Dramatiska draman

Det fanns en tid när flickskolans rektor skrev deckare under pseudonym. Hon använde sina lov i Nora till att skapa ruskiga historier om hur litteraturstudenten Puck Bure och hennes make docenten träffar på olika lik i Bergslagen och på Stockholms högskola.

Hon hette Dagmar Lange, och ansågs vara en pedagogisk titan, när hon arbetade som rektor på Nya elementar för flickor på Östermalm i Stockholm. Som deckarförfattare tog hon namnet Maria Lang. Det var känsligt att skriva böcker som var nöjesläsning om hon skulle tas på allvar som pedagog. Dessutom innehåller hennes första bok "Mördaren ljuger inte ensam" två huvudpersoner som lever i ett lesbiskt förhållande. Det sågs inte med blida ögon, förutom av Barbro Alving på Dagens Nyheter. Hon levde ju med sin Lojsan. Tiden gick och Einar med sin Puck försvann ut i periferin. Kvar som oomtvistad pussellösare fanns kommissarien Christer Wijk. De berättelserna var aldrig lika uppskattade som de där både yrkespersonen Christer och amatörerna Bure slog ihop sina kloka skallar.

Nu ska Tuva Novotny gestalta Puck Bure på den vita duken. Undrar hur det går?

Ett annat drama som kommer att utspela sig inför våra ögon är kampen om vem som ska bli kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsen i Luleå. Denna vecka lanseras Niklas Nordström. Han äger och arbetar på PR-byrån Prime. Inför det förra valet anklagades byrån för att ha haft ett uppdrag från Svenskt näringsliv som gick ut på att Niklas Nordström skulle påverka socialdemokraterna, och Mona Sahlin, att förändra partiets politik så att den passar Svenskt näringsliv bättre.

Det tredje dramat denna vecka utspelar sig i teve när en kvinna och nio män tävlar om att få ställa upp i den europeiska melodifestivalen i Malmö. Det dramat avstod engerlsmännen från. Där utsåg BBC Bonnie Tyler till det Förenade Kungadömets representant.

Drama nummer fyra involverade Kirunas befolkning och White arkitektbyrå. White vann tävlingen om vilket företag som ska skapa det nya Kiruna. Kirunas befolkning får hoppas att även de blir vinnare när arkitekterna skapar en esplanad som ska binda samman det nya med det gamla.

Och börjar Stadshuset, de nya bostadshusen och den nya järnvägsknuten  byggas kommer bostadsbyggandet att slå i taket. Ja, inte minska för varje år som idag. Sedan valet 2006 har antalet bostäder som byggs varje år minskat med 76 procent.

Men det blir inte billigt. Inte lätt att betala. Vår riksbankschef oroar sig för att de som har bostadslån idag kommer att dö innan de har betalat tillbaka skulderna. Inte som de som köpte hus mellan 1965 och 1980. De har kunnat amortera sina lån på grund av att inflationen har varit högre än räntorna.

När polisen själ den svenska identiteten

Jag vet inte hur migrationsverkets anställda kan undvika att följa migrationsöverdomstolens dom. Ja, den som säger att apatiska barn inte ska utvisas. Har de glömt bort  konsulterna som hittade på att inget barn är apatiskt. Skandalen där främlingsfientliga så kallade specialister fabulerade ihop en helt egen förklaring. Jag bara undrar.

Gellert Tamas skrev en bok om härdsmältan på migrationsverket och i regeringen. Och nu spelas "Apatiska för nybörjare" både på Norrbottensteatern och på Stadsteatern i Stockholm. Missa inte den.

Det var en tid som var fylld med obevisade påståenden och illvilligt skvaller. Smygande hat. Ungefär som nu när vår justitieminister Beatrice Ask inte anser att det är fel när polisen gör identitetskontroller utan att ha de skäl som krävs. Trots att t o m polisen har skrivit regler om att det är förbjudet att göra kontroller utan orsak. Det oroar inte justitieministern att polisen bryter mot dessa regler. Det skrämmer mig. Jag blir livrädd om vår regering anser att polisen har rätt att kräva att vi ska gå omkring med handlingar som visa vilka vi är. Som det var i Sovjet, som det är i alla diktaturer.

Beatrice Ask anser att en ung student som varit på universitetet en hel dag får finna sig i att vara misstänkt brottsling i polisens ögon. "De kan ha goda skäl att misstänka att hon är en brottsling som du och jag inte kan se". 
Vem kan se det? Hur kan polisen se det? Vad skulle denna unga student ha gjort för att väcka misstankar?

Första gången som apatiska barn finns dokumenterade är i samband med det andra världskriget. En tid fylld av förföljelser på grund av hudfärg och religion. En tid fylld av identitetskontroller med utgångspunkt i utseendet.

Hur gör en ung student för att bli misstänkt för brott? Åker hem till förorten med den blå linjen?

När kommer de som inte kan utvisas få chans att arbeta igen?

Tur att det finns blommande krokusar

Det är tur att det finns vårtecken som är helt oberoende av vädret. En lycka att krokusen slog ut just nu när snön yr.

Ingen kan påstå att denna bild ger några våraningar. Men det kanske den gör. Nysnö får ofta den gamla att smälta snabbare när plusgraderna kommer.

Ni vet det där med både och. En tråkig händelse som också kan vara en bra. Ett beslut som ser helt galet ut idag är alldeles rätt nästa vecka. Så där komplicerat som livet och samhället är får vi nöja oss med att se det mesta från fler sidor än en. Upptäcka alla grå nyanser mellan svart och vitt.

Se både fördelar och nackdelar med de val vi gör. I det enkla, att ta lock för öronen i tre veckor för att kunna flyga ner till lärdomens stad Uppsala, i det komplicerade se förbi de svåra upplevelserna och ta fasta på det som för livet rätt. Det är inte så lätt. Det är en tunn tråd att balansera på. Blir den isig är det lätt att hamna fel. Stuka sina känslor.

Då är det enkelt att koncentrera sig på det mulna vädret och snöyran. Snön finns och gör livet lite jobbigare. Vi har rätt att vara lite gnälliga och sura, lite om sig och kring sig innan solen skiner igen.

Vem vann? Kirunaborna?

Vem vann? Ja, det kan man undra när alla utropar Whites arkitektbyrå som vinnare i tävlingen om hur det nya Kiruna ska utformas. Jag hoppas att det är alla kirunabor som har vunnit.

Idén om att förflytta centrum mot nya viktiga platser och byggnader längs med en esplanad för att inte skapa två olika Kiruna låter som en snygg lösning på ett ganska svårt problem. Tar vi bort allt lullull som gondoler på tråd mellan staden och gruvan så finns det något genialt i att låta stan förflytta sig själv. Det är som  när landskapsarkitekter låter invånarna ta sina egna vägar i en park innan de skapar gångstigar som är permanenta. Nu ser det ut som om White använder samma koncept. De bygger stadshus, järnvägsstation och flyttar kyrkan till den första platsen. En kort bit från de platser där flest människor rör sig idag. Och sen förflyttas staden efter esplanaden allt längre ut från det gamla centrum.

Det ska inte finnas ett vacum mellan 1900-talets superplanerade stad och 2010-talets nya centrum.

Spännade är det att få följa denna aldrig förut genomförda stadsflytt. Jag tror att det är självklart att det förslag som innehåller flest band till Hjalmar Lundboms mönsterstad vann.

Axel dog på grund av ett systemfel, säger den engelska domstolen.

Ibland är det samma politiska idéer som diskuteras över hela Europa. Just nu är det hur vi har organiserat sjukvården. I DN Marcej Zaremba skrivit om hur de osynliga styrsystemen stjäl allt från den viktiga verksamheten och lämnar ett tomt skelett kvar. På radio är det Filippa Reinfeldt, moderat sjukvårdslandstingsråd och chefsideolog inom alliansen, som skyller den magra sjukvården på att patienterna väljer fel. 

Men dagens mest gripande historia berättar The Guardian.

Den handlar om en rättegång mot det privatiserade sjukvårdssystemet.

Eller för att var mer precis. Det handlar om vad som hände den 54 dagar unga Axel dog när han inte fick adekvat vård av en privat jourcentral.

Axel fick en svår förkylning som hans föräldrar sökte vård för på den närmaste jourcentralen, som är privatiserad. England har infört samma orimliga prislappar, som vissa landsting i Sverige, på provtagning och andra undersökningar vilket ledde till att vissa underökningar genomfördes, men inte andra.

Det tog fem dagar med många besök och telefonsamtal utan att Axels förkylning förbättrades. Fem dagar innan hans lungor var så angripna av bakterier att hans liv inte gick att rädda.

Men artikeln hade inte blivit skriven om inte hans föräldrar valde att ställa den inadekvata vården inför en domare. En domstol som kom fram till att många gjort fel och några rätt under de fem dagar Axel var sjuk. Men sammantaget hade inget fel begåtts.

Det är ett systemfel.

Nu har hans föräldrar valt att fortsätta sin kamp för att inget barn ska behandlas som Axel. En kamp mot slimmade sjukvårdsorganisationer och privatiserade vårdcentraler med vinstutdelning.

En kamp som Marcej Zaremba beskriver som nödvändig i sin genomgång av vår sjukvårdsideologi.

Coolt

Jag tappar nästan andan när jag ser hur solen tar över den iskalla lördagsmorgonen. Det är verkligen coolt. Veckan som gick fick jag användning för alla snösmältningsord; nu tog dom slut. Ja, i alla fall kom den ljuva vårvintern av sig och dagens ord är storvinter. Blänkande is och friktion i den snustorra kalla luften. Snön dammar och det finns inga ljud kvar. Inget drippande, inget droppande och inga försiktiga drillar från storbjörken.

Det är då all musik finns som kan ge andra känslor än saknad efter vår. Igår fick jag lyssna till två nya bekantskaper. Rodrigez , han som är saknad i "Searching for Suger Man" och Dido som avslutade Skavlan på Svt.

(Använd länkarna så får du också lyssna.)

Veckans ord är värderingar

Snön smälter och vi med den, så sjunger jag och Hackspetten som nu är historia. Snödjur klarar inte 12 varma grader och sol ena dagen för att nästa dag vakna till regnstorm. Tyvärr.

Idag har vi publicerat en krönika av Johan Håkansson där han frågar sig varför det blir en orkan av kommentarer när 20 gruvarbetare missbrukar sitt förtroende på LKAB, men bara en sval bris om en direktör gör samma sak. Han kommer fram till att Gruvstrejken 1969, året då Judy min vän vann Melodifestivalen med Tommy Körberg, och de förändringar som skedde då är så viktiga i Kiruna och inom LKAB att ingen har rätt att bryta kontraktet om att agera juste.

Nutidens medicin mot att felaktigheter upprepar sig heter utbildning i värdegrundsfrågor. Det gäller LKAB,  Stiftelsen för strategisk forskning och inom skolans värld.

Frågan är om rekreationsvärdet av de högar med bottensediment från Notviken som planeras i Karlsvik är lika högt som en miljö fri från kvicksilver i skogen? Vad som kommer att hända beror nog på om luleborna vill  ha en skog där det går att bygga bostäder.

Johan Olsson vann VM-silver, 15 000 skidlöpare kör mellan Sälen och Mora, denna vecka är året mesta vintersporttid. Men också en vecka då rebellerna i Syrien får stöd från USA. Trots att kriget pågått i två år får Röda Korset allt färre gåvor. Det beror på att alla insamlingar via sms kräver en registrering. I alla fall till idag, för nu säger Annika Zervens på Finansinspektionen att kravet inte gäller välgörenhetsorganisationer.

Olika värde

Idag är huvudrubriken i NSD "Fuskarna portas från LKAB för all framtid". De som fuskade med stämpelkorten i gruvan och stämplade in för varandra får betala 20 000 kronor till LKAB och aldrig mer visa sig i närheten av företaget. De får inte arbeta åt de underleverantörer som har kontrakt med LKAB.

Sen läser jag om vad som hänt med de chefer som var med och slösade bort miljontals kronor från Styrelsen för strategisk forskning, SSF, på en fest. I dagarna blir hela utredningen offentlig.

Rubriken är: "Festen kostade miljoner-nu avgår högsta chefen." SSF är en statlig stiftelse som bildades med pengar från löntagarfonderna. När stiftelsen skulle fira sitt 15-års jubileum satsade de stort. De anställde festfixaren Micael Bindefeldt för 250 000 kronor per månad. Festen blev spektakulär. Bland annat användes det ballonger för 138 000 kronor.

Den högsta chef som nu avgår är styrelseordföranden. Men den chef som avslöjades i höstas är fortfarande anställd och hon är arbetsbefriad med 105 000 kronor per månad fram till sin 67-årsdag i sommar.

Så olika är vårt värde.

Det fick även en av dem som blivit arbetslös och som inte har någon a-kassa veta. Han ansökte om försörjningsstöd. Det hela utspelade sig i Göteborg där socialnämnden beordrade en arbetslös 57-åring att tömma sin avtalspension innan han kunde få försörjningsstöd.

Är det någon som minns hur mjukt de chefer landande som var inblandade i kommunens felaktiga upphandlingar? Tror ni att de hänvisades till att ta ut sina tjänstepensioner innan de fick försörjningsstöd?

Hur olika är vi?

Trumvirvlar

Svävande mitt emellan. Till takdroppets trumvirvlar. Står ute i Rutvik och lyssnar på ljudet när dropparna faller ner mot taket på bron.
Vill vänta och njuta. Inne i kaféet doftar kanelbullar, rågbröd och mandelkakor.
Tänk att få vara här en dag med sol och vårvindar. Det är inte långt ifrån att jag svävar upp över snön och blir en del av en bild av Chagall. Ni vet de som skildrar både getter och brudar som svävar över jordens yta.
Och så blir det en ny dag.
Fullmånen gömmer sig bakom molnen och vinden börjar slita i trädkronorna. Det var den våren i februari.

Riktiga vårvindar

Jag kan inte minnas att jag har upplevt en så här varm dag i slutet av februari. Inte ens när jag var ung i Paris. Det är den finaste gåvan. En strålande dag mitt i den kyliga vintern. Det är tur att vi är här vid älvens strand och inte söderut. I morse hade Nice samma temperatur som Luleå. Och det var inte varmt däremellan.

Här är dagens melodi. Gammal och sliten men helt outslitlig. Here comes the sun.

Drunknar i bilden

Vissa bilder ger fantasin fritt spelrum. Denna bild ger mig massor med spännande berättelser som bara finn där. Den är en favorit. Den blir inte sämre av att jag hör olika favoritlåtar. "Ko över Sarek" är given.

"Sparvöga"   med Marie Fredriksson en annan. "Himlen är oskyldigt blå". "Jorden är ett litet rum"

med Eva Dahlgren. Aqualung med Jethro Tull.

Allra sist lyssnar jag till "A whiter shade of pale" med Procol Harum och svävar ner i dalen i min alldeles egna fallskärm. Minuterna blir till vila.

Som kryper under mitt skinn

Jag har skrivit under ett upprop mot att polisen går omkring i Stockholm, Göteborg och Malmö och plockar upp alla som inte ser svenska ut. Det enda som krävs, enligt polisen, är att en person inte ser svensk ut för att de ska ha rätt att stoppa dem.

Den kryper under huden. Ja, rädslan. På samma sätt som varje gång jag ser och hör ljudet av Paris metro. (Lyssna här.) Det är fördjävligt att tvingas jobba utan de rätta papperna. Jag vet hur det kändes i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet i Paris. Många av mina vänner har berättat om hur det var i London eller New York. Jag tror inte att villkoren är bättre nu.

Mina erfarenheter är från den tid då gaullisterna styrde i Frankrike. Allt fler människor kom till Paris för att få ett jobb och för att överleva. Revolutionen i Portugal och Spaniens demokratisering hade inte fått ländernas ekonomier att förbättras. Massor med unga människor tog chansen och flyttade norrut.

Stopp!, ropade de som senare blev Front National. Och så infördes det ett visumtvång för alla som kom från länder utanför den europeiska gemenskapen, EU idag. (Vilket alltså inte drabbade spanjorer och portugiser.)

Men norska, svenska och finska studenter var tvungna att ansöka om visum och ett speciellt uppehållstillstånd. Visumet var lätt, men ansökan om uppehållstillstånd var en mara. Först skulle papper från den franska ambassaden i Stockholm skickas till rätt prefektur. Sen skulle passet in för granskning. Därefter skulle man intervjuas och allra sist fick man en stämpel med uppehållstillståndet. Processen tog minst nio månader. Och under den tiden kunde man inte flytta för då fick man börja om på en annan prefektur!

Jag började på den första prefekturen och gjorde som jag blev tillsagd. Sen var jag tvungen att flytta. Då gick jag till prefektur nummer två. De accepterade inte pappren från ambassaden i Stockholm. Och sen var jag tvungen att ta ut ett nytt pass.

Nu var jag i Paris med ett pass utan visum, där det stod att jag var skriven i Paris, och utan rätt papper på rätt prefektur.

Jag vågade inte ta metron till skolan! Istället tog jag bussen genom stan och fick räkna med att resan tog en timme. På eftermiddagarna och kvällarna när bussen inte gick så valde jag att gå till snabbmetron för att slippa ha så många stopp där polisen kunde kliva på och be om pappren. Så här höll jag på en hel höst och vinter. Men när sommaren kom i slutet på mars då gav jag upp och klev på metron. Ungefär då fick jag en kallelse till den första prefekturen för en intervju. Jag åkte ut till en förort och mötte en kvinna. Hon avfärdade mig med att har du flyttat så får du inget tillstånd av mig.

Jag vet inte om det var sommaren, antalet turister eller något annat som fick min rädsla att bli allt mindre. Men till slut var jag inte rädd varje gång som metrons bromsar tjöt. Jag glodde inte stint på dörrerna till vagnen för att få dem att stängas innan  någon polis klev på. Jag kunde äntligen njuta av att jag var i Paris världens vackraste stad.

Den där rädslan vill jag inte att någon ska tvingas känna varje dag.

Polisens rätt att plocka ut vem som helst som de anser vara osvenska strider mot alla mänskliga rättigheter och vår grundlag.

Därför har jag skrivit under.

Heja NSD

Hamburgare med kött från fyra länder gav två barn ehecsmitta. Köttet gick att följa genom halva Europa. Men hur ska vi få säkert kött om spårningen innebär att det kommer från hur många djur som helst?

Känslan inför hamburgerkött kanske blir den som en resenär till Konstantinopel skrev. Han fick vara med och dricka kaffe och skrev hem att det smakade ärtvatten. Det tog ett kvarts sekel innan det första pundet, eller halvkilot importerades till Göteborg i slutet av 1600-talet.

Kaffe och tidningen. Så börjar dagen för 31 000 NSD-läsare, eller kanske är det några som dricker te? Antalet prenumerationer av papperstidningen minskar med 4 procent men antalet läsare ökar. Dessutom är NSD den första tidningen som är nominerad tre år i red för lokala grävprojekt. Både GRÅVBLOGGEN och reportagen om landstinget har chans att få guldspaden.

Utmärkelser har Mando Diao fått för sitt senaste album. Nu senast en grammis. Lyssna på hur de tar sig an en klassiker på ett helt eget vis. Heja Fröding.

Till oscarsgalan far Searching for Suger Man och regissören Malik Bendjelloul. De har nominerats i dokumentärklassen. Lycka till.


Denna vecka är lov. Sportlov för alla elever i Boden och Luleå. Vädret spås bli ovanligt varmt och soligt. Solen är uppe nio timmar och femton minuter. Nu är det bara att glädjas och surfa med alla fina vårvinterdagar.

Tilltro

Idag finns det en sak att säga. Grattis First Aid Kit. Grattis Johanna och Klara Söderberg som 20 och 23 år unga vinner fyra Grammis.

Börja dagen med att lyssna till Wolf.

Klokare musiker får vi leta efter. Igår sa de något som alla behöver höra när de är på väg in i vardagens vuxenliv. Ni duger. Kan vi slå igenom så kan ni det också.

Den tilltron till livet behöver vi alla.

6 miljoner för 6 tusen papperslappar

Varje resa brukar bli en berättelse. Ja, jag brukar ju tjuvlyssna på dem som pratar runt omkring mig. Men denna resa var det ett samtal som fick mig att vilja berätta.

- Det var min dotter, säger Allan, hon är min stolthet. Men hon har så många problem som hon måste klara av. Det får hon ingen hjälp med i det här landstinget. Vårt landstingsråd Filippa Reinfeldt har istället anställt konsulter för många miljoner som ska hjälpa henne att sitta tyst och inte svara på några frågor när hon intervjuas. Såg du på nyheterna i går att det var precis så?

Jag är gäst i Allans taxi på väg hem. Jag har varit turist i min hembygd. Tänkt på hur mycket som förändrats sedan jag var en av dem som bor i Stockholms landsting.

- Jag blir vansinnig när jag får höra att de politiker som sålde Serafens vårdcentral för 700 000 kronor till läkarna inte får ersätta landstinget och betala vad de efterskänkte. Tänk att läkarna sålde för 20 miljoner kronor. Men inte ens om detta talar  Filippa Reinfeldt när hon ställs till svars. Hon bara hänvisar till en politiker som inte ens var invald när det hände.

Bilen kryper fram. det är en fil där det borde vara fyra. Vi undrar vad det är som gör att köerna vid två på eftermiddagen tillåts vara lika långa som om det vore värsta rusningstid. Varför det anses viktigare att medelklassen får subventionerad städning än att skolor, sjukvård och vägar är i topp.

- Alla bara tänker på sina bostäder och att de måste ha mer i plånboken för att kunna betala för att bo. Alla är rädda för att tvingas flytta på grund av att de inte har råd. Det har politikerna ställt till med genom att inte bygga och genom att alla tvingas äga sin bostad. Nu kan politikerna göra nästan vad som helst. Ingen vågar göra något som riskerar jobbet. Då kan de ju hamna utanför alla trygghetssystem.

-Nej, de är tysta och stoppar ner de extra skatteavdraget i fickan.

Är det verkligen så? Vill vi leva i en tyst kultur där någon annan tar ansvar och inte låter oss göra det vi är bra på? Vill vi räkna, bara räkna kronor och ören?

- Det borde vara fler norrlänningar som vitaliserar samhället. Människor från norr som inser att det är viktigare att utföra sjukvård än att införa en köp och säljmodell i landstinget. Det tycker jag på allvar.

Men det är kanske inte bättre här. Läser i dagens DN att Norrbottens läns landsting har betalat ut 6 miljoner kronor till de vårdcentraler som skriver ut en promenad till dem som söker vård. Är det det som vi vill att skattekronorna ska användas till? 6 miljoner kronor för 6 000 papperslappar

I en sällsynt vacker målning

Det är häftigt att komma till älvens strand när graderna är både kalla och många. När solen för första gången sen i november syns på himlen och strålar in i köket före åtta. När snön kvider vid morgonens första promenad till snöhögen mot älven. Helt otroligt vackert när solens uppgång speglar sig i väster. Då är det som om jag bor i en sällsynt vacker målning. Vem som målat den? Den som visste.

På kunskapens kulle.

Mitt på den platta slätten tar Gud och universitet kontrollen över tankarna. Det är så tydligt när förmiddagens promenad tar oss upp på kullen. Ärkestiftet, det rosa slottet, Carolina Rediviva, universitet, Gustavianum, allt berättar om hur det finns de som vet och har makten, och så vi andra. I alla fall att det har varit så.

Traditioner från medeltiden som sträcker sig från Bensbyn och ända ner till Småland. Då vandrade sönerna till Katedralskolan för att bli präster, nu samlas döttrarna på alla institutionerna. Det har hänt något... Förutom i toppen.

Återuppstår proggig ko?

Norrlåtar och Norrrbottens Järn kommer att spela tillsammans i maj. Kommer ni ihåg det fina LP-konvolutet där Bertil Sundstedt hade avbildat "Ko över Sarek"?

Denna veckas stora publikdragare var Mikael Wiehe. Han reser med sin alldeles egna kompott av ny musik, predikan och det vi minns och vill lyssna till om igen. Låtarna från Hoola Bandoola tål till och med att nötas på en gång till.

Utnött känner sig däremot påven. Han avgick mycket oväntat och ny kallas konklaven in från hela världen. Undrar hur lång tid det tar innan röksignalerna från valet har rätt färg.

Allt större löneskillnader finns det mellan de verkställande direktörerna i de börsbolagen. Nu går det 46 industriarbetarlöner på en direktörs lön. Det konstigt att de som sliter inte får ta del av produktivitetsökningarna. Senaste jämförelsen visar att du som tjänar 23 000 per månad skulle ha tjänat 34 000 kronor per månad om löntagarna hade fått ut vad värdet på arbetet ökat med.

Bostadsrätternas priser slår rekord i hela landet. I Luleå kostar den hittills dyraste 40 000 kronor per kvadratmeter. Jag undrar när det ska byggas nytt? Eller ska alla behöva frukta för att hamna på gatan om livet tar en sväng mot låga inkomster? Är det så vi ska hålla oss lugna, för att slippa hamna på gatan?

Det undrar jag när jag idag promenerar i Stockholm. I varje hörn, i nästan varje port vid Odenplan sitter en EU-invandrare och tigger. Kanske de som slarvade bort över 325 miljoner kronor från Panxia när de fraktade sedlar och mynt mellan banker och butiker skulle tänka en gång till. Konkursförvaltaren ha hittade 138 kronor.

Doften av Amerikat

Det var först när jag gick  på gymnasiet som den amerikanska traditionen med Valentine's day dök upp utanför mormors lägenhet. Ja, då återvände dom som varit ett skolår "over there" och flera utbytesstudenter från USA kom till vår skola. Vad vi hittade på?
Jo, det bakades kakor och fixades uppträdanden och disco. Långt från den ros-terror som drabbade skolorna för några år sedan.

Alla hjärtans dag var allra mest mormors födelsedag. Den dag när tant Ullas paket från Palatine, Illinois, (utanför Chicago) kom fram.

Mormor Signe ropade glatt: -Nu har Valentinapaketet  kommit med båten- nu får ni komma och se vad vi fått. Och där fanns doften av amerikanska tjusiga modetidningar som mostrarna bläddrade i, paket med klänningar med styvstärkta underkjolar, Barbiedockor med böjbara ben och fullt av kort med hjärtan på. Kort som spelade, doftade och som glittrade. Nästan julafton.

Där inne satt vi och längtade till det Amerika som fanns i det stora paketet. Varje år från 1962 fick vi smakprov  på det vi läste om och aldrig annars såg. Vi fick känna på riktiga amerikanska tyger. Ni vet tvätta, hänga och bara ta på. Nylonskimrande finkläder. Smink från Avon. Doftande sudd och häftiga självlysande tuschpennor. Och så var det det där med alla korten med hjärtan på. Dem förstod vi oss på efter att ha läst Kittyböcker. Nancy Drew lärde oss allt om hur det gick till.

Men aldrig att vi beställde rosor till dem vi vara kära i på skolan, aldrig att vi skrev kort till dem som vi beundrade på avstånd. Det blev ett disko med amerikanska kakor och ett uppträdande av några elever i aulan.

Idag ska jag fira med fina bloggvänner. Inte för att vi håller reda på att det är Alla hjärtansdag, utan för att det är så roligt att mötas ibland.

Älv-or

Det var fem månader sen den senaste tvätten hängde och torkade. Då böljade sensommargräset på ängen och tvättlinan hängde högt över marken. Idag spelar den låga morgonsolen över ett en meter djupt snötäcke. Och jag undrar hur snön kan hålla sig kvar runt den tunna plastlinan. Hur går det till?

Björkarna har fått glittrande täcken för att hålla värmen.

Ute på älven dansar älvorna. Här behövs inga maskiner för att skapa spännande stämning. Vi kan bara le när vi hör om tekniskachefen i Landskrona som installerade en dimmaskin i en rondell och på köpet fick han ishalka och trafikkaos. Hur gick det till?