problemet varje år.

Med en mobil

Ibland är det bråttom. Det var det när jag såg de stora fåglarna i trädet. Det var inte lätt att ta en bild med mobilen. Jag tänkte på Carina Dechamps fåglar, men hann aldrig stanna till. Nästa gång de syntes var jag långt borta.

Men då fick jag med telefontråden. Så kan det vara när man rusar iväg och glömmer kameran.

Vad jag egentligen tänkte berätta är att idag står solen över skogen. Det är verkligen något att fira.

Relevant, är ordet denna vecka

Mikael Damberg får vara socialdemokraternas talesperson i riksdagen. Stefan Löfvén är ju inte invald än. Mikael Damberg anser att regeringen inte har tagit fram rätt valla inför den lågkonjunktur som vi lever i. Jan Josefsson på Uppdrag Granskning ville veta om det finns barn som fryser och svälter i Sverige. Det gjorde han för att han tycker att de kampanjer som bland annat Rädda Barnen har drivit är - överdrivna.

Han kom fram till att barnen inte hungrar samtidigt som Unicef berättar om att fattigdom och utsatthet bland barn ser ut på många sätt. Majblommekommitéen fick 56 000 brev från barnfamiljer som önskade sig hjälp. Hjälp till att kunna fara på en resa över en sommarhelg, hjälp med att köpa in vinteroveraller, pengar för att kunna vara med på klassresan, betala avgifter till fotbollsföreningen och annat som anses som helt självklart för familjer som inte drabbats av sjukdom, arbetslöshet eller som har hamnat utanför alla system.

Denna vecka frågar renägarna Ulf Bergdahl och Gustav Labba om inte föreningsfrihet ska råda för alla i Sverige, även de som arbetar med rennäringen. Idag måste alla vara med i en sameby. Detta bestämde den svenska staten 1886 då nationalromantikerna ville rädda rennäringen från att försvinna. Nu undrar de två renägarna om samebyarna är relevanta idag.

Relevant är ett ord som dyker upp när vi möter Gustaf Seppelin Solli, och får höra att antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat till hälften. detta trots att antalet underleverantörer på alla stora arbetsplatser ökar. Gustaf Seppelin Solli arbetade med att rensa kalkugnen ute på SSAB när varken han eller de andra fick några instruktioner om vad som var farligt. Han är nu skadad för livet, hans arbetskamrat död. Förra året dog 37 människor i olyckor på sina arbetsplatser.

I varje matbutik finns det Alvedon, Panodil och andra paracetamoltabletter. Nu se Giftinformationscenytralen att allt fler blir förgiftade. De vill att Läkemedelsverket ska antingen flytta tillbaka de smärtlindrande tabletterna yill apoteken, eller att de som innehåller paracetamol ska kräva recept.

Jag undrar om det går att få in tabletterna på apotek igen. I huvudet hör jag hur Lena Philipsson sjunger "Det gör ont" och så tänker jag på alla föräldrar som snabbt vill lindra smärta hos sina barn. Barnen har ju inte tålamod att vänta på att apoteket öppnar.

Tålamodet har däremot de människor som bor i Haparanda fått träna. Nu börjar Outokumpu mäta utsläppen från stålverket i Torneå. Men mätstationen som finns i naturvårdsområdet Riekkola mäter inte kvicksilver och är inte öppen året runt.

Handen fastnar i veden

Händerna fryser fast i veden när jag plockar upp den. Imman på glasögonen blir till is. Då är det kallt. Solen står fortfarande så lågt att den bara syns mellan träden.

Riktig midvinter.

Såphalt

Bilen var stor och mörkt brun. Däcken var gamla. Vägen var fuktig och i luften hängde en rå dimma. Det var en mardröm. Jag var på väg för att hämta en liten glad kille från västkusten och på samma resa skulle jag träffa en ungdomsvän. Resan började vid Vättern i strålande vintersol, men nu när jag närmade mig Falköping så hade allt ändrats. Vägen var såphal och bilen var helt fel med gamla däck och bakhjulsdrift.
Varje gång vi kom till en plats där det gick att köra om, så kom en eller två bilar farande i vänsterfilen som skjutna ur en kanon. Ibland lyckades de, ibland for de rakt ut i naturen.

Bilderna från gårdagens stora olycka på bron utanför Helsingborg har fått mig att drömma om resan till västkusten igen. Det var min absolut värsta biltur. Ingen sikt, blixthalka och automatväxlad bil som var bakhjulsdriven. Vilken tur att vi var så många som satt skräckslagna bakom ratten och kröp fram tills dimman hade lättat och vägbanan var torr igen. De som prövade att köra fort hade inte en chans om de tvingades bromsa. De bara for rakt ut på åkrarna. Bara plåtskador, ingen som skadades, men skräcken finns kvar som ett minne som aldrig försvinner, varje gång det sker en olycka i vinterdimman.

 Resan gick bra för mig och den lille grabben. Vi kom fram utan att ha hamnat i diket. Vi såg bilar vid sidan om vägen var vi for på hemvägen men vår gamla Mazda 929 rullade raka vägen hem. Sedan dess har jag undvikit dubbfria vinterdäck, bakhjulsdrivna bilar och automatväxel. Ja, förutom att jag aldrig skulle ge mig ut i underkylt regn och fukt om det inte var helt nödvändigt. Men alla kan inte välja.

Många måste köra oavsett väder. Hur gör vi för att förebygga att de hamnar i kaos igen?

Vet vi något om framtiden?

Vad är Luleå om tio år? Vad vill vi att vår hembygd ska vara? Kan vi påverka utvecklingen? Är det så enkelt som kommunens framtidsarbete ser ut? Det är rätt många frågor som kanske inte ska ha ett svar, men som ska finnas med när vi kliver fram i nutiden. Vad vet vi om hur det ska bli? Hade någon kunnat planera vår nutid? Nej, jag tror inte det.

Vissa projekt kan vi alla vara med och önska. Vissa hus kan vi vara med och bygga. Men själva livet, stämningen, framtidstron, klimatet det är nästan omöjligt att förutse.

Jag älskar verkligen att leva här efter mina 27 år som norrbottning och lulebo. Det finns en öppning, en glipa där åsikter och kulturyttringar får vara annars.

27-årsjubileum

Idag firar jag ett 27-års jubileum. Gissa vad? Jo, det är så länge sen jag stod i taxikön vid järnvägsstationen i Luleå för första gången. Det var en klar morgon och ljuset kom krypande redan vid åtta. Kärlek vid första ögonkastet kan man säga, även om de sex veckorna som kom därefter var svinkalla.

Det var den vintern Olof Palme mördades och den våren  kärnkraftverket i Tjernobyl exploderade. Hur har vi påverkats av det som hände då? Påverkas vi än?

Det är sån't jag tänker på idag.

En man med solidaritet

Ja, hovrättsdomaren Lennart Morard känner solidaritet med de män som stod inför skranket på Hovrätten i västra Götaland. Männen hade enligt tingsrättsdomen tvingat elva kvinnor att prostituera sig utomhus. Polisen hade med hjälp av spaning kunnat bevisa att sex män tvingade och låste in kvinnorna.


Men när målet överklagats till hovrätten förde en av försvarsadvokaterna fram hypotesen att kvinnorna (inte polisen) anklagade männen för att bedriva människohandel bara för att tjäna pengar. En av domarna svarar så här om varför han tog detta på allvar. 

– Det kan jag inte alls förstå, det är självklart att man måste väga alla uppgifter. Man kan inte utgå från att folk talar sanning bara för att man anklagar någon för ett grovt brott. Det finns en viss möjlighet att de kan tjäna mycket pengar, för deras del mycket pengar, på att tala osanning, säger han till DN. läs mer här.

Han visar verklig solidaritet med den organiserade människohandeln. För de kvinnor som förutom att ha tvingats prostituera sig tvingades att vittna hade ingen aning om att deras målsägarbiträden krävde skadestånd. Det är ett system som är helt okänt i andra länder.

Pusslet har för kantiga bitar

Ska vi skratta eller gråta, undrar jag vid köksbordet denna härliga vinterdag. Veckan som gick var den första  av tolv oxveckor. Ni vet de där utan en enda helgdag. Bara vanliga dagar så långt man kan se. Men det är inte alltid en vardag är så vanlig.
Denna vecka var en alldeles grå, men en tisdag blev  helt regnbågsskimrande när Pia Sundhage utsågs till världens bästa tränare för sitt jobb med USA:s landslag i fotboll.

Mer guldskimrande var torsdagsmorgonen för Malik Bendjelloul när han öppnade sin dator och såg att hans dokumentärfilm, "Searching for Suger Man" är nominerad till en Oscar.

Mer prasslande är den för de anställda på LKAB som nu har fått veta att årets bonus blir 33000 kronor,
20 000 mindre än förra året. Förklaringen är inte att det har gått sämre, utan att alla mål har höjts och då har de inte uppfyllts i samma höga grad som i fjol.

Högre än nånsin är priserna på bostadsrätter i Luleå. På ett år har värdet ökat med 19 procent. I genomsnitt. I Svea rike är ökningen mer modest, 8 procent.

Det är konstigt. Europas ekonomi står stilla, eller så går den bakåt. Men både börsen och priserna på bostäder ökar i Sverige.

Det gör det inte på Irland. EU:s ordförenadeland hör till de länder som har en ekonomi i gungning. Jag tänker ofta på en av de ekonomer som var mycket kritisk till att stoppa in alla olika ekonomier i Europa i samma valuta. Sven Grassman förklarade mycket pedagogiskt varför det inte är möjligt.

Hans bild var att vi skulle se de olika länderna som höjdhoppare. De med hög BNP som de som hoppat högst och de med lägre som nybörjare.

"Tänk er att Sverige hoppar två meter och att Spanien har klarat en och en halv. Då blir hastigheten i tillväxten helt olika. Sverige höjer sin ribba till 2, 10 meter. Det vill säga att de kan hoppa 5 procent bättre. Men Spanien höjer sin ribba till 1, 65 meter. Det vill säga de kan hoppa tio procent högre."

Ekonomin i Spanien ligger då fortfarande långt efter, trots att BNP ökar fortare än i Sverige. För vad är svårast, som Sven Grassman alltid, frågade. Att höja ribban från två meter till två och tio, eller att höja den från en och en halv till en och sextiofem?.

Det var hans förklaring till att tillväxten i Europa haltade och hade olika hastighet. Det var också hans förklaring till att en gemensam valuta skulle skada alla de länder som växte ur fattigdom till välfärdsländer.

Denna förklaring gör skillnaderna mer begripliga för mig.

Jag hoppas att Centerpartier begriper varför de lägger sina ultraliberala förslag till det nya partiprogrammet. Denna vecka verkade det som om partiet skulle kunna implodera. Till slut tvingades Annie Lööf, partiledare ta första flyget från Thailand för att försöka hålla samma partiet som just nu är ett pussel med många bitar som ska passas in.

Trevlig helg med en bild från veckans vackraste morgon, i tisdags.

Inget att tacka för.

Detta är en följetong. Något annat kan man inte kalla det. (Ja, vad ska man annars kalla tågkaoset.) Tyvärr innehåller den inte en spännande intrig, eller kanske ändå. Låt oss resa långt bort i tiden till 1980-talet. Det var vinter. Massor med snö. Kallt och rått. Jag satt på tåget från Lund till Stockholm. Med på resan hade jag en hel hög med med böcker. Det var tur.

Allt började med att vi stannade utanför Katrineholm. Det var signalfel. Efter någon timme rullade vi långsamt in på bangården där det ryckte till i hela tåget. Stopp igen. Utan el.

I mörkret gick tiden inte lika fort. Ingen läsning, ingen värme. Ingen information. Barn som gnäller trött. Äldre som fryser. Tur att jag har massor med värma kläder. Tiden rör sig med snigelfart. Vi står helt stilla. Efter Mer än en timme kommer strömmen åter. Då känns väntan genast bättre. Personalen är trevlig och hjälper de personer som ska kliva av att lämna tåget. (Mot alla regler.) Men inget händer.

När det har gått nästan fem timmar kommer tåget i gång. Resten av resan passerar vi sovande. På Stockholms central vid midnatt hade alla tåg norrut försvunnit fjärran och jag tog en taxi till en kompis i Sumpan. En taxiresa som fick mig att spy över självgoda medelålders män. Ja, ni kan nästan första vad som hände, eller hur? Just, det.

Väl hemma skrev jag ett brev till SJ:
Tack kära järnvägsbolag, tack kära SJ! Jag tackar er av hela mitt hjärta för all den bonustid ni skänkte mig och mina medresenärer när vi fick uppleva ett sammanlagt sex timmar långt stopp i Katrineholm. Tänk att ni kan ge bort något gratis. I vanliga fall får vi alla betala dyrt för varje timme vi sitter i era vagnar, nu fick vi njuta av stolarnas mjuka komfort och de nästan rena fönsterrutorna i 360 minuter utan att det kostade ett öre.

Som svar fick jag en utbetalning på vad en normal taxiresa mellan centrala Stockholm och Sundbyberg kostade då.

Tillbaka till följetongen. Ja, den är kort. Inga avgångar med tåg, ger ingen reseberättelse och naturligtvis inga förseningar, eller hur herr trafikdirektör Gunnar Malm? Inget att tacka för! För dem som trodde att de skulle kunna resa regionalt.

Här rullar inte tågen

Satte ut adventsljusen i ljuslyktan för lite kvällsmys igår. Tänkte att det skulle vara trevligt med levande ljus utomhus när det var så mycket frost i luften. Det var det. Men sen fick ljusen lysa hela natten och när jag klev ut idag brann de fortfarande. De var på väg att slockna, och som tur var inte på väg att blossa upp. Vackert men farligt. Ja, inte för något annat än ljuslyktan, men onödigt ändå.

Nu på morgonen har ledningen för Norrtåg fått förklara varför tågen inte fungerar i vinterklimat. Inte var de upprörda direkt. Det som förvånar mig är att ingen, ja, ingen tar upp problemet med att de som kör persontrafiken är så små, små jämfört med de stora företagen som tillverkar tågen? Norrtåg har ju inte en chans mot Alstom. Knappt SJ har en chans. Vilket innebär att tillverkarna kan leverera tåg som inte klarar vinter, fukt, löv, det nya signalsystemet och som inte kan servas där de rullar. Inte behöver de vara rädda för de kunder som inte är nöjda. Eller ? I år står de viktiga tågen mellan Umeå och Luleå hela januari.

 Har det inte gått upp ett ljus för politikerna än? En fragmenterad järnvägstrafik kommer aldrig att kunna fungera. Dels för att det är så dyra investeringar för att allt ska kunna fungera, dels för att det inte finns plats på spåren. Vill vi ha bra persontrafik på järnväg kan vi kanske åstadkomma det med hjälp av samarbete och ett sammanhållet ansvar för att tågen ska rulla. Det tror jag i alla fall.

Dubbelt så mycket

Sagovärld är det utanför fönstren. Sagor läser vi och kliver in i nostalgin. Jag har hittat återutgivna böcker som jag läser vid kaminen. Just nu har jag tagit mig igenom Stig Trenters, Roparen. Den är gammal. I alla fall om man inte hoppar över alla nedsättande kommentarer som fyller sidorna.

Den stackars hjältinnan får vara vacker och nätt, men inte bekymra sig för vad som ska göras. Nej, handlingarna står självgoda medelålders vita män för.

Jag kände på mig att det inte är en text som tål vår nutida blick. Men hur kunde det vara så då? Det kan man undra idag, eller kanske inte. Jag läser att det manliga kommunalrådet Karl Petersen tjänar precis dubbelt så mycket pengar per år som det kvinnliga, Yvonne Stålnacke. Enligt de senaste taxeringarna har har Karl Petersen 3 miljoner kronor per år och Yvonne Stålnacke 1, 4 miljoner kronor.Naturligtvis har Karl Petersen många fler styrelsearvoden, men är det så vi vill ha det i Luleå?

Tid till vardag

Rikligt. Men ack så underbart. Det kan man säga både om snön och antalet vardagar i januari och februari. Massor med tid. Att läsa. Att lära sig användbara kunskaper.

Inte göra som vår utbildningsminister skylla på att någon annan har gjort hans uppgift att förändra inlärningen till det bättre allt för svår. Jan Björklund, fp, som han heter, skyller på de flyktingbarn som kommer till Sverige. Är det barnen som gör det omöjligt att förbättra skolan, frågar jag mig. Eller är det metoderna som han vill använda som ger ett dåligt resultat?

Det kan vi fundera på.

En tur och retur med...flyg, tack.

Jag skulle vilja kliva på tåget här vid älvens strand och veta att jag kommer fram. Men det är inte troligt om jag tar ett tåg till Umeå eller Kiruna. De klarar inte av att det är en helt vanlig vinterdag. Minus tio och sol är det idag. Men tågen de står stilla. Helt nya, utprovade av Alstom som tillverkat dem. Världens största företag i transportbranchen kallar de sig. Men de kan inte bygga tåg som klarar av att rulla en dag norr om Umeå.

Och problemen blir allt större nu när hela tågtrafiken är uppdelad i flera bolag. Hur ska lilla Norrtåg som kör persontrafiken här i en tredjedel av Sverige kunna kräva ansvar från världens största företag? Ja, hur ska de små företag som idag har hand om persontrafiken kunna köpa in vagnar och lok när tillverkarna är så stora? Kommer vi nånsin att kunna lita på att tågtrafiken rullar på som den gjort i 150 år?

Nu när järnvägarna är till för att privata bolag ska genera vinst innan själva trafiken är aktuell kommer vi kunna åka tåg?!!!

Ja, för skulle de rulla på ner till Umeå så skulle jag kunna åka till Stockholm på ungefär tio timmar. Stanna längs med kusten och uppleva olika delar av landet. Inte behöva skumpa fram i obekväma  trettio år gamla sovtåg.

Nu är det bara ett ressätt som gäller. Och det är inte en favorit om man säger så. Det är snabbt, enkelt och billigt.

Tvärtemot hur det var förr. Kunde vi inte samlas kring att utveckla tågresandet på samma sätt?

Jag känner att det är en bra dag

En sån där fredag som den ska vara. Gul. Så trodde jag när jag var sex år. Ja, att alla fredagar var gula och alla måndagar blå. Jag vet inte varför, det bara var så. När jag läste ordet fredag lyste det gult runt bokstäderna och jag kände att det var en bra dag. En dag med extra god mat.

Vi var ju inte lediga på lördagarna. Då gick vi i skolan och hade rolig timme. Varje lördag hade vi rolig timme och fick skratta tillsammans. Om fröken inte sörjde att det var krig i mellanöstern. Så var det.. Både bra och dåligt på en gång.

Idag är det bara någon dag till S ska flytta söderut igen. Nu är det Uppsala som gäller. Tänk att få plugga på det gamla universitetet. Det var något som jag aldrig gjorde fast jag gärna hade gjort det. Men jag var ganska ofta där på olika fester och konserter. Var med om de traditioner som inte finns vid Stockholms universitet.

Nu ska vi fixa lite och åka in till Luleås nyaste restaurang. Den påminner om Grill säger de som vet. Det vore väl härligt om vi har en så'n bra krog här i stan.

Allt går uppåt...

Varje månad sedan 1920-talet får vi veta vilken medeltemperaturen på Skurholmen i Luleå har varit den senaste månaden. En månad som ofta har stora variationer är december. Och denna senaste kalla månad var ovanligt  isande mer än nio grader kallare än 2011. December är även en mörk månad. Samma dag som nobelfesten förvinner solen i centrala Kiruna för att återvända den första januari.

Vi har hunnit fyra dagar in på det nya året när jag skriver detta. Under denna korta tid har vi fått veta att överbefälhavaren Sverker Göransson anser att vårt försvar klarar sju dagar om Sverige utsätts för ett begränsat anfall. En vecka. För alla dessa miljarder som vi skattebetalare satsar?!!!

Skattebetalarna i Luleå har satsat nästan en halv miljard på att förbättra och bygga ut idrottsarenorna. Fyrahundratrettio miljoner kronor.

Telia satsade 2 miljarder på att få driva mobiltelefoni i Uzbekistan. Nu har överåklagare Gunnar Stetler hittat mailkonversationer som visar att Telias ledning vet att Gulnara Karimova diktatorns dotter är inblandad. Nu får vi se om Telias ledning kommer att svara på några frågor.

Allt går uppåt. Ja, på ett år har arbetslösheten, antalet konkurser och börsen ökat. Trots att mycket pekar åt fel håll har Stockholms börsen ökat sitt värde med 14 procent på tolv månader.

Detta år subventioneras RUT-avdraget med över 2 miljarder kronor. Personer som kan betala 200 kronor per timme får det rent och prydligt i sina hem. Men...

läkaren Björn Bragée hamnade på sjukhus i Stockholm. Där såg han att patientsalarna inte städades i den omfattning som krävs. Massor med fläckar och bakterier fanns kvar dag efter dag. Nu kräver staten att alla landsting ser till att det är rent på sjukhusen. Ännu har inget hänt.

Björn Bragée har anställts av Sveriges television. Han ska leda ett program som ska hjälpa människor att hitta rätt i sjukvårdens labyrinter. Tänk att det är viktigare med skattesubventioner för städhjälp än att landstingen städar rent.

Jag vet inte om den dam som rastade sin hund vid Lerbäcken hamnade på sjukhus. Men när hon var ute natten till torsdag så mötte hon en älgko. Den gick till angrepp och nu är hundägaren skadad.

Dagen skyndar

Ett riktigt drama utspelar sig utanför fönstret. Ena minuten är det en apelsinsol som dyker upp, den andra är det himlens olika färger som dominerar. Men mest är det kylan som märks. Det knäpper och dundrar i taket och väggarna. Det finns en rörelse i allt av trä när temperaturen rasar mer än tio grader på några timmar. Det finns en rörelse i ljuset på himlen. Dagen skyndar.

Prasselbibliotek

Bibliotek eller inte bibliotek, är frågan för friskolorna. De har nu haft 18 månader på sig att skapa skolbibliotek för att höja läskunnandet.

 Anders Hultin chef för JB education, förre detta John Bauergymnasierna, undrar om ett bibliotek behöver ett fysiskt rum.

"Vi har prioriterat digitala resurser och vill utnyttja teknologin. Vi borde kunna ha ett helt digitalt bibliotek."

Han tycker att politikerna, som han utredde friskolereformen åt, lägger sig i detaljer när de kräver att eleverna har tillgång till ett bibliotek med böcker, inte läsplattor.


"De skriver oss på näsan hur vi ska lösa tillgången på böcker. Mina barn läser mycket och de läser helt digitalt på läsplattor och datorer."

Johan Unenge, Sveriges första läsambassadör , undrar varför skolorna som för det mesta vill att alla elever ska prestera på maximun undrar hur lite bibliotek de kan göra för att nå minimigränsen för ett godkänt skolbibliotek.

Han påpekar att alla läsplattor ger tillgång till en massa annat material på nätet.

" Vi författare installerar program som stänger av möjligheterna att använda nätet när vi skriver. Hur ska eleverna kunna koncentrera sig på sin läsning när inte ens vi som skriver kan låta bli att avbryta för att tjuvkika på Facebook? "

"Vi vuxna som vill att våra barn ska ha goda läskunskaper kan inte  låta bli att kika på våra smartphones och avbryta annat för att läsa på nätet. "


- Det är bara när vi sitter i lugn och ro och bläddrar fysiskt i böcker som vi läser koncentrerat och utvecklar vår läskunnighet.

Det är läsambassadörens erfarenhet. Och min egen. Jag har äntligen fått tillgång till en läsplatta för att få prova att läsa litteratur på skärmen. Ja, det är roligt att kunna hämta hem böckerna och läsa. Men... utbudet som finns på bibliotek och de sajter som jag har provat är inte stort.

Inte en chans att några barn i bokslukaråldern kan läsa allt de vill på läsplattor. Ja, om de läser mycket som Anders Hultins barn.

Det behövs rum fyllda med många fler böcker än de som finns på nätet. Rum där böckerna prasslar.

Hurra för året som gick

Ibland är det svårt att se hur mycket bra som händer när livet bara sker. Allt det där som förgyller vardagen. De stunder vi minns när vi står där i hallen och sopar ihop gruset vid ytterdörren. Tänk att mina bilder har varit på utställning i Hammenhög. Att jag ställt ut på en jurybedömd salong och att pop-up galleriet i stan på Smedjan är så lyckat. Livet pågår och vi följer med lite förstrött och då händer det något som gör att vi blir helt närvarande ibland.

Solen som lyser upp den korta midvinterdagen, resan och besöket på Evas ö och alla fina möten med mina allra bästa vänner. Och så min härliga familj förstås. Den är ju här och är nära varje dag. Ja, när inte S hårdpluggar franska i huvudkommunen, eller Celina rymmer.

Efter 18 timmar i minus 25

Nu är hon hemma igen. Efter 18 timmar i iskylan. Fast vi misstänker att Celina varit och hälsat på hemma hos någon för hon är inte ens kall. Vi är i alla fall betydligt coolare nu.

Letar efter vår finaste katt

Snön kvider under storstövlarna när jag stampar och ropar, Celina var är du? Var har du gömt dig? Varför kommer du inte hem? Så här har vi ropat och frågat sen igår kväll. Det är oroligt och skrämmande med en liten katt som glömt sig kvar ute i det isande kalla stora mörkret. Det är en liten tröst att fullmånen syns över horisonten i norr. Måtte vår fina Celina hitta hit igen.

Tolv olika bilder

Ett år har gått. ett år som varit både vanligt och ovanligt. Ett år som har visat hur tilliten i vårt samhälle spelar större roll än tillväxten.

Det beror till stor del på att klyftorna i Sverige ökar. Mest inom OECD. Idag behöver en börs-vd arbeta ett år för att tjäna in en livslön för en av hans anställda arbetare.

Klyftorna ökar också för att vi med hjälp av politiska beslut skapar arbeten utan ekonomiskt innehåll. Senast bytte regeringen namn på privatlektioner till läxhjälp. Läxhjälp är något som äldre elever har gett yngre gratis. Stockholms kommun anser att dessa gratislektioner för skolbarn konkurrerar med de dyra privatlektionerna som företag säljer. Vad skedde? Jo, kommunen drog in sitt stöd till läxhjälpen på 500 000 kronor. Istället kommer varje privatlektion få en skattesubventionering på 200 kronor. För dem som har råd att betala minst 200 kronor vill säga.

Det är sommar på Sydgeorgien. En brittisk ö som finns mellan Argentina och sydpolen. Dit förde norska valfångare tio renar 1911 för att ha kött att äta under jakten. Idag vandrar 3 5000 renar på en ö utan naturliga fiender. Nu hotas de av att dö av svält. I början av januari kommer tio samer från Norge och Sverige för att slakta dem.

I somras satsade staten pengar på att slakta mårdhundar. De har förökat sig och rört sig allt längre västerut. De heter egentligen asiatisk vattenräv.

En annan hund som vi har fått lära känna i år är barnens skolhund. Läshundar som stödjer barnen i deras jobb med att lära sig läsa.

Det har varit val. Massor av val i år. I många av de länder som räknas till supermakterna. De länder som har atomvapen och har veto i FN:s säkerhetsråd. I Ryssland steg Vladimir Putin åter upp på presidentposten, I USA omvaldes Barack Obama. I Kina klev Xi Jinping fram ur skuggorna och i Frankrike valdes Francois Hollande.

Fransmännen valde en socialistisk president som nu inför partiets politik. Denna vecka har det stormat kring de nya skattesatserna. de personer som tjänar mer än 9 miljoner kronor per år kommer att ha en skattesats på 75 procent. Argast är Gerard Depardieu. Han har köpt en herrgård på andra sidan gränsen i Belgien där han tänker skriva sig.

Solen går ner över älven den längsta dagen på året. Det känns som om inte mycket förändras. Det tyckte kommunalrådet Tommy Nyström, (S), i Gällivare borde ändras. Han kallade det konservativa i samhället gruvarbetarmentalitet. Då tog stormen fart och kommunens framtid diskuterades intensivt.

Men länets framtid tål inte att regeringen utser något annat än en man till landshövding. Inte sedan 1810 när Per Adolf Ekorn blev vår förste landshövding har någon kvinna styrt här. Nu är det Sven-Erik Österberg som ska hålla i en fjärdel av landet.

Förskönat

Tänk vad skönt det är att luften känns frisk. Ja, nu när det är femton grader varmare så är det inte tungt att andas på promenaden.

Snön är lätt och djup, fåglarna sjunger i den stora björken och snart syns inte cykeln mer. Riktig vinter.

Riktig sagoboksvinter.

Uppe i ottan

Vi tänker på ved. Våra vänner på vår. Så stora är skillnaderna mellan vår älvdal och kajerna längs med Seine. Vi kliver in i en tradition där gårdens absolut finaste varor tronar mitt på bordet, de tar fram det lyxigaste som finns att få idag.

Nu har vi eoner av tid till att läsa och spela spel. Två ilsket röda före detta vardagar, de har bara en dag ledig innan metron fylls med pendlare.

Störst skillnad är nog ändå dofterna. Hyacint, gran och nygrilljerad skinka får oss att kliva in i barndomen. Jag undrar vilka dofter som få alla franska människor att hamna i sina barndomars jul.

En efterlängtad lyxjulklapp

Min fina familj stoppade en liten iPad i min julklapp så att jag både kan läsa och skriva lite överallt.