Överlevare

Vid körsbärsträdets fot lyser det. En krukros från förra sommaren har överlevt. Det gör mig glad. Ja, när växter som egentligen inte borde klara av vintern står pall och kommer igen. I våras vände jag på all jord som jag hade tömt ur förra sommarens krukor. Jag hittade både en lavendeltuva och en limefärgad Lysimacia nummularia, penningblad. Nu blommar bägge på den andra säsongen. Det är ovanligt.

Runt om finns penséer som är frösådda med vinden eller fåglar. På dem kan jag se att jorden inte är direkt näringsrik. De flesta ser ut som miniatyrer.

I den runda rabatten som förut fylldes med sommarblommor har vi satt ner julrosorna från förra julen, De har blommat hela sommaren. Nu undrar jag om de inte vet vilken årstid det är, eller om, sommaren här liknar december på deras ursprungsväxtplatser.

Är hon fartblind?

Hörde ni hur många gånger Annie Lööf sa förtroende igår när hon meddelade att Christina Lugnet inte längre är generaldirektör för Tillväxtverket.. Istället ska den före detta chefen arbeta på Näringsdepartementet med samma lön, gratis bostad i Stockholm och fria resor till Haparanda.

Jag tror att bägge två är fartblinda. Ja, att de inte ser att både representationen som Tillväxtverket och andra statliga myndigheter sysslar med och möjligheten att låta avsatta chefer sitta kvar på sin lön och sina förmåner sabbar vår tillit för att det är meningsfullt att betala skatt.

Glada är kommunen i Haparanda de får ju 30 procent i skatt.

Fartblindhet är inte ovanligt bland ledare som inte har en susning om hur vanliga människor lever. Jag minns Jan Mosanders reportage om ett biståndsprojekt i Östeuropa. Det var bara några år efter att muren hade rivits och en speciell biståndsorganisation för stöd till industrin i öst engagerade Björn Wahlström, fd SSAB.

Jan Mosander som arbetade på ekot i P1 frågade Björn Wahlström varför en så stor andel av projektets pengar användes till resor.

Då fick han till svar: För att jag ska hinna med att jobba med dessa frågor måste jag chartra ett plan ibland för att komma hem i tid.

Det var inte så att någon ville använda pengarna fel. Det blev fel för att ledarna för projektet inte insåg att inte några biståndsbudgetar rymmer resor i chartrade flygplan. De hade suttit så länge i vd-rummen och runt styrelseborden att de var fartblinda.

Ömma röda axlar

Foto: Jan Bergsten

Rallarrosens cerisa blommor, rönnens röda bärklasar
och doften av torrt gräs
berättar
att det nästan är höst.

Idag är det den första dagen efter fem veckors ledighet som jag jobbar.
Det är både sol och regn på en gång.  Både ljust och mörkt.
Både roligt att vara tillbaka och lite sorgligt att tiden gick så fort.

Solbrännan från igår ömmar på axlarna när jag huttrar på väg till brevlådan.
Celina hon följer med och pratar.
Nu är det som vanligt. Nu är det vardag.
Förutom i Celinas matskål.
Nyfångad lax från Bottenviken fyller den.

En Kir på altanen.

Foto: Jane Morén. 

Denna fina bild fick jag idag från Jane Morén. Vi är på Evas fina sommarö och njuter av intressanta samtal och kloka ord. Milton och Eva följer oss till båten. Där får vi lära oss att säga hejdå på Miltons vis.

Det är fantastiskt att vi har hittat igen varandra på denna webb. I onsdags tog vi Söderarm ut till Stockholms mellanskärgård där vi fick en hel eftermiddag tillsammans. Vi njöt av god mat, fantastiska efterrätter och av att få träffa fina Milton och hans mamma. Evas kollega Annika och hennes fina söner kom på besök. Det var en perfekt dag. En dag som vi alla kan ta fram när snön viner och sommaren är långt borta.

Tack kära vänner. På återseende.

Rea på tillit

Tilliten säljer Tillväxtverket ut. Billigt. Det tycker jag är det värsta med Christina Lugnets ledarskap. Varför är vår tillit som medborgare till salu då när hon ska samla sina medarbetare? Varför påstår hon att de inte kunde träffas på en billigare plats än på Sveriges dyraste hotell?

Skattepengarna som hon och de andra cheferna har slösat på representation är borta. Det är illa. Men värre är att tilliten försvann.

Vilken rätt har dom att förstöra vårt viktigaste kapital?

vad är det som inte syns

Ljus och mörker. Något som hela min tillvaro kretsar kring när snön lyser blå i vinternatten. Ljus och mörker på Nationalmuseum domineras av blått ljus, liksom vintern. Hur behandlar olika konstnärer ljusets förändring.?Hur dyker elljuset upp i måleriet? Det är en koncentrerad utställning med bilder som väcker tankar om både vad vi får se och det som gömmer sig i skuggorna. Det är inte svaren som är viktiga utan frågorna vi ställer.

Arty, Arty

Konsthallar. Det satsar de obeskrivligt rika på. Bättre. Ja, bättre lokaler och utställningsytor har Artipelag än Bildmuseet i Umeå. T o m Sven-Harrys guldglänsande konsthall i Vasaparken har mer genomtänkta ytor för att exponera konst.

Sex våningar, små ytor, stängda tunga portar in till konsten, kataloger som inte ger någon hjälp när man vill veta vad som är vad. Hur tänkte arkitekten och ledningen? Är det bara fullt friska redan insatta som är den tänkta publiken?

Vinsten är utsikten från våning sex över Umeälven.

Artipelag har inte utsikten som en huvudpoäng. Arkitekten och beställaren har bevarat träden runt den trevåningar höga byggnaden som klättrar upp längs berget. Kontakten
med naturen finns överallt men här får konsten ta den största platsen. Bägge utställningshallarna finns i entreplan och här finns också butiken och kafét. Betydligt bättre för alla.

Baby Björn-pengarna har använts till ett palats för konst. Priset för att få se årets bägge utställningar är lite högt. Men så här den första säsongen finns ett värde i hela anläggningen.

Bildmuseet i Umeå har fritt inträde.

Äntligen högsommar

Hela 27 varma grader och sol. Resan mellan Umeå och Hudiksvall har varit ljum och hoppfull. Nu får vi väl alla njuta av riktig värme?

Vid Höga kustenbron svalkade vi oss under ett vattenfall.

Designhotell

Nu är vi på väg. Första stoppet är här. Det kallas designhotell men det betyder att handfatet är placerat utanför duschen.

Oj, tio grader med regn

(Nu är det Signes stil som gäller)

Vissa dagar bara står helt stilla. Ljuset är lika oavsett tid på dagen. Vädret är lika oavsett prognos. Idag är det en så'n där gråmulen dag vid datorn. Hamnade av en slump på ETSY. Där skapade jag en shop med fem emaljbilder. Titta här.


Sen sökte jag efter pensionat längs med Norrlandskusten. Hittade ett drömställe utanför Umeå. Havsutsikt, 1800-tals gård, god mat och stora rum. Tror ni att de hade öppet nästa vecka när vi ville åka dit? Nej. Är rätt svar. Kolla in paradiset här. Det heter Skeppsvik och ligger i Sävar om ni har tur och det är öppet när ni far förbi.

Nu väntar vi spänt på S och hennes möbler. Det ska bli spännande och se hur mycket som får plats. Igår var det gardiner som hängdes upp och fönsterbänkar som fylldes med blommor.

Vimmelkantig

Som ett rö i vinden. Så känner jag mig idag. Vet inte vad jag ska göra, vet inte vad jag ska tycka, vet egentligen ingenting. Vet bara att jag gärna vill se fler sidor än en. Både och är oftast min melodi. Det är inte ofta vi klarar av att hålla balansen på ett ben. Bäst vore det nog om vi använder alla ben som håller rätt kvalité.

Men vad vi tycker är rätt och riktigt varierar med tiden, säger du nu. Du har helt rätt. Det som våra anfäder trodde var sanningen är långt från den verklighet där vi finns.

Jag tänker på alla regler som var viktiga. Visst skulle andan i dem fungera; som det att visa hänsyn. Men allt annat. Huga.

En regel som jag hoppas gäller än är: Det finns gränser för girigheten.

Eller hur?

Två flugor i en smäll?

Eller två sidor på samma mynt? Ja, varför är det så intressant för alliansen att utplåna hyresrätter i de stora städer där de har makten? Kan det hänga samman med hur väljarunderlaget förändras?

Idag vaknar jag till en chef på stadsdelsnämnden på Södermalm i Stockholm som inte tror att antalet ansökningar till sommarkollo har minskat på grund av att tjänstemännen har infört ett krav på ansökningar med e-leg. I hennes stadsdel har antalet ansökningar inte minskat! Men att ansökningarna minskar i det mest utsatta områdena med mest fattigdom har hon inte märkt.

Bostadsrättstäta Södermalm har inga problem med att familjerna inte har tillgång till datorer, nätuppkoppling och bankkonton. Men att det skulle kunna vara annorlunda där de som inga banklån får, bor,  har hon aldrig tänkt på.

Förr mullrade det i gränderna när människor fick det sämre. Nu är Söders höjder så rensade från människor med vanliga inkomster att alliansen inte har mycket att frukta. Och så är det i de flesta stadsdelarna. Stockholm förblir borgeligt så länge som att det viktigaste är att hålla uppe värdet på bostäderna.

(Naturligtvis gäller detta inte alla, men många, fler än de som vill ha andra prioriteringar.)

Staden sparar och de som inget har får tigga pengar, biljetter till tunnelbanan och mat hos församlingarna. Jag vet inte vilka politiker som har tagit beslut om att månadskortet till kollektivtrafiken inte ska finnas med i existensminimum. Det är väl de som rullar sakta runt i stan med sina nya tjänstebilar kanske?

Det kan bara ske i en stad som är segregerad. En stad där studentrummen kan kosta 7 000 kronor per månad.

Mod eller önsketänkande?

Något av det somrigaste jag vet är när tvätten torkar på en lina mellan björkarna. Den här sommaren behöver all hjälp den kan få så nu har jag hängt tvätt och hoppas. Ja, på att den torkar före nästa skur.

Födelsedagsfika

Igår for vi till Heléne Schjerfbecks födelsedagskalas på Aines konstmuseum i Torneå. Vi fick rabarbertårta och så fick vi skåda ett av de finaste porträtten som hon har målat.

Sen gick vi runt till alla sommarreorna. Jag kunde inte låta bli, så nu har jag två byxor, en klänning och två linnen i ullsilke till priset av klänningen.

Torne älv brusade och regnet öste ner när vi körde norrut. Vårt mål var Korpikylä en by där en av landets bästa restauranger finns. Allt smakade som man kan drömma om.

Som dessert åt vi kaffeost med mylta.

Storlekens betydelse

EU satsar på att skapa ett storlekssystem för hela unionen. Ja, inte för det som alla pojkar mäter i duschen. Men för kläder. Bra tycker många, även jag. Vem har inte undrat över alla olika varianter av samma storlek på kläder och skor. De stora  i Tyskland och de pyttesmå i Italien. Nu är det Sverige som ska leda arbetet.

Värre är det med samordningen av alla sjukförsäkringar. Svenska Johanna som blev gravid när hon bodde i England har fått se hur dåligt våra politiker har lyckats med att underlätta för människor att leva i unionen.

Johanna flyttade till Tyskland när hon väntade barn. Där fick hon och hennes man betala mödravården på 10 000 kronor innan England gick med på att ställa upp. Hon födde sitt barn i Trollhättan sex veckor för tidigt. Det innebar att hon och barnet var på sjukhuset i två veckor. Nu ska familjen betala 122 000 kronor. Pengar som de inte har. Sen kan eventuellt England, eller är det Tyskland som ska betala vården av det tidigt födda barnet?

EU är inte till för människors behov. Alla regler är skapade för att flytta pengar och varor. Här uppe har vi nära till både Norge och Finland. Gränsen i öster går mitt i en stad som kallas Haparanda i Sverige och Tornio i Finland. De som idag pendlar från Finland till Ikeavaruhuset eller sjukhuset i Kalix för att arbeta har helt andra regler än dem som de arbetar tillsammans med.

Ett exempel som var aktuellt för ett tag sedan var en sjuksköterska som bodde i Kalix och arbetade där. Hon träffade sin make i hemstan i Finland. I slutet av graviditeten flyttade hon till sin man och började arbetspendla. Då kom problemen.

Var skulle hon gå på mödravård? Var skulle hon föda? Vilken föräldraförsäkring skulle gälla? Den svenska, eller den finska? Det gick inte att lösa utanför domstolen. I flera år utreddes vilka regler som gäller och eftersom att det ansågs oskäligt att denna kvinna helt skulle stå utan föräldraförsäkring fick hon den från Sverige till att börja med.

Det är helt galet att inte våra lagstiftare har löst dessa gränsproblem innan de rekommenderar sina medborgare att flytta runt i unionen. Det blir dyrt för dem som försöker att leva efter reglerna. Varje år utanför Sverige kostar pensionspengar som inte alla länder inom unionen kompenserar för. Varje flytt innebär massor av krångel. Idag är det den plats där dina barn som är i din vård bor som räknas. Vilket innebär att de som vill prova på att bo utanför Sverige under föräldraledigheten kan ta med sig barnen om de stannar borta mindre än sex månader.

Stannar man borta längre får man betala tillbaka allt. I alla fall om Försäkringskassan följer reglerna.

Havet kluckar

Det är nästan det allra bästa med att vara här. Ja, att havet är närvarande varje minut. Sekundmetrarna har varierat. Nu är det mellan tio och tolv. Vindar som får mig att flyga med ner längs med hela sjöväderprognosen; Bottenviken, Kvarken, Bottenhavet , Ålandshav, Skärgårdshavet, Östersjön. Nu har jag hunnit ända till Kalmarsund och fyren på Ispeudde. Här är det lika platt och flackt som där. Det är nog därför tankarna tar sig en tur ner till Alvaret.

Doftande minnen

Varje morgon som är fylld av ljus är en gåva att spara till mörkare tider. Grenar fyllda med äppelkart, skuggmoreller och daggglittrande blommor. Det gäller att spara känslan. Känslan av lätthet och liv till den dag när vi inte ser cykeln för all snö.

Amys bok

Amy Winehouse har Mick O'Shea skrivit en bok om. Det borde han kanske inte gjort. För alla de ord som han kämpat med beskriver inte mer än en hundradel av vad hon var. Då är det bättre att lysnna på Rehab för att få en susning om hennes verk.

Spaljé

Nu ska humlen få klättra i vår fina spaljé som vi hittade på Hjortgården i Kyrkbyn.

Humlen har fått hålla tillgodo med skuggmorellträdet. Det gillade den, men inte det stackars trädet.

Julrosen blommar och det är semester!

Omsorg

Läs om äldreboendet i Råneå.


Hur blev det så här? Ja, att budgeten är viktigare än de människor som är tvungna att söka hjälp när de är sjuka och gamla. Det är en fråga som snurrar i mitt huvud sedan jag läste Nils Johanssons artikel i går.


Läs den här.


Det har inte hänt mycket på 35 år. Ja, så länge sedan var det jag cyklade till sjukhemmet uppe på berget. Den sommaren hade bara en på varje skift undersköterskeutbildning. De flesta hade gått 28 veckor i landstingets regi för att utbilda sig till sjukvårdsbiträden med äldrevård. Ja, så var det vi som gick i skolan och jobbade på sommarlovet.

Första veckan gick vi dubbelt. Då hann vi ta ut dem som ville, på altanen och i trädgården. Sen började allvaret. Från klockan fem i sju till klockan elva matade vi, tvättade vi, klädde vi, baddade vi, städade vi och så tränade vi dem som skulle rehabiliteras för att de skulle åka hem. Vi var fyra personer på 16 patienter fram till klockan ett. Och en sköterska som utförde alla sjukvårdande uppgifter.

Mellan klockan ett och fyra var vi sju. Sen var vi tre som serverade middag, matade, tvättade, bäddade ner och tröstade fram till nio på kvällen. De tre timmar då vi var flest utfördes många olika behandlingar och det var då de som gick dagskift skulle ta sin matrast.

Jag minns många gamla fina människor som jag mötte på salarna. Då var det fyra i några salar, annars var de två. Jag minns hur mycket tålamod som de fick ha med oss som lärde oss vad vi skulle göra. Jag minns berättelser om deras ungdom och deras längtan efter livet hemma.

Vi slet och gjorde så gott som vi kunde. Ibland hann vi göra något extra och då kändes det som en ovanligt bra dag. Då kändes det som om jag gjorde mina äldre släktingar heder. Men så ofta, så ofta cyklade jag och de andra ovana vikarierna hem för att gråta över vår otillräcklighet. Vi hann inte med. Vi hade inte tillräckligt med kunskap.

Det var inte bra.

Därför utökades utbildningen, därför förändrades lokalerna. Därför satsade staten lite pengar på att forska om hur den bästa omsorgen av äldre ska utföras. Men när jag läser om äldrevården i Råneå så verkar det som om inget hänt.

Evig

När verkligheten griper in

Högst upp på berget sitter vi och tuggar oss igenom en verkligt seg bit biff. Såsen är tunn som vatten och glädjen inför festen vi unnade oss en vanlig tisdag falnar innan vi börjar skratta. Det är bara så typiskt att de minnen som vi har av härliga måltider där uppe på balkongen med utsikt mot havet och stan inte riktigt stämmer med den grå vardagen.

Fattiglappar?

Allt är relativt. Det är ganska självklart eller hur? Men hur relativt? Det undrade några kritiker som satte sig ner för att titta på de nya avsnitten av den uråldriga teveserien Dallas. De tycker att serien är urdålig men de började tala om hur vår syn på rikedom har förändrats.

För 30 år sedan när familjen Ewing dök upp på våra teveskärmar talades det mycket om deras vulgära rikedom. Deras otroligt stora farm. Alla dessa bilar och hästar och allt annat som ingen i den tidens medelklass kunde drömma om att ha råd med.

Den amerikanska drömmen var för de flesta att äga sitt hem, ha två bilar och att kunna betala barnens utbildning på en lön.

Den drömmen finns inte kvar. De jobb på verkstäder, i industrier och gruvor som då kunde ge lön nog att leva på för en hel familj är borta eller så har lönerna sänkts i förhållande till vad livet kostar nu. Idag har de flesta arbetare timlön utan sjukvårdsplan.

Samtidigt är 1980-talets familjen Ewing fattiglappar i jämförelse med de rikaste idag. Då köpte JR mark runt farmen nu köper hans arvtagare öar i Västindien. Vad har hänt? Hur har utvecklingen kunnat ändras så fort och så radikalt?

Det undrar tevekritikerna  framför 2000-talets platta skärm.

Om att räkna rätt

Varje gruva som öppnades före kraftstationen i Porjus gick i konkurs. Det kostade för mycket  att frakta malmen när det inte fanns järnväg. Elkraften från älvarna är en förutsättning för järnvägen och att gruvorna i Malmfälten ska löna sig.

Nu ska gruvan i Kaunisvaara öppnas om ett par år.Och Catharina Elmsäter Swärd, infrastrukturminister, (M), anser att det går att frakta malmen med bil. En långtradare var femte minut ska rulla på vägar som inte ens håller för dagens trafik.

Hon hoppas att lastbilstillverkarna ska utforma ett system med långtradare som förses med energi genom trådar längs med de smala vägarna mellan Kaunisvaara och Svappavaara där järnväg finns.

En långtradare var femte minut. En malmvagn på spår kan ta 100 ton. Ett tåg sväljer ett dygns produktion.

Är det någon som undrar vad som är mest lönsamt?

Nästan sommar

Alldeles lugnt var det, alldeles stilla, när en bris tar tag i björkens löv och låter dem rinna ner mot häcken.
Lugnt som när humlans surr hörs från Kirunarosen till krukan med nyplanterad lavendel.

Då möts mina grannar på taket till gården tvärsöver vägen.
En spindel klamrar sig fast vid sitt nät mellan den sibiriska ärtbusken och klematisen när brisen kommer igen.


Nordostlig kyla möter sydvästliga vindar. På taket diskuterar skatorna om de ska ta en tur ut till havet. Det finns lä bakom skorstenen och solsken står i sydöst. Det avgör saken.


Alla rönnar ser snöhöljda ut. Blomfulla. De släpper pollen som färgar det mesta gult. Stolar och bord mjölar ner sommarkjolen.


Tidigt eller sent, det är samma ljus, samma kyla. Nästan sommar.

Veckans det hade jag ingen aning om

Veckan har varit en enda lång följetong av chefer som ständigt utbrister:
-  Det hade jag ingen aning om.


Avsnitt 101  i Norrbottens läns landsting. De undersökande reportrarna har genom att undersöka vilka läkare som arbetar som stafettläkare hittat en mycket anmärkningsvärd uppgift. Bo Torbjörn Ek och Mikael Nyberg berättar om att flera läkare är fast anställda i landstinget samtidigt som de anlitas som stafettläkare av samma landsting.

Vad svarar cheferna  och landstingsdirektören Gunnar Persson då?

Just det.

Det hade vi ingen aning om. Hur de nu hade kunnat undvika att förre landstingsrevisorn Lars Hedberg 2010 lyfte fram flera frågor kring hur läkarna har jobb vid sidan av sina anställningar.

Nästa helt ovetande chef är den förre vd:n för sjunde AP-fonden Peter Norman, numera finansmarknadsminister. Han var förvånad över att AP-fonderna använder pensionäreras pengar till fester med sprit, lyxhotell, lyxbilar, privata städtjänster och ovanligt höga löner. Sjätte AP-fonden har fler tjänstebilar än regeringen. Där är Ebba Lindsö styrelseordförande och hon hade inte heller någon aning.

Aning om reglerna som medger en tjänstebil per fond, eller att de som arbetar under hennes styrelse har plockat ut dyra bilar?

Ja, det har jag ingen aning om!

Gräsligt

En del kallar detta för ogräs. Andra tycker att det är gräsligt vackert.

Det surrar

Hittar ett misslyckande i kameran. Men ser att det är en bild av hur jag kan känna mig. Då när allt är intet. Ni vet de där stunderna när det står helt stilla. Ögonblicket innan jag tappar ett glas fyllt med mjölk för att synapsen längst ut i handen inte vill greppa. När påsen med jord tömmer sig själv. Men det är också så jag vill vara osynlig idag för de nyankomna gästerna som surrar överallt.

Man kan hoppas på att påsen med jord tömmer sig i krukorna som äntligen har kommit fram.
Liksom myggen. I år har vi redan tusentals gäster. Inte en enda sekund kan man stå stilla utan att få ett bett. Det är en kombination av massor med smält snö, regn och pölar som bäddat för att de ska bli mångdubbelt fler i år.

Krukorna är fyllda med lavendel, daggkåpa, rosenskära och tagetes. Får se om det funkar eller blir för trångt.

Vita drivor

Idag är ängen vit igen. Hundkäxen blommar i drivor längs med stigen ner till älvens strand. I vinden far de vita små blombladen från häggen. Det är som snön driver. 


Mellan är slut. Mellan hägg och syren. Den tid som vi längtar till när snön ligger i höga drivor.


De första fågelungarna skriker efter mat i den höga björken och Celina vaktar tomten nu när en ny katt flyttat in hos grannarna. Första sommarkänslan.


Det känns så lätt. Svävande. Som om doften från skuggmorellen och de fyra blommande äppelträden lyfter vardagen till en helt ny nivå. Midsommar om fyra dagar.

Om ett möte på parkeringen

För några dagar sedan parkerade jag mitt i stan. Vid automaten mötte jag en bekant som jag inte sett på flera år. Vi pratade om ditt och datt och så sa hon: Vet du jag har varit på en utbildning denna vår. Vi har fått lära oss en massa nya vettiga saker. En gång i månaden har jag åkt till Sigtuna för att få lära mig mer. Idag var det en föreläsning om hur vi ser på konsekvenserna av våra handlingar, innan planet gick hem.

Jaha, sa jag, lite frågande. Vad kan vara intressant med det?

Jo, du vet ju att vi möter människor som aldrig verkar lära sig att om de gör fel så blir det konsekvenser som kan stå dem dyrt. Människor som inte verkar förstå att dyra lån är dyra, att man får böter om man parkerar fel, eller de unga människor som begår brott även om de åker fast och får straff.

Vi fick höra om en undersökning som pågått många år. En undersökning som visar att ungefär en tredjedel av alla människor har svårt att se konsekvenserna av sina handlingar. De kan inte greppa att man blir sjuk av rökning till exempel, sjukdomarna kommer ju inte nu utan i framtiden.

Där på parkeringen fattade jag helt plötsligt varför det är som om vissa öron verkar döva. Varför helt enkla samtal blir absurda. Det måste vara förklaringen till att de beslut som vissa människor tar är så obegripliga.

Vid automaten sa hon lite lakoniskt: Det är varmt när man kissar på sig, sen blir det kallt och vått. Det var väl så man sa förr när någon inte såg konsekvenserna av sitt handlande.

Kan inte hejda mig

- Jag kan inte hejda mig, sjöng Robert Broberg om hur det var att se en vacker tjej. Jag kan  hejda mig, borde Leif Wikman, tänka, nu när han är upptäckt. Vad han har gjort? Jo, han har sällat sig till kretsen av före detta politiker som försöker att gömma sina inkomster för att få behålla hela sin avgångsersättning från skattebetalarna. Är driften att få behålla sina förmåner lika stor som driften efter att få möta kärleken?

(En fotnot: Kommunalrådet Karl Petersen som är politiskt ansvarig för Stadsbyggnadskontoret som betalat ut arvoden till Leif Wikmans företag tänker förändra reglerna.)

Några som inte har kunnat hejda sig är de statliga direktörerna och politikerna i Frankrike. Francois Hollande gick till val på att sänka allas ersättningar som dessa maktens män gett varandra och nu har han påbörjat sitt arbete. Parlamentarikerna ska få sina ersättningar sänkta med 30 procent. Och med detta grepp vann partiet  många röster i veckans val. 


För varje år som går ökar antalet elever i nian som inte har betyg i alla ämnen. Socialdemokraterna passade på att lägga fram ett förslag om att alla som har kurser att avsluta efter skolåret ska kunna tvingas gå fyra veckor i skolan på sommaren.


Förslaget är inte så kontroversiellt som det låter. Många skolor har sommarklasser för att hjälpa elever att komma in på gymnasiet.

Kommer Sverige att gå vidare från gruppspelet i fotbolls-EM? Inte om tvåmålsskytten Andrij Sjevtjenko får bestämma. Matchen mot England kan alla lulebor som vill se på en Storbildsskärm i Stadsparken.




På torsdagen var vår kung i Malmberget och invigde den nya huvudnivån i gruvan. Samtidigt berättade alla medier om hur Karin Matsson i Piteå fått en ovanlig enkrona. Texten på den ena sidan löd: Vår horkarl till kung. Och nu vänder vi blad...

Äppelblommen doftar, solen skiner mellan molnen, och det känns som om sommaren är lång. Eller som vi säger här uppe. Nu är det en vecka kvar till det vänder.

Privjet!

Det är lätt att ropa hej när alla de ryska äppelträden står i blom. Jag saknar ord för att beskriva prakten. Det finns inga som kan beskriva den lätta doften av äppelblom och de ljuvliga blommorna.

Om attt tala med två tungor

Jan Björklund partiledare för Folkpartiet marknadsför populistiska idéer utan att blinka. Idag är det ett krav på att alla som vill bli svenska medborgare ska kunna svenska. 


Han är orolig för att så många flyktingar som kommer till Sverige tar så lång tid på sig att få jobb med riktig lön.


Vad gör han då?


Jo, han är med och lägger fram en utredning som lägger fram flera förslag för att minska anslagen till svenska för invandrare. Bland förslagen finns en diskussion om när en person kan svenska.


I dagens DN samsas Kajsa Ekis Ekmans debattartikel om svenska för invandrare med Jan Björklunds. Hon lyfter fram utredarens förslag till när en flykting kan tillräckligt bra svenska:


"Hur mycket måste underklassen kunna tala? Tillräckligt för att ta ett enklare jobb! Allt utöver detta- att skriva, engagera sig i förening, förstå nyheter - är en onödig lyx som man får lära sig i mån av tid."


Därefter kommer ett förslag om att alla ska kunna lära sig tillräckligt med svenska inom två år oavsett bakgrund, personliga förutsättningar och annat som kan förlänga studietiden.


Då undrar jag vad Folkpartiet menar. Ska invandrare som vill bli svenska medborgare kunna svenska tillräckligt för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter och skyldigheter, eller ska de kunna städa och hålla käften?

Doftande

Om bara solen dök upp bakom molnen så skulle alla träden digna av blom. Tur att den sibirksa klematisen och lilkekonvaljedungen inte väntar.

Världens rikaste ...

drottning firade att hon har suttit på tronen i 60 år för en vecka sen. Hon är EU:s största bidragstagare i och med att hon äger de största jordbruken i Europa. Men de unga människor som arbetade på gatorna för att öka säkerheten under jubiléet fick inte ett enda pund för sitt arbete. De var kommenderade att vara i London i två dygn och hänvisades till att bo under Themsens broar, att byta om utomhus och att arbeta i 18 timmar utan rast.

Hur det gick till?

Jo, både Labour och den konservativa regeringen har infört Fas 3-arbeten som första obligatoriska steg för dem som är arbetslösa. Alla måste ta de träningsplatser som olika organisationer erbjuder. Precis som i Sverige finns det företag som lever av att placera arbetslösa praktikanter ute på vanliga jobb. Oavlönade jobb. Företagen som tar emot praktikanterna säger upp de andra anställda, drar ner på arbetstiden för dem som har timanställning, låter de oavlönade praktikanterna jobba heltid, men de avlönade anställda jobba halvtid.

Det är en arbetsmarknadsåtgärd som subventioner och snedvrider konkurrensen på arbetsmarknaden, liksom överallt där den finns. Den skapar mer arbetslöshet och mer fattigdom. Och nu till festen för en vecka sen.

Regnet öste ner över de brittiska öarna när unga praktikanter från East Anglia bussades in till London. De kom dagen innan drottningens båttur på Themsen. De fick veta var de skulle vara nästa dag och så fick de höra att de 400 pund som de var lovade inte skulle delas ut. De skulle istället vara glada över den erfarenhet som morgondagen skulle ge dem.

De som inte hade någon att sova hos fick försöka vaka under London Bridge i skydd för nattregnet. Nästa morgon fick de byta om till uniformer utomhus vid kajen. När klockan var kvart över nio fick de frukost och halv tio började vankandet på kajerna . De hade inga regnkläder och inga paraplyer. De hade inte sovit på 20 timmar och de hade inga raster. Det fanns inga toaletter så de fick vänta till 14 innan de kunde gå iväg till en. Ingen mat serverades och de beordrades att vara kvar till sent på kvällen. Sen skulle de ta tunnelbanan till ändstationen.

En av deltagarna stod inte ut.Hon var placerad hos en organisation som kallas "Tomorrows people". Hon tog tunnelbanan tillsammans med de andra i sin grupp när klockan var sex. De fick ringa efter anhöriga som kom och hämtade dem. En resa på mellan 20-30 mil enkel resa. Då var alla i gruppen genomblöta, med olika symptom på att de var sjuka eller på väg att bli sjuka.

"Tomorrows people" hade fått uppdraget att finnas på plats vid kajerna av ett säkerhetsföretag.

Den unga kvinnan gick direkt till sin handläggare på måndagsmorgonen och sa upp sig från all vidare kontakt med "Tomorrows people".

Hon sammanfattar sin erfarenhet av Diamantjubiléet i en intervju med the Guardian så här:

"Frivilligt arbete, javisst, men inte slavarbete där vi blir behandlade som skräp. Det ska inte vara omänskliga förhållanden där vi tvingas byta om inför alla människor och inte kan skydda oss från regnet och det ska finnas toaletter." 

Ska jag komma igång?

Mina croissanter är inte dekorerade med glasyr. De är bara varma och fyllda med hallonsylt. De är dagens tröstmat. Både fras, smör och socker i samma tugga. Det be-hövs när kylan inte vill fara till norr och solen kämpar för att ta sig fram bakom molnen.

Jag behöver det för att kunna skriva det första ordet på det helt tomma arket som finns bakom alla sociala program på datorns skrivbord. Nu har jag ställt in kägel/radavstånd. Då är det bara att börja...

Värdeladdat

Veckans mest ifrågasatta uttalande står kommunalrådet Tommy Nyström, (S), i Gällivare för. Han sökte en förklaring till att kommunen liksom de flesta samhällen utanför Mälardalen har stagnerat. Han försökte berätta om vilka hinder han ser. Då sammanfattade han allt med ett enda ord;Gruvarbetarattityd. Gå in på länken och läs och se hur debatten går. Det finns 137 kommentarer. Jag kan flera synonymer som ingen hade opponerat mot: Bruksattityd, utbildningsunderskott, kvinnounderskott, manlig kultur, låg motivation för studier för killar på högstadiet, hög status för allt med motor, osv.

Inte ett samhälle där en självständig kvinna med flickvän, lång utbildning, låg lön och längtan efter kulturella projekt skulle välja i första hand. Men jag skulle vilja se under ytan och hitta just det: Motsatsen till min schablonbild av Gällivare.

Hantverk, konst och hemslöjd finns det massor av i Malmfälten. Det mesta på hög konstnärlig nivå. Nu får 35 konsthantverkare från länet ställa ut stora häftiga löv på Liljevalchs i Stockholm 100-årsjubileum. En manifestation för att visa att hemslöjd inte är dammiga föremål som ligger glömda i en byrålåda. Se Marie Karlssons löv här.


Hemslöjden var en del av den nationalromantiska stämning som rådde för hundra år sedan. D å kämpade många för att skolan skulle göra skillnad. Att det som familjerna inte kunde ge eleverna skulle skolan erbjuda. Idag är målet ett helt annat. I alla fall om vi ser hur skolorna klarar av att ge eleverna motivation och kunskaper. Gapet mellan skolorna växer och hur bra resultat eleverna får avgörs av föräldrarnas utbildning.

Skolan och omsorgen är de största delarna i en kommuns budget. Luleå har fått EU-pengar för att bygga en bro över Tjuvholmssundet. Det är 20 miljoner kronor som skulle binda samman den 2 mil långa Sandön med fastlandet när isen inte ligger. Men Miljööverdomstolen sa nej till bron. Nu ska kommunen försöka få behålla pengarna för att göra något annat i skärgården. Vad pengarna ska gå till? En ny färjelinje?, Bättre turer till Klubbviken? Fler stugor på öarna? Nej! Trollerisundet ska muddras.

Härom dagen kom en annan god nyhet för turismen i Kiruna. Det är regeringen som vill ge fem kommuner 4 miljoner kronor per år i tre år för att skapa fler internationella turister. Hur långt fyra miljoner kronor räcker får vi som lever se.

Det var kallt och föga hoppfullt när turisterna samlades på Loussavaara för att se Venuspassagen. Men som genom en dröm öppnade sig molntäcket och solen stod högt över horisonten. Alla fick chansen att se hur planeten Venus sakta rörde sig över solens yta.

Om det grå vädret håller i sig är järnnätterna över. Då kan vi äntligen plantera. Med lite tur blir det också varmare. Då slår alla fruktträden ut. Det ser jag fram emot. En stund under de ryska med en kopp java. Då är det sommar. På riktigt.

Det behövs bättre glasögon

Ibland hör jag så mycket trams att jag börjar skratta. "Kvinnor kan bara föda barn och hålla käften. Stackars den flicka som tvingas slå i en spik. Det är naturligt att män tjänar mer än kvinnor."  Allt idag 2012 på Sveriges nationaldag. Jag hör suset från den tid då nationalromatiken blomstrade. Då när Verner von Heidenstam vandrade på Övralid och skådade över Vättern till sitt förlorade barndomshem.

Tur att Ellen Key fanns strax intill. Hon använde sitt hem Strand på kanten till sjön för att lyfta fram alla kvinnors möjligheter att välja ett gott liv.

Men hon tänkte inte på kvinnor utan val. De som aldrig kunde följa sina drömmar. De som bara hade ett val om de skulle överleva.

Att vara blind för de olika villkor som vi lever under är ett speciellt synfel som är svårt att korrigera. Vår rädsla inför konflikter gör att de som klarsynt ser hur klyftorna ökar har låg status. Det är som om vi flyr det ansvar som vi har för att slippa delta i det som är värdefullt i längden.

Aase Berg har sitt synfält från utsiktspunkten i Hälsingland.

Vackert väder

Ibland är det bara att bestämma sig. Det är vackert när det regnar. Vackert väder, eller hur?

Dessa ska jag slänga

Bisfenol. Det var A som hade hört att det fanns. Ett ämne som liknar vissa hormoner och som kan påverka både barn och vuxnas fortplantningsförmåga. Hon hade lyssnat på en forskare som bad föräldrar att inte värma barnens välling i plastnappflaskor i micron.

Nu är nappflaskorna förbjudna.

Idag är det Svenska Dagbladet som berättar. Fyra reportrar på tidningen har tillsammans med forskare på Lunds universitet undersökt vad som händer när vi äter mat från konservburkar fodrade med epoxibeläggning. De fyra försökspersonerna åt mat från konservburkar i två dygn. Deras bisfenolvärden i urinen ökade med 2 800 procent upp till 4 600 procent.

Nu undrar jag vad som hände med oss som levde på vita bönor och konserverade grönsaker när vi skulle få pengarna att räcka hela månaden. Då när hyran var 2 800 kronor och studielånet 4 600 kronor. Åh, alla dessa konserverade tomater till soppor, pajer och chili utan carne.

Ja, vad händer när våra kroppar utsätts för ämnen som vi inte visste fanns?