Hurra för Kalix!

Först stormade Simone in över södra Sverige. Sen fick vi ta fram "Det andra könet" av Simone de Beauvoir när stippklubbägaren Dragan Bratic uttalar sig. Diskussionen om vad som är okej när det gäller att förnedra kvinnor når stormstyrka. Dragan Bratic säger:

Han säger:"Jag sorterar tjejer efter de som är snygga och duktiga och de som inte är snygga och duktiga"

Då är det tur att så goda nyheter kommer från Kalix kommun .

Hurra för alla som var och beslutade att socialnämndens verksamheter ska ha heltidsanställda, som jobbar två helger av fem och som inte har delade turer. 

Goda nyheter, eller nyheter som det stormar kring, kostar pengar. Det har de tre tidningarna NSD, Kuriren och Piteåtidningen lyft fram med annonser i en månad. Och de kommer att ta betalt genom abonnemang för webbtidningarna. Det har Västerbottenskuriren och Folkbladet redan gjort.  De har dragit för en digital ridå på sina webbplatser.

För första gången skulle alla som bor i Norden få vara med om en kulturell gala när Nordiska rådets priser delas ut. I år fick Kim Leine litteraturpriset på 350 000 danska kronor. Hans bok som skildrar Grönland har fått en av de elakaste recensionerna som publicerats. Författarens bakgrund i Norge, Danmark och på Grönland kan ju ha gett hans bok ett extra nordiskt skimmer.

Vi firar Alla helgons dag, vi som inga helgon har inom den svenska kyrkan. Katolikerna firar de vanliga själarna på Alla själars dag den 2 november. I år är det både och samma dag. Barnen de firar att de får klä ut sig och tända ljuslyktor. En rolig och lite spännande fest för alla.

Baklänges

Idag undrar jag vilket århundrade vi lever i. Varför? Jo, jag läser i bladet att Dragan Bratic ska börja med striptease i Kiruna.

Han säger:"Jag sorterar tjejer efter de som är snygga och duktiga och de som inte är snygga och duktiga"

Som ni ser ska inte han ta av sig kläderna. Ett uttalande som han gör förundrar jag mig över. Han påstår att alla i Kiruna har frågat honom om varför han inte har haft en strippklubb där förut.

Är det så? Att alla efterfrågar porr?

Företaget som äger Nya Bistro Trädgårn tillsammans med Dragan Bratic har en styrelseordförande som heter Carin Sares som inte vill berätta om varför det är en god idé att börja med strippor på restaurangen i Kiruna.

De väljer bort

När Bildtregeringen införde skolpengen var de mycket noga med att regler och förordningar skulle följas. Det enda kriteriet för vem som skulle få gå på en privat skola är kötiden. Skolorna skulle ha ordentliga register över alla elever som köar och bara ta in efter dem.

Men hur blev det?

Det berättar Uppdrag granskning om i kväll. Men redan idag kan vi läsa om vad de har funnit. 

Jag är inte förvånad att skolorna tar chansen att välja bort de elever som de tror kräver extra resurser. De flesta drivs ju för att generera vinst, inte för att skapa goda skolor.

Det finns undantag. Skolor som lärare och skolledare driver tillsammans. Skolor där eleverna står i centrum. Men de har ett helt annat problem, att kommunerna drar ner på skolpengen så att deras ambitiösa mål blir allt svårare att uppnå.

Så å ena sidan gör skolkoncernerna allt för att minska på sina utgifter för att få ut högsta möjliga vinst och öka värdet på skolorna, å den andra sidan sliter små friskolor med att få pengarna att räcka. Vad ska de göra för att kunna uppnå sina helt motstående mål?

Visst är det helt begripligt att både lärare och föräldrar önskar sig lugna klasser utan problem?

Frågan är hur staten ska kunna styra och ge extra pengar till de skolor som arbetar för att alla elever får rätt stöd och undervisning? För det kan inte vara en fråga för kommunerna. Den är så viktig att vi inte kan ha 290 olika sätt att se på hur eleverna ska få en likvärdig undervisning.

Om svear, götar och norrlänningar

Jag är född på Allmänna BB i Stockholm men skulle aldrig få för mig att tala om oss som är födda eller bor i Stockholms län som svear, eller svealänningar. Mina familjemedlemmar är födda i Norrbotten i olika kommuner de kallas av alla som bor söder om Dalälven för norrlänningar.

Bristen på kunskap om vårt mycket avlånga land skriver Elisabet Hedman om i denna krönika. Varför ser människor på oss som lever i norr som ett? Är det så att Fredrik I:s försök att göra en koloni av Norrland fick resten av Sverige att se på två tredjedelar av landet som ett område utan olikheter. Att staten som sedan dess plockat ut rikedomar, tillsammans med de rikaste, inte tyckte att det är mödan värt att särskilja på alla olika traditioner, språk och folkslag. Det är lättare att ta varenda öre till Stockholm om området behandlas som om kartan är vit.

Tar vi en ångbåt från Nybroplan ut till Gustavsberg passerar vi massor av fantastiska trävillor byggda med pengar som är avkastning från de industrier som fanns och finns i Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten  och Norrbotten. Med vinsten från skogarna, sågarna, gruvorna och vattenkraften.

När vi ansökte om medlemskap i EU for Jacques Delors, ordförande i EUkommissionen runt i  Västerbotten och Norrbotten. Han klev ur sin helikopter  på olika platser där han fick se vad som sker längst upp i norr. En plats ville han verkligen se, den kommun i EU som har, i alla fall hade, högst BNP, Bruttonationalprodukt per person inom unionen. Var ville han åka då? Jo, till vattenkraften, till Luleälvens kraftstationer, till Jokkmokks kommun. Han kunde inte förstå och det är väl svårt att förstå för de flesta att inte många korvören går till denna plats där mest el produceras, dessutom utan koldioxidutsläpp. I hans blick på denna värdefulla plats fanns det inga behov av EUstöd.

Det är nog så att det krävs många alternativa blickar på hur vi organiserar vårt samhälle. Ska de geografiska områden som bidrar till att vår ekonomi växer, söka bidrag hos EU, men de områden som använder vinsterna anses rika?

Har har vandrat klart på den farliga sidan

Han var störst. Bäst och farligast för 40 år sedan. Han var den som gjorde mig glad av musik, lycklig av musik och som fick mig att bli cool. Men det var då. När vi satt i bussen som rullade längs med Moskvafloden och skrålade Walking on the wildside trötta på att vara övervakade av KGB. Det var som om det nonchalanta i attityden fick oss att glömma rädslan, det skrämmande med att vara i en diktatur.

Men både vi och vår idol har blivit äldre. Den som vunnit mest är nog Niklas Källner, eller hur?

Oj, skulle vi ha röstat?

Festen börjar redan idag på freda'n. Halloween har blivit en lyckad import från de gamla keltiska kulturerna på Irland och i Skottland, även om vi nod tog hit den från USA. Visst är det inte en del av våra gamla traditioner, men det är en fest som de flesta gillar i höstmörkret. Dessutom har jordbrukarna på Öland fått en gröda att odla som ger vinst utan bidrag.

Skolan är alltid aktuell på hur många olika sätt som helst. Denna vecka har vi fått veta att Skolverket inte tycker att det är ett problem att deras legitimationer visar att lärare har behörighet att undervisa i slöljd utan att ha en en timme av ämnet i sin examen.

Skolpengen tömdes ur JBgymnasierna genom att ägarna lånade ut pengar till skolorna. Då kunde de ta ut skolpengen från undervisningen till bolaget genom räntor. Förresten så anser organisationen bakom PISA-studierna att orsaken till att resultaten i de svenska skolorna sjunker för varje år är att vi har ett fritt skolval. Det var regeringen Bildt med skolminister Beatrice Ask som genomförde det fria skolvalet på 1990-talet.

Arbetsmiljödagen firade ledningen på Arbetsmiljöverket genom att lägga fram ett förslag om centralisering och besparingar. Antalet kontor minskar och antalet anställda på industriorter som Luleå blir allt färre. Hur arbetsmiljön ska bli bättre kan jag undra.

Sture Bergwall är nu friad för alla åtta mord som han tog på sig. Det har kommit en bok som berättar om den terapeut som handledde dem på Säter som trodde att de hittat en massmördare. Men ingen har undersökt Bergwall sedan 1991 och nu vill han flytta från tvångsvården på Säter. Domstolen vill börja med att utreda om Sure Bergwall är frisk.

I riksdagen var det en viktig omröstning på torsdagen. Regeringen vill sänka den statliga skatten för dem som tjänar mer än 426 000 kronor per år, men det ville en majoritet stoppa. Trots att Mikael Damberg, s, och Jonas Sjöstedt, v, talat mot en sänkning i partiledardebatten missade de att kvitta ut sig inför omröstningen. Regeringen vann med en röst.

Nu början stormen tillta både utanför våra knutar och inom EU. Angela Merkel har tillsammans med 34 politiska ledare blivit avlyssnade av USA. Nu får vi se om Edward Snowden som berättat för the Guardian och The Washington Post om avlyssningarna kommer att få ett annat stöd än det från Ryssland.

Nya grå väggar

Idag öppnar den grå betongbunkern som ersätter Fritz Olssons hus från 1920. Dålig ordning på bilderna gör att jag bara kan visa bilden från den dag när huset började rivas. Men inte min vildaste fantasi hade jag kunnat bygga upp dessa grå tråkiga fasader som avtäcks idag.

Läs en  novell skriven av Peo Rask om hur det nya Luleå kan se ut får en person som återvänder till sin hemstad.

Det är mycket grått och avskalat som vi får möra i den offentliga miljön. Det är mycket modernism. Men när vi river är det inte som i Strindbergs pamflett att vi river för att få luft och ljus. För när vi bygger på de tömda tomterna så blir husen effektiva skydd mot sol och ljus. Långa skuggor de flesta av årets månader kräver låga byggnader för att inte alla offentliga platser ska ligga i skugga,

De månader som parken på rivningstomten efter Fritz Olssonhuset var öppen från söder till norr, då strömmade ljuset in året runt på Storgatan. Då såg vi vad ljuset betyder för att vi ska trivas i vår stad.

Vem vågar riva för luft och ljus och ta tillvara på möjligheterna? Det vore fantastiskt att få se en lösning på hur man bygger lågt, men effektivt för att utveckla stan.

Inte så farligt...

Mörkret lägrar sig över vårt avlånga land. Både bokstavligen och på många andra sätt. Då är det upplivande att upptäcka att vi har ett öppet klimat. Ja, när till och med kaféprogrammen på svt kan diskutera varför domarna i Göta hovrätt, i Jönköping, tycker att en kvinna inte kränks grovt när hennes partner filmar deras samlag i lönndom och säljer filmerna till porrsiter.

Clara Lidström tog upp detta exempel och ett annat, den nya norska jämställdhetsministern Solveg Horne, Fremskrittspartiet, som anser att en våldtagen kvinna har lika stor skuld som våldsbrottslingen. Nu när hennes uttalanden kom upp i ljuset har Solveg Horne ändrat sig lite grann. Men hon anser fortfarande att det är kvinnorna som ska begränsa sina liv för att de ska undvika att bli våldtagna.

När de unga män som dömdes i tingsrätten för att de har våldtagit en flicka som de låste in i ett rum friades av Svea hovrätt oroade sig Katarina Wennstam över att släppa ut sina söner. För enligt den domen är det inte brottsligt att stjäla en ung kvinnas mobil och jacka, låsa in henne i ett rum och våldta henne om man är sex män.

Jag undrar om de domare i hovrätterna som dömer i dessa mål inte borde tänka på rättsmedvetandet. Ja, att lagarna är skrivna för att de ska följa vårt medvetande om vad som är rätt och fel. Ett exempel är att när lagen om barnaga, när vi förbjöd uppfostran med fysiskt våld, kom 1979, så var vi redan medvetna om att det är fel att slå barn. Ingen var upprörd här men i hela Europa skrek politiker och makthavare att det är farligt om föräldrarna inte får slå sina barn. Nu börjar rättsmedvetandet i övriga Europa sakta möta det som vi har här.

Men domarna i hovrätterna som dömt i dessa mål finns inte på samma planet som vi andra. En av kommentarerna till Göta hovrätt var: Ni vill kanske att era partners filmar er i smyg och lägger ut filmerna på porrsiter, nu när ni inte tycker att det är kränkande?

Funkar det?

Vad är du rädd för? Teknik kanske? Jag får ont i magen när saker och ting inte fungerar som jag trodde att de skulle göra. Ett arv från de första datorerna som inte allt för sällan lät bli att spara texter som skulle skickas till centralredaktionen. Det berodde oftast på handhavandefel som teknikerna sa när vi frågade varför. Ja, vi gjorde ofta fel för att vi inte kunde förutse vad som var fel.

Ungefär som när jag fick en ny arbetsuppgift på Cii Honeywell Bull i början av 1980-talet, (ja, jag är från Hedenhösperioden), och ingenting gick som teknikern sa att det borde. Varför? Jo, för att en tekniker hade kodat artikelnummer med dubbla nollor, och en annan kodat programmet med ett stopp för varje teckengrupp som hade dubbla nollor. Jag stängde alltså av programmet varje gång som jag sökte en artikel i datorn med ett nummer som hade dubbla nollor. Ingen lyssnade på en ung tjej utan teknisk utbildning så det tog några månader innan felet rättades. Ont i magen fick jag varje gång jag såg två nollor på rad. Funkade som med Pavlovs hund. Man kan säga att det präglades in i ryggraden.

Rädslan för att nästa teknikskifte ska innebära samma krångliga oförutsägbara misstag.

Varför jag skriver om det här idag? Jo, för att jag ska byta mobil. Förra gången försvann min adressbok ut i cyberrymden och så fick jag en helt annan persons telefonkontakter. Nu frågade jag S. Familjens mobilspecialist om hon trodde att jag skulle klara av att flytta det som finns lagrat i den gamla. Ja, att börja med en ny mobil?

Nej, svarade hon. Du har inte tålamod nog. Du blir så upprörd när saker inte funkar som du tror.

Och det är helt sant. Min ryggrad är präglad med alla teknikmisslyckanden. Det gör mig till en arg tant.

Vi röstade in ett gäng med rasister

men Feministiskt initiativ fick knappt några röster. Vad säger det om vårt land och vår tid, frågar Maria Sveland innan hon går av scenen i Kulturens hus.

 Idag läser jag Dagens fråga i tidningen och ser att innebörden av ordet feminist inte är helt klar. Det är som om avlagringarna från massor med underliga uttalanden från män fyllt ordet feminism med något helt nytt något helt annat. Det betyder att alla är människor och likvärdiga, att alla ska ha lika lön för likvärdigt arbete och halva makten.

Men den ena efter den andra har snott ordet och fyllt det med betydelser som det inte har. Det är en av orsakerna till att hat mot kvinnor, som uttalar sig för jämställdhet och jämlikhet, sprider sig på nätet. Att rädslan bland män tar större plats i riksdagen än drivkraften att verka för att både kvinnor och män får samma chanser.

Den senaste tidens skandaler på UD är ett tydligt exempel. Ni vet de där 12 miljarderna som delats ut i bistånd utan att departementet har någon kontroll. Kritiken stänkte bara på Gunilla Carlsson som var biståndsminister, men inte en enda droppe har nått utrikesministern Carl Bildt som är högsta chef och ansvarig.

Hon fick gå. Han sitter kvar och svarar inte på en enda fråga.

Tydligare än så kan bristen på jämställdhet inte beskrivas. Moderaterna har en hel del att arbeta med om de ska kunna bli ett parti för alla människor.

Jag är helt förundrad över att det finns en enda människa som inte är feminist. Alla vinner ju på att hela mänskligheten är med och delar makten i samhället och hemma. Alla barn vinner på att ha två föräldrar med samma ansvar. Alla familjer vinner på att båda föräldrarna har jämställda löner. Om alla finns i vårt medvetande, oavsett sexuell läggning, kön eller annat som vi har använt som utsorteringsfaktor historiskt, då har vi vunnit massor.

Drama på hög höjd

Jag sprang ut i kylan för att hinna ta en bild på den dramatiska himlen. Den får pigga upp den alldeles vanliga söndagen.

Varför, varför, varför?

En dag fylld av sorg. Igår (torsdag) hände ännu en dödlig arbetsplatsolycka på SSAB. Två män drunknade i tjära.
En tremånaders baby och mamman blev påkörda på en grusväg utanför Bälinge och vårdas nu får svåra skador i Stockholm och på Sunderbyn.
Slutligen lade åklagarna i fram mordåtalet i Boden i fallet Vatchareeya.

Alla tre nyheter som ingen hade velat läsa om i de bästa av världar.

Samtidigt frustar vår statsminister och kämpar för att få vara kvar. Denna vecka inleddes med att han i en intervju hänvisade till att han är en stridshingst. Senare sa han att han var taggad inför valrörelsen och partiets stämma i Norrköping. Årets mediahändelse var det i alla fall. Jag har aldrig läst så många skämt om den vanligtvis ganska bleka Fredrik Reinfeldt.

Statsministern vill inte avgår efter nästa val, men det vill kommunalrådet Karl Petersen i Luleå. Han ska fira att han har varit kommunstyrelsens ordförande i nästan tolv år med två fester för 180 000 kronor om en månad.

Fira kan även Alice Munro göra. Hon är Kanadas första nobelpristagare i litteratur. Hon är den trettonde kvinnan som får ta emot detta pris. Den första kvinnan och den första pristagaren från Sverige var Selma Lagerlöf. I år är det 104 år sedan hon fick priset.

Två av Norrländskans tidigare medarbetare kommer till Luleå på lördag. De ska tala om sitt samarbete som författare. Liza Marklund och Tove Alsterdal skriver bägge två spänningsromaner, men så olika.

Tea partyfalangen av det republikanska partiet i USA:s kongress höll spänningen uppe in till den sista minuten. De krävde att alla de amerikaner som får chansen att ta en en sjukförsäkring enligt Obamacare skulle avstå detta. Annars skulle de inte skriva på årets budget och höja skuldtaket. Till slut delades partiet i två delar. Och nu ska demokrater och republikaner förhandla fram till februari. Hur det går då påverkar oss indirekt då Kina hör till de länder som har lånat ut mest till USA.

Oktober är inte bara en månad för jakt. Björnjakten är förresten över. Det är också tiden för siklöjfisket. I fem veckor är fiskarna ute. Löjrommen kostar 1500 kronor per kilo i år.

Olof Carlsson som kommer från Piteå och Piteåtidningen är idag en av de högsta cheferna på Sveriges television. Han ska se till att fler människor får lokala nyheter. Det innebär besparingar i Norrland. Ett förslag är att flytta Nordnyttssändningar till Umeå. Det skulle innebär att möjligheten att sända direkt försvinner från Norrbotten.

Då kan ingen rapportera direkt om snön och vintern. Det brukar ju vara en populär idé när vi har vinter och Skåne skördar äpplen och selleri. SMHI har gjort en karta över hur långt vintern hunnit. Den är två veckor tidig i år. I genomsnitt har hela länet vinter den 1 november på Allhelgonadagen.

Det finns inte tillräckligt bra ord för att förklara hur tungt veckans händelser påverkar oss. Det tycker jag skulle synas i alla nyhetsrapportering även i andra delar av landet.

Det doftar snö...

Kommer ni ihåg Jacques Bréls melodi ...det doftar öl från London till Paris... (Tommy Körberg sjunger den på svenska). Den nynnar jag med min hemsnickrade text om doften av snö längs med älvens strand. Det är ett lyft med ljuset från den vita snön nu när morgonen är rätt mörk och kall.

Det gäller att se och inte bara titta. Allt vackert som helt plötsligt dyker upp. De gamla vissna löven som glittrar. Den övertäckta traktorn som ser ut som en sovande vit björn. Då är det inte så tokigt att vintern kommit ren.

Kallt men bara några grader kallt är det här under en stjärnklar himmel, Isande är det det dock i Washington. Där spelar kongressmännen Monopol med världsekonomin. Har ultrakonservativa och ultraliberaler slutat leka nu? Eller kommer midvinterförhandlingarna sluta i en katastrof?

I en välgjord dokumentär från  Oregon så berättade några filmare om den fattigdom som drabbar helt vanliga människor när de inte kan ha en sjukförsäkring i och med att arbetsgivarna inte ansluter dem. Hur sjukvårdsräkningar slår sönder en fungerande vardag och hur de skattesänkningar som gjorts, inte har skapat ett enda jobb, en enda öppning, för dem som ska klara sig på 56 kronor per timme före skatt.

Den verkligheten ser vi sällan i de vanliga utrikesreportagen. Liksom den verklighet som finns utanför storstäderna. Både där och här.

Det ska Olof Carlsson fd Piteåtidningen förändra. Han har ett uppdrag att med samma budget  skapa redaktioner utanför de områden som bevakas idag. Och då kan Nordnytts sändningar hamna i Umeå.  Men inte som förr när Norrbotten och Västerbotten hade en gemensam nyhetsredaktion, utan som en förinspelad sändning. TV4 gör så idag.

Blir det bättre av att lägga nya delar av landet i medieskugga kan man fråga sig?

Hon vann

Svenska kyrkan tog ett steg framför det övriga samhället igår. De röstberättigade* tvekade inte när de valde vår första kvinnliga ärkebiskop.

Antje Jackelén. En kvinna som har arbetat och studerat både i Tyskland där hon föddes, i USA och i Sverige där hon prästvigdes. Nu är det Lunds stift som får välja en ny biskop. Stiftet som valde den första kvinnan Christina Odenberg.

Det tog nästan 60 år efter det att den Svenska kyrkan började viga kvinnor till präster innan kyrkans högsta ledare är en kvinna.

I år ät det 92 år sedan vi fick allmän rösträtt. När kommer vi att välja en kvinna till statsminister?

När kommer näringslivet att sluta med att kvotera in män på de högsta styrelseposterna?

(*Röstberättigade är ledamöterna i kyrkostyrelsens och i stiftens domkapitel och stiftsstyrelser. Även diakoner och präster i Uppsala stift samt lika många elektorer utsedda i stiftets församlingar röster. Antalet röstande är 325.)

Är Antje Jackelen vår nya ärkebiskop?

För första gången innebär ett val av ärkebiskop att en kvinna kan bli vald. Biskopen i Lunds stift Antje Jackelen kan bli vald idag. Lyssnar till vad hon säger i en snabb intervju. Vanlig är det ord som jag ser när hon svarar vardagligt på frågorna.

Kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl är inte förtjust:

En av de tydligaste kritikerna till Antje Jackelén är den frispråkige prästen Dag Sandahl.

–  Det anses att Svenska kyrkan måste få fram en kvinnlig ärkebiskop, och då öser man lovord över Jackelén. Hon påstås vara mjuk och trevlig, men också fast och beslutsam. Jag går inte på det. Men hon blir säkert vald redan i första omgången.

Säger han till den kristna tidningen Dagen.

Antje Jackelen kommer från Tyskland och har studerat teologi både där och i Uppsala. Hon har arbetat som lärare vid olika universitet i USA och hon blev vald till biskop i Lund för sju år sedan. Inför valet har hon 51 procent av rösterna och skulle hon skulle kunna bli vald i den första omgången idag. 

Kopierar prinsen

Vi hade en prins som arbetade som formgivare under många år. Sigvard Bernadotte var så bra att många av hans föremål och mönster lever kvar. Vem bakar inte i en Margaretaskål? Vem torkar inte av ett bord eller en bänk som har ett mönster som han skapade till Perstorpsplattorna? Vem öppnar inte sin konservburk med hjälp av hans konservöppnare? Alla dessa vardagsting formgavs för alla i en tid när ett föremål skulle vara. Inte bytas ut och försvinna. De skulle både fungera och vara vackra.

Michael Storåkers, vd för Bukowskis auktionshus, vet att vi kan familjen Bernadotte. Hur prins Eugen skapade både design och blev en av det förra sekelskiftets stora målare. Tänk på altartavlan i Kiruna. Han lever kvar ute på Djurgården där hans hem, Waldemarsudde, fungerar som tittskåp och påminnelse om hans formvärld och som marknadsföring av familjens konstnärliga arv.

Michael Storåkers vet att vi står där hemma i köket och har vardagsvaror formgivna av Sigvard Bernadotte. Skulle inte vår nuvarande prins kunna bli nästa designstjärna?

Sagt och gjort. Nu produceras föremål som prins Carl Philip skrivit sitt namn på, marknadsförda av Michael Storåkers företag. Men allt fler ropar om plagiat. Prinsen har ingen konstnärlig träning eller utbildning som sina föregångare. Men är det så enkelt som att han så gärna vill bli konstnär och formgivare utan ett eget idékapital ?

Tidskriften FORM berättar en historia om den motvillige designprinsen och DN berättar om vad som kan ske när en marknadsförare av rang får en idé.

  Vad är självständig formgivning? Vad är en hommage till en företrädare? Och vad är simpel kopiering och stöld? De frågorna är aktuella idag igen.

Långsamma ord

Hurra för Alice! En författare som värnar om sin integritet. En intervju gav hon igår när hon tilldelades nobelpriset i litteratur. En enda. Här är en artikel från kanadensiska radion som gjorde den.

Men var har jag lagt mina två novellsamlingar? Det är något som jag får undra över medan jag dammar och söker i alla bokhyllor, eller bokhögar.

Alice Munro bor i den trakt där hon växte upp. På en plats där hela samhället skyddar henne från nyfikna litteraturturister. I Clinton som staden heter finns en bokhandel som drivs av hennes bästa vän. Det är där som de flesta hamnar. Med lite tur finns det en eller annan samling med noveller som den stora författaren har signerat.

Flera av dem som berättade om sitt förhållande till hennes täta berättelser tog upp att de känner sig hemma när de läser dem. Det tror jag är en av de orsaker som gör att jag alltid har gillat hennes fina noveller. Att hon alltid berör.

Det är lätt att knyta an till hennes litterära värld, bara man tar sig långsamt fram mellan orden.

Kyligt

Det är kyligt när orden och pengarna ska samlas på marknaden. Här är en debattartikel som Sydsvenskan har publicerat.

"Jag får det inte"

Vem får nobelpriset i litteratur i år? Alice Munro hoppas många på. Det gör jag också. Jag minns fortfarande när jag läste en av hennes novellsamlingar och upptäckte att jag kände mig hemma, i hennes språk och hennes värld. Kan det vara att vi lever i samma klimatzon?

Hans-Olov Ohlsson, skrev om hur Kanada, borde ha chans att får priset i år. Det har aldrig skett förut. I detta stora land finns det två litterära giganter att välja mellan, Alice Munro och Margaret Atwood. Det borde bli en kvinna, bara tre av priserna som delats ut de senaste tolv åren har tilldelats kvinnor, och som sagt ingen medborgare i Kanada har fått något litteraturpris.

Men det finns så många författarskap som pockar på uppmärksamhet. Ett är Kim Thúys. Hon gavs ut av Sekwa 2011. Då var det hennes berättelse om ett vietnamesiskt flyktingöde, ru, som vi fick möta. Kim Thúy bor i Kanada och har växt upp med franskan som andraspråk. Hennes täta, kompakta boksidor ger en helt annorlunda bild av flyktens encyklopedi.

En hel del av de författarskap som prisats av den svenska akademin har som gemensam ram förtrycket från omänskliga regimer.Känslan av att vara på felplats i fel tid. Vittnesmål om hur fängelse och fångläger bryter alla människor till vrak.

Är det så att språket blir klarare och tydligare när existensen förvrängs?

Regnpoesi

Aqualung med Jethro Tull

Bara ett pynt?

Är vi alla lika när vi ringer efter ambulans? Det undrar jag efter att ha läst om en jakttur i väglöst land. De två jägarna fick beställa en privat helikopter när den ena drabbades av blodförgiftning och 40-gradig feber. SOS Alarm visste helt säkert att feber går över och att de inte skulle skicka en ambulanshelikopter.

Vi lever i ett land med Jämlikhetsideal och Jämställdhetsideal, men finns dessa ord i vårt verkliga liv? Annat än som dekoration?

Ett pynt på den kaka som delas efter helt andra normer.

Igår presenterades Norges nya djuppblå regering sitt första program. I regeringsförklaringen ville Siv Jensen och Erna Solberg snabbt, helst igår, förminska public service-teven och radion. Det tycker jag är en apart prioritering för en regering när det finns så många viktiga frågor att ta upp. Men när söndagsöppet och högre hastighet på vägarna hör till de frågor som ska ändras först får vi väl se vad som händer.

 

I dur

Störst solchanser allra längst upp i norr. Man tackar för en härlig höst med massor av strålande dagar och ljuvliga morgnar. Trots att naturen är rätt så tufsig är det fortfarande vackert bland alla vissna blommor och blad.

De gula björklöven kommer till användning i höstens experiment. Tog alla gamla blomlökar som jag har haft i en kasse sen vårvintern och satte dem i jorden som fanns kvar. Tömde ur krukorna över lökarna och täckte allt med frasande björklöv. Nu hoppas jag att detta ska hjälpa lökarna att överleva till våren. Det vore rätt kul att ha både iris, narscisser och kungsängslilja.

Dagens nyhet på ekot är att företag med skulder får hyra ut boenden till migrationsverket. Detta trots att reglerna som gäller upphandlingar kräver att företagen ska sin ekonomi i ordning. Det blir komplicerat och godtyckligt när tjänstemännen inte följer de regler som finns. Helt plötsligt öppnar sig ett utrymme för korruption.

Reglerna som var heliga för dem som arbetade i staten och helt självklara eftersom att de visste att de skulle motverka korruption, nu verkar de vara rundningsmärken.

Men en så här härlig dag går det inte att avsluta i moll. I lördags fick vi som var på teatern se "I sista minuten" en härlig komedi på Norrbottensteatern. Ni får bara inte missa den.

Vad händer på Dagens nyheter?

Jag undrar verkligen vad som händer innan för väggarna i tidningshuset. I veckan får vi höra på ekot att Stockholms dagspressdistrikt går ut och larmar om att ledningen på redaktionen sätter munkavle på de anställda i samband med att tidningen ska säga upp fast anställda. Distriktet är också oroliga för dem som arbetar i koncernens bemanningsföretag.

Samtidigt publiceras en artikelserie som påstår att alla pensionärer har fått lika stora höjningar av sin pension, i genomsnitt, som de som arbetar. Oj, vad bra tänker jag först men sen ser jag att all statistik är helt meningslös. Ja, höjningen av pensionerna består i själva verket av att de unga pensionärerna har högre pension än de gamla som dör. Inte direkt någon nyhet.

Nästa del i artikelserien kommenteras av Maria Crofts. Det är det vansinniga fenomenet som Bo Könberg, folkpartiet, drev igenom i pensionsuppgörelsen på 1990-talet. Ja, att alla lågavlönade inte får en enda krona i högre pension än de som inte arbetar alls. Bo Könberg tycker att det är helt ok , det har han deklarerat många gånger. Men att Maria Crofts flyttar detta problem, som bara kan lösas av politikerna, till ett problem för pensionärsorganisationerna. Det är inte ens dråpligt.

Slutligen går Peter Wolodarski ut och försvarar Hanne Kjöller, trots att hon själv inte anser att hon gjort några fel. I hans försvar är det centralt att Hannes Kjöllers bok om halvsanningar endast innehåller ett fel. Han svarar så här:

"Det är bra att Hanne Kjöller rättar det fel som uppmärksammats och nyanserar några skrivningar."

Men hallå! Har hon inte hittat på? Ja, att en person som har utsatts för grova sexuella brott har en psykiatrisk diagnos? Vad nu det skulle ha med denna kvinnas trovärdighet att göra. Har hon inte påstått att en cancersjuk krögare bor i en lägenhet värd 12 miljoner kronor när han i själva verket bor i en hyresrätt? Har hon inte slagit på ordet Husby och fått fram fler än 1000 träffar, som handlar om helt andra orter och människor, än det Husby som hon påstår är väl skildrat i pressen?

Jag vet inte om Peter Wolodarski tycker att det är modigt som han svarar i försvarsartikeln. Men det tycker inte jag. Det finns nog med stora samhällsproblem att skildra, även journalistiska felsteg, utan att en skribent behöver hitta på.

"Tyvärr hade de ingen mobil"

Sorgens dag i Europa. Det är verkligen en outhärdligt sorglig dag idag när vi får se följderna av de lagar som EU skapat för att undvika att människor ska kunna fly hit.

Minst 300 döda, efter det att en båt med 500 människor, kvinnor, barn och män, börjat brinna utanför den italienska ön Lampedusa. Varje vecka dör allt fler när de försöker ta sig till EU.

En gång för 25 år sedan vandrade jag tillsammans med dåvarande invandrarverkets chef för region syd. Han var i Kalmar för att berätta om varför nästan ingen av de flyktingar som kom från Kosovo skulle få stanna. Ja, det här var 1988. Ett år innan järnridån mot öst gick upp i rök och fem år före kriget i forna Jugoslavien.

Vi var ett 20-tal ganska nyutbildade journalister som var på en vidareutbildning om hur Sverige förhöll sig till flyktingar och vilka regler som var praxis då.

Flyktingarna från Kosovo förföljdes i Jugoslavien när landets forne diktator Tito dött. Det blev allt svårare att leva för minoriteterna i området när Warshawapakten inte höll ihop. Samtliga som samlats ihop i en 60-tals förort utanför Karlskrona kunde berätta om både fysisk förföljelse, slag, sparkar och våldtäkter, och att de hade blivit bestulna på allt som de hade, av lokala partifunktionärer. De var övertygade om att Jugoslaviens sammanbrott var nära och att ett inbördeskrig skulle bryta ut. Men de var för tidigt ute. De fick återvända till en stat som fyra år senare skulle sprängas i bitar.

Då var det våra egna lagar, regler, praxis och FN:s flyktingkonvention som styrde vem som skulle få stanna.

Nu är det Schengen. Ja, inte staden, utan de lagar och överenskommelser som EU-länderna beslutade om i Schengen. Dessa lagar skapades för att bygga ett fort. En ointaglig kontinent. Men inte någon politiker i EU:s ledning säger sig ha vetat att följderna är att tusentals människor som flyr krig och förföljelse dör när de försöker ta sig in.

Hur Italiens inrikesminister, Angelino Alfano, förklarar katastrofen...

-Tyvärr hade ingen av flyktingarna en mobiltelefon med sig. Det brukar de ha. I så fall hade de kunnat slå larm. 

Det finns ingen plats på kyrkogården på Lampedusa. Där är det fullt med gravar utan namn. Det finns ingen plats för dem som flyr från kriget i Syrien i EU för här är vi inte beredda att ta emot alla dem som behöver skydd. Det finns inget hopp. Sverige har visserligen tagit ett beslut om att alla som kommer hit och söker asyl ska få stanna om de kommer från kriget i Syrien. Men hur ska de ta sig till våra gränser utan att passera Medelhavet, eller Turkiet, eller de andra EUländerna som om de hamnar hos myndigheterna räknas som första asylland?

Heligt förbannad

En alldeles klar natt när morgonstjärnan blinkade utanför fönstret. Himlen är helt turkosblå och nu är det tid att vakna.

Radion sätter igång med en inringande dam från Stocksund, ett Solsidan, nordöst om Stockholm, hon förkastar all forskning om språkinlärning i ett enda andetag. Det vet väl hon att barnen inte behöver kunna sitt modersmål innan de kan lära sig svenska ordentligt. Deras föräldrars språk kan de väl använda hemma.

Ja, jag vet ingenting om hur de forskar om språkinlärning, men jag har en gång i mitt liv börjat från noll med ett språk i ett annat land och då var det helt klart att mitt språkintresse, mitt intresse för modersmålet, hjälpte mig att hitta rätt i det nya språket. Vilket all forskning visar är sant.

En person som gjorde tvärtom, åkte från sitt hemland för att lära sig svenska och arbeta här beskrev fenomenet så här: - De som talar ett rikt språk, kan på ett helt annat sätt hitta igen ett nytt språk.

Jag tror att det är sant. Ja, att de personer som har ett stort och starkt fundament kan på ett helt annat sätt bygga nya kunskaper.

Sunt förnuft hänvisade den uppringande damen till. Det är ett annat sätt att säga att nya kunskaper inte har ett värde, ja, för vi vet ju hur det är.

Ett annat inslag som fick mig att vakna är Katarina Wennstams artikel och hennes oro över rättsläget idag:

-Jag är så rädd för att mina söner ska fyllna till och gå ut för att sexuellt trakassera andra.
Istället för att oroa sig för om kvinnor gör si eller så. Enligt den senaste domen i hovrätten är ju män och pojkar helt befriade från aktiva hjärnceller. Inte en enda tanke kan de tänka när de själ jacka och mobil, låser dörren och våldtar en ung kvinna tillsammans med fem andra. Och inte en enda tanka kan domarna i hovrätten prestera. Nej, grumligheten i deras tankevärld den skrämmer mig och gör mig så skitförbannad.

Är det en stöld?

 

Oktoberbilden på väggalmanackan är en bild från min favorit Elsa Beskow. Ja, det är "Solägget". En av de första apelsinerna i Sverige som fick bli till huvudperson i en vacker barnbok. Parafras, eller hur gör jag en bild till Elsas ära?

Älvor och fjärilar är det ont om en vanlig oktoberonsdag, men granar och apelsiner kan nog räcka för att de som sett bilderna i den vackra boken får en deja-vu-upplevelse. Härmapa, kan man tänka.

Men vi som lever nu härmar alldeles säkert de som levde förr. Alla dessa bilder som vi ser all vaken tid är inte alltid originella, eller original. Denna vecka diskuteras en av Finlands mest älskade och största designer av tygmönster. Hon har inte gjort parafraser, utan hon har kopierat en ukrainsk konstnärs verk och sålt bilden till Finair. Friskt vågat, eller slött? Kristina Isola har fått sparken från Marimekko för att hon har snott bilder från andra.

Och flygplanet med bilden från Ukraina målas om. Då börjar nästa diskussion om de senaste årens mest publicerade tygtryck som visar sig vara en kopia av ett fotografi taget på 1960-talet. Är tyget en hommage till fotografen, eller en stöld? Stadsbilden som ser ut att vara en teckning från Helsingfors, finns dessutom på tygväskor från Barcelona. Det är inte lätt att reda ut var gränserna går. Vad som är en prarfras och därmed något som hyllar originalet, samtidigt som det har ett tillräckligt avstånd till den första bilden och vad som helt enkelt är en kopia.

Det biter i kinderna

Jag brukar roa mig med att ta en bild den morgon när den första frosten biter och glaserar allt. I år fick jag vänta. När jag tittar i bildarkivet ser jag att vi har fått vänta så där tre veckor länge än en vanlig höst. I genomsnitt.

För ett år sedan såg det ut så här när jag halkade för fösta gång på kristyren i gräset. Det var den 20 september.

Gamla lökar

Godmorgon! Nu börjar den riktiga hösten med knappt några varma grader alls. Sommarens krukor är tömda och under jorden finns alla lökarna från vårvinterns lökodlingar. Tänk om de blommar i vår igen. Gamla lökar som annars skulle ha blivit jord. Det är värt att vänta på.

Hurra för A

Tänk att min smarta dotter kom på hur hon skulle tömma min dator på den skit som jag lyckades importera. Jag var ju inte medveten om att det hände, men hon är medveten om hur man tömmer ut det som inte ska vara och hur man får datorn att fungera igen.

Rengjord och tömd fungerar den dubbelt så snabbt som innan den blev invaderad.

Ettorna och nollorna står i rader och väntar på att berätta mer intressanta saker. Tror jag.

Skit

Just nu är ljudet från regnet som droppar ner i långpannan en tröst. Ja, för det verkar som om min dator har fått en massa skit i alla program. Suck.

Bästa vädret

Disigt känns livet. Immigt och kallt.
Vinden sliter i löven
och klär av både björkar och rönn.
Regn. Nästan snö.
Då doftar kaffet som mest.
Äpplena i skålen, en doft av sensommar.
Riktigt höst. Vardagsgrå dagar.

En torsdag som först verkar fri från löften om annat en slitet för att få allt att gå i hop. Påminnelser om att mycket borde ha gjorts för flera veckor sen. Det där surret i bakhuvudet om måsten som står på kö och klagar. Varför blir det inte gjort?

Sen kan man ta tillvara att det är kallt och blött vid en brasa i kaminen. Låta bli att tända alla lampor och krypa ner i en djup fåtölj med en bok eller en stickning. Då är det här bästa vädret.

I väntan på den första snön

När kommer den första snön? Och vilken snö räknas? Är det blötsnöns som kom i augusti 1986, eller på midsommar samma år? Eller är det när snön faller för att lägga sig över marken fram till nästa vår? Idag berättar Ebba Larsson i Västra Lillselet, Överkalix om hur syrenerna blommar för andra gången i år. Marcus Sjöstedt, SMHI om risk för snö i slutet på veckan. Men kalla vindar i september garanterar inget snötäcke.

Om vi tyder statistiken de senaste 10 åren kommer den första snön i fjällen och i Kiruna runt den nionde oktober, vid Bottenvikens kust få vi vänta en månad till.

Fram till dess plockar Ebba Mäki jordgubbar i sitt land...i Kiruna!

Fördomarna väger över

Två register med etnisk registrering. Romerna påminns ständigt om hur överheten ser på dem. De stör polisen i Skåne så pass att t o m två månaders gamla bebisar måste föras in i dyra datorprogram. Och vad händer nu?

Kommer de chefer som säger att det inget visste få sluta? Kommer de poliser som skapat och använt registret få sluta? Kommer Beatrice Ask, justitieministern,  att ta sitt ansvar?

Ingenting har hänt. Ja, så stillastående verkar det vara. När jag läste om Katitzi var jag säker på att våra missgärningar mot romerna skulle ta slut. Katarina Taikon kunde som få ge oss kunskaper om hur det är att leva som utstött ur storsamhället. Hennes erfarenheter som ung flicka i Stockholm gav oss stor litteratur men trots detta så fortsatte makten sitt förtryck.

Historien, rasismen och fördomarna väger över. Det är tungt att upptäcka detta, som varit självklart för dem som drabbas. De visste. Men ingen tog deras kunskap på allvar.

Flammande

Det är häftigt med höst. Det är härligt när himlen och träden brinner klockan sex på morgonen och luften börjar bita. Nu är natten på gång och förrådet med ved och mysljus påfyllt. Ännu har inga kalla grader krossat krassen. Dagens sallad blir både gul och pepprig med de nya knopparna.

Vad som händer en vecka i september i Luleå? Jo, teatern har premiär på två föreställningar.

Det sorgligaste jag läst på länge

Gift, skit och dåliga beslut. Vilken vecka!

Aldrig har jag hört och läst så många nyheter som handlar om gift och skit. Denna vecka utmärker sig och det gör även gruvindustrin.

Efter långa och många försök att få hjälp har invånarna i byn Polygono i Chile stämt Boliden för att företaget skickade giftigt gruvslam dit. Boliden antog ett anbud från ett företag som påstods sig kunna rena slammet från arsenik bland många gifter 1985. Sedan dess har dammet spridit gifter och minst 707 personer har förgiftats.

Här hemma är det internationella gruvbolag som börjat bryta bland annat zink i Västerbotten som har lämnat gruvorna åt sitt öde.

I Pajala är det kommunen som anser att det är för långt att köra avloppsslammet. Istället grävs det gropar i skogen där den baktierifyllda skiten komposteras.

Men det största brottet mot mänskligheten står den/de som beordrade en saringasattack i Syrien. Nu har FN:s inspektörer hittat bevis på att de var sarin som dödade fler än 1000 människor.

Mot denna sorgliga bakgrund öppnade årets riksdag. Finansministern Anders Borg bar den nådiga luntan längs med Drottninggatan till riksdagshuset. I den finns det skattesänkningar som i runda tal minskar statens inkomster med 15 miljarder kronor. Dessa miljarder ska vi låna för att hålla uppe konsumtionen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt bytte ut en minister i två steg. Biståndsministern Gunilla Carlsson fick sluta. Den före detta arbetsmarknadsministern Hillevi Engström fick flytta in på UD och ta över hennes roll. In kom ordföranden för arbetsmarknadsutskottet Elisabeth Svantesson som ny arbetsmarknadsminister. Hon är mycket kontroversiell för att hon är medlem i en församling i Örebro som är en avknoppning från Livets ord. Tidigre har hon var medlem i Livets ord och arbetat aktivt i antiabortrörelsen. Och för att inte glömma så har denna ansvarige minister för diskrimineringsombudmannen inte röstat för allas rätt till att ingå äktenskap.

Allas rätt att veta varför de anses skyldiga var inte en aktuell regel när LKAB införde ett kontrakt med alla anställda hos underleverantörer. Kontraktet ska motverka att grova brottslingar får in en fot i gruvan, vilket låter som om det är en bra idé. Men resultatet att ett hemligt privat bolag gör en undersökning som sedan resulterar i en avstängning utan att någon får veta varför verkar lite Stasi, eller? Efter 24 timmars debatt tog LKAB tillbaka kontrakten för att informera mera. Vad som händer sen får v väl läsa om i tidningen?

En broms, eller?

Brännande är fortfarande misstankar om korruption. Det är tur. För om vi inte reagerar på den; vad ska vi göra för att det bästa vinner och att samhället utvecklas. Risken för stagnation och tillbakagång är stor när gubbarna sitter i bastun och gör upp. I Boden är det Peab asfaltbeläggningar och Lars Olofsson som misstänks för att ha byggt ett stall till den tjänsteman som beställde asfalteringar på Trafikverket.

Lars Olofsson har tidigare sagt: Lagen om offentlig upphandling bromsar upp så att det blir svårt för kommunerna att utvecklas i lagom takt. Men det är kanske det som är priset för att samhället inte ska bli korrupt.

Jag minns en misstanke som fanns för länge, länge sen. Det var en upphandling inom länet som överklagats och nu fanns det flera som påstod att den tjänsteman som gjort upphandlingen inte följt reglerna på grund av en mycket dyrbar present. Den gången fanns det ingenting som visade att den misstanken var sann. Snarare fanns det klara bevis för att upphandlingen var klantigt utförd. Domstolen dömde att allt skulle göras om.

Den gången.

Utsläpp i fågelvärlden

Tänk att de sitter där år efter år och tar avsked från oss. Tidens gång helt konkret. Men om de inte kom och kraxade så skulle vi behöva vara oroliga. Kommer fåglarna i Luleå överleva orenade dieselutsläpp från serverhallarna när anläggningens många reservkraftverk testas? Hopp om bättre fågelskådning har i alla fall kommunens miljökontor.

Det är väl som vanligt både och. Både utsläpp och bättre fågelskydd. Men vad blir summan?

Växhuset

Tänk att tisdag kan vara så olika. Ja, att man kan gå in från en ljum sommarkväll en måndag och vakna till en helt annan årstid på tisdagen. Tur att vi har höstrustat i balkonglådorna så att något är i takt med tiden. Den har Konstskolan i Sunderbyn varit i fas med i 50 år. Igår började en veckas workshops med konstnärer från när och fjärran. Till helgen blir det både fest och fest.

Ja, jag är part i målet. Mina tre år på skolan var som en enda lång fest. Det är speciellt att få hämta möjligheter ur sig själv med hjälp av så bra lärare. Nu är det 5 000 elever som trampat i de fina lokalerna. Hoppas att minst lika många till kommer att få vara där och växa.

Grattis alla ni som kan gå på skolan i framtiden.

Sommartemp igen

Oj, det gick en vecka utan att jag öppnade bloggen. Sånt händer när, när jag klantar till det, och vrider ryggen fel.

Efter två ovanliga dagar i Arvidsjaur med hockey på storskärm, konstutställning i Medborgarhuset och massor med härliga möten så sitter jag här igen. Och helt plötsligt känns det som om sommaren tagit en sväng hit upp en gång till.

 Bra för äppelträden!!!

Nu får allt som behöver vila och avmogna långsamt, långsamt. Det borde ge mer frukt och fler blommor nästa säsong. Då kanske det sibiriska björnbäret hinner både med att blomma och ge bär som mogna.

I år blir det små gröna kart som syns på bildens mitt. När jag planterade skottet påstod alla att just denna sort är anpassad till ett liv vid ishavet. Fan tro`t. Jag tror mer på att det är framodlat söder om Murmansk län.

Det här är ett Ananaskaneläpple som enligt plantskolan trivs i zon 6-7. Mitt träd firar tio år med att stolt visa upp ett äpple. Under förra säsongen, som var optimal för fruktträden, fanns det tio små röda klot i trädet. Så kanske är livet för hårt vid älvens strand för några av tsarens framodlade växter för arktiskt klimat.

Eller så var det något som gick helt fel, med det mesta i maj.

Har ni sett några rönnbär? Det har inte jag.

Vintern blir snöfattig enligt många när träden står tomma på bär, andra hävdar att det är tvärtom. Jag hoppas på långsam höst mot en vit vinter så att det mest blir bra nästa år.

Stinkande ost

Det är bara dimman som påminner oss om att det hunnit bli den andra veckan i september. En härlig ljum och solig dag ...igen. Efter en otroligt spännande lördag och söndag. Tack alla som arbetade ideellt med Kulturnatta. Det var så häftigt att kunna möta så många olika upplevelser. Helt speciellt för Norrbotten är att vi har så många språk som ryms i vårt län. Jag njöt av Pia-Maria Holmgren, Maria Ruottinkoski med gruppen Vaimo som sjöng på allihop.

Utomhus var hela Storgatan fylld med mat från massor med olika regioner i Europa. Härligt stinkande ostar från Frankrike, salta torra från Italien och runda milda från Holland. Det var så många stånd och så långa köer att ingen hade en chans att få prova på allt. Nu finns det två mycket mogna stinkande ostar som väntar i kylen. Ja, om de inte gått sin väg.

Mångfald och både och. Så skulle man kunna sammanfatta förra veckan.

En blå liten fågel

Låt inte denna underbara dag fly. Den vill jag hålla i min hand länge.

Ska vi välja diakoni eller en ny orgel?

Jag undrar om någon från den amerikanska ambassaden berättade för Barack Obama om de lyckliga kommentarer som många fotgängare i centrala Stockholm yttrade. Ja, de som bad om fler avstängningar av trafiken för att de njöt av att kunna promenera och tala med varandra utan att behöva höja rösten. De som kände att luften var en helt annan. Och sen bekräftade flera mätstationer att utsläppen hade minskat med 25 procent under den tid som Förenta staternas statsöverhuvud tog sig mellan Grand hotell, Rosenbad, Stockholms stora synagoga och vårt statsöverhuvud Kung Carl Gustaf XVI.

En president eller en kung flyger direkt. Det kommer vi som bor vid kusten att kunna göra till ett helt nytt resmål nästa säsong. Samos är den destination dit vi kan åka utan att behöva ta omvägen om Stockholm.

Till Stockholm fick de som ville utbilda sig inom konsten åka, nu är det 50 år sedan Konstskolan i Sunderbyn öppnade. Roland Larsson införde en ny pedagogik som har överlevt de flesta svängningar. Skolan var bland de första i landet och eleverna kom från hela Sverige. Nu finns det många fler utbildningar som förbereder och ger eleverna chansen att skapa ett liv med konsten i centrum.

Då var Luleå en ganska liten stad med runt 58 000 invånare. Denna vecka har kommunalrådet Karl Petersen berättat att kommunen växt till fler än 75 000 invånare. Det tar tid, 1985 var det 67 000 som bodde i residensstaden. sedan dess har Luleå tekniska universitet blivit minst dubbelt så stort. Då var det massor med tomma lägenheter nu är det kris. 1 000 studenter i bostadskön, tre bränder i studentbostäderna och ett Vandrarhem som kommunen ska stänga och riva. Nu byggs barackrum för att skapa bostäder för dem som blev hemlösa i den första branden.

Det är inte många filmer som skildrar livet på en liten ort, men Äta sova dö, har ett perspektiv utifrån både den lilla orten och den arbetande människan. Denna vecka utsåg den svenska kommittén Gabriella Prichlers film till svenskt Oscarsbidrag.

Det är en vecka kvar till nästa val. Det glömda valet har det kallats år efter år. Vi lever i ett samhälle där kyrkan inte står i centrum i vår vardag längre så det är knappt en tiondel som använder sig av sin rätt att rösta. Kyrkovalet är viktigt för alla som vill vara med och påverka vad denna jätteorganisation ska göra med sina pengar.

För länge sedan fanns ett band mellan alla som växte upp, och gick i skolan, och kyrkan. Vi sjöng psalmer, placerade Lutherhjälpens kartong med insamling till Biafra mitt på köksbordet, läste bibelns legender som sagor på roliga timmen och studerade hur den närmaste kyrkan dekorerats med symboler för Gud, Kristus och den helige ande. Det är brutet.

Kunskapen om hur vår tankevärld i Sverige påverkats av kyrkan vore värdefull för alla. Då kan vi förstå varför vi reagerar som vi gör på de idéer som kommer från andra värdesystem.

Äntligen, ropade ministern

Överblommad, eller väldigt solblekt känns denna ovanligt varma torsdag. Dagen efter ett besök av Förenta staternas president i huvudstaden, eller dagen efter omröstningen i deras kongress om Syriens framtid, eller dagen efter tunneln i Hallandsåsens sista borrdag.

I 20 år har Banverket och Trafikverket satsat miljard efter miljard på att minska restiden mellan Malmö och Göteborg med cirka sju minuter. Sju minuter. En satsning som visade sig var helt onödig med tanke på restiden, för när tågen tvingades att ta vägen över Åstorp kortades restiden med fler minuter. Det är längre men spåren är bättre. Provisoriet som fungerade. 10, 5 miljarder har tunneln kostat, ska spåren fyllas av 24 tåg per timme som planen var 1993?

Norrbottniabanan mellan Umeå och Luleå skulle minska restiden med mer än en timme. Det skulle bli möjligt att resa med tåg mellan städerna längs med kusten. Tågfrakten skulle få dubbelspår och de i bland veckolånga stoppen som uppstår skulle kunna undvikas genom att det alltid finns ett alternativt spår att köra längs med. Men när EU ansåg att denna järnväg skulle prioriteras och erbjöd finansiering då hände ingenting.

Idag rullar regionaltågen i inlandet och gläder många människor där. Men mångdubbelt fler skulle kunna använda tåget som alternativ när det rullar på ett modernt spår mellan städerna vid kusten.

Som inte bor

Glamoröst hemlös. Man kan inte tro det men detta skulle vara en illustration till ett reportage om kläder som passar när man inte bor. En ofrivillig tid som allt fler upplever.

Två bränder, ett studentboende som är helt förstört och ett våningsplan som är rökskadat. Samtidigt en kö på 1 000 studenter som söker ett rum att studera och bo i. Då beslutar Luleå kommun att de ska riva Vandrarhemmet på Kronan.

Det kan behövas fler modereportage för dem som inget hem har, skrivet med ilsken ironi. Hur tänker vi oss att unga människor ska kunna växa upp om de tvingas bo hemma?

Läs mer här om en av studenterna som har ett eget förslag.

Vad ska vi erbjuda unga människor?

Nu börjar det

Höst betyder massor med kultur. Massor med möjligheter att upptäcka något nytt. Idag kom katalogen över massor med spännande upplevelser att längta efter. Det är lite som att sitta med en Ikeakatalog när man ska flytta hemifrån. Massor med möjligheter men vad ska man välja?

Årets Bok och Bild med Maria Sveland i oktober? Ett möte om intolerans med Elisabeth Olsson Wallin på museet om två veckor? Eller Kontext där Lena Sundström berättar om sen senaste bok.

Denna vecka börjar festen. På lördag är det Kulturnatta i Luleå. Hela stan är fylld med kultur på alla möjliga vis. Det är bara att gå till Domkyrkan eller Kulturens hus sen händer det i tretton timmar.

Det doftar

Vi hann inte i år heller. Ja, vi hann inte plocka lingon före älgjakten. Jag och almanackan är inte synkade. September doftar löv, rök och äpplen. I år har jag till min lycka hittat tre små gula sommarfrukter. Efter denna vår var jag helt säker på att vi inte skulle kunna plocka ett enda äpple. Och det är glest i träden.

I år tänker jag förebygga en kort höst med att gödsla med lågkvävegödsel. Det kan ju inte skada träden. En del äppelodlare säger att det är helt avgörande, andra att det bara är att hoppas på en lång avmogning inför vintern.

Penséerna lyser upp nu när alla andra blommor tappat färgen. De blommar på femte månaden nu tillsammans med några små magra violer. Denna sommar har inte planteringarna planerats som jag brukar. Det är det där med tiden. En morgon är det strålande försommar och helt utan att jag märker det har det blivit höst. Höst är härligt, men de där 90 dagarna med sommar skulle vara längre. Min teori är att de långa ljusa sommardagarna rusar fram i 110 för att de är så ljuvliga. Eller hur?