
Det kommer över mig ibland. Lusten att predika. Dagens evangelium handlar om föräldraskap. Lyssnar lite slappt på radion och hamnar i en diskussion för länge sen. Cecilia och Ola, mina vänner,Emils föräldrar och jag.
En eftermiddag på vintern när pojken var nio månader satt vi i solen och drack termoskaffe på gården i stan. Cecilia hade ingen ro. Hon lämnade oss vid sandlådan och gick in för att städa. In genom porten kommer Ola rusande. Han stryker snabbt över Emils kind. Tar emot en väska och rusar in i taxin igen.
Cecilia gör en grimas. "Det är tre veckor sen Ola var hemma när Emil var vaken." Hon berättar att det går otroligt bra på jobbet för Ola. Han är borta hemmifrån minst tolv timmar per dag. Idag for han på ett möte i London. Imorgon är det New York.
Något år senare samlas vi igen.
Ola kommer för att säga hej. Emil vill inte att hans pappa ska ta i honom. Cecilia säger överslätande att barnet är trött. Ola han säger stolt att han träffar sin son minst en gång per vecka. Då gör de killsaker. "Det är inte en massa tid vi behöver för att vara bra föräldrar, det är kvalitet", säger den stolte fadern.
Då dyker
en illspecko räv upp bakom mitt öra. Jag frågar lugnt: "Vad gör du alla timmar som du är på jobbet? Kräver inte dina arbetsuppgifter kvalitet?"
Jag ler stort. Ola skrattar till. Han kan inte direkt säga att alla timmar på kontoret är effektiva. Om han tänker efter är väl sex av tolv arbetstimmar riktigt bra. Men arbetet kräver att han är på plats.
Jag vänder mig till Cecilia som inte kan arbeta mer än halvtid.
Hur många timmar effektiv arbetstid har hon?"Fyra på jobbet och tolv hemma", svarar hon trött.
Ola, han är en god förälder, enligt alla runt omkring. Cecilia gör bara vad som förväntas av henne. Hela släkten förundras över att Ola alltid gör en sak per vecka med sitt barn. Cecilia får både ta ansvar för Emil och allt annat. Det är en helig gral att en framgångsrik man alltid är en bra förälder-
men gäller detsamma en kvinna?