Utan skyddsnät

Det är vått, blött och riktigt fuktigt. Det är dimmigt, grått och ganska rått. Det är en så'n där dag mitt emellan vårvinter och hänryckningens tid. Tid att stanna upp för att fundera.

Varför ger staten bidrag till företag som inte följer de avtal som finns på arbetsmarknaden? Till företag som tar bort alla skyddsnät för sina anställda?
Det undrar de personer som arbetar åt Peak Partners i Medelpad. Detta företag som vill ta hand om våra pengar vägrar sluta avtal med Unionen. Nu strejkar personalen för att få ett kollektiv avtal. Idag är de anställda dag för dag och tjänar knappt 13.000 på heltid före skatt. De har ingen sjukpenning, de har ingen tjänstepension och de har inga försäkringar. Och Peak Partners kallar sin filial i Fränsta  Focus CRS. Vem det är som äger företagen visar de inte på sin hemsida.

Varför får alla som äger sin bostad dra av arbetskostnaderna på skatten? Det får inte de som hyr lägenheter som behöver renoveras. Nu när 1 000 000 lägenheter ska byggas om för att husen ska kunna överleva då är det hyresgästerna som får betala 100 procent. Detta trots att de genom alla år har betalat en del av sin hyra till framtida renoveringsbehov. Dessa fonder är helt tomma. De kommuner som har använt pengarna kommer inte att satsa en krona. Staten som skulle kunna använda detta behov som en del av arbetsmarknadsåtgärderna tittar bort och satsar på kurser i att le och skriva cv:n.

Ja, det är konstigt att staten kan betala ut bidrag till privata företag som bryter mot alla regler på arbetsmarknaden, men till investeringar i kommunala hyreshus går inte en enda skattekrona.

Vilken kvotgrupp tillhör han?

 Försäkringskassans förtroendeläkare har inte myndighetsansvar. Det beror på att lagen inte ser på det som de skriver i sina utlåtanden som beslut.

På samma sätt har inte Migrationsverket ansvar för att kontrollera att de personer som får arbetstillstånd enligt den nya lagen från 2008 får sina tillstånd på riktiga grunder. Verket har inget ansvar för att kontrollera om de personer som har med sig ett arbetserbjudande verkligen har arbete med lön. Reglerna håller gränserna öppna för trafficking utan att hålen i lagarna täpps till.

Två av de exempel som gör att vi tappar förtroendet för vårt samhälle. Tilltron för att samhället väljer det goda, det som vi uppfattar som rätt, minskar för varje dag. Istället ökar föraktet.

Föraktet mot våra beslutsfattare. Vare sig de är valda i allmänna val, eller tillsatta som chefer.

Då visar Carolina Neurath, på näringslivsredaktionen, Svd, att de personer som har yttersta ansvar för de katastrofala besluten i Vattenfalls styrelse, Telias styrelse mfl styrelser som vi fått läsa om de senaste åren väljs in i andra stora bolags styrelser. Kompisarna sviker inte. De kvoterar in alla vänner  som de vill utan att ta hänsyn till tidigare dåliga och rent katastrofala beslut. Ett av bolagen som inför årets stämma ska välja in dessa inkvoterade män är SSAB.

Det är konstigt att alla dessa bolag som lever av att vi känner tillit för dem vågar tillsätta styrelseledamöter som tydligt bryter mot de regler som de skapat.
Anders Sundström var med i Vattenfalls styrelse och fattade beslut om att köpa Nuon. Ett katastrofalt beslut för Vattenfall. Han väljs till ny ordförande för Swedbank. Vilken kvotgrupp tillhör han?

Vårlikt

Bytt, bytt kommer aldrig igen

Nu är det dags. Ja, nu är det vår enligt trafikbestämmelserna. På måndag ska alla ha bytt ut sina dubbdäck till sommarhjul. Ja, om inte kung Bore vill annat och ger oss ett rejält snöfall igen.

Bytt åsikt har Miljöpartiet. De tycker nu att regeringens nedsättning av arbetsgivaravgifterna, för alla under 26 år, är en god idé. Detta trots att ungdomsarbetslösheten har ökat sedan det blev billigare att anställa unga. Jag tror att detta är priset som partiet fick betala för att synnerliga skäl blev särskilda skäl när det gäller prövningen av om barn ska få stanna när deras flyktingskäl prövas.

Byta gymnasieprogram och skola får de som går i ettan och tvåan på Praktiska gymnasiet i Kiruna. Föräldrar och elever har valt detta privata alternativ, men skolan stänger sin verksamhet trots att utbildningsprogrammen inte finns någon annanstans i Malmfälten. Vill frisöreleverna ta sin examen blir det att pendla till kusten.

Byta inställning till sina anställda får butikskedjan Change göra. De dömdes att betala 50 000 kronor för att de ville tvinga sina anställda att bära en namnskylt med BH-storlek på i butikerna.

Landstinget riskerar att få byta personal. Nu berättar den före detta chefen för vårdcentralen att det var hon som tyckte att det är en god idé att läkarna skriver intyg på sin fritid. I Arvidsjaur funderar läkarna och sjuksköterskorna på att säga upp sig. Men divisionschefen vill låta polisutredningen fortsätta. Jag undrar vad åklagaren ska göra när han varken kan visa att personalen har brutit mot vad arbetsledningen har sagt och att de inte heller har tjänat något på intygen personligen.

Byta kolhydrater är något som vi alla gör. Vi byter ut potatis, ris och pasta mot alternativ från Nordafrika. Proteinrikast är kamutvete från Egypten. Nyttigt och lite som ris från stenåldern. Ja, då åt vi protein för att bli mätta innan vi blev stationära och kunde odla spannmål.

Stationär har inte Eva Nordmark varit. Hon var aktiv inom socialdemokraterna i Luleå, arbetade på det som vi idag kalla Unionen och blev vald till ordförande för alla kommunalanställda tjänstemän, SKTF. Idag är hon ordförande i TCO och nyutsedd ordförande i Luleå tekniska universitet. Det ska hon vara till valborgsmässoafton 2016.

Hur stora har du då?

Kommer ni ihåg "Change"? Ja, butikskedjan som ville tvinga sina anställda att skylta med privat information. Ledningen ville att alla anställda kvinnor i deras butiker skulle bära en skylt med sin BH-storlek, men det ville inte personalen. Deras fack Handels tog företaget till domstol för att ta reda på vad en chef kan hitta på.

Nu har domen kommit.

Ledningen gjorde fel enligt domstolen och företaget får betala 50 000 kronor. Billigt tycker jag. Jag undrar hur många kvinnor som vill köpa sina underkläder i den butiken? Vem vill använda sina pengar i en butik där ledningen saknar all respekt och etik i relationen till personalen? Var har vi hamnat när en företagsledning överhuvudtaget kan få denna idé? Det är frågor som jag undrar över.

Grattis till mästerskapet!

Idag vill jag gratulera Olivia Jonsson. Hon vann ungdomsklassen i frisör-SM. Hon bor här vid älvens strand en bit bort mot byn. Hennes mamma, Anneli vann samma titel när hon tävlade.

Skickliga frisörer finns det i vår lilla stad. För mer än 20 år sedan öppnade  Anneli sin salong i det nya SAS-huset. Hon var så duktig att det var tre månaders väntetid på att få en klipptid.
Hon var så trendig att jag fick höra ett reportage om hennes häftiga jeansblå frisyr.

Då var det slutet på 1980-talet, före alla kriser, när framtiden var ljus. Den optimismen önskar jag alla idag.

Vi lever med följderna

"Det finns inget samhälle.Det finns män, kvinnor och familjer."

Detta är ett citat från Margaret Thatcher som berättar mycket mer om hennes politik än hon förutsåg.

Vad det resulterade i? Ja, för de många som anser att det finns ett samhälle så orsakade hennes politik fattigdom, hemlöshet, arbetslöshet, stora tågolyckor med många döda, krig på Falklandsöarna, hat mot dem som inte är vita heterosexuella män och  ett atppat hopp om framtiden. När hon lämnade politiken inleddes världens största ekonomiska kris sen 1930-talet.

Men hon skapade ett recept för dem som vill att vi ska ha ett delat samhälle. Ett samhälle där endast de som äger kapitalet har makt.

Se på vad regeringen Bildt i början av 1990-talet genomförde.

Utförsäljning av hyreslägenheter, privatisering av skolan, privatisering av vård och omsorg, bolagisering av trafiken på järnvägen, men allra viktigast var en förändring som kom 1988.

Då hade Chikagoekonomerna med Milton Friedman övertygat socialdemokratin om att alla regler på kapitalmarknaden skulle liberaliseras. Både i Sverige och Thatchers Storbritannien fick bankerna fria händer.Vilket innebar att istället för att tjäna pengar på produktion, försäljning och värdestegring fick världens bankmän och kapitalister rätt att tjäna pengar på att flytta värdepapper och pengar. Finansbubblan ledde till krisen på 1990-talet som vi fortfarande påverkas av.

"Det finns bara män, kvinnor och familjer".

Männen kommer först, sen kvinnorna och allra sist familjerna. Inga barn och inga behov av skola, omsorg och vård. Det skulle familjerna ordna inom dem. För inget blev bättre av att vi samarbetade och hade en tillit för varandra  för att skapa gemensamma värden.

Ja, samhället finns inte och därmed finns ingenting som inte ryms inom den heterosexuella familjen.

Sorgligt nog fanns inte familjen, eller samhället när hon behövde vård i livets slutskede. Då fick hon förlita sig till välgörenhet från the Ritz ägare. De gav henne en en plats att vila i sitt lyxhotell.

Knastrande frost och sol igen

Jag får ett mail som berättar att solen har lyst varje morgon i mer än en månad här vid älvens strand. Det är värt att fira. Klart väder innebär inte bara ljus utan även glittrande iskristaller. Trädgårdsmöblerna står som diamantbeströdda skulpturer på altanen och de första stegen mot brevlådan varje morgon är något ostadiga på frosten.

Jag går fortfarande ut för att hämta min tidning. Det är något helt speciellt att bläddra i prasselbladet. Något som gör att samma text i trycksvärta håller en annan nivå. Helt knäppt och inte ett dugg med verkligheten överensstämmande. Idag ska vi införa en kundtjänst för alla läsare. De som prenumererar får logga in en gång för alla och har sen tillgång till allt digitalt material, och prasseltidningen.  De som loggar in utan att vara prenumeranter kan fortsätta att kommentera alla artiklar med kommentarsfält, men när materialet som är digitalt får ett pris då kan de inte läsa dagens artiklar.

Detta att de digitala versionerna av tidningarna i Sverige kommer att kosta pengar är helt avgörande för om vi läsare ska få läsa goda nyheter. God journalistik är inte gratis.

Lite ogrumlad glädje

Kära vänner vissa dagar är så här ljusa och lätta. Virvlande och sköna. Hoppas att det är så för er alla om inte dag, så en dag snart.

Vad är en människa?

Jag tänkte presentera lite gubbsjuka som publiceras idag i Aftonbladet. Det är Staffan Heimersson som fabulerar. Jag undrar hur redaktionen anser sig ha råd med denna otänkta ordmassa. Är han och de andra männen som han "citerar" hotade av att Hollande väljer att ta sina vallöften på allvar?

"Vi pratade politik. Fransk politik. Bara elände. Stolsgrannen, en konsthandlare från Montpellier, fortsatte: ”Under Hollande är vi alla Les Misérables.”

Han hade syftat på att om inte socialisternas huvudkandidat, den briljante Dominique Strauss-Kahn, på ett hotellrum i New York förgripit sig på en invandrad städerska hade Frankrikes socialistiska regering haft ett annat ledarskap än François Hollandes stolliga och kapsejsade.

”Hollande”, sa sedan en diplomat i Paris, ”är det största politikerfiaskot i Efterkrigseuropa. Allt han rör vid går åt skogen”...

Hur en person som ägnar sin fritid åt att utföra planerade sexuella övergrepp på flickor och unga kvinnor i organiserad form kan vara briljant i Staffan Heimerssons ögon, berättar mer än den gamle korrespondenten antagligen vill. Ja, om hans syn på människor och människors värde.

Om varför kvinnor tjänar två miljoner kronor mindre än männen i vårt land. För de män som tänker likt Staffan Heimersson, ser och såg, ju inte kvinnor som människor utan som något annat. Obstakler.

Han höjer arvodet med 70 procent

Idag läser vi om familjen i Kalix som hittade en konserverad larv bland kantarellerna. En produktutveckling kanske?

En person som hela tiden utvecklade sin verksamhet var Göran Gustafsson. Denna vecka delas vetenskapliga priser ut av hans stiftelse till bland annat Thomas Helleday som utvecklar en metod att döda cancerceller utan att påverka kroppen på samma sätt som vi gör med cellgifter eller strålning. Göran Gustafsson började som skogsarbetare i Norrbotten.

Han har blivit en av de hjältar som vi kan se upp till. En annan är Linus Persson. Ja, han avgjorde torsdagens match mellan Luleå hockey och Färjestad efter tolv sekunder i förlängningen

Vår statsminister ser Marcus Wallenberg som en hjälte när han arbetar som ordförande i LKAB. I år har ordförandearvodet höjts med 70 procent, och lönerna med 6 procent över tre år.

Under veckan har socialdemokraterna kongress i Göteborg. Denna gång har SSU fått igenom en av sina hjärtefrågor. Nu kommer partiet att ha ett krav på att alla arbetslösa ungdomar ska få delta i en arbetsmarknadsåtgärd inom 90 dagar. En reform som skulle kosta cirka 2 miljarder kronor.

En nyhet som dominerar utlandsbevakningen denna vecka är vad som ska hända i konflikten mellan USA och Nordkorea. Jag har inte riktigt förstått vad som har hänt. Var det USA som började trappa upp konflikten när de övcade med bombplan när gränsen, eller var det Nordkorea som började med att hota amerikanerna?

Denna vecka var kort men intensiv. I Luleå bor numera fler än 75 000 invånare. Några av dem vill bli nästa kommunalråd. Det är bra om många ställer upp och presenterar vilka frågor som de vill driva. Men får vi verkligen veta vad som denna veckas kandidater tycker är viktigast?

Detta har vi inte råd med

Det beror på var vi vänder blicken. I söder förnimmer vi våren där snön dragit sig tillbaka, i norr finns inget som visar på att det är den 4 april. Så är det med massor av företeelser som vi upptäcker. När vi får hjälp av  andra riktar de ofta strålkastaren mot just det som de vill berätta.

Den ena berättar att alla fått en månadslön extra på grund av att skatten på löner sänkts, den andra att budgeten till vård skola och omsorg skulle ha varit 480 miljarder högre om skattepengarna hade använts där.

Den ena ser jobbcoacher som en möjlighet att få fler människor på den ordinarie arbetsmarknaden, andra ser coacherna som en utgift. Ja, de enda jobb som de genererar är jobbcoachers egna. 4,7 miljarder kronor har betalats ut till privata bolag som tar ut en fjärdedel i vinst. Var fjärde krona som skulle ha använts till coachning går direkt ner i ägarnas fickor.

Jag ser det som förskingring. Inte av miljarderna främst, utan av den tillit som vi har byggt upp. Det är den största kostnaden.

Två miljoner skäl att dela på ansvaret

Idag undrar jag om de drömmar som vi har burit på har gjort oss blinda för alla förändringar. Vem hade kunnat tänka sig att en person som har arbetat hela sitt liv skulle få en så låg pension att det behövs ett tillskott? Inte jag i alla fall. Idag börjar Elisabet Hedmans artikelserie om Fattigsverige av idag.

I den berättar professor Lena Abrahamsson att i genomsnitt, tjänar alla män 2 miljoner kronor mer per arbetsliv än kvinnorna, i Sverige. Två miljoner orsaker till att ställa helt andra krav på männen än på kvinnorna? Ja, de kanske skulle ta över hela ansvaret för familjen nu när de tjänar så många fler kronor? Kvinnorna tvingas att ta extra jobb för att kunna överleva efter 65. Det "nya" pensionssystemet ger inte pensioner som någon kan leva på, möjligtvis överleva på.

Bo Könberg som var folkpartistisk socialförsäkringsminister i Bildts regering 1991-94 betonar att pensionssystemet blev mer generöst än det var tänkt. Han rycker ut till systemets försvar och förklarar att svenskarna får den pension som han/hon förtjänar. Detta säger en person som i alla sina dagar kan leva av inkomstgarantier som vi väljare betalar ut till honom och dessutom en lön som landshövding i Södermanland.

Jag undrar hur han har det där i residenset i Nyköping när han tar sig ut och ser de kvinnor som han har författigat. Ja, pensionssystemet ger inte en rättvis ersättning till de kvinnor som tagit ut föräldradagar, varit hemma med sjukt barn och arbetat deltid för att deras män skulle kunna tjäna sina två miljoner kronor mer.

Öppet vatten

Mellan de två märkena på havet går rännan som är en öppen väg mot världen. Det svindlar där ute på isen när avstånden känns oändliga. Efter att ha tagit den korta isvägen ut i Bottenviken står vi här vid Klubbviken. Långt borta syns Junköns strand. Bortom det skimrande diset finns ingenting eller allt. Tänk om det var så enkelt att bygga isvägar att vi skulle kunna fara mellan öar och stränder ända ner till Ölands södra udde. Det vore en vårvinterutflykt att minnas.

Strömming med lingon och hemgjort mos med en utsikt över isarna är härligt att komma ihåg när aprilsnön viner om knutarna. Eller, kanske vi kan hålla fast i något gjort av trä och hoppas på att solen får skina och att vintern sakta får smälta och tyna.

En mycket märklig värld!

”Skövde: En 63-årig kvinna har åtalats vid Skaraborgs tingsrätt för bidragsbrott. Hon har haft försörjningsstöd och vann i oktober i fjol 30000 kronor på lotteri, utan att redovisa vinstpengarna till socialtjänsten följande månad. Enligt åtalet har 7690 kronor felaktigt utbetalats och kvinnan har i förhör erkänt brottet. Tingsrätten bör få avgöra om fängelse är befogat, säger åklagare Anna Johansson. Påföljden kan bli upp till två års fängelse. (TT).”

Texten har jag hämtat från Andreas Cervenkas krönika på ekonomisidorna i Svensk Dagbladet. Han tar den som ett exempel på hur vårt land allt mer blir ett klassamhälle.

"Samtidigt, i en annan del av samma rättsapparat: de två viktigaste nyckelpersonerna som utreder investeringsbedrägerier väljer att hoppa av sina jobb på polisen respektive Finansinspektionen, rapporterar sajten Realtid.se."

Så fortsätter han sin text där han poängterar att inte någon fått sitt straff för de brott som de utfört på sina kontor. 

"Att lyckas bli fälld för denna typ av brottslighet är nästan lika svårt som att bli träffad av en nedfallande utomjording att döma av statistiken. Därför är den också så lukrativ." Är krönikörens slutsats.

Ja, så här är det. En svensk familj som är skriven i Saltsjöbaden hos släktingar och som inte skickar sina barn till skolan kommer undan. Det finns ingen som efterfrågar barnen, istället kan rektorn glädja sig åt skolbidrag för elever som inte kräver någon undervisning. Det räcker att föräldrarna kommer med papper på att barnen har en plats på en skola utomlands. Men den familj som bor i Fisksätra och som låter sina barn gå i skolan hos mormor och morfar ett år kan räkna med att få hembesök. Och krav på både intyg från skolan och översatta betyg med stämplar  från den svenska ambassaden. Annars väntar utredningar och hot.

Varför är det så här? Varför silar vi mygg och sväljer kameler? Varför kräver vi inte att vår rättsapparat utreder och drar de stora ekonomiska brottslingarna inför domstol? Varför nöjer vi oss med att de glider omkring i sina dyra handsydda skor samtidigt som studenter ställs inför rätta för att de fått ut fel studiebidrag?

Vad är mest skadligt för vårt samhälle? Det är en fråga som vi måste ställa oss. Hur många ekonomiska brott i miljardklassen har vi råd med att blunda för? Vi lever i en märklig värld påpekar Andreas Cervenka. En mycket märklig värld.

Vad har hänt?

Det undrar jag verkligen när jag läser i NSD om vad som sker på Arvidsjaurs vårdcentral. Landstinget påstår att läkare och sjuksköterskor har satsat både sin heder och sin anställning när de har skrivit ut intyg på kvällstid och lagt betalningen i en personalkassa. De anställda har en helt annan bild. De kan visa att det finns en överenskommelse med sjukvårdsledningen i Piteå.

Ord står mot ord. Och ord kan betyda mycket om vi får tro företaget Google. De kräver att svenska språknämnden ska ta bort ordet ogooglebar från listan över nya ord. Men Svenska akademin och förre bodensaren Peter Englund kan tänka sig att ta med det i nästa ordlista.

Ogooglebar är ett ord som betyder att företeelsen inte finns beskriven på nätet. Ett nät som de flesta är vana att nå var de än är. Med hjälp av bredband och allt vanligare med hjälp av mobila enheter. Men fortfarande har inte alla chansen att nå ut, varken för att tala eller använda sig av nätet. Enligt infrastrukturministern har cirka 100 000 personer i landet ingen kontakt.

Veckan började med Vårfrudagen som vi vanliga dödliga har döpt till våffeldagen. En av många dagar med namn denna vecka. Men aksonsdagen finns inte i Påskveckan eller den stilla veckan, den inleder karnevalen efter fastlagstisdagen.

Riksdagen bestämmer om mycket men de kan inte lägga förslag om lagar. det gör vår regering. Nu vill riksdagen att regeringen ska lämna ett lagförslag om att sms:andet vid ratten ska förbjudas. Nya rön visar att det är lika farligt att stava sig fram i mobilen som att köra full.

Det är många som tycker att påsken är gul. Men inte kurkan. Här är det lila som visar sorgen inför att Jesus ska offras för oss. De två motsatserna i färgsystemet.

Behöver vi veta?

Idag är det dymmelonsdag. Den dag då kläpparna i kyrkklockorna byttes ut mot träkläppar, dymlar. Ljudet från kyrkans klockor skulle dämpas inför påsk. Först när Jesus uppståndelse firades fick klockorna ljuda högt och klart igen. På samma sätt byttes alla textilier ut mot sorgens färg, lila. Alla skulle veta att denna tid är fylld av skam och skuld för Jesus skull.

Har någon enda en aning idag? Behöver vi veta varför påsken firas? Räcker det med att glädjas åt ljuset, maten och alla påskens blommor? Jag har inga svar bara frågor.

Det jag gärna minns när vi börjar pynta i fastlagsriset är en speciell påsk i Sigtuna. Där var vår förre biskop Gunnar Weman kyrkoherde och ungdomspräst. Sigtuna är en stad där många av Svenska kyrkans olika utbildningar sker. En stad med kyrkor och ruiner överallt. Vandringen mellan de olika berättelserna om Jesu liv i ruiner från 800-talet, i Mariakyrkan från medeltiden och i små kapell som var helt nya då fick mig att tänka på vad evangelierna vill säga oss. Detta trots att jag var 15 år. Kanske inte världens häftigaste påsk för nån som inte hade tänkt gå i kyrkan. Men det var en påsk när jag liksom växte för varje dag utan att jag förstod hur eller varför.

Klockan halv fem

Hela världen glittrar i solljuset idag. Kallt, rått och soligt så här tidigt på morgonen. På varje liten gren sitter en isprisma och sänder ut glittrande ljus. Häftigt.

Vi ser fram mot en riktig vårvintervecka. Grillen  ska fram och sittplatser ordnas. Sen är det bara att lapa sol, läsa böcker och lyssna till fågelkvitter.

Enkla nöjen.

Lite mer komplicerade nöjen planerar kommunen i Luleå att bjuda oss på. Det gamla Åhlénsvaruhuset ska bli Dansens hus om planerna går igenom. Parfymer, kläder, gardiner, papper och hudkrämer ska bytas ut mot tyll och kroppsspråk. Det ger hopp. På mer än ett sätt.

Etthundratusen utan mobilnät

 Bästa möjliga scenario, säger Telia när vi undrar varför inte mobilerna fungerar där kartan visar att det är full täckning. Ja, det måste till ett scenario för att begripa varför ingen tar det stora bolaget i örat.

Vilka är huvudpersonerna?

Infrastrukturministerna
Post- och telestyrelsen
Riksdagen
Företagen som lovar stort med sina kartor över var deras nät fungerar

 Anna.Karin Hatt, vår nuvarande infrastrukturminister, kunde ha sagt...Det hade jag inge aning om, men det gjorde hon inte. Istället sa hon så här:

Nittionio procent av befolkningen har tillgång till ett mobilnät.

Vilket innebär att runt 100 000 personer är utan.

Etthundratusen personer är utan möjligheter att använda något av alla de mobilnät som finns.

Det märker de storstadsbor som tar sig upp till fjällen. De kan inte boka om biljetterna, inte ha med sig mobilen för att kunna larma om en olycka sker.

De upptäcker att Sverige är ett tudelat land. Där ingen politiker kräver att det ska gå att leva kvar i små byar, bortom skogen, på fjället ute på en ö.

Det är inte någon infrastrukturminister som har krävt detta. Inte ens när hela regeringskansliet fick köpa nya mobilabonnemang när de skulle ha EUmöten i hela landet. Och det var redan på Björn Rosengrens tid , för mer än tio år sedan.

Lite nostalgi

Godmorgon kära läsare. Idag har jag fortsatt med att titta på bilder från förr. Här är tolv emaljbilder från 2009. De hänger på Galleri Skådas vägg när vi hade vår utställning "Ateljé sökes". Den stora ateljén i Fritz Olssonhuset var tömd och huset var på väg att rivas när vi bestämde oss för att visa vad vi gjort där och med våra bilder efterlysa en ny plats där vi kunde jobba vidare.

Sedan dess har flera olika ateljéer öppnats och stängt. Sedan dess har vi skingrats.

Elin Alexandra har satsat på Kulturgården i Kyrkbyn. En fantastisk mötesplats för konst, musik och teater. Linnea Henriksson finns på Galleri Syster. Elsa Rensfeldt jobbar i sin egen ateljé och var med på Norrbottenssalongen. Anna Sandberg bor i Köpenhamn och arbetar vidare med sina bilder som också var med på Norrbottenssalongen. Marie Glaas Åman finns i Konstnärerna Nord och Lars-Erik Gunnars har varit med och startat Studio 31. Fred Öhman studerar och målar på somrarna och jag jobbar på Kronan.

En rivningslägenhet med ett tiotal konstnärer har resulterat i så många olika verksamheter. Det vi upptäckte tillsammans var att det är viktigt med att ha en plats där vi kan mötas. En plats där idéerna stöts och blöts för att vi ska kunna nå ut.

Värde?

Idag är ljuset i centrum. Den första dagen detta år som är lika lång som natten. Då passar massor med glada nyheter. Ja som att eleverna i Arjeplog fått en superbil att jobba med av BMW. Eller att vi får veta att alla länder som har ett friskolesystem kräver att alla skolor ger likvärdig undervisning utan att någon får göra vinst på skattepengarna. Det ger hopp till oss som gärna vill att alla skattekronor ska gå till undervisning och skolutveckling. Det finns bra skolor i alla system men de bästa får inte en krona över när skolåret är slut.

I morse när jag öppnade dörren mot vägen fick jag höra vårens häftigaste körkonsert. I nyponbuskarna satt det minst 20 olika sångfåglar som gav hals inför den vackra soluppgången. Kommer ni ihåg scouternas årskalender. Ni vet den där vi fick klistra upp bilder på olika årstider? Som jag minns det var det fåglar som satt i olika buskar på vinterbilderna. Något som jag nästan aldrig har sett så ofta som denna vinter. Det är häftigt med massor av sidensvansar i rönnarna och domherrar i äppelträden.

Det är häftigt med många olika på besök vara sig det är vårrusiga fåglar eller människor från hela världen. Därför blir jag verkligen inte lika ljus till sinnet när jag lyssnar till dem som tycker att ytan, utseendet, ger oss olika värde.

Nej, det är värdelöst. Helt värdelöst.

Det är vår kökkenmödding

Hur många uttalanden kan en politiker ta tillbaka på en dag? Tobias Billström ber inte om ursäkt för vad han har sagt, utan för att det står i  Dagens Nyheter när han fattar hur hans uttalanden ser ut. 

Var är dom som tar hans främlingsfientlighet på allvar? Enligt morgonens artiklar är det Jimmie Åkesson ordförande i Sverigedemokraterna som försvarar vår migrationsminister.

Varje dag får vi veta att vårt samhälle har hamnat i en kökkenmödding av olagliga, regelvidriga brott mot mänskligheten. Idag vaknar vi till nyheten om att Europarådet och Barnombudsmannen riktar stark kritik mot oss för att barn mellan 15-17 år förvaras på häktet i mer än 30 dagar.

De brottsmisstänkta tonåringarna får sitta inlåsta utan kontakt med andra 22 av dygnets 24 timmar. Jag undrar var vi tror att det ska leda. Dyr förvaring som ger skador inför framtiden. Är det god brottsbekämpning?

Var ska vi satsa våra skattepengar? På utbildning och stöd, eller på häktningsceller? På att minska de svårigheter som ungdomar möter när de lever utan tillstånd i Sverige, eller ska vi utlämna dem till människor som använder dem som oavlönad arbetskraft?

Synen på vilka som är viktiga för samhället och för vår framtid diskuterar två politiker som har mycket makt i Region Skåne.

Den femte mars vädrade Ulla Stålberg, Moderaternas ordförande i Lund och Eric Hammarbro, Socialdemokratisk ersättare i vård- och omsorgsnämnden i Lund, sina åsikter i ett kommentarsfält på Facebook:

”Med risk för att bli påhoppad vill jag hävda att sköterskorna är den grupp i samhället, tillsammans med lärarna, som överskattar sin egen roll å det grövsta” skrev Eric Hammarbro (S) och fick direkt medhåll av Ulla Stålberg (M):

”Ja, man väljer själv och man ansvarar knappast för liv och död som nybliven sköterska; i alla fall inte dem jag känner!”

I min värld har just dessa två yrkesgrupper alldeles för låg lön och de betyder nog allra mest för samhällets framtid. En gymnasielärare har numera 11 terminers studier bakom sig innan de kliver in i ett klassrum. En specialistsköterska har nio terminers studier och dessutom praktik. Vi ställer krav på dem, men vi uppfyller inte deras förväntningar om arbetsförhållanden.

Den absoluta nollpunkten

Jag undrade över hur mycket temperaturen i vårt samhälle kan sjunka. Mycket lägre än vi tror, i alla fall om Tobias Billström får bestämma. Idag uttalar han sig om den överenskommelse som alliansen slutit med Miljöpartiet om papperslösas rättigheter.

Istället för att vara stolt över att han tillsammans med de andra i överenskommelsen ger alla barn och unga rätt att gå i skolan angriper han gång på gång papperslösa ungdomars rätt att gå på gymnasiet. Han frågar sig om nästa steg är att de har rätt att studera på universitet. Vad kommer sen!

Därefter kommenterar han de människor som gömmer papperslösa på detta sätt:

Att gömma flyktingar handlar ofta om att man vill känna sig god.

Lite senare i intervjun säger han så här:

Ibland har vi bilden att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60 årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän., som inte alls är blonda och blåögda.

Tänk om han mot alla förmodan hade sagt tvärtom då hade han inte kunnat fiska i de grumliga vatten som han väljer idag. Hur många röster hoppas moderaterna på att få med denna inställning till människor?

I obalans

Hur kallt kan bli bli i detta långa land? Den frågan ställer sig Jonas Hassen Khemiri i sitt brev till justitieministern Beatrice Ask när han erbjuder sig att kliva i ni hennes skor mot att hon byter skinn med honom.

Ja, mer än tio grader kallare än normalt säger SMHI i sin prognos. Bokstavligt. Bildligt kan det blir det antagligen så kallt som vi tillåter det att bli. En som hade makten att påverka kyrkan i sitt hemland är den nye påven Franciskus I. Han var biskop när det var militärdiktatur i Argentina. Evita Peron sjunger att vi inte ska gråta för Argentina i musikalen. Enligt samstämmiga källor grät inte prästerskapet när officerarna torterade oppositionen och slängde ut människor från flygplan över havet. De lät de skyldiga bikta sig och få förlåtelse. Vi får väl se var debatten om påven och hans förflutna leder. Han var ju en av dem som kunde ha blivit påve i det förra gången när Benedictus XVI från Tyskland valdes. Kommer även han att ifrågasättas?

Den katolska kyrkan är störst i sydamerika. När vi äter semlor och klär ett fastlagsris så firar de fastan med karneval.

När vi uppfinner nya massmedier så ser våra lagstiftare till att ingen ska undkomma att betala sin tevelicens. I veckan började Radiotjänst att kräva innehavare av datorer, läsplattor och smarta telefoner på tevelicenser. -Gör inte så, bad Eva Hamilton vd för Sveriges television. Men riksdagen och regeringen teg. Så nu är väl nästan alla tvingade att betala.

Priset för att bli kär i en prins fick prinsessan Lilian betala. Hon och hennes Bertil fick vänta i 33 år innan de kunde gifta sig. Kung Gustaf VI Adolf var så traditionsbunden att han inte kunde tänka sig att någon av hans söner skulle kunna få behålla sin prinstitel och därmed rätten till tronen om de gifte sig med en vanlig kvinna.

Romantiskt tycker många om deras liv i St Maxime, i Halland och på Djurgården. En romantik som läroboksförfattarna av "Förstaluttarna" en läsebok för sjuåringar inte hänger upp sig på. Deras sexistiska budskap ska rakt ner i soptunnan förslår skolchefen i Luleå.

Vår justitieminister Beatrice Ask väljer att inte förstå vad människor i vårt land möts av för att de inte ser ut precis som hon. Hon väljer att väga för och emot. I den ena vågskålen finns alla de som är rädda för dem som inte ser ut som Gustav Vasa,  i den andra våra mänskliga rättigheter. För henne väger de räddas röster tyngst.

Aldrig mötas vi två

Igår delades Jonas Hassen Khemeris artikel över 80.000 gånger. Det skapades ett konto på Twitter där människa efter människa vittnade om hur de blir behandlade av polisen, vakter och butikskontrollanter på grund av att - svart är svart och vitt är vitt, om vi får tro på vår justitieminister, Beatrice Ask.

I Sveriges televisions soffa satt hon och vägde för och emot. På vågen låg alla rädda röster mot dem som inte ser ut som vi och våra mänskliga rättigheter. För Beatrice Ask vägde rädslan tyngre än de rättigheter som vi alla har.

Hon undvek att på något som helst vis svara på frågor om vi alla har rätt att röra oss ute utan att bli antastade av polisen. Inte ens när de två programledarna lyfter fram att nio av tio av de personer som polisen har tvingat att visa identitetshandlingar, är svenska medborgare, ser justitieministern något som helst problem.

Och hon är inte ensam. Förtvivlat många människor tror att vi har en lag som tvingar oss att bära med oss pass eller id-kort. Och så långt har det inte gått än. Fortfarande är det bara i diktaturer som denna plikt finns. De länder inom europasamarbetet som införde sådana lagar på 1980-talet drogs inför Europadomstolen. Där slogs det fast att det strider mot våra mänskliga rättigheter att behöva bevisa vem vi är om det inte finns något skäl till att kräva bevis.

EU-toppen slog fast att vi skulle kunna resa inom EU utan pass. Men det beslutet blev till ett allt strängare passtvång. Vilket innebär att vi måste bära internationella id-handlingar när vi vistas utanför de nordiska länderna. Tänk att en tanke om att vi ska kunna röra oss fritt inom Europa blir till ett tvång att bära pass.

Ibland blir det mesta fel. Justitieministern sitter i en soffa och vägrar förstå hur kränkande det är att tvingas bevisa sin oskuld gång på gång. Kan vi undvika att begripa?

Låt oss byta verklighet

Ska vi byta? Ska vi byta hudfärg, frågar Jonas Hassen Khemiri Beatrice Ask i sin artikel som publiceras i DN idag. Han föreslår att han som man ska få uppleva livet som kvinnlig politiker i en patriarkal omgivning. Villkoret är att hon ska byta hudfärg och få uppleva hur det är att leva i Stockholm som en person som inte är blond och blåögd.

Jag vill vara i dina skor, eller är det så att du inte vill vara i mina? Vi har detta uttryck för att visa att vi längtar efter att vara som andra. Varför vill då inte Beatrice Ask att de som inte ser ut som hon ska få vara som oss? Människor som alla andra? I samma skor?

I Beatrice Ask värld är det helt ok att misstänka människor på grund av deras utseende, i radion säger hon så här: Upplevelsen av varför någon har frågat mig kan ju vara väldigt personlig. "Det finns tidigare dömda som uppfattar att de alltid är ifrågasatta, fast det syns ju inte på någon att man har begått ett brott"
(Min kursivering)
Detta svar när frågan är om det är lagligt att plocka ut människor i tunnelbanan på grund av utseende. En ung kvinna har just vittnat om att hon på väg mellan universitetet och sitt hem behandlas som om hon är en brottsling av civila poliser när hon byter tunnelbanelinje.Beatrice Ask fortsätter med att säga att:
"För att göra en bedömning av om polisen arbetar enligt lagar och regler så måste man ha helhetsperspektivet."  (Min kursivering)
Den unga kvinnan som bemöts som om hon inte har rätt att ta tunnelbanan mellan universitetet och förorten sammanfattar sin upplevelse så här:

"De stal min svenska identitet".

Den stölden är helt avgörande för vår framtid som samhälle. Har justitieministern förstått det nu?

Jag rodnar liksom himlen.

Vad hände?

Både sol och snöyra. Det fick jag för min faiblesse för både och. Tur att det bara är sol just nu. Dagens debatt tror jag blir om att ett vakthavande befäl på polisen i Uppland beordrade att bron över Mälaren skule öppnas när det pågick en biljakt på väg 55.

Vi vet inte varför det vakthavande befälet tog ett så drastiskt beslut som slutade med att två personer dog. Men de fakta som polisen berättar är att två personer i en  personbil tankade och körde från en bensinmack i Uppsala utan att betala. De två for till Enköping där polisen såg hur de vansinneskörde längs med väg 55. Då fälldes bommarna över vägen vid broklaffen som öppnades. Det brydde sig inte chauffören om utan de två körde av bron ner i vattnet och nu är de döda.

Frågan som surrar är:

Var broöppningen en åtgärd som stod i paritet med de brott som de två gjorde sig skyldiga till?

Jag hoppas verkligen att vi får svar på den frågan. Det behöver vi få veta innan vi kan ta ställning till vad denna broöppning betyder för oss alla. Vad förskjutningen från att en biljakt inte ska riskera liv till att vakthavande tar sitt beslut. Det första beslutet som polisen har tagit om att öppna en bro för att stoppa två bensintjuvar.

Fiffig lösning på bostadsbristen

Antalet kollektiv, ja, människor som bor tillsammans utan att ha en kärleksrelation ökar. I Luleå tillåter Lulebo att två personer står på hyreskontraktet, vilket gör att det finns möjligheter för en grupp vänner, eller bostadssökande att flytta ihop i en stor lägenhet. Värre är det när bostadsbolaget kräver en kärleksrelation för att de som vill leva tillsammans ska få dela ansvaret för hyresinbetalningarna. En stor lägenhet har en hög hyra. Detta kräver en hög lön om bostadsbolaget inte accepterar att fler än en hyresgäst står på kontraktet.

En privat hyresvärd kan alltid hyra ut en lägenhet rum för rum och få in mer pengar, än för lägenheten som en bostad. Nu kan dessutom bostadsrättsägare hyra ut sina lägenheter för en hög hyra. En tvåa på 49 kvm som kostade 8 000 kronor i julas får helt plötsligt en hyra på 14 000 kronor, helt enligt den nya lagen.

Ja, varför är det så här. Att människor försöker lösa sin behov av bostad genom att flytta ihop. Ja, varför är det vanligaste bostadskollektivet vuxna barn som bor kvar med sina föräldrar?

Det enkla svaret är att bostadsbyggandet minskat med mer än 75 procent sedan 2006. Ett svar som sällan är aktuellt när kollektivtboende diskuteras. Ja, det är bra att stora lägenheter bebos av fler så att ytan blir utnyttjad, men det händer på grund av att det är en stor bostadsbrist, inte på grund av att vi väljer att att flytta ihop. Utom i undantagsfall.

Verkligheten överträffar alltid det skrivna ordet!!!

Idag kan jag bara hänvisa till Maria Svelands blogg om vad som hände i fredags kväll på Grävande journalisters scen. Den avslutas så här:

"För vad var det de egentligen bevittnat? En närmast perfekt iscensättning av det jag skriver om i min bok Hatet. Hur manlig aggression lätt drabbar kvinnor som tar plats. Det gick en tydlig signal från scenen ut till alla de kvinnor som befann sig i detta rum denna kväll; Vet din plats och håll tyst. Låt det vara så som det alltid varit, låt männen synas och höras. Låt männen tala i församlingen."

Dramatiska draman

Det fanns en tid när flickskolans rektor skrev deckare under pseudonym. Hon använde sina lov i Nora till att skapa ruskiga historier om hur litteraturstudenten Puck Bure och hennes make docenten träffar på olika lik i Bergslagen och på Stockholms högskola.

Hon hette Dagmar Lange, och ansågs vara en pedagogisk titan, när hon arbetade som rektor på Nya elementar för flickor på Östermalm i Stockholm. Som deckarförfattare tog hon namnet Maria Lang. Det var känsligt att skriva böcker som var nöjesläsning om hon skulle tas på allvar som pedagog. Dessutom innehåller hennes första bok "Mördaren ljuger inte ensam" två huvudpersoner som lever i ett lesbiskt förhållande. Det sågs inte med blida ögon, förutom av Barbro Alving på Dagens Nyheter. Hon levde ju med sin Lojsan. Tiden gick och Einar med sin Puck försvann ut i periferin. Kvar som oomtvistad pussellösare fanns kommissarien Christer Wijk. De berättelserna var aldrig lika uppskattade som de där både yrkespersonen Christer och amatörerna Bure slog ihop sina kloka skallar.

Nu ska Tuva Novotny gestalta Puck Bure på den vita duken. Undrar hur det går?

Ett annat drama som kommer att utspela sig inför våra ögon är kampen om vem som ska bli kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsen i Luleå. Denna vecka lanseras Niklas Nordström. Han äger och arbetar på PR-byrån Prime. Inför det förra valet anklagades byrån för att ha haft ett uppdrag från Svenskt näringsliv som gick ut på att Niklas Nordström skulle påverka socialdemokraterna, och Mona Sahlin, att förändra partiets politik så att den passar Svenskt näringsliv bättre.

Det tredje dramat denna vecka utspelar sig i teve när en kvinna och nio män tävlar om att få ställa upp i den europeiska melodifestivalen i Malmö. Det dramat avstod engerlsmännen från. Där utsåg BBC Bonnie Tyler till det Förenade Kungadömets representant.

Drama nummer fyra involverade Kirunas befolkning och White arkitektbyrå. White vann tävlingen om vilket företag som ska skapa det nya Kiruna. Kirunas befolkning får hoppas att även de blir vinnare när arkitekterna skapar en esplanad som ska binda samman det nya med det gamla.

Och börjar Stadshuset, de nya bostadshusen och den nya järnvägsknuten  byggas kommer bostadsbyggandet att slå i taket. Ja, inte minska för varje år som idag. Sedan valet 2006 har antalet bostäder som byggs varje år minskat med 76 procent.

Men det blir inte billigt. Inte lätt att betala. Vår riksbankschef oroar sig för att de som har bostadslån idag kommer att dö innan de har betalat tillbaka skulderna. Inte som de som köpte hus mellan 1965 och 1980. De har kunnat amortera sina lån på grund av att inflationen har varit högre än räntorna.

När polisen själ den svenska identiteten

Jag vet inte hur migrationsverkets anställda kan undvika att följa migrationsöverdomstolens dom. Ja, den som säger att apatiska barn inte ska utvisas. Har de glömt bort  konsulterna som hittade på att inget barn är apatiskt. Skandalen där främlingsfientliga så kallade specialister fabulerade ihop en helt egen förklaring. Jag bara undrar.

Gellert Tamas skrev en bok om härdsmältan på migrationsverket och i regeringen. Och nu spelas "Apatiska för nybörjare" både på Norrbottensteatern och på Stadsteatern i Stockholm. Missa inte den.

Det var en tid som var fylld med obevisade påståenden och illvilligt skvaller. Smygande hat. Ungefär som nu när vår justitieminister Beatrice Ask inte anser att det är fel när polisen gör identitetskontroller utan att ha de skäl som krävs. Trots att t o m polisen har skrivit regler om att det är förbjudet att göra kontroller utan orsak. Det oroar inte justitieministern att polisen bryter mot dessa regler. Det skrämmer mig. Jag blir livrädd om vår regering anser att polisen har rätt att kräva att vi ska gå omkring med handlingar som visa vilka vi är. Som det var i Sovjet, som det är i alla diktaturer.

Beatrice Ask anser att en ung student som varit på universitetet en hel dag får finna sig i att vara misstänkt brottsling i polisens ögon. "De kan ha goda skäl att misstänka att hon är en brottsling som du och jag inte kan se". 
Vem kan se det? Hur kan polisen se det? Vad skulle denna unga student ha gjort för att väcka misstankar?

Första gången som apatiska barn finns dokumenterade är i samband med det andra världskriget. En tid fylld av förföljelser på grund av hudfärg och religion. En tid fylld av identitetskontroller med utgångspunkt i utseendet.

Hur gör en ung student för att bli misstänkt för brott? Åker hem till förorten med den blå linjen?

När kommer de som inte kan utvisas få chans att arbeta igen?

Tur att det finns blommande krokusar

Det är tur att det finns vårtecken som är helt oberoende av vädret. En lycka att krokusen slog ut just nu när snön yr.

Ingen kan påstå att denna bild ger några våraningar. Men det kanske den gör. Nysnö får ofta den gamla att smälta snabbare när plusgraderna kommer.

Ni vet det där med både och. En tråkig händelse som också kan vara en bra. Ett beslut som ser helt galet ut idag är alldeles rätt nästa vecka. Så där komplicerat som livet och samhället är får vi nöja oss med att se det mesta från fler sidor än en. Upptäcka alla grå nyanser mellan svart och vitt.

Se både fördelar och nackdelar med de val vi gör. I det enkla, att ta lock för öronen i tre veckor för att kunna flyga ner till lärdomens stad Uppsala, i det komplicerade se förbi de svåra upplevelserna och ta fasta på det som för livet rätt. Det är inte så lätt. Det är en tunn tråd att balansera på. Blir den isig är det lätt att hamna fel. Stuka sina känslor.

Då är det enkelt att koncentrera sig på det mulna vädret och snöyran. Snön finns och gör livet lite jobbigare. Vi har rätt att vara lite gnälliga och sura, lite om sig och kring sig innan solen skiner igen.

Vem vann? Kirunaborna?

Vem vann? Ja, det kan man undra när alla utropar Whites arkitektbyrå som vinnare i tävlingen om hur det nya Kiruna ska utformas. Jag hoppas att det är alla kirunabor som har vunnit.

Idén om att förflytta centrum mot nya viktiga platser och byggnader längs med en esplanad för att inte skapa två olika Kiruna låter som en snygg lösning på ett ganska svårt problem. Tar vi bort allt lullull som gondoler på tråd mellan staden och gruvan så finns det något genialt i att låta stan förflytta sig själv. Det är som  när landskapsarkitekter låter invånarna ta sina egna vägar i en park innan de skapar gångstigar som är permanenta. Nu ser det ut som om White använder samma koncept. De bygger stadshus, järnvägsstation och flyttar kyrkan till den första platsen. En kort bit från de platser där flest människor rör sig idag. Och sen förflyttas staden efter esplanaden allt längre ut från det gamla centrum.

Det ska inte finnas ett vacum mellan 1900-talets superplanerade stad och 2010-talets nya centrum.

Spännade är det att få följa denna aldrig förut genomförda stadsflytt. Jag tror att det är självklart att det förslag som innehåller flest band till Hjalmar Lundboms mönsterstad vann.

Axel dog på grund av ett systemfel, säger den engelska domstolen.

Ibland är det samma politiska idéer som diskuteras över hela Europa. Just nu är det hur vi har organiserat sjukvården. I DN Marcej Zaremba skrivit om hur de osynliga styrsystemen stjäl allt från den viktiga verksamheten och lämnar ett tomt skelett kvar. På radio är det Filippa Reinfeldt, moderat sjukvårdslandstingsråd och chefsideolog inom alliansen, som skyller den magra sjukvården på att patienterna väljer fel. 

Men dagens mest gripande historia berättar The Guardian.

Den handlar om en rättegång mot det privatiserade sjukvårdssystemet.

Eller för att var mer precis. Det handlar om vad som hände den 54 dagar unga Axel dog när han inte fick adekvat vård av en privat jourcentral.

Axel fick en svår förkylning som hans föräldrar sökte vård för på den närmaste jourcentralen, som är privatiserad. England har infört samma orimliga prislappar, som vissa landsting i Sverige, på provtagning och andra undersökningar vilket ledde till att vissa underökningar genomfördes, men inte andra.

Det tog fem dagar med många besök och telefonsamtal utan att Axels förkylning förbättrades. Fem dagar innan hans lungor var så angripna av bakterier att hans liv inte gick att rädda.

Men artikeln hade inte blivit skriven om inte hans föräldrar valde att ställa den inadekvata vården inför en domare. En domstol som kom fram till att många gjort fel och några rätt under de fem dagar Axel var sjuk. Men sammantaget hade inget fel begåtts.

Det är ett systemfel.

Nu har hans föräldrar valt att fortsätta sin kamp för att inget barn ska behandlas som Axel. En kamp mot slimmade sjukvårdsorganisationer och privatiserade vårdcentraler med vinstutdelning.

En kamp som Marcej Zaremba beskriver som nödvändig i sin genomgång av vår sjukvårdsideologi.

Coolt

Jag tappar nästan andan när jag ser hur solen tar över den iskalla lördagsmorgonen. Det är verkligen coolt. Veckan som gick fick jag användning för alla snösmältningsord; nu tog dom slut. Ja, i alla fall kom den ljuva vårvintern av sig och dagens ord är storvinter. Blänkande is och friktion i den snustorra kalla luften. Snön dammar och det finns inga ljud kvar. Inget drippande, inget droppande och inga försiktiga drillar från storbjörken.

Det är då all musik finns som kan ge andra känslor än saknad efter vår. Igår fick jag lyssna till två nya bekantskaper. Rodrigez , han som är saknad i "Searching for Suger Man" och Dido som avslutade Skavlan på Svt.

(Använd länkarna så får du också lyssna.)

Veckans ord är värderingar

Snön smälter och vi med den, så sjunger jag och Hackspetten som nu är historia. Snödjur klarar inte 12 varma grader och sol ena dagen för att nästa dag vakna till regnstorm. Tyvärr.

Idag har vi publicerat en krönika av Johan Håkansson där han frågar sig varför det blir en orkan av kommentarer när 20 gruvarbetare missbrukar sitt förtroende på LKAB, men bara en sval bris om en direktör gör samma sak. Han kommer fram till att Gruvstrejken 1969, året då Judy min vän vann Melodifestivalen med Tommy Körberg, och de förändringar som skedde då är så viktiga i Kiruna och inom LKAB att ingen har rätt att bryta kontraktet om att agera juste.

Nutidens medicin mot att felaktigheter upprepar sig heter utbildning i värdegrundsfrågor. Det gäller LKAB,  Stiftelsen för strategisk forskning och inom skolans värld.

Frågan är om rekreationsvärdet av de högar med bottensediment från Notviken som planeras i Karlsvik är lika högt som en miljö fri från kvicksilver i skogen? Vad som kommer att hända beror nog på om luleborna vill  ha en skog där det går att bygga bostäder.

Johan Olsson vann VM-silver, 15 000 skidlöpare kör mellan Sälen och Mora, denna vecka är året mesta vintersporttid. Men också en vecka då rebellerna i Syrien får stöd från USA. Trots att kriget pågått i två år får Röda Korset allt färre gåvor. Det beror på att alla insamlingar via sms kräver en registrering. I alla fall till idag, för nu säger Annika Zervens på Finansinspektionen att kravet inte gäller välgörenhetsorganisationer.

Olika värde

Idag är huvudrubriken i NSD "Fuskarna portas från LKAB för all framtid". De som fuskade med stämpelkorten i gruvan och stämplade in för varandra får betala 20 000 kronor till LKAB och aldrig mer visa sig i närheten av företaget. De får inte arbeta åt de underleverantörer som har kontrakt med LKAB.

Sen läser jag om vad som hänt med de chefer som var med och slösade bort miljontals kronor från Styrelsen för strategisk forskning, SSF, på en fest. I dagarna blir hela utredningen offentlig.

Rubriken är: "Festen kostade miljoner-nu avgår högsta chefen." SSF är en statlig stiftelse som bildades med pengar från löntagarfonderna. När stiftelsen skulle fira sitt 15-års jubileum satsade de stort. De anställde festfixaren Micael Bindefeldt för 250 000 kronor per månad. Festen blev spektakulär. Bland annat användes det ballonger för 138 000 kronor.

Den högsta chef som nu avgår är styrelseordföranden. Men den chef som avslöjades i höstas är fortfarande anställd och hon är arbetsbefriad med 105 000 kronor per månad fram till sin 67-årsdag i sommar.

Så olika är vårt värde.

Det fick även en av dem som blivit arbetslös och som inte har någon a-kassa veta. Han ansökte om försörjningsstöd. Det hela utspelade sig i Göteborg där socialnämnden beordrade en arbetslös 57-åring att tömma sin avtalspension innan han kunde få försörjningsstöd.

Är det någon som minns hur mjukt de chefer landande som var inblandade i kommunens felaktiga upphandlingar? Tror ni att de hänvisades till att ta ut sina tjänstepensioner innan de fick försörjningsstöd?

Hur olika är vi?

Trumvirvlar

Svävande mitt emellan. Till takdroppets trumvirvlar. Står ute i Rutvik och lyssnar på ljudet när dropparna faller ner mot taket på bron.
Vill vänta och njuta. Inne i kaféet doftar kanelbullar, rågbröd och mandelkakor.
Tänk att få vara här en dag med sol och vårvindar. Det är inte långt ifrån att jag svävar upp över snön och blir en del av en bild av Chagall. Ni vet de som skildrar både getter och brudar som svävar över jordens yta.
Och så blir det en ny dag.
Fullmånen gömmer sig bakom molnen och vinden börjar slita i trädkronorna. Det var den våren i februari.

Riktiga vårvindar

Jag kan inte minnas att jag har upplevt en så här varm dag i slutet av februari. Inte ens när jag var ung i Paris. Det är den finaste gåvan. En strålande dag mitt i den kyliga vintern. Det är tur att vi är här vid älvens strand och inte söderut. I morse hade Nice samma temperatur som Luleå. Och det var inte varmt däremellan.

Här är dagens melodi. Gammal och sliten men helt outslitlig. Here comes the sun.

Drunknar i bilden

Vissa bilder ger fantasin fritt spelrum. Denna bild ger mig massor med spännande berättelser som bara finn där. Den är en favorit. Den blir inte sämre av att jag hör olika favoritlåtar. "Ko över Sarek" är given.

"Sparvöga"   med Marie Fredriksson en annan. "Himlen är oskyldigt blå". "Jorden är ett litet rum"

med Eva Dahlgren. Aqualung med Jethro Tull.

Allra sist lyssnar jag till "A whiter shade of pale" med Procol Harum och svävar ner i dalen i min alldeles egna fallskärm. Minuterna blir till vila.